ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

London Babes!

Publicerad 2017-08-29 20:53:00 i Allmänt

Oj så fort den här helgen försvann. Men tiden går ju fort när man har roligt och det har vi haft den här helgen. Som vi skrivit tidigare så hade vi besök av Christine och Anne, två kompisar och kollegor till mig. De hade ”bokat in sig” på den varmaste helgen på länge och dök upp i lördags morse till en fantastiskt vacker dag med sol och ca 26 graders värme.

Jag mötte dem vid vår Overground station (Anne var ju här för inte så länge sen men jag tyckte det var bäst att möta ifall hon skulle bli osäker på vägen) och sen gick vi hem för en fika innan det var dags att ge sig iväg på helgens första utflykt.

 
Första utflykten blev en busstur upp till Sloane Square varifrån vi började traska tillbaka via vätskehål, matmarknad (vi åt inte, bara njöt med ögonen och dofterna…) och lite shopping på Marks & Spencer som fortfarande är engelsmännens stolthet när det gäller kvalitet i kombination med pris.
Självklart började det suga lite i magen för vi var långt efter ”vanlig” lunchtid. Men de ställen som jag hade hoppats på var knökfulla och hade lång kö utanför så vi tog bussen en bit hemåt för att slutligen hamna på The Rose som blivit ett populärt ställe för mig och Micke sen vi hittade det för nån månad sen. Det är en pub med en jättetrevlig trädgård (perfekt en sån här helg alltså) och en inte alltför lång men bra meny. Så där blev det en väldigt sen lunch (men vi körde en ligth variant) innan vi promenerade hem och laddade för kvällens middag.
 
 
Micke hade ”fått ledigt” från första dagens aktivitet. Han har ju varit behjälplig med alla förberedelser som städning, förbereda sovplatser, handla och allt annat som en hemarbetare gör. Så efter att bara sagt hej när Christine och Anne kom så drog han iväg till ett svettigt pass på gymet. Efter det meddelade han att han kände att han nästan var tillbaka där han var innan sommarens rygg och benproblem.

Men till kvällens middag var han självklart ”medbjuden” och den blev åter en gång på ”favoriten” Balthazar som ligger precis vid Covent Garden. Äkta fransk brasserikänsla med en härlig meny som aldrig gjort oss besvikna.

Vi tog en taxi dit eftersom vi kände oss lite sena och osäkra på hur mycket extra tid vi skulle behöva lägga på för bussresan. Nu tog taxin också ganska lång tid då det var en del avstängda vägar. Vilket betyder att det nog tagit ännu längre tid med bussen eftersom deras omlagda resvägar ofta är ganska långa omvägar. Baksidan av att bo i en så stor stad alltså.

 

Vi fick dock många trevliga vyer på väg in mot stan bland annat förbi Buckingham Palace innan vi via The Mall tog oss in på Trafalgar Square och sen vidare genom folkvimlet på gatorna mellan Leicester Square och Covent Garden.

 Nöjda och mätta efter en trerätters (vi delade två och två på en makalöst god hallon-sufflé till efterrätt) tog vi taxi hem.

När vi paserade Buckingham Palace på väg hem tog jag den här bilden, i taxin, på Christine som nu finns på Google maps när man googlar bilder på Buckingham Palace. Nej självklart inte. Jag godkände såklart inte den delningen. Men visst är det läskigt hur "nätet" plockar upp precis var man är och direkt kopplar samman den med en bild man har i telefonen .........

 

När vi väl var hemma var det fortfarande en helt otroligt varm kväll – nästan som att sitta på terrassen i Altea. Självklart blev det en "sittning" på balkongen.

I söndags vaknade vi till en ännu varmare dag och på aktivitetslistan stod kanaltur. Man kan ju nästan tro att vi blandat ihop det här med Amsterdam men icke. Det finns några riktigt fina kanaler och vi (Christine) hade hittat en guidad tur som utgår från ett mycket exklusivt område (att bo i alltså) som kallas för Little Venice. Därifrån tog vi en båt som under 45 minuter tog oss genom en stilla flytande kanal med vackra vyer förbi bland annat Regent’s Park och London Zoo för att avslutas vid Camden Lock och den galet ”busy” Camden Market.

 

Guidningen på båten var riktigt intressant men höll på att gå oss helt förbi. Micke och jag satt i fören på båten och Christine och Anne strax bakom. Men mellan oss satt ett sällskap på tre vuxna och två barn och de tjattrade så mycket så det var helt omöjligt att höra vad guiden sa. Till slut kunde jag inte hålla mig längre utan försökte att med mitt allra vänligaste leende snällt fråga om de kunde prata lite tystare så vi kunde höra vad som kom genom högtalarna.  Och det funkade faktiskt!

 
När det väl gick att höra vad guiden sa fick vi bland annat höra att det i Regent’s  Canal finns en del exotiska ormar som inte alls hör hemma i området. Och den goda tillgången på råttor gör att de trivs och ökar i population. Och det är stora rackare och ingen verkar veta varifrån de ursprungligen kommit. Kanske smitit från Zoo som ligger i Regents park???? Men om jag inte förstod fel så försöker de hålla nere beståndet – tack och lov!!!!
 
 

När vi kom till Camden Lock med nöjde vi oss med att stånga oss igenom en liten del av marknaden för att efter en stund ha tur att hitta ett bord där vi kunde slå oss ner och svalka oss med Guinness, Cider och Coca Cola. Efter den lilla vätskepausen på marknaden gick vi vidare (från själva marknadsområdet) och hittade ganska snart en pub med fantastiska blomsterarrangemang utanför. Pubarnas blommor blir nu bara finare och finare ju längre mot hösten man kommer. Där fick vi oss en liten lunch innan vi gick vidare till den Overground station som skulle ta oss tillbaka hem.

 
 

Men gissa hur förvånade vi blev när vi tåget rullade in på stationen och vi skulle ta oss ombord. Det var knökfullt och av festande människor som var på väg till helgens stora London-begivenhet nämligen Notting Hill Carnival.

Det är Europas största karneval som alltid går av stapeln sista helgen i augusti. Den pågår i tre dagar (det är alltid Bank Holiday sista måndagen i augusti) och lockar två miljoner besökare under dessa tre dagar. Och på ett ganska begränsat område får man väl ändå säga. Ingenting för oss att sukta efter och en kollega till mig berättade att hon varit där en gång och tittat – och aldrig mer. Fruktansvärd trängsel och fylla och hon sa att man inte kände sig säker när man gick där.

Hur som haver fick vi klämma oss ombord på tåget bäst vi kunde och tack och lov klev 75% av resenärerna av några stationer senare så man kunde vila öronen lite. Det var en skyhög ljudnivå när alla festprissar skulle överrösta varandra. Efter den tågresan var vi tvungna att gå via vår "kvarterspub" Waterside vid Themsen. Christine hade inte varit ner vi floden så vi "offrade" oss genom att gå dit för en vätskepaus och sedan en lätt promenad hem utmed floden och genom parken.

 

Väl hemma så tog vi oss en liten vilopaus innan det var dags att ladda för kvällens middag som skulle intas på ”prins-Harry-puben” Sands End.

 

Vi har skrivit om den tidigare och hur fantastiskt god mat de har. Gastro Pub kallar de sig i beskrivningen och det är verkligen mer en finsmakar-restaurang än pub även om delar av lokalen är mer ”pubig”.

Den här kvällen gjorde ingen besviken heller. Vi började med en drink gjord på fläder-likör och tonic water. Till det delade vi på två ”Scotch Egg” (kräver ingen förklaring längre) istället för förrätt och sen åt jag och Christin fasan med goda tillbehör (fasanbröstet bara smälte i munnen!!!) och Micke och Anne åt varsin laxrätt som inte heller gick av för hackor.

Tack och lov är deras rätter inte alltför stora så vi lyckades klämma (varsin den här gången) efterrätt också.  Passionsfrukts cheesecake, affogato (vaniljglass-kaffe-grej), Tiramisu (på deras sätt) och en pistage-och hallon ”krustad” med glass. Jag törs lova att vi alla var mer än nöjda med kvällens mat och dryck.

Väl tillbaka hemma var kvällen ännu varmare än lördagskvällen så vi ”tjejer” satte oss på balkongen med en ”Rhubarb-gin-drink” och lite skvaller medan Micke tittade på golf en stund innan han kröp ner i sängen. Det var rena rama Altea-känslan, igen, att kunna sitta ute så sent på natten utan att frysa. Vem hade trott det om London?????

Måndag morgon (och ledig dag för alla engelsmän alltså eftersom det var Bank Holiday) tog vi det lugnt med frukosten innan vi ”tjejer” tog bilen till Sainsbury. Micke var ”ledig” och drog till gymet igen. På Sainsbury skulle vi hitta den goda Fläderlikören (och Flädergin!) som vi hade fått smak på kvällen innan och så ville gästerna köpa med sig Shortbread (en typisk engelsk smörkaka) och lite god stark engelsk senap (!!!). På väg ut igen så mötte vi Micke som kom från gymet och kunde meddela att han var tillbaka i god form nästan som innan sommaren. 

Väl hemma igen så provsmakade vi ginen (vojne vojne men klockan hade hunnit bli över tolv faktiskt!) och sen tog vi bussen till Hyde Park Corner för att under en kort promenad känna av lite äkta Hyde Park-känsla. Det är verkligen en stor grön oas mitt i den myllrande mång-miljon-staden. Den ”lilla” sjön mitt i parken ”The Serpentin” var full av människor i små båtar och strandkanterna full av allehanda fåglar. Mest Canadagäss och svanar dock.

Vi tog inte en så lång promenad för klockan gick och vi ville ju hinna med en sista lunch/tidig middag innan Christine och Anne skulle påbörja resan mot Gatwick.

Det blev faktiskt ytterligare ett besök på The Rose (samma som lördag alltså) med en Bloody Mary som början och sen en god hamburgare för mig och Anne och en (inte fullt så lyckad) sallad med sötpotatis, quinoa och fetaost för Christine. Men det kylda rosévinet tyckte vi om alla tre! 

 

Ja och hux flux var det bara att sätta fart hemåt en knapp 15 minuters promenad i den varma solen och luften. Nu var det nästan i nivå med julivärmen i Altea!  

Så blev det till slut dags att vinka hejdå till helgens gäster efter att deras sprit, kakor och senap nogsamt hade packats ner i bagaget som nu alltså var tvunget att checkas in.

Tack för den här helgen babes – och tack för det fina grytunderlägget och inte minst –  FALUKORVEN!

 

Nu ska vi ”ta igen oss” (ha ha) tills det blir dags för nästa gäng att dyka upp. På fredag kväll kommer Niclas och Jocke och den här gången tillsammans med Scott och Elliott. Men de ska inte bo hos oss (vi har inte så många sängplatser) utan på hotellet som ligger precis där min ”båt-pir” ligger.

Så då blir det lite annan typ av sightseeing – mer barnvänlig den gången.

Så var det klart, bilderna är på plats och ett antal sycken som hade kommit med flera gånger, är borttagna. Som vanligt känner man att det är fler bilder som borde varit med men det får räcka med det som kom med. 

 

Golf och Fuchsiabeskärning.

Publicerad 2017-08-23 19:05:00 i Allmänt

I går, tisdag, spelade jag min första sk ”society golf”. Som jag skrivit tidigare har jag gått med i en sk society golfklubb, vilka är vanliga här i UK. Det är en sammanslutning av ”gubbar”, har inte sett några damer ännu, som inte hör hemma på någon speciell golfklubb utan som spelar på olika klubbar lite då och då. Den här heter Clapham golfclub, Clapham är ett område som ligger mellan där vi bor och golfklubben och jag tror att de flesta medlemmarna också är medlemmar i Mitcham GC. I går var vi på en gammal fin klubb här i södra London som heter Walton Heath.

Jag samåkte med min klubbkompis Ray som bor på vägen dit. Jag kom till honom i god tid för en kopp te och för att träffa hans Welsh Springer Spaniel. Han var dessutom hundvakt åt sina barns hundar så det var rena kenneln där. Förutom hans 13 åriga Welsh så var det den welshens dotter, en nioårig Welsh, en Fransk Bulldog och en Jackapo. För er som undrar vad en Jackapo är så är det en blandning mellan Jack Russel och Pudel. Fantastisk blandning, helt outtröttlig vad gällde att hämta bollar. Härliga hundar allihop. Den 13 åriga welshen var lite trött på ungdomarna men när hon kom upp från sin bädd såg hon definitivt inte ut som 13 år.

 
När vi sedan kom ut på banan så var den i jättefint skick, greenerna var dressade vilket inte störde mig. Alla hål var perfekta golfhål som gjorda för riktig golf och stora tävlingar, men tyvärr lite för svåra för oss vanliga tror jag. Dessutom var banan ganska ”tråkig” tyckte jag. Väldigt öppen och hindren bestod enbart av tät blommande ljung och andra lågväxande blommande växter. Fantastiskt vackert men förödande för dem som inte håll sig på fairway. Jag var dock en av dem som höll mig på fairway men lyckades ändå inte få till en bra score. Mest beroende på längden på hålen men också på grund av att jag inte var hundraprocentig i spelet. Hur som helst så var det två spelare på 37 poäng, man skilde dem åt genom resultaten på de sista hålen. Själv lyckades jag bara skrapa ihop 25 poäng. De två som var bäst hade dessutom lägre handicap än jag så dom var värdiga vinnare.
 
 

Som sagt en bana i väldigt fint skick men inte riktigt i min smak. Jag säger inte det bara för att jag inte fick till det utan för att den var för svår och jag kände att jag inte riktigt hade chansen på många hål. Klubben var ganska tjusig och det var helt uppenbart att man lever på sitt namn och att man haft bla Ryder Cup. Däremot var den definitivt inte värd 160 pund som det tydligen ska kosta om man kommer utifrån. Vi betalade 65 pund som var sk twilight greenfee. Därav den sena timmen. 

Jag har ju för övrigt alldeles för lågt handicap här i UK, sänkte mig till 10 under några månader i våras då jag spelade drömgolf hela tiden. Nu är det tid för ändring igen och från fredag kommer jag att samla ihop tre scorekort vilket är det som behövs för att klubben ska ändra mitt handicap. Mina spelkamrater är dessutom sk ”bandits” vilket på svenska är handicapmyglare. Dom har inte ändrat sina klubbhandicap på många år. Däremot så har dom själva anpassat det när vi spelar på hemma banan. Detta betyder att min kompis Bob på hemmabanan spelar på hcp 14 fast vi alla är överens om att han borde ha högst 12. När han kommer till en tävling får han spela på sitt klubbhcp som är 18 medan jag spelar på 10 och kanske borde ha tolv eller mer. Ja ja ja, golfen är bara på skoj och vi har roligt hela tiden när vi spelar. Trakasserierna haglar mellan oss hela tiden. Även på tävling. 

Rundan tog för övrigt 5 timmar och det började skymma när vi kom in. Jag spelade i näst sista bollen med mina kompisar John och Bob. Efter spelet åkte vi till en närliggande pub för middag och dryck. En jättetrevlig pub som låg utmed ”landsvägen”. Fantastiska blomuppsättningar utmed hela huset, som på de flesta pubarna. Det var i stort sett fullsatt när vi kom dit. Vi hade förbokat så det var dock inte någon fara för oss.

 

Vi åt ”Ale and steak pie”, grönsaker, potatis och skysås. Typisk engelsk husmanskost/pubmat och faktiskt förvånansvärt gott när man var hungrig. Jag blev i alla fall mätt och hade nog klarat mig utan ”puddingen” som kom efter. Pudding är ordet för efterrätt och alltså inte en pudding. Tre stora glasskulor för mig gjorde att jag definitivt var mätt. Eftersom jag hade bilen hos Ray fick jag klara mig med en liten öl. Den sena och långa speltiden gjorde att jag inte var hemma förrän 22.30. Med lite distans är jag ändå nöjd med min runda och de ganska många fina slagen. Har tyvärr inga bilder på den vackra och förödande ljungen, men ni som varit på Ljunghusens GK vet vad jag pratar om. Det här var dock ännu praktfullare. Dock känns Ljunghusen lite mysigare på något sätt. 

I dag, onsdag var det som vanligt gymet på fm. Känns bättre och bättre igen efter min skadeperiod i somras, nu dröjer det inte länge förrän jag är tillbaka där jag var i juni. Efter lunch var det som vanligt lite småfix som hemarbetaren alltid gör, ta bort lite is i frysen, skölja upp ett par fys/golftröjor, materialvård av golfklubbor och laga bagen. Slutligen fick Fuchsian den behandling som jag skrev om i förra inlägget. Den blommade väldigt klent redan tidigt i somras och lyckades inte komma tillbaka efter vår sommarsemester. Har nog blivit lite för stor för den kruka den står i. Nu är den nerklippt, i stort sett samma tid som förra året då vi kom hit. Nu får den chansen igen att växa tillbaka i det behagliga klimatet som kommer under höst

  

Vi har ju tidigare skrivit om hur dåligt flera av våra växter mådde när vi kom hem från sommarsemestern. Den som tog mest skada, förutom Fuchsian, var Hortensian. Den var helt uttorkad. Jag rensade av allting och kunde ändå se några små gröna prickar på grenarna. Nerklippning och fortsatt skötsel har gjort att den nu ser ut som bilden visar. Om några månader är den på gång på riktigt igen och nästa år blommar den säkert lika fint som i år. Hortensia är ju tack och lov precis som Fuchsia en oerhört tålig växt.

 

Nu kom Anne hem och hade en fortsättning på berättelsen om Drottningens slup som låg vid hennes ankomstpir, Chelsea Harbour. Det visar sig att båten i fråga är utlånad till en privat klubb, typisk engelskt ställe med murar och låstsa grindar. Medlemmarna spelar tennis, gräsbowling och cricket. Klubben som ligger ca en km från oss ska ha ett event där medlemmarna ska ro slupen. För att få vara med och ro måste man klara av att ro en timme. Jag kan intyga, efter att ha rott en mindre båt i Amsterdam, att det förmodligen är ett ganska tungt jobb. 

 
Ja så har ”veckan vänt” igen som jag brukar säga på onsdagarna efter lunch, och vi närmar oss en ny helg. Nu börjar vi förbereda oss på helgens besökare. Som vi skrev förra gången så kommer Anne F och Christine W hit på lördag fm och stannar tills måndag kväll. Förutom det så närmar vi oss också ettårsdagen av vår tid i London. Hur fort kan tiden gå?

Ännu en vecka och en helg.

Publicerad 2017-08-21 21:09:00 i Allmänt

 
Förra veckan var en helt ”vanlig” vecka för oss här. Jag fixade till lite bland växterna på balkongen igen. Bland annat var det dags att ta in stora murgrönan i duschen för lustvätt. Lössen kommer så fort man tittar bort. Lite fix även med pelargonerna och fuchsian. Fuchsian måste dessutom klippas ner, den var klen innan vi var på semester och orkar definitivt inte komma tillbaka nu. Men det är ju snart precis ett år sedan vi kom hit och då var den nerklippt.
 
 

Nu börjar det också bli dags att ha lite fina blommor inne. Den här gången hade jag fått till det i torsdags genom att köpa en bukett Ahlströmeria, som fortfarande är lika fina i dag måndag. Fick också med en bild av hur det var i fredags när jag kom hem efter min golf. Som vanligt golf i fint väder men den här gången kom regnet när jag körde ut bilen från golfklubben. Riktigt ruskväder som bilden visar.

 
Till helgen hade vi planerat en ny golfrunda på Mitcham. Vi hade bokat söndag vid lunchtid. Anne hade också bokat frissan på lördagsförmiddagen. Klart det strulade, frisersalongen ändrade hennes tid till söndag förmiddag och jag kunde, tack vare klubbens välvilja boka om till lördag och en tid som egentligen inte var bokningsbar när jag kollade. Bra att vara en ”känd” medlem, ”the swedish member”.

Golfen hade vi lika gärna kunnat avstå, bra väder dock lite blåsigt, men både jag och Anne spelade vår sämsta golf. Jag som trodde att jag var på gång igen. Anne hade dock ett antal mycket bra slag, efter den tragiska inledningen på de första hålen. Hon lyckades återigen visa för några gubbar i bollen framför att hon kan spela golf. På hål 12 hade hon ett ganska långt inspel med en träddunge mitt framför sig och gubbarna var precis på väg att passera greenen för att gå vidare. Jag skojade och sa att hon skulle slå en liten draw (skruv från höger till vänster), runt träddungen och in på green. Klart hon gjorde det samtidigt som gubbarna gick förbi bakom greenen. Uppskattande gester från gubbarna blev det till svar. Det var dessutom ett ganska långt slag med en spoon. 

 
Även om det var en mysig runda så slutade den med bara 22 poäng för mig, sämsta hittills, och 25 för Anne. Vi passade dock på att registrera våra rundor för nya handicap i Sverige. Anne 14,4 och jag 14,0. För tio år sedan var vi singelhandikappare båda två. Åldern tar ut sin rätt. Kul också att Anne var så besviken men att hon ändå vunnit både poängbogeyn och nettospelet. Jag spelar ju på mitt engelska handicap 10!!!

Söndagen blev en dag som den brukar bli när vi inte har något speciellt inplanerat. Vi tog oss upp till Kings Road den här gången och en sen publunch / middag på ett ställe vi inte varit på förr. Den sena eftermiddagen, precis som lördagen, blev framför TV´n och Solheim Cup där Europas damer tyvärr förlorade trots mycket bra spel. Höll på att glömma Annes frissabesök på morgonen, hon var så irriterad och missnöjd, nästan tre timmar med en ”nybörjare”. Även om jag tycker resultatet blev ok så var det uppenbarligen en amatörmässig hantering. Bilden är tagen på pubens gård där vi satt och åt i en varm sol som ibland skymdes av molnen.

 
Förutom att titta på golf på eftermiddagen passade Anne på att baka ”fröknäckebröd”. Ett nyttigt bröd med ”typ hundra” olika fröer. Självklart blev det också en ”Pimms” till det. Hon måste ju testa lite drinks innan våra besökare kommer nästa helg. Anne F och Christine W som kommer på lördag.
 
 
I dag, måndag, blev det vardag igen. Känns länge sedan nu som vi var i Gladö och Altea. Det måste ju få vara så också ibland. Jag var på gymet igen, känns ok även om jag inte kör för fullt ännu. Kände för övrigt i lördags att jag inte kan spela golf två dagar i rad. Inga bortförklaringar utan fakta.

I dag när Anne kom hem med båten, till Chelsea Harbour, så låg det en annorlunda ”fågel” vid piren. Det var Drottning Elisabeths slup ”Gloriana” som hade lagt till. En båt som förärades drottningen när hon varit regent i 60 år, 2012. Det är tydligen så att den bara kan transporteras upp och ner i Themsen genom att man ror den. Det är arton roddare och kanske var det så att man hade tagit en fikapaus på väg in mot city. 

 
När Anne i dag passerade Big Ben så var det sista dagen på fyra år som klockspelet var igång. Hela tornet ska renoveras till en enorm kostnad. Det har varit mycket åsikter kring detta och framförallt att man ska kunna köra klockspelet manuellt under tiden som renoveringen pågår. På de bilder vi sett på TV så behövs nog renoveringen. Men det är ju synd att klockringningen inte får fortsätta.
 

I morgon ska jag inte spela min vanliga golf på Mitcham. Här i England är det vanligt med sk ”societys”. Det är lokala ”golfklubbar” som är en sammanslutning som träffas och spelar olika banor. Jag har gått med i en som heter ”Clapham society” och som har sin bas på Mitcham GC. I morgon ska vi spela på Walton Heath, en av de bättre och finare klubbarna i området. Banan öppnades 1904 då legendaren Harry Vardon spelade match mot några, i mina ögon, mindre kända spelare. Ryder Cup spelades där 1981, länge sedan men ändå, och man har haft ett otal andra stora tävlingar. Ska bli kul och jag återkommer med hur illa det gick.

 

 

Äntligen spelat hela banan!

Publicerad 2017-08-14 21:13:00 i Allmänt

Idag är det Anne bakom tangenterna igen och rubriken avser gårdagens golfrunda på Mickes klubb som alltså innebar att jag för första gången spelade alla 18 hål. Och inte nog med det – under sommarförhållanden. Tidigare har vi spelat s.k. ”twilight golf” när man får ett reducerat pris om man går ut sent på eftermiddagen. Och alla de gångerna (som säkert inte varit fler än 3-4 ggr) så har det varit vinter eller tidig vår.

Men nu slog vi till på en mitt-på-dagen-tid igår (även Micke måste betala på helgerna eftersom han bara är vardagsmedlem – men vi fick bra rabatt) som visade sig vara en underbart vacker sommardag. Sol och blå himmel, ingen vind och en temp på runt 23 grader. Det kunde inte varit bättre.

 

Eller jo – spelet kunde varit lite bättre såklart. Trots mina positiva vibbar från förra veckans range träning så lyckades jag inte helt få ut det på banan. Det var lite upp och ner med spelet alltså. Men jag ska inte känna mig besviken – med tanke på hur lite jag spelat de senaste 4-5 åren så kan jag inte förvänta mig mer.

Tredje hålet är ett par tre där tee ligger precis utanför klubbhuset. När vi kom dit satt det, som vanligt, tio till femton ”gubbar” vid borden utanför klubbhuset. Eftersom Micke själv sitter där ibland så kollade han om de i sin tur hade koll på oss. Det såg inte ut som om dom kollade men när jag slagit ut, faktiskt ett perfekt slag, så kom det ett unisont ”good shot” från alla vid borden. Efter att Micke slagit ut sig en bra bit vid sidan av green vände jag mig mot gubbarna och sa ”I think I won the hole”, till allas belåtenhet.

Men jag kan i alla fall säga att banan inte är särskilt lätt för oss damer. I Sverige (och många andra länder där vi spelat) gör man ju ganska stor skillnad på längden av banan beroende på om man är dam eller herre. En tumregel i Sverige brukar väl vara att det ska vara ca 10% längdskillnad i snitt. Vilket hemma betyder att vi damer har en tee som ligger en bra bit framför herrarnas tee. Men man ska inte tro att det är samma tumregel som gäller här inte…..

 

På de flesta hål slår damer och herrar ut med max ett par meters mellanrum och på vissa hål (6 stycken på den här banan) så slår damerna ut LÄNGRE BAK än herrarna!!!!!
Hur tänker de? Fattar de inte att damer inte har samma fysiska förutsättningar att slå långt som herrar (de flesta damer i alla fall). Och om det ändå vore så att vi hade ett högre par på hålet så vore det försvarbart men det gäller bara på ett av hålen (som dessutom inte är ett av de sex ovan nämnda). Hål 2 på banan spelar Micke som en Par-4 och jag spelar den som Par-5 men sen tog det tydligen slut med rättvisan. Trots allt hade jag och Micke samma score på många av hålen som vi spelade från samma tee, men man kan ju förstå att klubben bara har ca 20 kvinnliga medlemmar. 

Nu är det inte så bara på den här klubben, när vi spelade i Skottland för många år sen upplevde vi detsamma och det är nog bara så enkelt att när klubbarna startades (i alla fall den här som är jättegammal) så var det bara tillåtet för män att spela. Och när man senare (ganska nyligen relativt sett) började/tvingades tillåta kvinnor att spela ja då var banorna redan byggda och ville kvinnorna spela så fick de väl ”gilla läget”. Inte byggde man om och lade till nya tee’s bara för att damerna ville spela.  Så tror jag det har gått till i alla fall.

Nåja – OM jag skulle blivit medlem här jag också skulle jag säkert fått ett annat handicap än det jag har idag, dvs ett högre handicap som hade varit anpassat till längden på banan. Men nu är ju jag och Micke så vana vid att alltid spela bruttogolf eftersom våra svenska handicap är så lika så det är därför det känns ”omöjligt” för mig att hålla jämna steg med Micke på den här banan.

 

Men hur är banan då så här på sommaren? Det är en bana med ”linkskaraktär” dvs med ondulerade fairways. Jo den är till vissa delar mycket torr då man inte har nån fairwaybevattning. Underlaget är fortfarande bra men det ser ju lite tråkigt ut på vissa partier. Greenerna däremot är hur täta, gröna och fina som helst. Inga svampangrepp och medlemmarna verkar laga sina nedslagsmärken i mycket bättre omfattning än vi ser på andra håll. Helt underbara att putta på med andra ord.

Mycket träd och buskar kantar fairways men även högt gräs vilket gör det extra viktigt att spela rakt. Det är lätt gjort att hamna i så dåliga lägen att man måste ta en plikt och droppa för att kunna spela vidare. Eller (som hände oss bägge en gång var igår) så hittar man helt enkelt inte bollen.

 

Banan har också mycket annan vegetation. Så här års kan man unna sig en ”fruktstund” lite här och där. I alla fall om man tycker om Björnbär. De är mogna nu och jättegoda!

 
 Sen finns det en hel del ljung också som kantar fairways. Och som bilden visar även några ginstliknande gulblommande växter.
 
 
Nu ska jag i ärlighetens namn säga att bilden på Micke i ljungen är ”arrangerad”. Jag ville ha med så mycket fina färger som möjligt så jag skickade ut honom dit för att kunna ta en bra bild.

Men man KAN absolut hamna i de svårigheterna…….

 

Det var ganska mycket folk ute på banan igår vilket innebar en del väntan på varje hål. Normalt sätt är det ett irritationsmoment men igår tog vi det bara lugnt och njöt av det vackra vädret och lät oss inte stressas av att det tog tid. När det tar tid på den här banan pratar vi om en runda som tar fyra timmar eller strax under, så det är inte mycket att klaga över. 

 

Och tid hade vi ju. Inget som låg på och ingen tid att passa hemma. Vi var hemma vid sex-tiden och kunde då sitta ute på balkongen en timme och fortsätta njuta av vädret. Men sen var det dags för mig att sätta igång med matlagningen.

Inspirerad av alla FB-inlägg om kräftskivor blev vi sugna på (ja kräftor såklart – men det finns ju inte här!!!!) en ostpaj med löjrom. Jag skriver inte Västerbottenpaj – för det finns inte Västerbottenost heller. Men god lagrad Cheddar finns det gott om och det smakar inte fy skam det heller. Så igår blev det alltså paj med lite goda tillbehör medan vi tittade på de sista VM-finalerna på TV.

Vi hörde tidigare i helgen en intervju med Stefan Holm och han var så positivt inställd till hela arrangemanget i London. Han tyckte det var väldigt engagerad och kunnig friidrottspublik och det har han nog rätt i.
Och inte minst bevakningen från TV-studion här har varit väldigt proffsig och lättsam på samma gång.

Idag är det måndag igen – och vi kan åter konstatera att helgerna bara springer iväg. Det vackra och varma vädret har fortsatt men det har ju i alla fall jag inte så stor glädje av när jag sitter på kontoret. Men det är i alla fall skönt speciellt nu när jag fortfarande båtpendlar till och från jobbet. Vi får väl se hur länge jag unnar mig den lyxen. I alla fall månaden ut eftersom jag har köpt en månadsbiljett som räcker tom den 31:a. Kan tro att jag kostar på mig september också.

Allting går emot oss !

Publicerad 2017-08-12 20:00:00 i Allmänt

Vad rubriken åsyftar kommer att visa sig längre fram i berättelsen. Det är alltså jag, Micke, som skriver i dag. I torsdags hade jag ett bra och ”light” gympass. Det gäller att komma igång igen efter ledigheter och skador. Nästa vecka ökar jag intensiteten lite och hoppas på det bästa. Efter lunch åkte jag till Fulham Broadway för att göra några inköp och lite annat.  Vi hade tänkt oss Raclette till fredagskvällen och så ville jag kolla möjligheten att köpa biljetter till en Chelseamatch lite längre fram. Dessutom hade Anne, lakritsfantasten, beställt blåbärslakrits från stället där vi köper racletteost. Hur gick det?  ja vad tror ni efter att ha läst rubriken.

 
Racletteosten säljs bara på vintern och blåbärslakritsen var självklart det enda som var slut på den hyllan. Biljetter till Chelsea? Ha ha ha! De flesta matcherna blir utsålda och då måste man vara medlem för att kunna köpa biljett innan de tar slut. Det kostar 26 pund att bli medlem och de billigaste biljetterna kostar sedan över 100 pund. Jag avstod så klart, det är inte värt de pengarna att se en fotbollsmatch även om det är Premier Leauge toppklass. Det finns ju andra lag på nära håll som inte kostar lika mycket, Fulham i andraligan coh Tottenham som spelar på Wembley.
 
 
Det märktes på anläggningen att premiären är i antågande. Massor av Chelseaklädda anställda som rörde sig på området. Självklart genomgång av väska och ryggsäck i säkerhetskontrollen även om det inte är match. Restauranger och barer hade öppnat. De har också en vägg med foton och info om Chelseas stora spelare. När jag såg några av dem kom gamla goda Tipsextra fram i minnet. De här tre var ofta på TV i Sverige på den tiden.
 
 

Lite besviken, trots, allt gick jag hela vägen hem. Jag stannade till hos ”sulmannen” som gjorde mina perfekta iläggssulor för en tid sedan. När jag står upp har jag nu två i stort sett lika långa ben. Jag ville kolla om jag kunde göra ett par till. Det blev också en vätskepaus på The Rose innan jag gick sista biten hem.

 

I går, fredag, var det som vanligt golf för mig. Vi gick ut kl 08.00 och det var höstlikt svalt i luften och daggvått i gräset. Banan är hyfsat grön igen efter regnen som varit. Förra rundan spelade jag bra första nio, som är lättare, och havererade på sista nio. I går var det tvärtom, sämre och sämre på första nio men riktigt ok på sista nio. Bättre trots allt att ha med sig ett bra spel sista nio när man åker hem.  Efter ett par hål började dessutom solen värma och det var en fantastiskt fin runda.

Efter rundan och en kort sittning och en kopp te med gubbarna åkte jag till IKEA i Croydon som ligger hyfsat nära golfklubben. Jag köpte lite servetter, kökshanddukar, sill, en sänglampa mm. Självklart blev det också en snabblunch bestående av en large hotdog och en läsk. Väl hemma var det sedvanlig fredagseftermiddag med städ och fix. Middagen var en riktig Ohlssonsk fredagsmiddag. Falukorv i ugn med kål!!

När det blev lördag, alltså i dag så var fortfarande en del saker emot oss. Efter frukost åkte vi till vår träningsrange och golfbutik för att hämta de golfskor som Anne beställde förra helgen. Som tur var så öppnade hon paketet i butiken och kunde konstatera att skorna som kommit var minst tre storlekar för stora! Det blev således en ny beställning. Dock fick jag själv med mig en ny pike tröja och nya golfhandskar. Vi hade alltså med oss något hem i alla fall.

När vi åkt dit tidigare har vi sett en stormarknad på vägen som vi sagt att vi måste stanna vid någon gång. Vi gjorde det den här gången eftersom vi behövde handla lite mer inför helgen. Det var verkligen en ”stormarknad” men inte alls så fräsch som vår egen Sainsbury. Vi fick tag i det vi behövde, i stort sett, men det är inte ett ställe vi återkommer till.

Efter uppackningen hemma tog vi en promenad till vår nya favoritpub The Rose som ligger en bit upp mot Fulham Broadway och således ganska nära Chelseas arena Stamford Bridge. Vad vi inte tänkt på var att det just i dag var ligapremiär för Chelsea och därmed fullt på alla pubar på flera miles omkrets. Vi hade tur som kom i tid och fick plats på pubens utegård. Redan då fullt med Chelseafans och fler blev det ju längre tiden gick. Till slut var det fullt och dom fick inte släppa in fler. Ordningsvakter i alla dörrar som det är vid varje match. Vii fick i alla fall en riktigt god lunch med ugnsbakad camenbert, hummus med bröd och pommes på sötpotatis.

 

Stamford Bridge tar 42 500 åskådare, utsålt i dag, och jag kan tänka mig att ungefär hälften av dem vill gå på en pub i ”närområdet” innan matchen. Det betyder att kanske 20 000 fans ska gå på en pub timmarna innan match. För att inte tala om alla bussarna som kommer med folk och som skall parkera i ”närområdet”. Som vi skrivit förr så är det dock härlig stämning och inte tillstymmelse till bråk. Dock har flera pubar skyltar ute om att dom bara tar emot ”homefans”. När vi gick tillbaka hemåt, mot strömmen, mötte vi mängder av Chelseafans som varit på pubarna mellan arenan och där vi bor.

Väl hemma blev det en skön eftermiddag, växlande moln och sol ute som ger en skön känsla. Lite golf på TV och en del småfix. Jag fixade mina klubbor inför morgondagens spel. Vi ska spela på Mitcham i morgon strax efter 13.00. Första gången Anne spelar 18 hål på banan. Kan hon bara behålla sina fina slag från Villaitana för några veckor sedan och slagen på rangen förra helgen så kommer jag inte att ha en chans. Tyvärr är det ofta så i England och även på Mitcham att damerna har samma teeplacering som herrarna och ibland även bakom. Jag misstänker att damerna här har högre handicap än herrarna eftersom deras bana oftast är svårare än herrarnas. Vi får väl se hur det går i morgon.

 

Jag glömde en sak. På vår promenad hem från puben tog vi en omväg via Kings Road och ner på den gata där vår buss C3 åker. Där finns en del inredningsbutiker och några av dem är skandinaviska. En del lite väl exklusiva. Utanför en av dem hittade vi en rolig trälåda som passar på vår köksö. Vi behövde samla upp alla småsaker som bara låg och skräpade där. Dessutom hade den texten Chelsea, Stamford Bridge och vår postkod SW6. Troligen utställd bara för att Chelsea spelar hemma i dag och att många fans passerar förbi butiken på väg till arenan.

 

Nästa gång får ni veta hur det gick i golfen, om jag lyckades hålla Anne bakom mig på min hemmabana eller om jag blev förnedrad, som vanligt.

 

Så kom regnet till slut !

Publicerad 2017-08-09 20:43:00 i Allmänt

Väderprognoserna hotade först med regn regn redan i går men som tur var så blev det inte så. Jag hade ju min golfrunda att klara av. Det såg lite mörkt ut på förmiddagen men det ljusnade och stundtals hade vi sol. Mot kvällen mörknade det dock på igen och det blev ganska svalt med Londonmått mätt. I morse, onsdag, vaknade vi till en mulen himmel. Anne gjorde ett kollage från båten på det mulna men ändå rätt hyfsade vädret.

 
Det gick dock bara några minuter innan regnet kom som sedan har stannat kvar hela dagen. Mellan varven har det varit riktigt ösregn.
 
 
I dag var det dags för ”kundvagnen” (alltså bilen) att åka till besiktning, som här heter ”MOT”. Precis som i Holland görs detta på en licenserad verkstad. Passar utmärkt då man kan passa på att serva bilen samtidigt. Alltså åkte jag iväg i morse, i regnet, och lämnade in bilen. Verkstaden var en ”KwikFit”, alltså samma kedja vi nyttjade i Amsterdam. Promenaden tillbaka tog en halvtimme, som jag misstänkte, och gick samma väg som vi åker bil annars. Iklädd regnjacka och med paraply gick det ganska bra. Blev nog mer blöt inifrån än utifrån trots det ihärdiga regnet.
 
 

Notera puben med den härliga reklamskylten om ”Dirty Burgers and Fat Pizzas”. Längst upp i kollaget är något jag upptäckte i dag. Det är en tomt vid floden och Wandsworth Bridge. När vi kom var det en bilauktionsfirma, det blev sedan parkering och nu är det tydligen en konstgjord sandstrand med tillhörande servering. Ligger helt tokigt vid stora bron med all trafik och ingen kontakt med floden, men ändå ganska charmigt initiativ. Förmodligen därifrån vi hört musik några helger.

Väl hemma igen var det dags för en elektriker/köksfläktsexpert att komma för att kolla vår köksfläkt. En av lamporna har gått sönder fem gånger på 10 månader. Han konstaterade att det förmodligen är fel på hållaren och att lampan går när det kommer tillräckligt mycket ånga.  

Åter till ”kundvagnen” när jag bokade sa dom att om jag lämnade in den vid 10 tiden skulle den säkert vara klar vid 15. Jag gjorde mig i ordning för att hämta men hörde inget från verkstaden. Efter 15 ringde jag och fick beskedet att servicen var klar men inte besiktningen. Jag kunde hämta den 16.30. Dessutom berättade man att däcken var dåliga och att två av dem nog behövde bytas. Typiskt tydligen eftersom Annes arbetskamrater berättat för henne att dom alltid försöker köra med att däcken behöver bytas. Nu var det inga problem med våra däck eftersom dom gick igenom besiktningen så det blev inget byte.

När jag skulle gå och hämta bilen regnade det så mycket så jag tog bussen första biten och över floden. Därifrån gick jag iklädd regnbyxor, regnjacka och med paraply. Bilen stod och väntade och nu är den i garaget hemma igen.

 
Regnet fortsatte så det blev inte något utesittande på balkongen i eftermiddag/kväll. Istället utnyttjade jag tillfället och förde över dokument och bilder från vår gamla pc till den nya. Utvecklingen går framåt rejält. Den nya är mindre, tunnare och väger hälften. Men å andra sidan har vi haft den gamla ett antal år.
 
 
Just nu är klockan strax 20 lokal tid och det regnar fortfarande. På TV pågår friidrotts VM från London och det ser tyvärr ut som det regnar mer i nordöstra London än här i sydväst just nu. Nu hoppas vi att prognoserna stämmer om att det ska bli bättre redan i morgon och framöver. Här vet vi ju att sommaren kan fortsätta en bit in i september. När vi kom hit förra året var det ju 30 gr första två veckorna i september.  

Back in London

Publicerad 2017-08-06 19:43:00 i Allmänt

Tänk nu har vi redan varit hemma så gott som en vecka.

Vi lämnade ett allt hetare Altea i måndags. Det hade verkligen börjat bli riktigt varmt och framför allt hög luftfuktighet. Och ändå var det inget mot vad som komma skulle. Vår spanska granne har skickat uppdateringar på hur hemskt varmt de haft det.

Vi däremot kom hem till ett skönt Londonväder. Runt 22-23 på dagarna och lite växlande molnighet och till och med lite regnskurar. Vi hade faktiskt inte orkat med varmare väder än de fuktiga 32-33 vi hade de sista dagarna i Altea.

Innan vi lämnade lägenheten hade vi en dryg timme över till inget speciellt. Alltså pressade vi lite sol det sista vi gjorde. Och jag kan säga att det var skönt att det inte var mer än en timme för vi hade inte orkat mer i den gassande solen på terrassen. Måste säga att det är bra mycket skönare på vår London-balkong faktisk.

 

Vi var ju borta i drygt två veckor och hade därför åter bett vår Consierge service att vattna blommorna på balkongen. Förra gången hade de ju lyckats perfekt men den här gången var det ”rena katastrofen”. Fuchsian som har varit så otroligt tät och blommande är numera väldig mager och har tappat det mesta av bladen. Och vår Hortensia – ja den var det bara att klippa ner till bara några centimeter.

Men så kan det bli. Det beror väl på hur ”trädgårdsintresserad” personen ifråga är. Vissa vet ju faktiskt inte hur man vattnar. (Hur svårt nu det kan vara…..)

Men pelargonerna hade klarat sig bra och likaså oliven jasminen och framför allt murgrönorna.

Och nu får Mr GreenFinger ta över och rädda det som räddas kan. Det ser dock ok ut och det ser ut som allt kommer att klara sig men i värsta fall få vi väl köpa några nya växter till hösten.

 

Jag började jobba i tisdags och det var ju direkt in i månadsbokslutet. En del att följa upp efter veckorna jag var borta men allt var ”business as usual”.

Micke körde igång direkt tisdag han också med sin ”gubbgolf”. Och han kunde rapportera om en bana i gott skick och med greener ”snabba som parkett-golv”.

I torsdags fick även Micke prova på att åka min morgonbåt. Fast på eftermiddagen såklart. Vi hade bokat bord på Balthazar vid Covent Garden för att träffa Bettan och hennes gamla plugg-kompis Marie. De gick bägge två en distansutbildning här i London för många år sen. Och nu hade de bokat en liten ”reunion-resa” för att återuppleva gamla minnen.

Maten på Balthazar var lika god som vanligt och det blev en trevlig middag även om även Bettan och jag skulle behöva många fler timmar för att prata gamla minnen och vad som hänt under de senaste åren när vi bott utomlands. Men det får bli en annan gång.

 

Helgen har varit en riktig slöhelg. Slö för att det ju går såväl damernas British Open i golf och VM i friidrott samtidigt på TV. Och men vill ju gärna följa bägge eventen till och från.

Så lördag blev det veckohandling på Sainsbury innan vi njöt lite sol på balkongen. Mellan regnskurarna ska väl tilläggas. Ett par rejäla skurar med tillhörande åska gick över stan men däremellan var det varmt och soligt.

Och idag söndag har vi varit på golfträning igen. Jag fick lite av en ”ahaupplevelse” på rangen idag efter att ha fått lite tips på gårdagens TV-sändning. De kör lite mellansnack med spelarna som spelat klart för dagen och då var det en duktig asiatisk liten tjej (typ, världstvåa eller så) som visade hennes viktigaste basic kontroller som hon alltid gör.

Hon ställer sig och vinklar upp klubban bakåt bara en liten bit och kollar att klubbladet står i rätt position. Och när hon är nöjd med vinkeln på bladet – ja då är det ”bara” att vinkla ner vänster axel och ta baksvingen. Och banne mig – hon hade rätt. Jag försökte härma så gott jag kunde och helt plötsligt slog jag 10 meter längre och dessutom väldigt rakt. Tänk vad lätt det är ibland! Gäller bara att göra likadant när man kommer ut på banan……
Vilket vi hoppas göra nästa helg. När Micke spelar på tisdag ska han passa på att boka en tid till nästa söndag och så får vi hoppas på att det är spel-väder då.

Slutligen måste vi också beklaga att vi nu som svenskar får skämmas även här i London över Anders Borgs pinsamma beteende.
Det här är nog inte den enda artikeln som finns publicerad i de engelska dagstidningarna. Sorgligt!

 

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela