ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Golf och Fuchsiabeskärning.

Publicerad 2017-08-23 19:05:00 i Allmänt

I går, tisdag, spelade jag min första sk ”society golf”. Som jag skrivit tidigare har jag gått med i en sk society golfklubb, vilka är vanliga här i UK. Det är en sammanslutning av ”gubbar”, har inte sett några damer ännu, som inte hör hemma på någon speciell golfklubb utan som spelar på olika klubbar lite då och då. Den här heter Clapham golfclub, Clapham är ett område som ligger mellan där vi bor och golfklubben och jag tror att de flesta medlemmarna också är medlemmar i Mitcham GC. I går var vi på en gammal fin klubb här i södra London som heter Walton Heath.

Jag samåkte med min klubbkompis Ray som bor på vägen dit. Jag kom till honom i god tid för en kopp te och för att träffa hans Welsh Springer Spaniel. Han var dessutom hundvakt åt sina barns hundar så det var rena kenneln där. Förutom hans 13 åriga Welsh så var det den welshens dotter, en nioårig Welsh, en Fransk Bulldog och en Jackapo. För er som undrar vad en Jackapo är så är det en blandning mellan Jack Russel och Pudel. Fantastisk blandning, helt outtröttlig vad gällde att hämta bollar. Härliga hundar allihop. Den 13 åriga welshen var lite trött på ungdomarna men när hon kom upp från sin bädd såg hon definitivt inte ut som 13 år.

 
När vi sedan kom ut på banan så var den i jättefint skick, greenerna var dressade vilket inte störde mig. Alla hål var perfekta golfhål som gjorda för riktig golf och stora tävlingar, men tyvärr lite för svåra för oss vanliga tror jag. Dessutom var banan ganska ”tråkig” tyckte jag. Väldigt öppen och hindren bestod enbart av tät blommande ljung och andra lågväxande blommande växter. Fantastiskt vackert men förödande för dem som inte håll sig på fairway. Jag var dock en av dem som höll mig på fairway men lyckades ändå inte få till en bra score. Mest beroende på längden på hålen men också på grund av att jag inte var hundraprocentig i spelet. Hur som helst så var det två spelare på 37 poäng, man skilde dem åt genom resultaten på de sista hålen. Själv lyckades jag bara skrapa ihop 25 poäng. De två som var bäst hade dessutom lägre handicap än jag så dom var värdiga vinnare.
 
 

Som sagt en bana i väldigt fint skick men inte riktigt i min smak. Jag säger inte det bara för att jag inte fick till det utan för att den var för svår och jag kände att jag inte riktigt hade chansen på många hål. Klubben var ganska tjusig och det var helt uppenbart att man lever på sitt namn och att man haft bla Ryder Cup. Däremot var den definitivt inte värd 160 pund som det tydligen ska kosta om man kommer utifrån. Vi betalade 65 pund som var sk twilight greenfee. Därav den sena timmen. 

Jag har ju för övrigt alldeles för lågt handicap här i UK, sänkte mig till 10 under några månader i våras då jag spelade drömgolf hela tiden. Nu är det tid för ändring igen och från fredag kommer jag att samla ihop tre scorekort vilket är det som behövs för att klubben ska ändra mitt handicap. Mina spelkamrater är dessutom sk ”bandits” vilket på svenska är handicapmyglare. Dom har inte ändrat sina klubbhandicap på många år. Däremot så har dom själva anpassat det när vi spelar på hemma banan. Detta betyder att min kompis Bob på hemmabanan spelar på hcp 14 fast vi alla är överens om att han borde ha högst 12. När han kommer till en tävling får han spela på sitt klubbhcp som är 18 medan jag spelar på 10 och kanske borde ha tolv eller mer. Ja ja ja, golfen är bara på skoj och vi har roligt hela tiden när vi spelar. Trakasserierna haglar mellan oss hela tiden. Även på tävling. 

Rundan tog för övrigt 5 timmar och det började skymma när vi kom in. Jag spelade i näst sista bollen med mina kompisar John och Bob. Efter spelet åkte vi till en närliggande pub för middag och dryck. En jättetrevlig pub som låg utmed ”landsvägen”. Fantastiska blomuppsättningar utmed hela huset, som på de flesta pubarna. Det var i stort sett fullsatt när vi kom dit. Vi hade förbokat så det var dock inte någon fara för oss.

 

Vi åt ”Ale and steak pie”, grönsaker, potatis och skysås. Typisk engelsk husmanskost/pubmat och faktiskt förvånansvärt gott när man var hungrig. Jag blev i alla fall mätt och hade nog klarat mig utan ”puddingen” som kom efter. Pudding är ordet för efterrätt och alltså inte en pudding. Tre stora glasskulor för mig gjorde att jag definitivt var mätt. Eftersom jag hade bilen hos Ray fick jag klara mig med en liten öl. Den sena och långa speltiden gjorde att jag inte var hemma förrän 22.30. Med lite distans är jag ändå nöjd med min runda och de ganska många fina slagen. Har tyvärr inga bilder på den vackra och förödande ljungen, men ni som varit på Ljunghusens GK vet vad jag pratar om. Det här var dock ännu praktfullare. Dock känns Ljunghusen lite mysigare på något sätt. 

I dag, onsdag var det som vanligt gymet på fm. Känns bättre och bättre igen efter min skadeperiod i somras, nu dröjer det inte länge förrän jag är tillbaka där jag var i juni. Efter lunch var det som vanligt lite småfix som hemarbetaren alltid gör, ta bort lite is i frysen, skölja upp ett par fys/golftröjor, materialvård av golfklubbor och laga bagen. Slutligen fick Fuchsian den behandling som jag skrev om i förra inlägget. Den blommade väldigt klent redan tidigt i somras och lyckades inte komma tillbaka efter vår sommarsemester. Har nog blivit lite för stor för den kruka den står i. Nu är den nerklippt, i stort sett samma tid som förra året då vi kom hit. Nu får den chansen igen att växa tillbaka i det behagliga klimatet som kommer under höst

  

Vi har ju tidigare skrivit om hur dåligt flera av våra växter mådde när vi kom hem från sommarsemestern. Den som tog mest skada, förutom Fuchsian, var Hortensian. Den var helt uttorkad. Jag rensade av allting och kunde ändå se några små gröna prickar på grenarna. Nerklippning och fortsatt skötsel har gjort att den nu ser ut som bilden visar. Om några månader är den på gång på riktigt igen och nästa år blommar den säkert lika fint som i år. Hortensia är ju tack och lov precis som Fuchsia en oerhört tålig växt.

 

Nu kom Anne hem och hade en fortsättning på berättelsen om Drottningens slup som låg vid hennes ankomstpir, Chelsea Harbour. Det visar sig att båten i fråga är utlånad till en privat klubb, typisk engelskt ställe med murar och låstsa grindar. Medlemmarna spelar tennis, gräsbowling och cricket. Klubben som ligger ca en km från oss ska ha ett event där medlemmarna ska ro slupen. För att få vara med och ro måste man klara av att ro en timme. Jag kan intyga, efter att ha rott en mindre båt i Amsterdam, att det förmodligen är ett ganska tungt jobb. 

 
Ja så har ”veckan vänt” igen som jag brukar säga på onsdagarna efter lunch, och vi närmar oss en ny helg. Nu börjar vi förbereda oss på helgens besökare. Som vi skrev förra gången så kommer Anne F och Christine W hit på lördag fm och stannar tills måndag kväll. Förutom det så närmar vi oss också ettårsdagen av vår tid i London. Hur fort kan tiden gå?

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela