ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Rekordvärme i London och en dag på Themsen.

Publicerad 2017-04-10 18:39:00 i Allmänt

Oj – det har redan gått en vecka sen vi sist skrev ”i vår dagbok”.  Då hade vi njutit av underbart vårväder och en vacker söndag med den årliga roddtävlingen. Veckan har sedan fortsatt i mestadels riktigt vackert väder om än inte så varmt. Nu gjorde inte det mig så mycket eftersom vi hade en intensiv bokslutsvecka så jag skulle ändå inte hunnit njuta kvällssolen på balkongen efter hemkomst.

Men i fredags smällde det till igen med ett fantastiskt väder. Och det var bara början eftersom lördagen och söndagen bägge toppade rejält. Som vanligt spelade Micke golf i kanonvädret, tidig start 08.00, vilket gör att han hinner fixa ”hemmet” på eftermiddagen. Andra rundan på hcp 10 blev återigen en bra runda som slutade med 38 poäng. Greenerna börjar hämta sig efter hålpipningen så nu går det snart att putta normalt.

När Micke kom hem från klubben kunde han också följa BBC bevakningen av terrordådet i Stockholm. Man var riktigt ”på” med bevakningen med tanke på att dådet nästan överensstämde med det som hände här i London för ett par veckor sedan.

Eftersom det var så fint väder och piren närmast jobbet öppnat så tog jag båten hem. Micke kom och mötte och vi tog ett glas vin/öl på uteserveringen vid floden på Waterside puben på väg hem.

Lördagen började på gymet vilket nästan börja bli en vana nu. Efter frukost var jag tvungen att jobba lite. Bokslut som sagt och det är lite tajt, vi har deadlines även på helger så det är bara att kavla upp ärmarna och jobba. Nu ska jag inte klaga för jag hade möjlighet att göra det hemifrån och jag hade själv tagit på mig det hellre än att kommendera in nån av mina medarbetare till kontoret. De bor ju allihopa så långt borta och jag har ju alltid min bärbara dator med mig. Så det gjorde jag så gärna.

Sen ville vi lufta lite oss lite och tog en promenad runt kvarteret och parken och hamnade återigen på kvarterspuben Waterside. Där hade vi turen att få en plats ute, det var många som ville njuta av den vackra lördagen med lunch ute. Vi delade på en tapastallrik och till det drack vi varsin pint med god engelsk cider, som inte är så söt som den svenska. Vi hade middagsmat hemma så det gällde att inte äta sig alltför mätt.

 
Väl tillbaka hemma så blev det sololja på och så lite pressande på balkongen. Nu var parken ”fullsatt” med folk. Lekande barn, plaskande hundar, solande människor, pic-nicande familjer, fotbollssparkande barn – ja det kändes som om alla hade ett behov av att njuta i solen och värmen.
 
 

Värmen ja – sent på eftermiddagen vid femtiden hade vi dryga 30 grader på balkongen. Ja i solen såklart men det var 20+ i skuggan.

Söndagen skulle bli ytterligare några grader varmare. Vi hade då bestämt oss för att vår resa till kusten och Brighton äntligen skulle bli av. Och det var ju perfekt med tanke på vädret. Men så kom jag på att jag någonstans läst att det skulle springas ett maratonlopp i Brighton på söndagen så vi började kolla lite närmare på det. Och det var nog tur. Brighton maraton är UK’s näst största maratonlopp och man förväntar sig minst 150 000 åskådare.

Så vi ändrade våra planer i sista stund och tur var nog det. En av mina kollegor hade varit där. Inte för att springa utan för att hans fru är med i en Samba-orkester (en välgörenhets-grej) och hon skulle uppträda med den. Så min kollega kunde med ord och foton berätta att det var helt rätt av oss att inte åka dit. Vägen ner till stranden hade varit helt avspärrad eftersom det var målgångsområdet så hur kul hade det varit att inte ens kunna ta sig ner till den berömda piren. Och som lök på laxen var tågen fullsmockade och hade dessutom fått problem med förseningar som skulle påverkat vår hemresa. Bra beslut alltså att skjuta på den turen.

Istället tog vi oss in till Westminster och piren vid Westminster Bridge där vi köade med några andra turister för att köpa biljetter till en båttur mot Greenwich. När vi köat för biljetterna köade vi för att gå ombord på båten. Det är i såna lägen man inser vilken jätte-turist-stad London är. Så mycket folk med alla möjliga nationaliteter.

 

Båtturen var ”very educating”. Vi fick massor av information om byggnader och broar som vi passerade på vår väg till Greenwich. Båtresan tog över en timme men då stannade vi till vid Towern för att släppa av och ta på folk och dessutom åkte vi mot tidvattnet som var på väg in så det var rejält motströms. Under hela resan hade vi dessutom "The Shard" (Londons högsta byggnad)  i blickfånget i olika vinklar. Det är svårt med väderstrecken när floden ringlar sig som en orm. 

 
Vi passerade bland annat den gamla Shakespeare teatern "Shakespeare Globe" med tillhörande pub. Där ger man fortfarande föreställningar med ett billigt inträde.
 
 
 
Väl framme i Greenwich följde vi strömmen av folk upp från ”hamnen”. Vi gick dock inte hela långa vägen upp till ”observatoriekullen” där den berömda GMT tiden sätts – den som delar öst och väst i och hur många timmar det skiljer mellan olika breddgrader. Istället nöjde vi oss med att titta runt lite på marknaden och släcka törsten (och stilla lite av hungern som hade börjat göra sig påmind) med en Bloody Mary. Jag har lyckats få Micke att gilla denna härliga ”grönsakssoppa” också. Man måste också nämna att det var i Greenwich som Micke startade London Marathon 1997. 
 
 
 
Sen var det båten tillbaka mot stan. Ja inte den båten som är på bilden ovan, det är den historiska Cutty Sark som ligger i Greenwich. På väg tillbaka valde vi att gå av på piren vid Towern. Inte för att gå in där (Micke var ju där för nån dryg vecka sen) utan för att gå in i det ”kvarter” som kallas St Kathrine Docks. Det är en liten marina/hamnbassäng med byggnader runtom. I bottenvåningarna av husen är det massor av restauranger och cafeer. Det här ligger precis i närheten där Handelsbanken har sitt huvudkontor. Inte där jag jobbar alltså men där ”riktiga banken” har sitt huvudkontor. Riktigt mysigt område och bara ett par hundra meter från Towern.
 
 
 
Där passade vi på att äta en sen lunch på en italiensk restaurang innan vi tog tunnelbana och buss hem till vår varma balkong och ett par sena eftermiddagstimmar i solen. Den här gången ännu mer folk i parken, över hundra personer i alla åldrar var utspridda på gräset.

Sista biten får jag, Micke, skriva. Jag har i och för sig fyllt i lite i berättelsen ovan också men det är Anne som skrivit manus. Nu är det måndagskväll efter en hyfsat fin dag med växlande molnighet och kanske ”bara” upp mot 14 till 15 gr. Själv vilade jag från mitt gymande i dag eftersom jag dragits med en liten förkylning ett antal dagar. Vill ju inte ha med den till Altea till påsk. Det blev lite småfix hemma i stället.

Det senaste jobbet var att förbereda golfklubborna för morgondagens runda. Den sista på Mitcham på ett par veckor eftersom vi åker till Altea på torsdag kväll. Nu kommer Anne strax hem med bussen och då skall vi se till att det kommer lite bilder till berättelsen ovan. Jag misstänker att vi sedan återkommer från Altea till påsken. 

 
Ha det så bra i påsken, även om man hotar med snöslask i Sverige. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela