ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Äventyret över och nu har nästa börjat.

Publicerad 2018-09-12 19:42:00 i Allmänt

Det har dröjt länge sedan det senaste inlägget men har vi till slut fått möjlighet att skriva det kanske sista inlägget i vår blogg. Det var mycket att stå i runt flytten och dessutom lyckades inte Telia leverera bredband och TV som de sa från början. Jag återkommer till det. Inlägget kommer att handla om en hel del strul men också saker som fungerat bra.

Jag måste ändå börja med en bild som skulle varit med från de sista inläggen från London. Som jag berättat tidigare åkte jag buss och tåg till golfklubben de sista veckorna. Det innebar att jag gick hemifrån 06.05. Sista gången var tisdagen den 21 augusti, alltså bara tre veckor sedan. Det känns som längre tillbaka. Hur som helst så tog Anne den här bilden från balkongen, den visar en ”ensam man med golfbag i en öde park”. Grinden ner till parken hade precis öppnat och allt var tyst och stilla. Ett minne som kommer att finnas med länge.

 

Så var det dags för flyttbilen att komma. Vi hade meddelat flyttbolaget att vi ville ha packning på onsdagen den 22/8. Detta för att ha lite utrymme om det skulle bli någon försening. Dom sa direkt nej och det var torsdag eller ev fredag som gällde. Vårt flyg skulle gå lördag vid 13 tiden så det fanns inte något utrymme för förseningar. Vad hände? Jo precis det jag förväntade mig. Det kom ingen flyttbil på torsdagen utan de skulle komma på fredagen. På fredagen hörde jag av mig och frågade när dom skulle komma eftersom jag trodde vi var först på listan. Killen i bilen svarade då att dom inte skulle hinna utan att det måste bli lördag!!!! Det blev ett vänligt men mycket bestämt nej från min sida och det slutade med att dom kom vid 19.30 tiden på fredagskvällen.

 

Strulet var inte slut där. Dom hade inte fått uppgift om att dom skulle packa vårt ömtåliga gods, som bolaget sa att dom måste om försäkringen skulle gälla. Dom hade således inte kartonger med sig för ändamålet. Tur att det var två händiga killar i bilen. Dom lyckades ”tillverka” hållbara kartonger av några ”garderobskartonger” som dom hade i bilen. Kl 22.10 rullade bilen ut från ”reservatet. Då hade det för övrigt ösregnat hela kvällen.

 
 

Efter en sen ”hämtmiddag” från ”libanesen” fick vi ändå en ok nattsömn innan det var dags för hemfärd på lördagen. English breakfast på en restaurang i kvarteret och sedan taxi till Heathrow. Dessförinnan ett sista tack och hej till gubbarna i consierget som servat oss i två år. Vi var på Heathrow i god tid och för en gångs skull var inte förseningen så stor.

 
 

Vi landade på Arlanda 16,40 vilket var 15 minuter före utsatt tid. Förmodligen första gången på hela tiden. Bagaget kom också i hygglig tid.

I Stockholm var det demonstrationskaos just den lördagen, 25/8, och taxichauffören hade fått för sig att det inte gick att åka motorvägen och Essingeleden, det hade han sett på väg ut till Arlanda. Han började därför åka gamla Rosersbergsvägen, som var helt igenproppad. På E4 flöt det bra kunde vi se. Han vände och körde E4 istället. Då började han surra om att Essingeleden var helt igenproppad och att han skulle åka genom stan. När vi närmade oss Norrtull såg vi att det flöt hur bra som helst på leden. Sista försöket han gjorde var att han ville åka Glömstavägen till Huddinge. Det lyckades jag få stopp på och han körde till slut vår vanliga väg förbi Årsta och ut mot mässan och hem på Huddingevägen. Tur för oss att vi hade fast pris.

Väl hemma var allt ok och det blev en tur till ICA Maxi för lite akutinköp och sedan en klassisk hemkomstmiddag med färska räkor.

Flyttlasset skulle inte komma förrän på onsdag så vi hade gott om tid att förbereda oss med att se till att kartonger och dylikt skulle få plats. Svårt att veta var man ska börja men det blev bla lite fix i växthuset som var invaderat av insekter, även de fina humlorna, pga de många vindruvorna som blivit övermogna i värmen. Självklart var det också lite att fixa inne i huset efter lång tid utan ordentlig städning. Jag fixade också lite med bilen som behövde rensas från alla löv o annat som tagit sig in överallt. Till min förvåning hade det ”döda” persikoträdet fått liv igen och hade nu massor av fina grenar. Det har stått dött i två år för att grävas bort när vi kommit hem.

 

Tyvärr så försvann vattnet vid 13 tiden. Vi hade inte gjort av med något vatten alls sedan vi kom hem, förutom en dusch och kaffebryggning. Vi insåg direkt att vi nu fått problem med vår grunda brunn och den låga grundvattennivån. Grannen sa att hon också varit försiktig men hade trots allt haft pojkvännen och två barn där under helgen. Det kan ju ibland gå åt mer vatten än man vet. Men problemet har fortsatt hela tiden till och från. Efter att jag stängt av pumpen ett antal timmar så fylldes det på och trycket ökade och vi hade vatten till kvällen igen. Det blev grillade hamburgare till middag, oj så man saknat att kunna grilla.

I trädgården såg det inte alls så illa ut som jag hade trott. Visst är det torrt och björkarna tappat de flesta av sina blad men det var ändå ok. Det torra gräset/ogräset var nyklippt och det såg nästan ut som om det dött mer ogräs än gräs. Och gräs kommer ju alltid tillbaka som vi vet. Vilket vi kan se redan nu efter några rejäla regndagar. På altanen hade vår dvärgsyrén och benved torkat ut fullständigt när jag var hem i juli. Jag trodde dock att de levde under jorden i urnorna. Och som de gjorde!! När vi nu kom hem hade de skjutit massor av skott. Benveden på ett buskigt sätt och syrénen lite mer vilt, den får lov att ansas lite så man kan skapa en ny krona. I den övergivna dammen blommade näckrosorna för fullt. Tänk att vissa saker trivs bäst utan skötsel.

 

Måndag morgon tog vi mod till oss och åkte till badet. 18 gr i vattnet och en skön morgon gjorde att vi kunde återuppliva vår sommartradition även om det är september. Anne simmade en del vilket gick jättebra med hennes trasiga axel. I och med att man bygger om vägar till gator mm mm så har man byggt en jättefin lekplats vid badet. Micke var naturligtvis tvungen att prova en av grejerna.

 

Vi var sedan till skattekontoret och skrev in oss i landet och på torsdagen fick vi brev om att vi nu var skrivna i Sverige igen. Vi var på Teliabutiken och tecknade bredband och TV, det skulle gå bra fast vi inte var inskrivna. Återkommer till det igen senare. Det blev Bauhaus för inköp av hyllplan till annexet och ICA Maxi för lite större handling. Det blev sedan återbesök både på Maxi och Bauhaus. På Maxi hittade vi en ny grill till nästan halva priset. Den gamla har gjort sitt och brännarrören har rostat sönder vilket medför att det nästan blev svetslåga att grilla med.

 

På måndagen provade också Anne att köra bil för första gången sedan i maj. Efter cortisonsprutan hon fick så har smärtan minskat rejält, även om hon fortfarande inte kan höja armen mer än vågrätt utåt. Det fungerade jättebra vilket var en stor lättnad. Dagarna efter fortsatte med rensning i annexet och ideliga resor till Jordbro med vår lilla bil (BMW caben). Vattnet fungerade hyfsat och vi kunde till och med köra en maskin med tvätt, en av dagarna. Bilden visar en liten del av det som gick till Jordbro.

 

På onsdagen skulle flyttbilen komma, ja det står ”skulle”. Killarna ringde dock redan på tisdag och berättade att dom fått punktering i Tyskland och därför missat färjan till Göteborg. Nu kändes det helt ok att dom inte kom förrän på torsdagen eftersom vi fick en dag till att förbereda oss på. Som vanligt så blev det lite sen ankomst och dom kom vid 17 tiden och var klara vid 18 tiden. Jag hjälpte till att bära de lösa sakerna för att skynda på. Vi uppehöll ju vägen helt och hållet. Alla är dock medvetna om problemet och inser att man inte kan flytta bilen hela tiden. Endast en gång fick dom backa undan och köra fram igen. Heder och tack åt alla andra som löste sina problem på annat sätt.

 

Själv hade jag redan under packning i London överansträngt min högra höft (långbenet) med att böja och lyfta för mycket. Jag har haft en bra period de senaste månaderna och inte ens känt något när jag spelat golf. Efter bärandet vid och småspringandet vid lossningen ”sket det sig” rejält. Förmodligen några nerver som hamnat i kläm så nu tar jag hjälp av en krycka för att underlätta. Piller och rehabövningar gäller tills vi är godkända i det svenska sjukförsäkringssystemet. Sedan får vi se om det fortfarande är dåligt och då får det bli vårdcentralen.

När allt var urlastat och fördelat på huset, annexet, vedboden och altaner så insåg vi direkt att det var mycket saker men inte i närheten av så mycket vi hade med hem från Holland för två och ett halvt år sedan.

Till helgen såg vi till att äta kräftor på fredagen och inviga nya grillen på lördagen. Halstrad egengravad lax stod på menyn. Mumsigt båda dagarna. Vad gällde kräftorna på fredagen så spelade vi in en liten film när vi skålade med ”svenska nubbar” och sjöng ”Helan går”. Den skickade jag sedan till mina golfkompisar i London så att dom skulle få se hur man gör med de småsnapsar dom fick av mig. Det blev mycket uppskattat har jag förstått. Bilden visar också Grillen i baksätet på bilen samt en härlig morgonbild från badet.

 
 

Sedan följde några dagar med uppackning och nya besök på Jordbro för att slänga kartonger och annat som vi fortsatte att rensa ut. Det gick dock bra och det var skönt att få börja dagen med ett uppfriskande bad och för mig också en utedusch på eftermiddagen. Vad gäller vattnet så gick trycket upp och ner och vi började märka att vi fått små gruskorn i vattnet. Det har grannen pratat om en tid.

På måndagen den 3 september var det så dags att hämta nya bilen. Efter en strålande morgon med bad i full sol och med en spegelblank vattenyta bar det av till Segeltorp för bilhämtning. Pärlan stod och väntade på oss och när försäljaren berättade om allt man måste veta för att kunna utnyttja alla finesserna frågade Anne, ”när slutade en bil att vara en bil”. Det är en laddhybrid vilket gör att man vill utnyttja eldriften så mycket som möjligt.

 

Det har fungerat bra hittills förutom halvvägs hem efter leverans. Då svängde Anne in mot Balingsnässkolan. Jag började undra om hon inte hittade hem eller om hon fått för sig att åka upp och titta på ”nya” bostadsområdet. Jag åkte ju i bilen bakom. Men, det var däcktrycksvarnaren som börjat lysa. Det löste sig efter ett besök på Mitsubishi med att den var inställd på vinterhjulen som ju inte satt på.

Eftersom vi var så osäkra på vattnet hemma, så kunde vi inte ta emot min mamma, Ulla, och hennes Rolf som vi gör varje sommar annars. Istället bjöd vi dom på en kryssning med Birka som dom pratat om att dom vill göra. En väldigt lyckad resa med god mat och dryck. Roligt också att Anne och jag sänkte medelåldern rejält bland de drygt tusen personer som var på båten. Vi kom tillbaka till Stockholm på onsdagen vid tvåtiden och då körde vi hem dom till Enköping.

 

Innan vi nådde Stockholm fick jag ett sms från grannen som berättade att vattnet var dåligt igen. Jag sa åt henne att stänga av pumpen och när vi kom hem var allt någorlunda ok igen. Trafikkaos på väg från Enköping ledde att tog nästan en och en halv timme från Järva Krog till Huddinge.

På torsdagen tog vattnet slut igen och nu började vi resonera om vi ändå inte ska borra egen brunn. Låter kanske konstigt när vi ska få kommunalt vatten och avlopp men det dröjer. Vår etapp är inte upphandlad ännu och kommunen säger att det ska vara klart med allting 2022. Med tanke på hur det varit/är i de andra etapperna så kan det nog bli både 2023 och 24 innan det är klart. Alltså mellan 4 och 6 år. Så kan man inte ha det. Dessutom är vattnet mycket sämre nu när grundvattennivån är så låg och den lär inte stiga mycket än på lång tid.

Som lök på laxen så fanns det heller inget bredband eller tv att koppla fast vi fått bekräftelse på leverans den 6/9. Efter en och en halv timme i kö fick jag veta att det berodde på att vi inte varit skrivna i Sverige när vi beställde. Jag hade kollat på ”mitt Telia” och sett att leveransen var framflyttad till 17/9. Fick ingen förklaring utan bara att han skulle kolla upp och återkomma. Ingen bra dag med andra ord.

I lördags gjorde vi en kort visit på Haningestrand GK, det var stor tävling och vi träffade flera av våra gamla kompisar från förr. Oj vad sugna vi blev på att spela. Banan såg härlig ut och alla sa att den var i gott skick. Jag ska ändå prova att svinga någon dag. Min höft/ben kanske inte blir sämre av sving. Det finns ju alltid golfbil att låna.

Eftersom det regnat en del i veckan som gått så växer gräset ordentligt. Vår gräsklippare är död sedan länge tillbaka så det var dags för en ny. Det var samma sak med klippare som med grillar. Ingen har väl köpt vare sig grill (eldningsförbud) eller gräsklippare (torka) så det gick att fynda. Det blev en RYOB med motor från Subaru. Den har elstart och de batterier jag har från RYOB till mina andra maskiner fungerar i klipparen. Med tanke på mitt högra ben och svårigheten att gå så fick Anne klippa de stora ytorna och jag de små. Den klippte jättebra i förhållande till den gamla som säkert var femton år gammal och nästan ihoptejpad på sina håll.

 

Åter till bredbandet. Naturligtvis var det ingen som ringde den här gången heller och när jag kollade på ”mitt Telia” så var leveransen framflyttad till den 19/9 efter mitt samtal. Nu fick Anne ringa nästa gång. Hon fick samma svar, att man skulle höra av sig osv. När jag nästa gång kollade ”mitt Telia” var leveransen framflyttad till den 26/9. Man börjar undra om det är ett straff man får för att man ringer och frågar. Nästa gång ringde jag, förklarade hela historien igen och fick till svar att den avdelningen som jobbade med detta var stängd just då, kl 10.00 en fm i veckan. Tjejen mailade dom och lovade höra av sig så fort hon fick svar, under dagen.

Jag har också satt upp de hyllplan vi köpt till vedboden. I annexet gjorde vi om redan första dagarna så vi fick mer plats. I vedboden är hyllorna, som sagt, uppe men inte packade på riktigt ännu.

 

Mellan allt detta strul bestämde vi oss i alla fall för att borra egen brunn. Vi hade fått ett tips om en firma och jag ringde han som gör jobben. Jag sa att jag ville borra en ny brunn ”och det nu”. Han skrattade säkert i trettio sekunder. Jag förstod varför eftersom vi fått veta att alla borrare har upp över öronen med jobb. Det var en bra kille och när vi pratat en stund och han förstod att vi bodde permanent och ville ha ”hela paketet” lovade han se till att prioritera oss om vi godtog hans offert.

Vi skickade in ett positivt svar på offerten i går kväll och fick svar direkt att han hör av sig så fort som möjligt när det är dags att börja borra. Hoppas det är ett ”bra” jobb för honom. Kanske lite mer lönande än att åka runt och ”trycka” eller borra upp sommarstugebrunnar. Men vi vet ju inte vad prioritering betyder utan det gäller att hålla tummarna.

Tror ni förresten att det hörde av sig någon från Telia? Nej självklart inte. Jag skickade då ett mail med hela långa historien och hoppades att det skulle hjälpa bättre än att prata med någon som ändå inte kunde göra något. Jag fick ett svar att man inte kunde hjälpa till via okrypterade mail pga av säkerhetspolicy och den personliga integriteten. Jag uppmanades att ringa istället ☹☹ Jag svarade och frågade hur svårt det kunde vara att vilja bli kund hos Telia. Lite svårt också att skicka krypterade mail när man inte har bredband 😊 Till slut ringde Anne igen (fjärde samtalet) och fick beskedet att vi inte hade något kopparnät här ute. Frågan är vad vi hade för två år sedan och vad våra grannar har. Hur som helst så fick jag i alla fall hämta ut en mobil 4G router och ett bredband med 300 GB kostnadsfritt att använda under tiden man löser problemet. Därför kunde vi till slut göra detta, kanske, sista inlägg.

 

Sedan i måndags har Anne börjat jobba och kör bil till Gallerian varje morgon medan jag fortsätter med allt hemmafix fram till 1 oktober då jag börjar jobba. I mitten av oktober åker vi sedan till Altea för tio härliga dagar.

Man ska aldrig säga aldrig men detta kan ha varit det sista inlägget om våra äventyr. Vi har redan från början sagt att vi haft två avsikter med vår blogg. Först och främst att ha en levande dagbok över vår tid i Holland och UK men även att få dela med oss av våra upplevelser till våra ”nära och kära”.

 

 

 

I väntan på flytt

Publicerad 2018-08-21 20:08:00 i Allmänt

Bara några dagar kvar nu. I dag, tisdag levererades lite fler kartonger. Detta efter ett par mail till vår svenska kontakt på flyttfirman, hur svårt kan det vara! Jag hade beställt de som är lite mindre och som man kan packa lite tyngre saker i. Konstigt med kartongstorlekar här. De som vi fick från början var större än de vi haft i Sverige och Holland för att packa kläder och liknande i. De som vi fick nu var mindre än de vi haft tidigare för att packa tyngre saker i. Nåväl, nu har vi i alla fall det vi behöver för att packa själva innan flyttfirman, Pickfords, kommer och packar det som är ömtåligt och sedan påbörjar transporten mot Gladö.

 

Hittills har packningen gått bra. Vi hoppas fortfarande på hämtning på torsdag men har inte fått någon tid ännu. Känns lite osäkert om det skulle bli på fredag eftersom vi lämnar lägenheten på lördag morgon. Då får inget fela med hämtningen på fredag i sådana fall. Nu står det hur som helst fulla och halvfulla kartonger överallt. Känns ganska bra i och med att det nu blivit så påtagligt. Å andra sidan skulle man just nu helst vilja att det var en vecka fram i tiden och att allt var på plats hemma i Gladö.

 
I dag var det också absolut sista besöket på golfklubben. Spel med Bob och Len i fuktig värme. Massor med små myggor och andra flygdjur i den fuktiga värmen, speciellt runt de vattnade greenerna. Bob blev så ansatt i början så han fick lov att gå in i klubbhuset och ta på sig långbyxor efter två hål. Natten till i dag gick inte tempen under 21 gr så det var riktigt varmt redan från början.

Spelet var som vanligt upp och ner med många jättebra slag och flera totalhaverier. Men så är det ju nästan alltid nu för tiden. Tacka vet jag för lite över tio år sedan då man var "ung" och på topp. Det var också dags att säga hej då till de på klubben som jag träffade för sista gången. Väl på perrongen kunde jag inte låta bli att ta lite bilder från den charmigt enkla klubben som ligger precis vid stationen. Den nedersta bilden är tagen inifrån tåget i dag.

 
På en av skyltarna står det "come and play a piece of history". Banan är, första gången, utlagd 1891 och då av den legendariske old Tom Morris från S:t Andrews. Många av hålen är fortfarande desamma som då. Lite historia i all sin enkelhet. 
 
Hej då Mitcham GC 😊
 
 

När jag bytte från tåget till bussen, sista biten hem, tog jag den här bilden på en av dessa oändliga pubar med charmiga fasader och fina blommor. Den här, som vi aldrig besökt, ligger vid järnvägsstationen Clapham Junction. Det är den stationen vi åkt till och från när vi har flugit från Gatwick både till Sverige och Spanien.

 

Nu är det ”bara” att fortsätta packa och se till att det blir så lite som möjligt kvar till det bagage vi har bokat för flygresan hem. När flyttlasset går härifrån har vi två normala resväskor och två handbagageväskor att ta hem det vi behöver sista dagen och det vi behöver första dagarna i Gladö. 

Musicaltisdag

Publicerad 2018-08-16 17:38:00 i Allmänt

I tisdags var vi så på vår, förmodligen, sista kvällsutflykt. Det var musicaldags i kvarteret/huset där Anne jobbar. Vi såg ”Tina” the Tina Turner musical. Förutom en massa bra musik fanns också hela storyn där. Allt från hur hon som barn lämnades av sina föräldrar och sedan upptäcktes av Ike Turner. Hur han sedan plågade och misshandlade henne och barnen till att hon slog igenom igen på riktigt. Den första delen var nog lite före vår tid men den andra är definitivt under vår tid som unga.

 

Innan föreställningen åt vi en tidig middag på en restaurang i huset där Anne jobbar. Delaunay är en restaurang med tema från Tyskland och Österrike. En lite ”finare” restaurang i stil med Balthazar som vi varit på en del gånger. Vad äter man då på en sådan restaurang. Ja vi är ju sådana som tar det som vi tycker vi är sugna på just då. Det blev en laxtartar för Anne till förrätt och en räkcocktail för mig.

Som varmrätt tog vi något vi nästan bestämt oss för innan. Korv 😊 Vi har ju förut visat att vi ibland tar in engelsk korv på pubarna. Det är något helt annat än att bara äta varmkorv med mos. Här, med tysk/österrikiskt tema, var det ju givet att ta in korv. Två valfria kryddade korvar med surkål och österrikisk potatissallad. Dessutom med en liten skål currysås till. Det var mumsigt och serverat på ett mycket fint sätt.

Skönt att vi bara behövde gå 50 m från Annes jobb till restaurangen och sedan ytterligare 50 m till teatern. Men så mycket folk det var runtomkring. Massor av musicalteatrar och bussarna flockades utanför. Många svenskar och andra ”utlänningar” var på plats. Kön till föreställningen var således över femtio meter lång. Musicalen spelades på en liten och gammal men väldigt charmig teater som heter Aldwych Theatre. På väg hem passerade vi Buckingham Palace, kanske för sista gången, och jag passade på att ta en bild i mörkret.

 

Nu går vi lite baklänges men jag hade ju golftid på morgonen. Jag tog, som vanligt numera, bussen till Clapham Junction där cirkusen utbröt. Tåget var lite försenat enligt tavlan. Ingen större fara dock. Plötsligt talar man om i högtalarna att vi som väntar på plattform 15 på tåget mot Epsom snarast ska bege oss till plattform 13 där det försenade tåget ska komma in. Ett antal människor, inklusive jag med golfbag, sprang mot 13. Väl där kommer tåget in varpå man talar om att just den här gången ska tåget inte stanna på ett antal stationer, däribland den jag ska till. Man skulle väl köra in tid. Så det var bara att ta sig tillbaka till plattform 15 och invänta nästa tåg. Nåväl, jag kunde i alla fall ansluta till mina kompisar på hål 3 utanför klubbhuset.

I onsdags hade jag mitt, kanske, sista gympass. ”motorn” går bra efter några veckors idogt tränande. Jag hade en period där vi var i Altea och jag sedan var i Gladö och dessutom var det en ganska lång period som jag för första gången besvärades rejält av pollen. Men som sagt nu är motorn på högvarv igen. Kanske ändå inte blev sista passet utan det kan bli ett på måndag också. Man får ju inte vika ner sig.

I dag, torsdag, kom så flyttkartongerna så nu är det fritt fram att börja packa det som vi inte kommer att använda sista veckan. Tyvärr lyckades man inte leverera det jag hade beställt utan bara hälften. Så det blev att direkt maila till flyttfirman i Sverige och be att dom ser till att vi får de kartonger vi beställt. Det löser sig säkert redan i morgon. Det blir väl inte bara packning i helgen utan vi ska nog klara av att ta oss ut i området en stund också. I veckan har vi också fyllt i försäkringshandlingarna för flyttgodset så att vi inte står lottlösa om ”bilen brinner upp”. Inte lätt att värdera allt man har, även om det inte är så mycket. Man får dock en liten tankeställare om att man kanske är underförsäkrad hemma. Dags att kolla upp det också.

 

Dessutom hade vi en fotograf här från företaget som sköter uthyrningen. Det var bokat två gånger tidigare men då kom det ingen men på tredje försöket så kom han verkligen. En kille som lät som han var med i ”allå allå emliga armén”. Alltså en inflyttad fransman, han var trevlig och effektiv så det var en snabb fotografering med inte alltför mycket flyttande av de prylar som vi har framme.

I dag är det ytterligare en dag med regn, massivt regn. Man ser inte ens flygplanen på väg in mot Heathrow, då ligger molnen verkligen lågt. Det är varannandagsväder i kubik just nu. Men regnet gör att det börjar grönska igen. Det är märkligt hur fort det kan komma gröna strån i gräsmattor som varit helt gula för två veckor sedan. Förmodligen är väl golfbanan lite blöt i morgon igen vilket betyder att utslagen blir kortare men att inspelen går att kontrollera bättre. Om man nu kan kontrollera något när man spelar golf. 😊

 

Snart dags för växterna på balkongen att få komma ”hem”. För en del blir det en återkomst till Sverige för andra blir det första besöket. Jag har tidigare skrivit om problem med hollandsfuchsian. Jag planterade ju om den för några veckor sedan och har sedan dess plockat bort allt dött vartanefter. Nu ser den inte rolig ut men det verkar lite som att det stannat av nu. De få blad och blommor som finns kvar ser inte fullt så sjuka ut och jag tycker mig se små gröna utskott på några ställen på stammarna. Nåväl, den ska hem och rehabiliteras.

 

Jag måste också få göra ett litet förtydligande angående ”godsakerna” på bilderna i förra inlägget. Det är självklart inte bara flaskor det handlar om. Det är också en hel del påsar med andra ”godsaker” som vi kommer att sakna när vi kommer hem. Till och med några goda små grejer som vi lärde oss att gilla i Holland och som finns även här. Vi har hittat en holländsk butik, HEMA, på Clapham Junction station.

 

Annars har vi också beställt hem en låda med dressing och annat från ”The Garlic Farm” på Isle of Wight som vi besökte i september förra året. Vi hade med oss en del då och det är såå gott. I lådan kommer det också att finnas ”shortbread”, engelsk fudge, engelsk senap mm mm. Gott att ha i höstmörkret i Gladö när man minns tillbaka till tiden här. För att inte tala om när Anne på söndagen blandar sin egen Bloody Mary med en riktigt kryddig mix köpt på Sainsbury.

 

Det är golf från Sverige på TV den här helgen. Nordea Masters från Hills i Göteborg. Känns inte som en bana jag skulle gilla. Har också hört från de i mitt gamla ”Skånegäng” att den inte är något för oss vanliga golfare. Måste visa den här bilden som jag tog precis nyss. Dansken Torbjörn Olesen har slagit sitt utslag ner i ett ”rabbit hole” alltså ett kaninhål. Han och medspelarna diskuterar vad man ska göra och caddien föreslår att någon med lång arm ska ta upp bollen, men ingen vågar sticka ner armen i hålet. Det blev till slut fri dropp för Olesen.

 

I går när jag gick och mötte Anne så var det nog första gången hon inte behövde ”klättra” upp från båten till kajen. Det var ”flod” så det räckte till. I stort sett vågrät (nästan roligt ord just här😊) promenad från båten och upp. Bilden är inte helt rättvisande utan jag tyckte nästan att det var nerförsbacke från båten till kajen.

 

 

 

 

Näst sista helgen

Publicerad 2018-08-13 18:12:00 i Allmänt

Som jag skrev senast så var det läkarbesök för Anne i fredags igen. Kortisonspruta och en del frågor till läkaren inför framtiden. Sprutan har väl ”kickat in” så där. Smärtan har minskat lite grand framförallt på nätterna.

Vädret här verkar i alla fall ha vänt. När jag skrev i torsdags så regnade det. Nu har vi haft regn och växlande sol och moln sedan dess. Sköna temperaturer runt 20 gr. Just nu, måndag em, är det 24 gr men en skön frisk luft med en hel del mörka moln mellan solglimtarna. Vi har också haft en rejäl regnskur i dag.

Jag spelade golf i fredags igen. Tog på mig långbyxor eftersom det inte skulle bli mer än lite över 20 gr. Missbedömning, när solen låg på vid 9 tiden på blev det varmt. Sedan kom vinden och molnen och det blev en avslutning med varmt regn på sista hålet. Spelet är inget att berätta om men jag kommer att sakna prisnivån här. Jag är ju inte medlem längre så jag betalar greenfee. Eftersom dom av någon anledning (förstår inte varför😊) gillar mig så får jag spela för en greenfee som om jag vore över 65 år.

I fredags betalade jag 24 pund för en runda golf, en vagn och dessutom byte av mitt puttergrepp. (greppet hade jag köpt själv tidigare). Det är så det ska vara. I morgon, tisdag, är det dags igen. Bussen hemifrån till Clapham Junction och tåget därifrån till golfklubben. Gick jättebra senast och tåget kom in på minuten rätt tid till golfklubben. Hoppas ”Gurra” är lika bra från tee som förra gången och att de övriga slagen sitter bättre.

 

I lördags tog vi en promenad till ett av våra favoritställen, gastropuben Sands End, alltså det som påstås vara Prins Harrys tidigare favoritställe. Vi har varit där ett antal gånger själva och med gäster. Nu satt vi ute i solen och tog åt ett skotskt ägg och lite hummus med bröd. Självklart var det en Bloody Mary med på bordet, som det ska vara på ett engelskt brunchbord.

 

Från Sands End gick vi till vår närbutik Tesco vid Imperial Wharf station. Anne hade sett att dom hade riktigt bra pris på drink på burk. Vi har provat dem tidigare och Ippa brukar köpa dom på båten till Åland så vi slog till på ett gäng att ta hem till Sverige. Kan vara gott att få unna sig en efter en jobbardag i trädgården 😊

 

Från Tesco fortsatte vi ner till floden och slog oss ner för en lite vätskepaus på vår närmaste pub, Waterside, härligt när vi kom men det började blåsa och mulnade på så när vi gick därifrån var vi lite frusna. Lyxgnäll naturligtvis men det var betydligt skönare hemma på balkongen där vinden inte var lika stark.

Även om det bara är mindre än två veckor kvar så har vi inte slutat att ha blommor inne. Den här gången blev det gladiolus, som brukar kalla för ”gladisar”. På bilden nedan syns två ”gladisar”. Sedan är det fantastiskt med växter. Den andra bilden visar en blommande suckulent som vi köpte i Albir före midsommar. När vi skulle åka tillbaka från Altea la jag den i en påse i handbagaget. Nu har den blivit dubbelt så stor och blommar konstant i solen. Nästa resa för den blir hem till Gladö.

 

 

 

I söndags tog vi en tur upp till Fulham Broadway, Anne skulle boka tid för pedikyr. Efter det blev det ett sista besök på Pizza Express för de godaste pizzorna vi ätit. Tunna och krispiga med härliga smaker.

Vad som händer annars är mest förberedelser för flytten. Nu håller vi på och fyller i ett dokument för att försäkra de saker som vi flyttar. Allt ska skrivas upp och vi ska ange ett återanskaffningsvärde. Tur att man har Google så man kan kolla prisläget på en del saker. Återigen så fungerar allt väldigt bra och på torsdag får vi kartonger så att vi i helgen kan börja packa på riktigt. I dag har vi dessutom fått leverans från Sainsbury, vårt ICA. Vi gjorde en ”tunghandling” på nätet häromdagen. Det är lite vin och andra saker som vi vill ta med hem till Sverige. Även om vi inte är ”snikna” så är det dumt att inte ta med sig lite godsaker hem som är betydligt billigare här.

 

I morgon gör vi vår sista ”happening”. Då ska vi se musicalen om Tina Turner. Eftersom Anne jobbar i musicalkvarteren så tar jag tuben in och möter upp. Vi ska äta på en restaurang i samma hus där Anne jobbar innan föreställningen. 

Och nu, kl 17.00, har nog Anne börjat sin promenad till båten för att ta sig hem. Nej! hon meddelade just att det blir en senare båt, oj oj full fart på jobbet in i det sista 😊 Men oj oj igen, det här är som livesändning. Nu står hon i kön till ordinarie båten och solen skiner dessutom. Kan det bli bättre. 

På himlen är det en hel del mörka moln men också lite blått och någon solglimt så hon klarar sig säkert från regn. Jag ska gå och möta henne vid Tesco så vi kan handla lite smått och gott till kvällens middag. Vi har en halloumi i kylen så det behövs lite tillbehör, lite skinka och något mer. 

 

Bra saker och lite dåliga besked

Publicerad 2018-08-09 17:06:00 i Allmänt

I tisdags var det två saker som var viktiga på olika sätt. En som blev bra och en som inte blev lika bra. Vi börjar med den sämre. Anne var till kirurgen för, vad vi trodde, ett förberedande möte inför en titthålsoperation i axeln. Tyvärr berättade läkaren att operationen var betydlig mer omfattande än vad den remitterande läkaren trott.

Det är en sena som är helt av och som gör att muskeln som ska lyfta armen mer än 90 gr inte fungerar. Man måste gå in och skruva fast senan igen. Efter det blir det omfattande rehab. 6 veckor med armen stilla i mitella (och då pratar vi 24 timmar om dygnet - armen får absolut inte hänga ner) och 3 månader innan det funkar ok, men ett helt år innan det är helt läkt. Som ni förstår så är det inte något man gör de sista två veckorna i London utan det får bli när vi kommer hem. Anne har kollat upp vad som ska göras och det beskrivs så här.

 

Under en operation av en senskada i axelleden används speciella trådförsedda 5-6 mm breda titanskruvar (ankare) som skruvas in benet. Trådarna träs igenom den avslitna senkanten och senan knyts ned mot det normala benfästet. Skruvarna går inte att ta ut. 

 

Läkarna här är bra på att dokumentera allt som händer och Anne har fått rapporter från de undersökningar som gjorts, dessa skickar hon regelbundet till LÖF som är patientförsäkringen hon anmält felbehandlingen på Huddinge sjukhus till. Rapporterna behövs också när hon ska sätta igång behandlingen i Sverige igen. Kirurgen här gjorde bedömningen att hon just nu, tre månader efter händelsen, har 30% rörlighet i axeln. I morgon ska hon tillbaka till läkaren för att få svar på en hel del frågor hon har inför framtiden. Hon ska också få en kortisonspruta för att lindra smärtan för en tid framöver. 

Det här måste ju nu lösa sig när vi kommer hem, men det blir en tuff tid. Vi går över till det roliga som i jämförelse med det jag just skrivit känns lite smått. Jag hade ”avslutning” med mina golfgubbar i tisdags. En av årets varmaste dagar här i London och man hade lovat 33-34 gr på dagen. Dessutom skulle vi gå ut vid 11 tiden eftersom vi skulle äta och dricka lite efter rundan. Det var ju sista gången som alla fem var med samtidigt.

Det var varmt när vi gick ut och vi trodde att det kanske bara skulle bli 9 eller 14 hål. Hur som helst så blev det ändå 18 hål och med lite varmt regn till och från de sista 4 hålen. Jag spelade min absolut bästa golf de 14 första hålen och var en bra bit under mitt 10 hcp. De sista hålen blev tyvärr helt åt andra hållet. Spelet försvann helt, vilket inte är helt ovanligt för mig på de sista svåra hålen. Vi hade, som vanligt, trevligt och eftersom det var så lugnt på banan kunde vi spela alla fem i samma boll utan att det störde någon.

Efter rundan var det ett glatt gäng som satte sig till bords och åt och drack. Jag började med att bjuda på mat och första rundan dryck men som vanligt är det så att, efter första, rundan så tar nästa person över och bjuder på drycken.

 

Efter ett par tre rundor med dryck så ska ett bra bord se ut på det här viset. Då hade jag dessutom lämnat över ”godispåsen” med ”Swedish fika”, akvavit och ett par bollar. En av dem är rosa till färgen. Jag har alltså hittat en rosa boll som är den bästa jag någonsin spelat. Och det är inte en damboll, trots färgen 😊 Finns ett par dussin i garderoben som ska med hem till Sverige.

 

 

Barpersonalen gjorde sitt bästa för serva oss så gott det gick. Dom hade mycket att göra inför en middag på kvällen men lyckades ändå få till lite wraps och pommes. Jag tvingade också de två som jag känner bäst att ställa upp på bild.

 

Nu var det ju inte sista rundan utan bara sista gången vi var alla fem. I morgon bitti (fredag) tar jag bussen och tåget ut till klubben igen för en morgonrunda med gubbarna. Det är möjligt att det blir någon runda även nästa vecka. Jag vill ju fortfarande få till "min bästa runda" här, men det troliga är väl att den redan varit. 

I dag fick vi klart med att flyttfirman kommer hit med kartonger nästa torsdag och att dom ska försöka komma och hämta lasset torsdagen veckan därpå. Kan bli fredagen också vilket jag tycker är lite tajt eftersom vi flyger hem på lördag. Men det löser sig alltid. Det lär bli betydligt mer än det som vi packat hittills. Jag har kollat papperen från när vi flyttade hit och då hade vi 30 kollin. Det lär bli några fler även om vi inte köpt på oss lika mycket saker som vi gjorde i Amsterdam.

 

 

I dag har dessutom vädret vänt. Värmen kulminerade i tisdags och i går, och i går kväll kom regnet. Det var så härligt att sitta på balkongen i mörkret och lyssna till regnet som föll. Första natten på ett tag utan AC igång. Det räckte gott och väl med öppna fönster och dörrar. I dag har det regnat hela dagen och tempen har inte kommit upp till mer än 18 gr så det blir ännu en skön natt. I morgon blir det ok golfväder igen. Runt tjugo gr och växlande molnighet.

I går funderade jag lite på vilka skillnader det blir för mig närmaste tiden. Från ”hemarbetare” till full arbetande utredare igen. Kom också på att jag hade lite roliga bilder som kan visa skillnaden mellan två olika liv.

 

Ja ja det är bara att bita ihop och köra på. Nu ska vi först ”klara av” de sista två veckorna här i London. Slutspurten på ett fem och ett halvt års äventyr har börjat.

Hoppla hoppla!

Publicerad 2018-08-06 18:55:00 i Allmänt

Den rubriken kräver sin förklaring och den kommer lite senare. I förra inlägget skrev jag att det skulle bli lite mindre varmt, bara 27 gr den här veckan. Blev det så? Nej verkligen inte. Efter en helg med lite regn till o från och behagliga temperaturer kom värmen tillbaka med besked i mitten av veckan. 33-37 gr på balkongen och då låg inte solen direkt in. Det blev alltså som jag misstänkte, stängda fönster och AC på. Kollade förresten just nu, måndag 16.00, och såg att tempen på balkongen var 37gr. Det går inte att gå barfota på stengolvet för då bränner man fötterna. Vi fortsätter alltså med stängda fönster, gardinerna fördragna och AC på sköna 21 gr.

 

Vi får en del frågor om hur det känns med bara tre veckor kvar till hemflytt. Jag kan säga att det känns bra eftersom vi är så förberedda på det. I stort sett allt vi gör kopplas nu till hemflytten och så är det ofta något som är ”det sista” man gör eller "det sista" man ser av någonting. Som jag skrivit tidigare är det mycket som ska avslutas och bokas av och hittills har allting fungerat bra. Just nu är det själva flytten som hanteras. Flyttbilen ska komma sista veckan vi är här och vi ska ha kartonger levererade veckan innan så vi själva kan packa allt som inte är ”breakable” dvs ömtåligt. Leverans i Gladö blir det första veckan vi är hemma.

Förra veckan sålde vi ”kundvagnen” dvs vår fina lilla Toyota Aygo. Jag var och besiktigade den i torsdags vilket var i sista stund. Man kan ju inte sälja en bil som ska besiktas några dagar senare. På fredagsmorgonen åkte vi till bilfirman ”Cargiant”, där vi köpte den för snart två år sedan. Jag hade redan innan anmält på nätet att vi skulle sälja och fått ett pris som gällde om bilen var ok. Väl på plats, hos bilfirmornas IKEA, fick den en genomgång av deras mekaniker. Den höll måttet och priset jag fått på nätet gällde fortfarande. Vi är hyfsat nöjda med vad vi fick eftersom den ändå varit ett måste under vår tid här. Så vid lunchtid tog vi bussen och tåget tillbaka hem och nu är vi utan bil sista veckorna.

 

Senare på eftermiddagen var det dags för nästa utflykt. Anne hade tid för mammografi. Hon har gjort det en gång tidigare på samma sjukhus och det kändes bra att hon fick göra det en gång till innan vi flyttar. Då behövs inte det göras direkt när vi kommit hem. I morgon, tisdag, är det så dags för hennes förberedande besök hos kirurgen. Vi håller tummarna för en titthålsoperation så snart som möjligt. Eftervården kan ju göras i Sverige. På väg hem därifrån var det så varmt att vi var tvungna att gå in på en pub med AC på Fulham Broadway, när vi bytte buss, och fylla på lite vätska.

 

 

För min egen del har jag ”avslutning” med golfgubbarna i morgon. Det är förhoppningsvis inte min sista runda men det är sista gången vi träffas alla fem. Vi spelar lite senare så att jag efter rundan kan bjuda på lite mat och dryck. Om vi orkar, eftersom det även i morgon kommer att bli över 30 gr på eftermiddagen. Jag har gjort i ordning en liten svensk ”goodiebag” till dem. Lite som barnkalas med godispåse alltså. Jag har ”fyllt” en plastpåse från IKEA med ”Swedish fika” från Arlanda, en liten akvavit och två av de bollar jag brukar spela med. Allt för att dom inte ska glömma mig för fort.

 

På balkongen är det fortfarande både bra och dåligt. Tyvärr är vår gamla stora fuchsia, från Amsterdam, jättedålig igen. Den beter sig ungefär som den gjorde efter vinterkylan i vintras. Nu skrumpnar bladen ihop och faller av, blomknopparna stannar i växten och det blir kala  tunna grenar kvar. Jag har bytt jord på den och har sedan länge täckt den med fiberduk som skydd för solen. Den har troligen tagit stryk av att den frusit i vintras och att det nu varit alltför varmt och soligt. Den vill egentligen ha halvskugga. Vi får väl se hur det blir men jag räknar med att ta hem den oavsett om den har blad eller inte. En fuchsia är ju seglivad och efter en vinter hemma så kommer den kanske tillbaka igen. I övrigt ser det bra ut och när flyttlasset väl kommer får ju växterna minst en månad ute i den svenska sensommaren / tidiga hösten.

 

I lördags gjorde vi ”sista besöket” på det enorma shoppingcentret Westfield. Den här gången skulle vi köpa Nespressokaffe att ta hem till Sverige, finns naturligtvis hemma, men nu slipper vi beställa det direkt när vi kommer hem. Dessutom ville jag ha ett par Skechers till, den här gången var det ett par inneskor till jobbet som jag ville ha. Behöver sköna skor som det går att få i mina specialsulor i. Det går inte att få det perfekt med mina olika långa ben och min ”halgus valgus” knöl men man får försöka anstränga sig och hitta det som fungerar bäst.

 

Köpcentrumet är som sagt enormt stort och den här gången hade man öppnat ännu en ”tarm” i två våningar med nya stora butiker. Vi avslutade vårt besök med en sen lunch på hamburgerstället ”Byron”. En kedja som enligt oss har de bästa hamburgarna man kan få.

 

Inför söndagen hade vi lite olika funderingar om vad vi skulle göra. Ett alternativ var att åka till Greenwich med båt och vandra runt lite och se det vi inte såg förra gången. Det alternativet föll på vädret, vi tyckte det var alldeles för varmt för det. Vi sparar det till de nästkommande två helgerna om vädret tillåter. I stället tog vi bussen till Royal Chelsea Hospital. Låter lite konstigt kanske men det är nu vi kommer till rubriken.

”Sjukhuset” är en pampig byggnad där det nu för tiden bor gamla Chelseapensionärer. Ett gäng gamlingar som ofta är ute på olika evenemang i sina gamla röda uniformslångrockar. Utanför den stora byggnaden är det en jättepark. Det är i denna park som Chelsea Flower Show hålls varje år. Nu måste jag nog försöka komma till saken i alla fall.

Vi var inte där för att hälsa på de gamla gubbarna och Flower Show var ju i våras. Det var hästhoppningstävlingar den här helgen. Här i centrala London hölls den årliga ”Longines global champions tour” som är en värdstävling. Lagom mycket folk och, faktiskt, en riktigt skön temp från läktaren vi var på. Vi misstänker att det läckte AC från VIP läktaren som var ganska nära. Som vanligt fanns mat o dryck till hyfsat bra priser så det gick ingen nöd på oss.

 
 

Själva tävlingarna var som sagt av världsklass och i ett högt tempo. Ingen väntan mellan de olika ekipagen. När en ryttare och häst hade börjat hoppa så var nästa redan innan på arenan och kunde börja direkt när föregående var klar. Kul att se på så nära håll. Så var ju också vår svenska världsstjärna Peder Fredricson där med sin vinnarhäst ”H&M all In” Vi var där vid 12.30 och blev kvar ända till 18.30 då omhoppningen i finaltävlingen var klar. Fredricson var med och hade bästa tiden men rev tyvärr på näst sista hindret och så var den vinsten borta. Hur som helst en härlig dag.

 

I fredags fick vi klart med leverans av vår nya bil i Sverige. Vi hämtar en Mitsubishi Outlander PHEV den 3 september. Som jag skrivit tidigare är det en laddhybrid vilket känns helt rätt i dessa tider. Vi kör ju oftast korta sträckor så den kommer nog att ha en låg milkostnad då den mestadels kommer att gå på el.

 

 

 

 

 

Lite av varje

Publicerad 2018-07-29 15:27:00 i Allmänt

Även här i London har det varit olidligt varmt senaste tiden. Det kulminerade i slutet av veckan då vi fick känna på hur det kan vara mitt i en storstad när det är 37 gr i skuggan. I torsdags hade Anne tid hos läkaren och jag tog tåget in till stan för att vara med och höra hur det var. Inte skönt mitt i London just då. Det var nästan svårt att andas i värmen. Luften stod helt stilla och smockfullt med folk, bussar och bilar.

Själva läkarbesöket blev nog vad jag förväntat mig. Läkaren konstaterade att axeln inte fått någon som helst ökad rörlighet på ett par månader (tre månader sedan det hände!) och att nervskadan är så liten att den inte ska påverka rörligheten. Det är alltså något annat som är fel. En magnetröntgen har visat att det finns en skada runt leden och in mot muskeln som förmodligen är orsaken. Från början hoppades han på att det skulle läka av sig självt.

Nu återstår bara att operera och rensa runt leden. Anne har en tid hos en kirurg om en dryg vecka för ett förberedande samtal. Vi hoppas sedan på en operation inom de närmaste två veckorna. Det måste ju göras innan vi flyttar hem. I dag (söndag) om fyra veckor är vi hemma i Gladö igen. Vi tror inte det är någon bra idé att börja om hela behandlingen hemma i Sverige, framförallt inte på Huddinge sjukhus som ju är orsaken till att det blivit så här. Vi håller nu tummarna för att ”titthålsoperationen” går bra och att det sedan kan börja gå i rätt riktning igen.

I fredags kom så urladdningen efter värmen. På sena eftermiddagen började det småregna och åska. Precis när Anne kom hem med båten så vräkte regnet ner och det åskade för fullt. Hon fick sitta kvar i kuren på piren en stund innan hon tog sig upp till infarten till garaget där jag stod och väntade med bilen. På så vis slapp hon gå de sista femhundra meterna till porten. Välbehövligt med regnet men i slutändan ändå alldeles för lite.

Jag vet att jag beskrev golfbanan i förra inlägget. Jag kan meddela att det inte blivit grönare sedan dess. Greenerna fortfarande extremt fina. Fairways är om möjligt ännu gulare/gråare. Men de är, i mitt tycke, helt ok att spela från. I fredags spelade jag dessutom riktigt bra ute på banan. Fast bollen ser ut att ligga på stenhårt underlag så finns det utrymme för klubban att gå ner i marken efter bollträffen.

 

Från läget som syns på bilden slog jag en härlig järnsjua upp på green, men som vanligt den dagen så treputtade jag. Slutade i alla fall med 33 poäng vilket är helt ok på hcp 10 med dåliga puttar.

Vid klubbhuset är det lugnt på morgnarna när vi går ut. Vi har blivit ännu lite tidigare och går ut vid 07.30 ca. Det har nog varit bästa tiden sista två månaderna pga värmen. Underbara morgnar i morgonsolen. För min egen del blir jag ju snart av med bilen och måste då åka tåg till klubben för de sista rundorna. Får se om det funkar så tidigt på morgonen. Jag vill ju ändå vara med så länge det går. Och eftersom stationen ligger femtio meter från klubbhuset så ska det ju kunna funka även om det är tidigt.

 

Som sagt så var torsdag och fredag kulmen på värmeböljan för den här gången, kommer tydligen tillbaka nästa vecka igen. I lördags var det fortfarande fint väder men det blåste halv storm. Det hade börjat redan under natten och på morgonen blåste lavendeln ner från sin plats, det har hänt en gång förr och precis som då höll krukan även denna gång. Lite självbeskärning av plantan men det skadar inte.

 

Jag passade också på att fixa lite ”deadheading” på pelargoner och fuchsior. Olivträdet som jag tidigare berättat om, har haft en tung tid i torkan. Nu klippte jag bort allt dött och kortade in vissa grenar inför hemflytten. Tror att alla våra växter kommer att må bra av att få lite jämnare klimat hemma och framförallt en jämn och bra vinterförvaring med 10/12 gr i vedboden.

 

Tyvärr inträffade en liten olycka under tiden jag jobbade på balkongen. Vi hade dörrarna öppna och det blåste friskt. Plötsligt hörde jag ett jättebrak inifrån. Det var vår fina åttabenade ljuslykta som träffats av den tunga gardinen som blåste in. När åttabeningen gick i golvet krossades alla åtta glaskopparna och det var krossat glas över halva vardagsrummet. Men dom går ju att ersätta så det var inte någon jätteskada skedd.

 

På förmiddagen hade vi varit ute en sväng. Anne hade lätt fysioterapi, mer som uppmjukning. Efter det åkte vill till vår favoritträdgårdshandel. Den här gången hittade vi en trädgårdssoffa i järn som kommer att passa bra i Gladö. Det var sista exemplaret så vi fick ett bra pris. Jag ska hämta den i morgon, måndag, eftersom den inte fick plats i bilen när vi var med båda två. Lite andra småsaker åkte också med, bla ett par växtstöd, en sekatör, ett par handskar och en fågelmatare. Det är bra med flyttbil 😊

 

Middagen blev en riktig favorit. Musslor. Den här gången lite "fusk" - vi köpte färdigkokta som sedan värmdes upp i grytan tillsammans med alla godsaker i Annes recept, fänkål, vitt vin, chili och grädde mm. Det var i stort sett ingen skillnad mot att göra musslorna ”från början”. Riktigt gott med andra ord. Till det ett riktigt gott rosévin.

 

Nu har vädret verkligen vänt från i fredags. I dag, söndag, har vi 20 gr och det har regnat hela förmiddagen. Det blåser dock fortfarande stormvindar så även om det inte regnar så mycket just nu så är det ingen ide att sitta ute på balkongen. Den här bilden tog Anne med sin Iphone och panoramafunktionen

 

Inomhus har vi bytt blommor igen, den här gången blev det solrosor som gör sig bra på köksön.

 

Till nästa vecka säger man att värmen kommer tillbaka på riktigt till onsdag/torsdag. Men det ska ”bara” bli 27 gr den här gången. Men som jag brukar säga ”man kan inte lita på dom”. Vi sitter nog där igen med 30 gr och stängda dörrar och AC på.

 

 

 

Golfvecka

Publicerad 2018-07-23 18:20:28 i Allmänt

Även här i London är det ovanligt varmt. I morse berättade BBC väder att det normalt skulle fallit ca 45 mm regn senaste månaden men att det bara kommit 1 mm. Allt är brunt eller grått och snustorrt. Alldeles nyss, måndag 15.00, visade termometern 42 gr på balkongen. Naturligtvis upphettad av de solglimtar som kommer men ändå. Lite senare åter på mer normala 34 gr 😊 Precis som ni har vi över 30 på dagarna och över 20 på nätterna.   

I onsdags var jag med på min, förmodligen, sista societyträff med Clapham Common Golfclub. Vi spelade KM på Mitcham GC. Banan är helt brun förutom greenerna. Fairways kan numera benämnas som ”runways” och det går att slå hur långt som helst, för dom som kan. Greenerna är dock kanonfina och vattnas för hand under dagtid förutom den bevattning som sker med sprinkler. Fairway har ingen som helst bevattning.  

Eftersom det var middag med dryck så tog jag buss och tåg till klubben den här gången. Skönt att få ta en pint med de andra efter rundan. ”Gurra” och jag tog således bussen utanför parken för att sedan byta till tåget på Clapham Junction. Samma väg hem och då tog det från dörr till dörr ca 35 minuter.

 

Själva spelet gick faktiskt hyfsat bra, om man bortser från två hål. Jag låg riktigt bra till när vi kom till nian. Där slog jag ett perfekt utslag och hade ett halvslag kvar in till flaggan. Jag slog den tyvärr ner i en bunker och hamnade i en grop. Tre bunkerslag och sedan fyra puttar i ren irritation och så var den rundan förstörd, vi spelade ju utan handicap. Jag lyckades, förvånande nog, dock spela bra efter haveriet men det räckte självklart inte till någon framskjuten placering.

Dock en trevlig dag i värmen och i slutet av middagen passade, the Captain, (prästen) på att tacka mig för min tid i Clapham Common. Trevligt 😊 Han var dessutom på synnerligen gott humör och tillät oss att ta av kavajen redan när vi satte oss till bords för bordsbön och middag. För mig var det en riktig golfvecka. Jag spelade både tisdag och fredag förutom societyn. Och tro det eller ej men min ”sargade kropp” höll för trycket den här gången.

Efter att jag mött Anne vid båten i torsdags kväll stannade vi till vid Waterside, vår pub vid floden. Vi tog en after work och passade på att äta en enkel ”middag”. Scotch egg, skinka, engelsk paj mm. Just den kvällen var det marknadsföring och provsmakning av romen ”Kraken” på Waterside. En mörk rom som vi lärt oss uppskatta i Amsterdam. Här fick man den blandad till en svag drink. När vi förklarat att vi gillat den sedan flera år så fick jag en t-shirt som tack. Passar väl bra på en ”stackars krake” som jag. 😊

 

I fredags kväll tog vi oss till Fulham Broadway för att se UK premiären av ”Mamma Mia here we go again” Oj vilken underbart trevlig ”feel good” film. Otrolig musik och lite tårar. Jag tycker att den var en klass bättre än den första filmen och musikalen, som även den var bra. Man kan inte låta bli att känna sig lite stolt över att det är svenskar som gjort allt detta från början. efter filmen satt det gott med den godaste pizzan vi ätit på år och dar. 

 

Torsdag och fredag samt helgen präglade sedan lite av The Open i golf på TV. SKY sport har en fantastisk täckning och sände allting från början till slut. Bra kommentatorer och experter. Väldigt spännande tävling den här gången där många hade chansen. Flera av de ”stora” var på gång hela tiden. Eftersom det var så varmt ute så var det lika bra att sitta inne med AC på och titta på TV.

 

Under söndagen svängde det fram och tillbaka men det var en spelare som höll huvudet kallt hela rundan och till slut vann. Italienaren Francesco Molinari tog en mycket välförtjänt seger.

 

Och som vi skrivit tidigare, hemflytten närmar sig mer och mer och med det kommer fler och fler saker som ska ordnas. Nu har vi börjat kolla på bil. Vi måste ju ha en bil till så fort som möjligt när vi kommer hem. Två bilar är ett måste när man bor där vi bor. Vi kan inte ta oss till jobbet annars. I lördags var vi därför till en Mitsubishihandlare en bit härifrån för att kolla in en Mitsubishi Outlander, laddhybrid. Verkar vara en rejäl bil och med en hybrid som ligger i tiden. Går dessutom att ladda hemma i vanligt uttag.  Utvecklingen går verkligen framåt. Vi får väl se hur det blir, just nu väntar vi på en offert från Mitsubishi i Segeltorp.

 

I söndags tog vi en sväng till rangen för att fördriva lite tid. Jag tränade och Anne kom med små råd och tips. Alltid bra att ha en coach. Annars är det inte så bra med hennes axel nu. Efter att ha blivit lite bättre hela tiden har hon nu fått mer och mer ont och de senaste dagarna har det gjort ont även när hon inte använder axeln. Ny läkartid på torsdag och ingen fysioterapi innan det.

Som jag nyss skrev så blir det mer och mer att tänka på gällande hemflytten. Mycket är redan förberett men en del saker kan inte göras för tidigt. Jag upptäckte i dag att bilen måste besiktas innan vi kan sälja den. Man vill ju inte sälja den för tidigt och stå utan bil en hel månad. Typiskt dålig tajming. Den här veckan är det för övrigt slamtömning hemma för första gången. Hoppas mina pinnar med flaggor har fått stå kvar sedan jag var hemma så att tömmaren hittar.

Trots värmen har lite blommor inne. Dom får vara ute på natten tillsammans med en basilika och en timjan som också ger lite grönska på köksön.

 

Ute på balkongen har en del av växterna tuffa tider nu i värmen. Pelargonerna stortrivs liksom lavendeln. Oliven har sett risig ut ett tag. Jag har trott att det berott på den enorma blomingen som var men i dag kollade jag den på djupet och insåg att den behöver mycket mer vatten. Fuchsiorna har fått fiberduk på dagtid, jag försöker skydda dom mot solen. Även om dom är blöta i jorden så klarar inte blommor och blad den starka solen. 

 

 

 

På spaning efter Nessie

Publicerad 2018-07-16 23:07:00 i Allmänt

Innan vi kommer till rubriken så var det några dagars återhämtning efter Jocke och Niclas besök här förra helgen. Inte så mycket att berätta om men i tisdags firade RAF, Royal Air Force, 100 år. Man gjorde det med att flyga 100 plan över Buckingham Palace. På väg därifrån passerade de över vår lägenhet på låg höjd. Det var imponerande att se de stora gamla planen i början och de supersnabba moderna jaktplanen på slutet. Jag kunde också på håll se hur man på slutet färgade röken blå, röd och vit när man flög över Heathrow.

 

I onsdags var det dags för England att ta sig an Kroatien i VM, eller World Cup som det heter här. Eftersom Sverige nu var utslagna och England tagit sig längre än vad någon trott innan så var jag naturligtvis engelskt fan framför teven.

 

Matchen började alldeles för bra för England som efter 1-0 målet tappade sakta men säkert. De hade visat hur duktiga de var i början och i tidigare matcher men tappade allt och började spela lite som Sverige, ”långa bollar på Bengt” hela tiden. För er som inte förstod så finns det en låt med Svenne Rubins som heter så. Det märkliga är att när man väl förlorat men ändå gjort mer än alla trott så tappade man lusten att spela bronsmatchen. Helt plötsligt trodde man att man var världsbäst igen vilket man är ganska många år ifrån att vara.

I onsdags skulle Anne ha haft fysioterapi igen. Den här gången fick hon lov att ställa in eftersom hon hade så ont efter förra omgången. Känns inte alls bra även om det är små framsteg hela tiden. Jag har nog skrivit det förr men tänk vad en felbehandling kan göra. Hade läkaren på Huddinge lagt tillbaka axeln i led igen så hade hon förmodligen varit helt återställd. Nu går det inte att se när det ska bli helt bra igen.

Så kom då torsdagen och vi tog oss till Gatwick för sista gången. Planet mot Inverness skulle gå 12.30 men blev naturligtvis en timme försenat pga dataproblem vid boarding. Där blev vi utsatta för ”diskriminering”, alla med UK pass fick förtur genom första kontrollen. Vi tog dock igen det eftersom vi har sk ”speedy boarding” så vi var på i tid och fick plats med våra väskor i bagagehyllan. Efter en timme o tjugo minuter landade vi. Nya dataproblem vid hyrbilsuthämtningen men vi var först där och fick till slut vår bil. Resan till hotellet var inga problem. Från fönstret kunde man åt ena sidan se gatan åt andra sidan se ut över kyrktornet och upp mot sluttningarna västerut. Det var skönt väder, vxl molnighet och lite över tjugo gr, perfekt att ha lämnat den fuktiga värmen bakom oss.

 

Vi tog en kort promenad i området och insåg att vi bodde väldigt centralt och kunde gå till alla platser vi behövde komma till.

 

Middagen var bokad på en restaurang, Riverhouse, på andra sidan floden sett från oss vilket betydde ca sju minuters promenad. En liten familjär restaurang med fantastisk mat. Kocken/ägaren/chefen, han var nog allting, kom ut och hälsade på oss och sa att han förstod att det var Anne han haft mailkonversation med tidigare. Mycket trevligt och väldigt god mat.

 

På fredagen hade vi bokat en båttur på Loch Ness för att se om ”monstret” skulle visa upp sig. Vi åkte bil till bryggan och var där 50 min före avgång. Bilresan tog bara fem minuter, på kartan såg det mycket längre ut. Intill låg en golfklubb där man spelade för fullt på den torra banan. Lika torrt som här i London men också med samma lite mjuka turf på fairway. Hur som helst så åkte vi iväg och precis då kom det typiska skotska duggregnet i skyar. På med regnjacka men tack ock lov så slutade det strax igen och det var inte kallt. Vi åkte på Caledonian canal. En kanal som ligger parallellt och ovanför River Ness. Kanalen byggdes för att floden var för grund att köra båtar i. Kanalen är sålunda förbindelsen mellan havet i nordost och Loch Ness. Innan Loch Ness slussade vi en gång.

 

När vi väl kom ut på Loch Ness fick vi den starka vinden rakt i ansiktet, men en ljummen vind och där solen ibland kom igenom. Det var tillräckligt mycket sol för att jag skulle bränna mig lite på huvudet.

 

Man känner inte av det när det blåser och jag hade inte kepsen på mig tillräckligt ofta. Härliga vyer på båda sidor av sjön, bergssluttningar ner mot vattnet och barrskog på andra sidan. Fina gamla hu och ett gammalt fyrhus som renoverats och nu hyrs ut.

 

Båten vände sedan vid en gammal slottsruin, Urquhart, ett av de mest besökta gamla slotten i Skottland. Det vimlar av gamla slott och när man åker bil så avlöser skyltarna om slott varandra hela tiden.

 

Återresan kändes som snabbare, nu var vinden i ryggen och det var riktigt skönt ute på båten. När vi kom tillbaka hade vi varit ute i lite över tre timmar.

Efter en kort lunchshopping i kvarteret intill hotellet, lite kläder, tog vi bilen norrut. Vi åkte till en liten stad vid vattnet, Nairn, där vi tog en lätt lunch i den gassande solen. Vi åkte runt lite grand och njöt av de fina vyerna innan vi kom tillbaka till hotellet. Middag nere vid floden igen. Den här gången på vår sida av floden på en restaurang som hette Mustardseed. Inte riktigt lika bra som gårdagen men helt ok.

Innan vi gick hem gjorde vi ett besök på en pub ett hundratal meter från hotellet. Det var i stort sett fullt på uteplatserna men en kvinna erbjöd oss plats vid deras bord. Det var ett par från Värmland så vi fick prata lite svenska ett tag. Nu var det fredagskväll och det märktes utanför hotellet. Puben i bottenvåningen hade öppet till 03.00 och det var ett fruktansvärt oväsen på gatan fram till ca 03.30. Ungefär en timme senare vaknade trutarna till liv och började skrika, de hade ju ungar som var hungriga. Men vi sov ändå hyfsat bra i den stenhårda sängen 😉

 

På lördag förmiddag var det delfinspaning. Nessie fick vi inte se under gårdagen, återkommer till Nessie senare, men delfinerna var desto piggare. Vi var ute på en långsmal udde som heter Chanonry. Hela yttre delen av udden består av en linksgolfbana. Hård vind och helt torrt men det såg härligt ut när man såg de som spelade. Längst ut på udden var en parkeringsplats och en fyrbyggnad. Det stod många bilar där men vi såg inte så mycket folk. Vi gick ut mot vattnet där vi såg att andra gått och helt plötsligt såg vi mängder av folk med kikare och kameror.

 

Innan vi kommit fram till folkmassan hann jag se de första delfinerna som hoppade ute i vattnet. Precis utanför udden mötte olika strömmar och vindar varandra och det var väldigt gropigt. Förmodligen är det så att delfinerna jagar fisk där. Jag såg dessutom en delfin som hoppade ett par meter ovanför vattenytan och som tappade en stor fisk i språnget, häftigt. I övrigt var det många delfiner som visade sig i vattenytan och även en hel del som hoppade, både nära land och lite längre ut. Svårt att få på bild men jag filmade en del och Anne fick en bild på en som var nära. Ett lyckat besök i den hårda vinden.

 

Vi åkte sedan vidare norrut och hamnade i en ort som heter Cromarty. Först var vi in på en lite lokal hantverksbutik där det fanns många fina keramiksaker, dock inget som vi köpte. Sedan sökte vi upp den lokala lördagsmarknaden i något som liknande ett gammalt ”Folkets hus” eller liknande. Ortsbefolkningen samlades sålde och köpte lite av varje. En hel del godsaker varav vi valde att köpa några piroger. Dom åt vi sedan nere vid havsviken i sällskap av en liten hund som var väldigt sugen på att smaka, hans husse stod en bit ifrån och pratade med någon.

Därifrån åkte vi på riktigt små vägar söderut igen. Nu skulle vi till ett whiskydestilleri. Glen Ord som tillverkar ”Singleton”. En maltwhisky som vi i slutet fick provsmaka och som var god. Vi fick en bra guidad tur och även om gjort det förut en gång för länge sedan så tyckte vi nog att vi förstod mer den här gången, förmodligen tack vare att vi gjort det tidigare.

 

Jag fick dessutom förklaringen till namnet på en whiskysort. Häromveckan köpte jag en blended maltwhisky som heter ”Monkey shoulder”. Namnet härrör sig från den tiden då man torkade malten för hand. Männen som gick runt och skyfflade malten fick med tiden problem med axlarna och det kallas för ”monkey shoulder”.

 

Väl hemma blev det besök på ett shoppingcenter. Ja det var egentligen så att jag satte mig ner och kollade andra halvlek på bronsmatchen i VM medan Anne kollade runt lite i butikerna. I en av butikerna fanns såklart denna uppsättning. Anne tyckte jag skulle passa i den men jag avstod. 

 

Vi hade bokat en sen middag på ett ställe på andra sidan floden, Rocpool, återigen väldigt god mat. Väl hemma var vi väldigt nöjda med allt vi upplevt.

Så blev det hemresedag, söndag, och utcheckning från hotellet. Vi tog en promenad upp till det högt belägna gamla slottet i Inverness. Jag gick upp i toppen på högsta tornet där det var en fin utsikt trots regnet.

 

Vi tog sedan en biltur, i regnet, utmed Caledonian canal och ner till Loch Ness, alltså parallellt med där vi åkte båt tidigare. Sedan var det dags att åka till flygplatsen, eller som jag kallar den ”flygstationen”. Skavsta känns som en ganska stor flygplats jämfört med Inverness. Dom hade en liten men trevlig lounge där vi tillbringade tiden fram till avgång. Inte många plan men ändå full fart just den tiden när vi var där. Det kom och gick plan från platser i Skottland, Bristol, Birmingham, Bergen, Dublin mm mm.

 

Den här gången var vi i luften någon minut efter tidtabell, när hände det senast? En lugn flygning tillbaka till Gatwick och bra tågresa gjorde att vi var hemma i lägenheten igen vid 18 tiden. Vi var helt överens om att vi kommer att åka tillbaka till Skottland om några år. Då ska vi utöka området och dessutom spela lite golf på de fantastiska linksbanorna.

Ja och så var det ”vardag” igen. I morse tog Anne båten till jobbet som vanligt och jag hade lite fix att göra hemma. Bla skulle det komma någon och laga en garderobsdörr och fixa en lamparmatur. En tur till affären för att handla stod också på listan.

Sedan börjar The Open i golf på torsdag. SKY TV började sända direkt från Carnoustie redan i dag. Man fick se när fjolårsvinnaren, Jordan Spieth, åkte till klubben och lämnade tillbaka bucklan, The Claret Jug, på första tee. Man redovisade bollindelningen till torsdag och fredag och det var flera spelare som besökte deras ”clinic” och visade upp olika slag. Så kommer det att fortsätta hela veckan, bara att låta TV´n stå på i bakgrunden hela eftermiddagarna.

 

Själv laddar jag för Claphams klubbmästerskap som vi spelar på hemmabanan Mitcham på onsdag. Den spelas i två klasser, utan handicap, dvs scratch, och en handicapklass. Jag tror att min chans är i klassen utan handicap eftersom de flesta andra har för högt handicap, de är sk ”bandits”.  Nåväl det blir som det blir, jag kanske förlorar mig i ruffen.

Varmt är det fortfarande och AC`n går hela nätterna. Annars skulle det inte gå att sova. Höll på att glömma att vi till slut fick se ”Nessie” eller en hel drös av henne. På flygplatsen fanns hon i mängder.

 

 

 

 

 

Puh! 😊 en sån vecka och helg

Publicerad 2018-07-09 20:44:00 i Allmänt

Oj vad det ligger på nu. Börjar bli precis som när hemflytten från Amsterdam var nära. Det händer saker hela tiden och bara bra saker. Det är Micke som skriver idag, som ni kommer att märka. Det betyder också att det blir ett ganska digert inlägg. Jag sitter i vardagsrummet iförd endast shorts och med alla fönster stängda och AC påslagen. Trots att det i dag är lite svalare ute än under helgen, i dag ”bara” 32gr på eftermiddagen. Då är det ändå mulet.

Nu hoppar jag en vecka tillbaka, till förra måndagen. Då åkte jag hem till Gladö för att fixa lite inför vår hemflytt. Jag åkte tidigt, 09.20, från Gatwick och landade på tid på Arlanda. En härlig flygning vid fönstret. Fina vyer hela vägen och när vi närmade oss Arlanda, kunde jag se min hemstad, Enköping tydligt. Jag kunde till och med se huset där vi bodde och där min mamma fortfarande bor. Det är intressant hur liten staden ser ut att vara när man är så högt upp. Men eftersom jag är uppvuxen där så känner jag ju igen allting.

 
Efter landning var det dags att, för sista gången, hämta ut en hyrbil och bege sig mot Gladö. Jag stannade vid COOP på Ågestavägen för att handla det som behövdes för min vistelse hemma. Nu känns det verkligen som hemma eftersom det är så nära att vi kommer hem för gott. Väl hemma kunde jag konstatera att allt praktiskt var ok men att trädgården var i bedrövligt skick på sina ställen. Naturligtvis inte oväntat eftersom torkan gjort sitt.

Gräset är på sina håll helt grått men på andra ställen har ogräs tagit sig in och växt sig högt. Vår hustomte får klippa en gång till innan vi kommer hem så det ser ok ut igen. Våra altanträd, benveden och dvärgsyrenen, ser helt döda ut men det är nog så att de skyddar sig mot torkan genom att låta bladen torka bort. Det såg ändå lite grönt ut nertill runt stammarna så de kommer säkert tillbaka igen till nästa år. Till och med minikiwin ”Oskar o Paula” var delvis uttorkade vilket aldrig hänt tidigare. Den nerklippta syrenen på gaveln mot annexet kommer däremot jättefint. Klätterrosen blommade för fullt och en del andra saker var helt ok.

 

Växthuset däremot är speciellt. Där inne är det varmare än varmt och hustomten har bara vattnat på lite någon gång ibland när det funnits regnvatten. Men så det växer. Vinet är kanonfint och lavendeln blommar för fullt. Persikoträdet som dog förra sommaren har fått stå kvar eftersom det är ett stort jobb att gräva ut det. Nu har det plötsligt fått liv igen. Flera stora grenar kommer, så nu får det stå kvar. Det här beror på att det alltid rinner vatten under växthuset. Vi har en dränering från allmänningen som leder in mot växthuset och sedan vidare under och ner mot uppfarten. Växter är ju oftast sådana att de söker sig neråt om de inte får vatten uppifrån och därför har rötterna nu tydligen nått ner till där det alltid finns vatten.

 

Jag hade gjort upp ett digert schema så att jag skulle utnyttja dagarna på bästa sätt, och ändå kunna se lite fotboll på TV. När jag kommit hem på måndagen kollade jag alla spik och skruvhuvuden på våra altaner och slog ner de som stack upp. Jag skulle ju hämta en slip på Bauhaus på tisdagen och slipa våra tralldäck. Dessutom gjorde jag en första klippning av de vinrankor som vuxit sig för långa. Jag bar också bort allt vi hade på altanerna, bord, stolar, grill, ljugarbänk mm mm. Vädret var helt ok, 15 gr och till och med lite regn, dock inget man blev blöt av. Ändå ganska skönt när man kom från 28 gr i London.

På tisdagsmorgonen kom ”Rosa Bärgarna” för att hämta vår bil, som varit ”död” nästan ett år. Det har vi skrivit om tidigare. Den måste ju vara igång när vi kommer tillbaka hem. Problemet var att batteriet var helt slut och inte ens gick att ladda. Detta har gjort att hela bilen varit ”låst” vilket i sin tur gjort att jag inte kunnat komma åt och byta batteriet. Bärgaren hade dock en batteristartare som gjorde att bilen ändå startade. Med den inkopplad kunde han backa upp bilen på bärgningsbilen. Att köra bilen var inte aktuellt eftersom den dött igen så fort batteristartaren kopplats bort. Dessutom var bromsarna rejält fastlåsta. Jag hann dock se att databoxen förmodligen inte havererat eftersom displayen i bilen såg normal ut. Jag tänkte direkt att vi där sparade ett antal tusenlappar. Det skulle nog bli dyrt nog ändå.

 

På Mekonomen i Huddinge så bytte dom batteriet, mycket enklare nu när dom inte behövde bryta upp bakluckan, där batteriet ligger. Dom gjorde också en stor service, inte gjort på länge, och kollade bromsarna som bara var lite fastrostade. Det krävde ingen åtgärd utan man löser det genom att bromsa lite mer när man är ute och kör i början. Tillsammans med bärgningen ”kom vi undan” med 11 000 kr. Låter mycket men i min värld så hade det kunnat bli betydligt mer om tex databoxen skulle behövt uppdaterats. För att inte tala om vad det skulle ha kostat om vi bärgat den till BMW.

När jag kom tillbaka från Mekonomen var det så dags att åka till Bauhaus och hämta slipmaskinen. Jag hade väl tänkt att den var hyfsat tung men det kändes som att den vägde 800 kg när jag baxade in den bak i hyrbilen. Detsamma när den skulle ur bilen. Typiskt också att det var ganska hög kant in i bagageutrymmet. När jag väl fått ut den ur bilen och började slipa så insåg jag direkt att det inte var helt ok. Maskinen var nog bra men trallen var för sliten och gammal. Brädorna hade slagit sig för mycket och slipen kom inte åt hela brädans bredd utan tog mest på kanterna. Nåväl, det blev i alla fall mycket bättre än tidigare och allt löst skräp försvann. När vi kommer hem ska jag hyra en kant och hörnslip och köra där jag inte kom åt med den ”stora bångstyriga maskinen”. Härlig dag att göra jobbet, sol o varmt. Jag bröt upp i tid så jag hann med en dusch ute och sedan Sverige – Mexico och även Colombia - England

Onsdagen innebar också tidig uppgång. Då kom en kille från larminstallationsbolaget för att byta batteri på larmet. Han kom 07.30. Bra att komma igång i tid. När han var klar slipade jag den övre altanen. Jag tog sedan hjälp av Rolle att lyfta in maskinen i bilen igen. Väl på Bauhaus tog jag hjälp av en annan kund för att få ur den ur bilen, annars hade jag förmodligen skrapat sönder bilen.

Efter det tog jag bussen till Huddinge och Mekonomen. Det går en buss varannan timme på dagtid. Jag kunde sedan köra hem bilen med caben nere i det fina vädret. Fortfarande körförbud eftersom den inte besiktigats på två år. Men man får ju köra till och från verkstad och besiktning. Eftersom den varit avställd hade jag sett till att den var trafikförsäkrad och påställd innan

 

Eftersom vi nu har sophämtning igen och även slamtömning tog jag för givet att vårt kort till återvinningsanläggningen i Jordbro var aktiverat, jag minns att det fungerade bra när vi kom hem från Amsterdam. Jag hade några säckar som behövde försvinna innan flyttlasset kommer. När jag kom dit och höll fram kortet lyste displayen ilsket med texten ”kortet spärrat”. Jag körde ut igen och gick och fick hjälp av en tjej som jobbade där. Troligen berodde det hela på att vi inte är skrivna i Sverige. Hon öppnade åt mig och sa att det bara var att kontakta dom nästa gång så skulle dom öppna igen. Bra service från SRV.

Efter lunchen blev det lite fortsatt jobb i trädgården. Slutgallring av vinet, städning i rabatterna och skyffling av uppfarten. Jag skojade med Anne och skrev att jag gjorde en ”Samir o Victor” och hon förstod ingenting. Men hallå! ”shuffla shuffla” kan väl lika gärna vara ”skyffla skyffla” 😉😊

Ännu en bra dag att jobba ute med sol och värme. Efter en dusch ute igen så kom Rolle förbi på en öl. Min middag, lite senare, blev grillad korv och potatissallad.

Tiden går fort när man har mycket att göra och sista dagen, torsdag var det besiktning av bilen. Eftersom det inte är några fel på den så gick den igenom utan problem och det ”firade” jag med att ta en tur i det fina vädret bort mot Flemingsberg för att se om det hänt något med byggnationerna runt mitt jobb. Jag har nu fått klart med att jag börjar jobba den första oktober på den grupp där jag jobbade förra gången vi var hemma.

Hemresan till London gick bra och jag var tillbaka i lägenheten vid 20.30 tiden. I fredags var det som vanligt tidig golf i värmen och sedan hem för att förbereda inför helgens gäster Jocke o Niclas som skulle komma senare på kvällen. Den här gången bodde dom hos oss. Jättetrevligt att ha dom här hela tiden.

Vi hade bokat bord på Sands End och där åt vi en god middag. När vi kom hem satte vi oss på balkongen en stund och njöt av värmen som så dags inte var fullt så pressande som på dagarna. I lördags tog vi oss in till Covent Garden för en lunch på Balthazar, som är ett favoritställe, där några av er som läser, har varit. Förmodligen sista gången för oss. Vi var lite tidiga så vi satte oss på en uteservering och tog lite dricka till ackompanjemang av gatumusikanter. Maten var sedan som vanligt bra, Anne och jag tog musslor som var riktigt goda. Härlig atmosfär och bra AC i lokalen. Dessutom har dom nog världens bästa Bloody Mary.

 

Efter det släppte vi Jocke och Niclas vid Kings Road på Sloane Square medan vi själva åkte vidare hem för att kolla England-Sverige. Jag följde inledningen i min telefon och när vi gick mot vår port så exploderade grannkvarteret i ett jubel av sällan skådat slag. Jag visste ju redan att Sverige inte riktigt var med i matchen och det var utom allt tvivel att England gjort mål. Väl uppe i lägenheten gjorde jag mitt bästa för att vara fotbollsgudarna till lags.

 

Svensk flagga, engelsk tröja och en Guiness rye ale, vad mer behövs. Förmodligen var jag för vänlig mot engelsmännen. Men hur som helst så var ju faktiskt England helt överlägsna. Kanske beroende på att dom ändå har spelare på många positioner som är bättre än motsvarande svensk. Men det var ändå tråkigt att Sverige inte fick till det utan att sagan tog slut utan kamp.

Kul dock att man i medierna här i UK, bla BBC som visade matchen, gör en grej av att England gjorde en kanonmatch och lyckades slå ut Sverige. Det var väl ändå så att Sverige var dåligt och att England inte hade några större problem att vinna. Nu har jag i alla fall konverterat till ett av våra andra ”hemländer”. Holland inte kvalificerade, Spanien utslagna och nu Sverige ute. Då är det ändå England som gäller för mig. På onsdag kväll sitter jag här med min tröja och ale igen och håller på England. Deras slogan är ju ”Football is coming home”. Lite stöddigt men ändå häftigt. Ingen trodde ju här att England skulle gå så här långt.

Kvällens middag intog vi på en restaurang på Kings Road, The IVY Chelsea garden.  Vi har sett entrén förr men inte förstått hur fint det var innanför. Vi fick vänta en stund i baren innan vi fick vårat bord.

 

 

Kanonställe med en stor trädgård, där vi dock inte fick plats. Maten var, igen, riktigt god och på bilden nedan syns bla våra förrätter.

 

När vi kom hem så var det, naturligtvis, balkongsittning igen. Återigen en sen kväll men vilken härlig dag.

Som man säger, ”tiden går fort när man har roligt”. Helt plötsligt är det avresedag igen. I söndags promenerade vi ut genom vår park. Inte många blommor just nu men ändå lite lavendel och så den här fina som Anne fotade med sin Iphone inställd på porträtt. Bildkvaliteten är helt ”outstanding”.

 

När vi gått en liten bit till kom vi till utegymet. Klart ”gubbarna” tog ett litet gympass efter all god mat och sena kvällar.

 

När vi gymat klart promenerade vi till puben, The Rose. Vi satt i deras trädgård och åt en ”light” lunch.

 

Så var det då dags att gå hem igen och för Jocke och Niclas att börja resan hem. Det var en så härlig helg med god mat och dryck i gott sällskap. Nästa gång träffas vi säkert i Gladö och då är säkert Scott o Elliot med.

I dag, måndag, har det varit återhämtning med lätt gym för mig. Anne har jobbat. Jag har fixat med växterna på balkongen som tar stryk i värmen.

Annes axel blir långsamt bättre. I helgen för en vecka sedan var det första gången hon klarade att lyfta ett glas med enbart höger hand upp mot munnen, hon fick dock lov att sänka huvudet lite. Bilkörning finns inte på kartan för lång tid framöver liksom golf. Hon fortsätter med fysioterapin och kämpar på med sina övningar.

Avslutningsvis så laddar vi nu för vår longweekend i Inverness nästa helg. Vi åker på torsdag. Jag hoppas att vi, i nästa inlägg, kan visa riktiga bilder på ”Nessie” alltså Loch Ness odjuret. Om vi inte kan det kanske det blir en bild på mig i stället 😊

 

Varmt, varmare, varmast!

Publicerad 2018-07-02 20:16:26 i Allmänt

Oj så tiden springer iväg. Vi kom hem i onsdags från Altea (nån timme försenade ”som vanligt”) och vi såg till att ta med oss den spanska värmen hit till London.

Ända sen vi kom hem har tempen legat över 25 grader och från och med i fredags faktiskt över 30 när det varit som värst.
Det är ju en himla tur att vi faktisk har AC i hela lägenheten. Det skulle vara omöjligt att sova annars!

Sista dagarna i Altea rann iväg lika fort som de första. Medan Micke på måndagen tog emot markisreparatörerna (fixade den sluttande markisen  i ett nafs) så hade jag åter bokat tid på ”skönhetssalong”. Den här gången kostade jag på mig att fixa såväl fötter som händer.

Det känns så himla lyxigt att någon petar nagelband och målar och fixar. Undrar om jag blivit ”fast” nu och aldrig mer kommer måla naglarna själv…..  Nej – det låter lite väl dyrt. Och så tar det tid. Men kanske att jag fixar en liten egen utrustning för att måla med ”gel” i fortsättningen för det är verkligen mycket mer hållbart än den gamla vanliga metoden.
För att inte tala om hur bekvämt det är med UV-lampan som torkar lacket på några sekunder!

 På tisdagen hade vi bestämt golf tillsammans med Per, Pernilla och Kristina (Pernillas mamma). Inte jag såklart eftersom läkaren avrått från den typen av rörelse, men Micke fick spela.

Så det blev 9 hål på den nya banan Puig Campana. Den kommer så småningom få ytterligare 9 hål och ett jättefint klubbhus håller på att växa upp men just nu är det lite provisoriskt med shop och reception i ”garaget”.
Jag gick med och suktade efter varje slag de andra slog – det känns verkligen trist att inte kunna/få spela nu när det är sommar och fint.

 

Efter spelet åkte vi upp till byn Finestrat där vi efter lite promenad hittade ett lunchställe där vi alla blev mätta och belåtna. Ja till och med så mätta att vi skippade den planerade grillningen. Det blev bara lite tomatsallad och lufttorkad skinka framför TV’n , eller man kanske ska säga framför datorn. För det var på den vi kunde se Allsångens säsongspremiär. Eller heter det ”säsång” – ha, ha, ha!!!!

 
 

Ja och sen blev det ju onsdag och hemresedag. Bra avresetid (16:30) så ingen stress utan vi kunde städa, stryka och ta det lugnt innan det var dags att ge sig av till det (som så ofta senaste tiden) försenade flyget.
Vi hade fått meddelande redan innan vi lämnade lägenheten att det var en försening på gång så vi var förberedda……

Skönt att avsluta semestern på en onsdag – det innebär ju att arbetsveckan blir väldigt kort. Och för att göra det ännu trevligare så träffades vi efter jobbet på fredagen för att äta middag ute. Inget märkvärdigt men vi träffades på andra sidan floden från oss sett. Där ligger en liknande modern pub som på vår sida (tror det är samma kedja/ägare) skillnaden är bara att den på andra sidan har kvällssol.
Så Micke tog bussen över bron för att komma dit och jag åkte en hållplats extra med båten innan jag klev av och så satt vi och njöt av solen och maten innan vi tog bussen tillbaka hem.

 


Det känns som att vi ”måste” passa på nu de sista veckorna av vårt storstadsliv. När vi är hemma i Gladö igen så är det slut på spontana ”After Work” och helgluncher på puben. Slut på goda Bloody Mary’s också……

Så det är väl med dubbla känslor man har påbörjat nedräkningen. Sakna vissa saker kommer vi med all säkerhet att göra – men ska bli skönt att komma hem också efter fem år som ”stadsråttor”.

I helgen som gick gjorde vi faktiskt ytterligare en sak som har med hemflytten att göra. Det låter kanske löjligt och ”småttigt” men vi bunkrar faktiskt med oss lite grejor som är billigare här än hemma. Eller sånt som är roligt att ha med som minne (som en vattenspridare till trädgården i form av en blomma).
Men sånt som är mycket billigare är hygienartiklar som schampo, deo, raklödder, tandkräm, duschtvål och liknande. Och köper man dem dessutom på nån av lågpriskedjorna (t.ex. Wilko eller Poundland) så är det riktigt billigt. Och vi har ju ett flyttlass så vi behöver ju inte släpa hem grejorna i resväskor precis.
Så lite sånt handlade vi i lördags innan vi slappade i solen på balkongen (eller i soffan framför TV’n = Micke).

 

Igår söndag tog vi tunnelbanan ut till stadsdelen Wimbledon. Där börjar ju ”kaoset” idag när tennisturneringen drar igång. Men redan igår såg vi att de var redo. Utanför stationen hade man byggt upp ”slinger-köer” till taxibilarna som kör skytteltrafik mellan stationen och tennisstadion och överallt hade butiker och fik ”pyntat” med tennisbollar eller andra tennisprylar.
Det är en trevlig del av London och det var kul att ha sett den också.

 

Från och med idag måndag är jag gräsänka och Micke motsvarande gräsänkling. Vi har ”separerat” för några dagar då Micke behövde åka hem för att förbereda vår hemkomst lite.

Vi har ju numera bara en bil (sen vi körde ner Toyotan till Altea) och det är vår ”gamla cab”. Dessvärre har batteriet dött (helt dött – går INTE att ladda) och dagens moderna bilar är ju dessvärre så ”elektroniska” så enda sättet att fixa den är att ordna en bärgare till en verkstad och där får de ”bryta sig in” i bagageluckan där batteriet sitter och byta ut det. Och det vill vi gärna ha fixat och klart så vi har en bil att köra med när vi kommer hem.

Sen ska Micke också passa på att åtgärda den hemska trallen på altanen som verkligen ser alltför bedrövlig ut efter fem år utan något som helst underhåll. Så han har hyrt en slipmaskin som han ska hämta på tisdag förmiddag och sen är det slipa, slipa som gäller.

Och känner jag honom rätt så kommer han ligga med tassarna i jorden lite här och där också för att rensa bort de värsta ogräsen som tagit över i rabatterna.

Själv jobbar jag med halvårsbokslutet den här veckan. Det är super-super-tajta deadlines den här sommaren så därför passar det ju bra om jag behöver lägga några timmar extra på jobbet när Micke ändå inte är här.

Och imorgon ska jag på min ”nervkontroll” och Elektromyografi (EMG) där man ska mäta hur stora nervskador jag fått efter min axelskada.
Att det inte är som det ska är ganska uppenbart – men läkaren vill få svar på HUR allvarligt det är….. Och då kan man också få en bättre uppfattning hur lång tids rehabilitering jag måste räkna med. Han har redan börjat prata om uppåt ett år!!!!

Nåja – en sak i taget. Och jag fortsätter med min sjukgymnastik och känner ju att det blir långsamt lite bättre dag för dag.

Och apropå varmast! – Nu säger prognosen att det ska bli mellan 30 och 32 grader resten av veckan! Nästan värre än Altea – och här måste man ju vara ”påklädd” eftersom man jobbar.

Sista billiga resan till Altea!

Publicerad 2018-06-24 19:11:24 i Allmänt

I torsdags eftermiddag bar det av igen från Gatwick till Altea och vi konstaterade just att det är sista gången vi reser billigt och med kort restid. Vi har varit bortskämda i fem år nu att för det första inte ha en restid mer än cirka två timmar - och med anledning av det (och stor konkurrens på linjen) också billiga biljetter.
När vi börjar åka igen från Stockholm blir det dubbla restiden och tredubbla biljettpriset!
Nu har vi kunnat hitta biljetter för dryga tusenlappen tur och retur per person. Som jämförelse kollade jag priset från Stockholm en vecka i oktober (som vi hoppas kunna boka). Den skulle gå på över 7.500 kronor för oss bägge!!!! Vilken chock!
Nåja - vi får väl försöka se biljettpriserna i snitt över många år och då glädjas över de billiga biljetter vi kunnat köpa både från Amsterdam och London.
 
 
Innan det var dags att åka till Gatwick i torsdags så jade jag ett återbesök hos min läkare som behandlar min axel.
Han såg ju naturligtvis också att det blivit bättre sen han drog tillbaka axeln i rätt läge, men han konstaterade också att jag är väldigt svag i min högerhand, att jag inte kan lyfta höger arm och att jag fortfarande har stickningar i höger långfinger.
Så precis som han hade flaggat för redan tidigare så har han nu gett en remiss till en "Nerve conduction study" och en "EMG". Dvs en utredning om hur stora nervskadorna är.....
Och när man vet det så kan man också ha en bättre överblick över hur lång rehabiliteringen kommer att bli.
 
Jag frågade (lite dumt kanske) vad han trodde om en golfsving och att simma. (Ja jag vet att det låter dumt om jag inte kan lyfta armen - men jag ville ändå veta....) och det var ett stort "no-no" på bägge. Möjligen att jag kan få putta men golvsvingen var definitivt ingen bra rörelse.
Och att simma avrådde han också. Tänk om jag kommer ut på djupt vatten och det kommer vågor eller strömmar och jag bara har en arm att simma med.......
Så - bara att lyda doktorns order och lägga golf och simning på is tills vidare.
 
Vår flygresa hit gick snabbt och bara 25 minuter efter att vi klivit av planet satt vi i bilen på väg hem till Altea. Rekordsnabbt med tanke på att vi dels fick åka buss från planet till terminalen, dels gå igenom passkontroll och så ringa parkeringsbolaget som kommer och hämtar oss när vi ringer. Jätteskönt att det flöt på så bra.
Men vilken chock vi fick när vi såg bilen - den har aldrig varit så smutsig tidigare. 
Det förklarades av flera så kallade "sandregn" som hade varit veckan tidigare där regnet innehåller den röda sanden från Sahara.
Och det var inte bara bilen som såg hemsk ut - även terrassen var röd av sanden och Micke fick lägga ovanligt lång tid på att få den ren.
 
 
Svårt att se på bilden kanske - men både bil och golv var förskräckliga. Golvet ovan visar före och efter tvätt.
 
Midsommarafton åkte vi till marknaden i Alfaz del Pi och köpte grönsaker och frukt till veckan. Och blommor. Både till bordet i vardagsrummet och en liten blommande blomma till terrassen. Och så passade vi på att sänka medelåldern på "pensionärsklubben" Mas Amigos när vi gick in där och åt en liten räkmacka till lunch.
Och innan vi åkte tillbaka hem så var vi inne på "nordiska affären" också och köpte sill till kvällens silltårta. (Hönökaka och Västerbottenost hade åkt med i bagaget från London, fast ursprungligen köpt i Stockholm såklart.)
 
 
När terrasen var fin och ren blev det lite sola av innan vi tog vår sedvanliga selfie för att fira inte bara Midsommar utan även vår bröllpsdag som i år är inte mindre än 35 år!
Då såg vi såhär lyckliga ut när vi poserade med ett glas Sangria.
 
 
Och efter att ha duschat och "piffat till oss" så åt vi Silltårta och drack en liten Skåne till som sig bör innan vi gick upp till torget för att titta på den sedvanliga Altea-traditionen med trädet som bärs upp till torget.
 
 
Den här gången hade vi fått ett bord (bara tur - det är knökfullt med folk på torget en sån här kväll) så när vi väl satt där gick det inte att ta sig fram för att fota. Men vi har så mycket bilder från tidigare år.
 
På torget träffade vi på Per och Pernilla och Pernllas föräldrar och de var glada över att vi hade "fixat" ett bord så vi klämde ihop oss alla sex efter att ha raggat udda stolar på serveringen.
Och efter lite vin gick vi alla hem till oss. Pernillas föräldrar hade inte sett vår lägenhet tidigare så de kom bara förbi på en liten "visning" medan Per och Pernilla stannade kvar till klockan helt plötsligt hade passerat ett.....
 
En riktigt trevlig avslutning på en härlig dag alltså.
 
Igår Midsommardagen så började vi dagen med att ta bilen till Albir och ta en tur utmed promenadvägen mot fyren på berget Sierra Helada. Vi gick inte riktigt hela vägen upp men jag tog med mina gångstavar för det är ett bra komplement med stavgång till de andra övningar jag gör för min axel och arm.
Och det är så vackert att gå där med utsikten över Altea och Albir. Vi får väl se om vi hinner med ytterligare en sån morgonpromenad innan vi åker hem.
 
 
Och på kvällen var det dags för "finmiddag" på La Costera. Datummässigt är ju vår bröllopsdag den 24:e (dvs idag) men de har stängt på söndagkvällar så vi hade bokat lördag istället.
Alteas bästa mat och så bra och trevlig service! Vi åt deras meny med den goda "sharing plattern" till förrätt (räkor, paté, tonfisk, rökt ankbröst och chevre-filodegsknyten) och till varmrätt åt Micke marulk och jag en perfekt stekt entrecote. Och efterrätten var för mig en pavlova med mangosorbet och hallonsorbet och Micke fick sin älskade creme brulé.
Mätta och belåtna var vi verkligen efter den härliga middagen!
 
 
Idag söndag har varit lite hemmarfixardag. Tempen har också stigit markant och idag har vi legat mellan 31 och 33 grader. Kvällarna är däremot fortfarande underbara med mellan 21 och 25 grader och inte sådär fuktigt/klibbigt som det brukar bli lite senare på sommaren.
Jag har bland annat sytt nya överdrag till dynorna på våra utestolar. Det var dags - de gamla hade blivit solkiga med åren. 
Nu ska vi snart in och duscha och därefter fixa en lätt middag. Ikväll blir det grillad baconlindad haloumi med en enkel tomat-och löksallad, 
 
Våra små fyrbenta vänner är här till och från. Biloute (den äldre av dem) har nyss hoppat över till sin terrass efter att först ha bjudits lite gosaker att äta.
Och Bobin (den unga - ett år nu) har varit lite krasslig tidigare och medicinerat så han har varit lugnare än vanligt och häromdagen låg han nästan fyra timmar och sov i vår säng.
Tur att vi gillar djur - för de bjuder verkligen in sig själva.
 
 
Imorgon kommer "markismannen". Vår markis hänger lite snett (förmodligen har den varit utdragen i lite för mycket vind) så vi vill få den fixad och under tiden ska jag fixa tår och naglar.
Det var så mysigt (och prisvärt) att få tårna fixade sist vi var här så jag bokade en tid igen och den här gången ska de få fixa mina naglar också. Och sen får vi se vad vi hittar på efter det.

Oj dags igen!

Publicerad 2018-06-19 22:16:00 i Allmänt

Återigen så har det gått en vecka sedan vi bloggade. Känns väldigt länge sedan. Det har inte hänt så mycket senaste veckan. Anne har varit på fysioterapin några gånger och det går bra, men långsamt framåt. Kan vara nervskador som gör att impulserna inte går fram till armen. Hon är fortfarande väldigt orörlig i armen. Ingen styrka alls i armen eller handen. Att köra bil kommer inte att gå på lång tid ännu. Nu är det läkarbesök på torsdag, då får vi se vad hon tillåts och törs göra framöver.

Helgen som nyss varit bjöd inte på något kanonväder. I lördags var vi som vanligt och handlade på Sainsbury. Innan det var vi till vår trädgårdshandel för att se om vi kunde hitta något att ta med hem till Gladö när vi flyttar hem. Klart vi hittade lite saker. En hängrännerengörare på teleskopskaft med vattenkoppling, Ett litet torn för klätterväxter som ska stå i en kruka vid vår markis på altanen i Gladö.

Dessutom något som vi pratat om i flera år och som man tydligen är bra på här i UK, gummistövlar till mig. Jag har i ”hundra år” använt ett par gamla gummistövlar som till och med kan ha tillhört Erik. Nu blir det nya stövlar med riktig klack. Kvällens middag bjöd på stekt torsk med kokt potatis och sockerärtor. Till det hade Anne gjort en egen härlig tartarsås. MUMS!!

 

I söndags åkte vi till drivingrangen för att jag skulle slå några bollar och för att Anne skulle få hålla i en klubba och prova lite chippar från mattan. Det var fars dag i UK och det kanske spelade in, det var fullt i hela rangen och lång kö så i stället för att slå bollar fick det bli en kopp kaffe och en muffins innan vi åkte hem igen. Efter en kort utesittning blev det en eftermiddag inne framför TV. Fotbolls VM och US open i golf fram till sena kvällen.

På tal om VM i fotboll så hade jag så klart koll i går, måndag, på Sveriges match. BBC och ITV visar alla matcher med jättebra kommentatorer. ITV har dessutom Henke Larsson i studion som en av experterna. Om man inte visste vem han var skulle man tro att han var engelsman. Men, han har ju bott och spelat i Skottland i många år. 

Matchen mellan Sverige och Sydkorea var väl ingen jättehöjdare, men Sverige var ju ändå det klart bättre laget. Straffen man fick efter videogranskning var ju så solklar så det var larvigt. Alla experter och andra i UK säger detsamma, det var dåligt att inte domaren kunde blåsa direkt. Nu får vi se vad som händer vidare för Sverige. Svårt med Tyskland som är ute efter revansch och som dessutom riskerar att åka ur om dom förlorar mot Sverige. Vad gäller videogranskningen så undrar jag, som jättegammal domare, hur svårt det kan vara att få vdet att bli accepterat. Rätt måste ju ändå vara rätt. I svenska hockeyligan har vi haft det i många år nu.

Det är ju flera favoritlag som tappat poäng i början. England hade dock lite flyt i går när de slog Tunisien. Som vanligt så gjorde Harry Kane det avgörande målet på stopptid. Det är så han gör sina mål både i landslaget och i Tottenham.

 

Anne fortsätter att åka båt till och från jobbet och nu har den fina tiden kommit när det blir bra bilder, framförallt, på morgnarna. The Tower, trutar och en spegelblank flod tillhör det vanliga.

 

På balkongen växer allting bra. Oliven har slutat släppa pollen men har tappat mycket blad pga att det är så mycket olivämnen som tar all näring. Pelargonerna blommar för fullt och den stora fuchsian kommer snart att blomma som attan. I balkonglådan har lobelian nästan blommat ut redan. Jag har köpt en hängfuchsia och ska nästa vecka köpa en klättrande fuchsia för att ta hem till Gladö. Nu gäller det bara att hålla allt vid liv så de kommer att klara hemflytten i slutet av augusti.

 

På tal om Annes båtresor så var polisen på plats häromdagen och lämnade över en information till alla passagerare. Det är, och har en tid varit, ett år sedan flera terrordåd hände här i London och på årsdagen av dem högtidlighåller man offren. Dessutom vill man uppmärksamma folk på faran som ändå finns hela tiden. Det här var vad polisen lämnade över. Vi tycker det är bra att man håller folk uppmärksamma. Dessutom visar det sig hela tiden hur bra det är med alla kameror man har ute. Tänk om vi i Sverige kunde få ha detsamma, vi skulle klara upp hur många grova brott, och andra, som helst. 

 

När jag en kväll i förra veckan mötte Anne vid båten gick vi hem via parken. Som den ”trädgårdsmästare” jag vill vara så hittade jag lite ogräs i lavendeln. Självklart var jag tvungen att ta bort det.

 

Innan vi sedan gick in tog Anne de här bilderna utanför vår lägenhet.

Fina bilder får man också ta inne när inte vädret är så bra att man är ute hela tiden. Med Annes ”nya” telefon så kan hon ta fina ”porträttbilder”. Den här är en Aperol Spritz som är en sommarfavorit. Bildkvaliteten visar sig på flera av bilder i våra inlägg. 
 
Så går vi då mot midsommar igen. Efter, vad vi hört, en fantastisk sommarvärme hela maj och in i juni så verkar det alltså som att ni därhemma får en sedvanligt ostadig midsommar. Den här prognosen sparade Anne häromdagen. Vi håller alla tummar vi kan för att den inte stämmer och att ni alla får en fin midsommar.
 
 

Själva åker vi, som vanligt numera, till Altea över midsommar. Härligt firande i gamla stan i varmt sommarväder. Prognosen ser nästan för bra ut.

 

På midsommarafton blir det, också som vanligt, silltårta och nubbe på terrassen innan vi släpar oss upp till kyrktorget för att beskåda när ”trädet” kommer till torget och de unga (något påverkade) männen ska klättra upp i trädet för att fästa något, gärna underkläder, så högt upp i trädet som möjligt. Som grädde på moset har vi dessutom 35 årig bröllopsdag den 24/6. Egentligen säger vi att vi har två dagar, dels på midsommarafton men också den 24/6 om det inte är på midsommarafton.

 

 

Polo in the park

Publicerad 2018-06-11 18:15:00 i Allmänt

Innan vi kommer till rubriken så måste jag skriva lite om min golf igen. Jag har ju, sedan snart en månad, tappat spelet. Samma sak hände förra året. Jag börjar tro att jag är en vinterspelare som får svårt när det helt plötsligt blir bra förhållanden, med bättre greener och hög ruff. I veckan som var hade vi återigen en tävling med Clapham society. Den här gången i en liten ort som heter Milford och som ligger på ca 50 min bilavstånd härifrån.

Dagen innan blev jag förvarnad av vicekaptenen att jag var uttagen till den stora matchen i Portsmouth i juli. Vi möter två andra klubbar varje år. När jag kollade min kalender var det tyvärr så att jag är hemma i Gladö på besök den dagen. Tur var väl det. Efter att vi spelat tävlingen i Milford och jag kommit in med 19 poäng, ja det var på arton hål, så fick jag ett speciellt omnämnande i kaptenens tal vid middagen.

Kaptenen, som för övrigt är präst, berättade först att genomsnittet i tävlingen låg på 25 poäng. Sedan drog han de sämsta från botten. När han kom till mig, fjärde sämst, berättade han, gladeligen, följande, ”I picked Mikael Ohlsson for the match but he played like shit today, 19 points” till allmänt jubel. Som sagt tur både för honom och mig att jag tackat nej redan innan. Allt naturligtvis med glimten i ögat. Jag fick också ”böta” för att ha varit under genomsnittet och att ha slagit en boll i vattnet. Böterna är på en pund och går till välgörenhet för prostatacancer.

Efter att ha spelat tre rundor på fyra dagar inser jag åter att det inte är bra för min kropp. Kändes ok på banan men inte dagarna efteråt. Kanske den här bilden visar hur det kommer att bli framöver.

 

Nu till rubriken. I veckan fick jag ett tips om en klassisk poloturnering som arrangeras varje år i Hurlingham Park som ligger mellan 15 o 20 min promenad från här. För övrigt där Sven-Bertil Taube bor. Första gången man spelade polo på Hurlingham var 1874.  1908 hamnade OS i London pga av att Italien tackade nej efter Vesuvius vulkanutbrott ett par år tidigare. Den gången ingick polo i programmet och det spelades då i Hurlingham park. Således klassisk mark.

Vi valde att gå i går, söndag, då det var ”family day” och de sista matcherna som skulle avgöra placeringarna i toppen. OJ!!! vilken tillställning det var. Strålande väder, massor av folk, lekland för barnen, mängder av försäljare och minst lika många mat och dryckställen. Där fanns allt från champagne, Pimms, Gin o tonic och öl mm. Som sagt också all typ av mat, vi tog varsin tallrik med ”crab on chips” vilket var krabbköttröra på välkryddade pommes. Mycket gott.

Självklart var det också en inofficiell ”dresscode” vilken framförallt betydde att man hade hatt av något slag. Shorts var inte ok, även om några hade det. Många damer hade tjusiga klänningar och en del herrar var uppklädda med kavaj. Men variationerna var många. Platsen kändes lite som hämtad från ”Midsomer murders” och man bara väntade på att DCI Barnaby skulle komma med sin assistent och förklara att man hittat en mördad jockey i en hästtransportbil. 

 

Innan matcherna började tog vi en bra plats på läktaren, självklart med en kanna Pimms. På planen var det tre i varje lag och en domare, samtliga på hästryggen. Det var full fart och många snedslag men också helt otroligt att se hur ryttarna kunde hantera bollen sittandes i en skumpig sadel. Det var också imponerande att se hur taktiska man försökte vara. Förutom att köra på i full galopp framåt så försökte man hitta någon medspelare som i sin tur kunde köra på med full fart framåt. 

 

Matcherna bestod av fyra perioder och varje period var sex och en halv minut, i varje periodpaus bytte ryttarna till en ny häst. I mittenpausen beordrades åskådarna in på ”pitchen” (planen) för att trampa till de torvor som hästarna trampat upp. Planen blev då full med folk som hjälpte till.

 

Totalt sett en härlig eftermiddag i strålande väder och en upplevelse som vi förmodligen aldrig får vara med om igen. När vi kom hem så blev det lite balkongsittning i det fina vädret och sedan golf framför tv´n.

I dag, måndag, fortfarande full sol när jag skriver detta, så har jag pratat med personalavdelningen på jobbet om min återkomst. Bollen är i rullning med andra ord. Hon jag pratade med satt i Flemingsberg och sa att hon visste vem jag var eftersom jag varit där under sommaren för två år sedan. Hon visste nog inte ”vem” jag var eftersom hon pratade om att man behövde folk ute på lokalpolisområdena.

Jag förklarade vad som var aktuellt för mig utifrån mitt perspektiv. Det var ett bra samtal som troligen leder till att jag kommer tillbaka till ”min” grupp. Det finns inte något annat alternativ enligt mitt sätt att se det. Jag har ju ändå jobbat med grova brott i 25 år, då har jag ändå räknat bort tiden som vi varit utomlands.  ”Ledningen” skulle höra av sig framöver och meddela hur det blir. Hoppas också att det inte blir några problem med min förlängning av tjänstledigheten en månad. Är ju en hel del att ordna med hemma efter alla år.

I morgon, tisdag, är det golf igen. Nu har jag plockat fram mina ljusrosa bollar igen, de har ju gått så bra hela vintern och våren. Matchar bra med peggarna också. Kanske ”Gurra” uppskattar det och kan fortsätta att leverera bra drivar. Gurra (Garfield) som är från Florida har nu varit på drivern sedan ca 15 år tillbaka.

 

Jag skrev att bollen är i rullning och i dag kom ännu en boll i rullning. Flyttfirman i Sverige svarade och gav ett bra pris på att flytta hem oss. Det är samma firma som har flyttat oss tidigare så det känns bra. Flygbiljetterna hem är bokade och vi avslutar äventyret på Heathrow den 25 augusti kl 13.20 då vi lyfter mot Stockholm. Oj vad tiden har gått fort. Men! det är fortfarande två och en halv månad kvar och det finns en del kvar att uppleva.

Brightons två sidor.

Publicerad 2018-06-03 20:06:00 i Allmänt

Jag, Micke, återkommer till rubriken i slutet av inlägget. I fredags hade Anne sin första fysiotherapi. Det var hos en äldre dam som hade sin ”praktik” hemma i det stora huset. Anne var nöjd med vad hon ”utsattes” för. Framförallt fick hon en mängd goda råd och övningar som hon ska göra, delvis med hjälp av mig. Nästa fredag är det ny behandling. Efter att hon läst alla handlingar och fått hela bilden så kom det negativa, det kommer att ta låååång tid att få ordning på det. Hon sa också att risken stor att det kan bli en sk ”frozen shoulder” som slutresultat. Det vet ju Anne att det i sin tur kan ta väldigt lång tid att bli av med.

Under tiden som Anne ”behandlades” placerades jag i husets conservatory, ett jättestort gammaldags uterum, med utgång till en trädgård som man aldrig kunde ana från gatan. Jag var naturligtvis tvungen att inspektera och fann en fantastiskt fin och välskött trädgård. Jag tog lite bilder.

 

Vad gäller Annes felbehandling så har hon nu anmält den till LÖF som är en patientförsäkring dit alla landsting i Sverige är anslutna. Dom har fått alla handlingar och en fullmakt att hämta in det som behövs och att företräda Anne. Vi väntade ju med att göra en anmälan till vi visste lite hur "illa" det var. Vi vet ju fortfarande inte slutresultatet men nu har vi ändå "skadebilden" klar. LÖF har därmed också fått veta att läkaren här i London skickat en kopia av sin ”journal” till läkaren på Huddinge sjukhus som misslyckades när vi var där.

Jag har funderat en del på om det därmed inte är så att läkaren på HS, när hon får reda på hur fel det blev, är skyldig att göra en ”lex Maria” anmälan. Det är ju något som privatpersoner inte kan göra, utan en skyldighet för sjukvårdspersonal, som jag fattat det.

Hur som helst så går vi nu framåt igen och hoppas att det ska bli så bra som möjligt så fort som möjligt. Att hoppas på att en anmälan det ska innebära någon bättring för personalen på HS är nog att hoppas för mycket. Men det kan ju också vara så att läkaren i fråga gjort samma eller andra misstag tidigare under stress och då måste det uppmärksammas.

Efter två helger i Altea blev det en lugn lördag i London. Vi åkte till Sainsbury och handlade på förmiddagen. Efter det tog vi bussen upp till Kings Road. Jag behövde besöka Zara för att hitta ett par ljusa ”vardagsgolfbyxor”: De gamla hade tagit slut efter ca tio års användande. Fransarna längst ner på byxbenen gick inte att klippa bort längre utan att byxorna skulle ha svajat på halv stång 😊

På väg till butiken passerade vi genom den matmarknad som är varje lördag vid ”Duke of York Square” vid Sloane Square. Vi köpte en liten box med olika sorters fudge som verkade goda. Man blir så sugen på all god mat som finns i de olika stånden men vi skulle äta ordentlig middag så vi avstod. I ena ändan av marknaden kördes det ett spinningpass i solen med säkert 40 personer som kämpade för fullt. Det blev många applåder och uppmuntrande kommentarer från förbipasserande

 
 
När jag hittat mina byxor stannade vi till vid ett smultronställe vi hittat. Det är Chelsea Farmers Market på en sidogata till Kings Road, eller ”kingan” som kallar den. En gammal marknadsplats där bönderna förr i tiden sålde sina grödor till stadsfolket. I dag är det restauranger, trädgårdshandel, konsthantverk, äkta smycken och husdjursartiklar mm mm. Vi har en favoritrestaurang där vi tog några tacos och lite bröd med hummus, för att överleva till middagen. Detta i full sol.
 

När vi var nöjda gick vi till bussen igen för att ta oss hem. I väntan på bussen hamnade vi utanför den här roliga puben/restaurangen. Dom har alltid enorma blomsterarrangemang på fasaden, dock är blommorna av plast 😊

 

I dag, söndag, tog vi tåget till Brighton för att få njuta av lite havsbris vid stranden. Oj så fel vi hade. När vi kom ner till stranden var det kav lugnt och full sol. Packat med folk och en inte alltför trevlig doft, tång blandat med stekos och fisk. Vi var ju där i maj förra året, en härlig dag med friska vindar och sol. Då hittade vi en plats i lä där vi åt och hade mysigt ute på piren. Den här gången var det nästan bara jobbigt till slut. Så varmt och mycket folk och maten smakade inte. Jag ska inte gnälla för mycket men vi fick förmodligen lite solsting i värmen. Kul ändå att ha promenerat längs den långa klassiska strandpromenaden vilket vi inte gjorde förra gången.

 

Vi tog tåget hem igen, kanske lite tidigare än tänkt och var hemma redan kl 17.00. Nu sitter vi på balkongen och ser ut över livet i parken. Bollspelande barn, familjer på picnic och hundar som jagar bollar. Helikoptrarna har tystnat för kvällen och flygtrafiken är borta eftersom vinden har vänt lite och man nu landar på Heathrow västerifrån. Känns nästan lite väl tyst 😊

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela