ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Femte julen ”utomlands” i Sverige

Publicerad 2017-12-28 20:14:00 i Allmänt

Tiden går fort, som vi brukar skriva, och nu är det alltså femte året som vi firat jul i Sverige och alltså inte i det landet där vi bor. Den här gången åkte vi ”hem” från Heathrow med British Airways. Bra avgångstid och bra pris. Vi tog bussen till Earls Court, inte långt härifrån och sedan tunnelbanan ända till Heathrow terminal 5. En modern terminal jämfört med alla andra vi varit på här i UK. Ganska mycket folk men det fungerade bra ändå.

 

Liten försening, skulle lyft 16.10 men det blev 16,45, helt ok. Vi landade på Arlanda i god tid och hade sedan en bra hemresa med hyrbilen. Kallt men torrt och fint på vägarna. Vi var i huset före 22.00 och då hade vi hunnit med att stanna vid Coop på Ågestavägen och handla det vi behövde för kvällen och morgonen. Hemma i Gladö var allt bra och inte så kallt i huset som vi förväntat oss.

På lördagsmorgonen åkte Anne till ICA Maxi i Haninge för att handla julmaten och lite annat. En hemsk resa eftersom det underkylda regnet gjort vägarna till isbanor. Själv gjorde jag vinterklippningen på vinet i växthuset. med tillhörande städning, När Anne kom hem bytte vi av och jag tog bilen till MIO för att hämta ett stolsunderrede som vi reklamerat.

 

Kvällen tillbringade vi hos Jocke och Niklas i stan. Twinsen var på gott humör och gillade julklapparna, radiostyrda bilar, som vi hade med oss. God mat, en del vin och helt plötsligt var klockan efter 00.00.

 

Efter den sena kvällen blev det en lugn morgon på julafton. Vid lunchtid åkte vi till Farsta Centrum. Anne lovade att jag skulle slippa åka med ut på annandagen om jag följde med till Farsta 😊 På torget hade båda blomstertälten utförsäljning, köp två betala för en. Vi köpte ett gäng amaryllisar på snitt.

 

Väl hemma igen blev det  ”hemgjord” glögg i växthuset. Vi hade ingen riktig glögg så Anne improviserade och blandade rött vin med lite socker, kanelstång och kryddnejlikor. (lite starkt i också). Det var lite som vi gjorde för några veckor sedan här hemma i London när vi kryddade upp Mulled Wine. Det blev gott och inte så sött som vanlig glögg. Inte sista gången med andra ord.

 

Julaftonskväll blev det julmat. Vi hade inte så mycket olika sorter utan det var lite basic. Anne hade också gjort jättegod Rosolje. Men! jag tror att vi båda kände redan då att man fort blir lite trött på julmaten, och då hade vi ändå två dagar kvar med julmat.

 

Allt var gott och med värmen från braskaminen var det en väldigt mysig julafton. Den avslutades med Helena Bergströms film ”En underbar jävla jul”. En jättebra film som vi trodde skulle vara bara en komedi. Efter hand visade det sig att det också fanns ett djup i historien som i alla fall inte vi väntat oss. Mycket bra film

Juldagen tillbringades i Enköping hos Ulla och Rolf. Bra väglag på resan men blött och smutsigt. Spolarvätska hela tiden. Som vi brukar säga ”vad är det här för land”. Är det inte halt och snö så är det smutsigt och blött. Känns betydligt enklare i London även om det regnar här ibland också. I Enköping var det, som vanligt, tomtar i mängder i alla rum. En jättetrevlig juldag med familjen samlad. Ulla och Rolf, min bror Magnus och Gunilla och deras son Sebastian med sambo Saga. Mätta och belåtna kom vi tillbaka hem till Gladö vid 19.30 tiden.

 
Annandagen var sista heldagen ”hemma” och när Anne åkte till Huddinge centrum gick jag ut och fixade lite i trädgården. Jag krattade bakom huset och mellan huset och annexet. I övrigt fick löven vara eftersom dom är blöta och tunga. Jag krattade parkeringsuppfarten och lyckades bryta av skaftet på räfsan. Jag klippte också ner rosenspirean i slänten mot gräsmattan. Skönt att göra det i god tid för en gångs skull. Slutligen blev det lite ”pinnplockning” dvs ta bort alla grenar som blåst ner från träden.
 
 

Efter middagen fick den sista julmaten gå i komposten. Våra nyinköpta skymningsrelän kopplades på och när allt var klart så blev det ytterligare en film. Den här gången var det ”En man som heter Ove”. Jag har läst boken vilket inte Anne hade gjort. Det är en av de bästa böckerna jag läst och jag är inte den som blir tårögd i första taget men så var det när ag läste. Filmen var precis så bra som jag/vi hoppats. Återigen en film som inte bara är rolig utan som har ett djup på flera olika sätt. När slutscenen kom gick jag ut och diskade för att det inte skulle bli för mycket tårar.

I går, onsdag var det dags att åka tillbaka hem till London. 50 min försening. Ett stort plan som var fyllt med barnfamiljer vara en liten stackare skrek i stort sett hela vägen. Tur att man kan ha överseende med sådant. Vi tog mark 17.10 och var i lägenheten 19.00. Då hade vi hämtat bagage och åkt tunnelbana och buss.

På väg från bussen och hem hämtade jag upp ett paket vi fått. Anne hade beställt från Sverige och leveransen var snabb, det tog, typ, tre dagar från beställningen till att paketet levererades till vår consierge. Men nu var det Postnord som levererade och självklart var paketet heltrasigt. Det har varit samma sak med alla vår eftersändningskuvert sedan vi flyttade hit. Postnords kuvert är alltid trasiga medan Post,no (gamla Bring) alltid skickar kuvert som är hela. Konstigt tycker vi. Undrar hur mycket som ramlat ut som man inte vet om.

 

På juldagen skojade vi med min brorson Sebastian, han jobbar åt Post Nord som brevbärare, han kanske kan kolla vad som är problemet 😊

Väl inne i lägenheten var det dags att packa upp allt det svenska vi tagit med oss, igen! Lite av varje som inte går att få tag i här. Bilden, ovan, säger dock inte allt, det var också en falukorvsring och en julskinka i bagaget. Falukorv är en fredagsfavorit med pasta och ett gott rött vin. Julskinkan har jag i dag delat upp tre delar och ska i gammal Schönbergstradition användas till pytt i panna. Mums!!!

I dag var det de sedvanliga jobben efter att ha kommit hem, handla på Sainsbury, fixa med balkongen. Fuchsian och cyklamen hade blåst omkull och de andra växterna med fiberduk behövde vädras och städas. Pelargonerna, både häng och vanliga mår bra, Fuchsian jasminen, julrosen och oliven verkar också klara sig bra. Murgrönan och de afrikanska liljorna klarar alltid vintern bra. Härligt med det här klimatet som gör att växterna håller sig så bra. Jag hann också med ett besök på gymet och nu känns det äntligen som att alla höstens förkylningar är borta. Full fart från nästa år med andra ord.
 
 

Avslutningsvis måste jag nämna den stora skillnaden att vara i Gladö mot att vara här i London. När vi kommer hem är det både mörkare och tystare än här. På julafton var vi nog de enda i närområdet som var hemma. Knappt några bilar på vägen och inga andra ljud överhuvudtaget. När man kommer hem till London är det flygplan, helikoptrar, bilar, bussar, folk i parken mm mm. Och vi gillar det också. Allt har sin plats.

I morgon är det fredag och golfdag för mig. Prognosen visar inte på golfväder så vi får väl se hur det blir. Jag åker nog ut i alla fall och ser hur det blir. Om det inte går att spela så får jag väl ta en kopp kaffe, betala nästa års avgift och boka nyårsaftonsrundan som vi båda hoppas blir av. Jag har spelat golf fyra år i rad på nyårsafton och det skulle vara kul om det blev fem. Kanske värt ett diplom 😊

Om vi inte hörs innan nyår så vill vi önska alla ett gott nytt år .

 

 

 

Sk*tvecka – vädermässigt alltså

Publicerad 2017-12-17 18:24:00 i Allmänt

Micke skrev ju i måndags vilket himla skitväder vi kom hem till efter våra sköna Altea-dagar. Måndagen var en av de värsta jag behövt gå till eller ifrån jobbet från. Regnet vräkte ner och det blåste så paraplyet vände sig flera gånger.

Och helt plötsligt var den där 15-minuterspromenaden från båten till jobbet en plåga av värsta sorten. Faktiskt kollade jag efter lediga taxibilar och hade det bara kommit en hade jag absolut stoppat den. Men såklart kom det inga lediga bilar, däremot passerade många bilar med passagerare som precis som jag vill undvika att bli dyngsur på morgonkvisten.

Vädermässigt har det sen varit fram och tillbaka hela tiden. Men en av morgnarna var det i alla fall jättefint och klart väder och jag lyckades fånga den fina månskäran till höger om det nybyggda huset på andra sidan floden.

 

Måndag kväll var det julmiddag med ledningsgruppen. Vi hade fått ett eget rum på en närbelägen pub ”Pig & Goose” där vi serverades klassisk engelsk julmiddag. De flesta hade såklart valt kalkon och till dem hörde även jag. Och den var verkligen jättegod. Med tillbehör som brysselkål, palsternacka och de otroligt goda ugnsbakade potatisarna som när julen kommer får stekas i ”goose fat”. Låter ju inget gott jag vet, men ni skulle bara veta!!!!! Krispiga potatisar som är mjuka inuti. Har hittat ett Jamie Oliver recept på dem som jag absolut ska testa nån gång.

Och apropå Jamie så kommer hans senaste bok (utkom i augusti) att ligga i paketen/julklapparna till mina ”team members”. Och inte för att klaga men varför köpte jag inte lite te i år också (de fick te och lite choklad förra året) för gissa om det är tungt att bära 7 kokböcker uppför backen till jobbet!!!!! (Ja jag vet jag borde fått dem levererade till jobbet istället för hem, men jag ville ju slå in dem i julpapper.)

 

I övrigt har veckan på jobbet varit ganska lugn, ett månadsskifte är just avslutat och nu laddat vi upp inför årsskiftet med allt vad det innebär. Inte minst att åter få besök av externrevisorerna……

I fredags hade vi The Official Christmas Jumper Day här i UK. Det är en organisation som samlar in pengar till behövande barn och det har varit så mycket hemska bilder på TV om svältande barn. Hur som helst gick den här dagen ut på att man samlar in pengar till organisationen Save the Children och så klär man sig i sin allra ”finaste” jultröja på jobbet på fredagen.

Klart att banken och Heartwood ställde upp på det här och så här fina var delar av personalen när vi tog ett gruppfoto.

 

Micke och jag har självklart också skaffat oss varsin jultröja. Min lite mer ”sofistikerad” med lite bling och ”bubbel” medan Micke kör den mer nyklassiska varianten.

 

Lugnt på jobbet innebar också att jag i fredags tog några minuters längre lunch och gick upp till Covent Garden för att fixa de sista grejorna till julens hemresa. Covent Garden är alltid full med folk och det är inte mindre så här års, men jag förstår att det drar. Det är en speciell känsla där med alla människor, uppträdanden och så här års jättefina juldekorationer.

 

I fredags när jag kom hem satt vi och slötittade lite på nyheterna innan middagen så fick vi se ett inslag från Olympia (den stora gamla ”mässhallen” som inte ligger mer än två hållplatser härifrån). Det var den årligen återkommande Olympia London International Horse Show som vi varit så sugna på att besöka. Vi såg att det var där redan förra året men då var det för sent när vi väl kom på det.
Nu hade jag sett det här redan för några veckor sen men när jag kollade på nätet var det bara ståplatser kvar att köpa.

Men nu tog jag ändå en chansning igår morse (lördag) och ringde till dem och se – då fanns det lite biljetter kvar. Så vi bokade eftermiddagsföreställningen dvs kvart i ett fram till kl fem. Så det blev helt plötsligt till att lägga på en rem med att hinna med bäddning, dusch och sen iväg till Sainsbury för att handla ingredienserna till helgmaten.

Det var precis så vi hann hem och slänga in varorna i kylen innan det var dags att dra iväg.

Olympia ligger bara två hållplatser med Overground från där vi bor så det är ingen lång resa och tåget stannar precis utanför ”arenan” där våra biljetter låg och väntade i Box Office.

Massor av folk och doften av spån och häst nådde våra näsborrar så fort vi steg in. Vi köpte en öl ett glas vin och två små påsar chips (det blev vår lunch) innan vi letade upp våra platser. Eftersom jag köpt ”grisen i säcken” hade vi ingen aning om var vi skulle sitta men det visade sig vara på kortsidan mitt emot där de red in på arenan och inga störande huvuden framför oss så det var verkligen helt ok platser.

Alla typer av människor besöker det här eventet men visst var det väldigt många små flickor med sina föräldrar/mor-och-farföräldrar som vi såg. Vilken lycka för en hästtokig tjej att få se det här.

Och vad var det vi såg då? Jo det var en blandning av olika små tävlingar och uppvisningar.
Först (efter en lite uppvärmning av publiken med att göra vågen mm) så var det en slags poänghoppning. Första klarade hindret gav ett poäng, andra två poäng och tredje tre osv. Hur många hinder det var orkar jag inte räkna ut men som max kunde man få 65 poäng. Rev man ett hinder fick man inte de poängen vilket betyder att om man skulle riva så var det bra att göra det så tidigt som möjligt för att förlora så lite poäng som möjligt.
Och om man inte klarade tidsgränsen så fick man avdrag på slutet.

Sverige hade Malin Baryard med men tyvärr rev hon ett hinder i slutet av banan och förlorade ganska många poäng på det. Nu spelade det mindre roll för John Whitaker (ja han som varit med ”i alla år” numera 62 år gammal) red felfritt och snabbast av alla och tog hem segern i den tävlingen.

 
Glömde nämna att vi såg ytterligare en svensk. Det var precis när vi kom in till våra platser och det var säkert nån form av uppvärmning inför kvällens tävlingar. Och det var Peder Fredriksson vår silvermedaljör i senaste OS. Tyvärr såg vi honom inte tävla på riktigt.
 
 

Efter John’s vinst var det ett myller av folk som sprang in på banan och på ”några sekunder” flyttade ut alla hästhinder och iordningställde en ny bana. Den här gången för hundar!

 

Det var alltså dags för agility för ”stora hundar” och med stora menar vi typ boarder collies vilka var i majoritet. Herregud vilken fart de hade när deras mattar och hussar dirigerade dem genom banan som bestod av hinder att hoppa över, tunnlar att springa igenom och slalombana med tätt sittande stavar att sicksacka sig igenom.

 

Så var det dags för att bygga om arenan igen. Den här gången blev det en galoppbana med hinder för shetlandsponnys med deras små jockeys. Jisses vilken fart det gick med runt och över hinder!

 

Sen blev det dags för polishästarna att imponera. Metropolitan polisen med ca 10 hästar och ryttare visade prov på hur man rider nära varandra och har full koll på vad man gör. De hoppade över hinder, ibland i strömhopp ibland två och två i bredd och ibland tre i bredd och då pratar vi tajt mellan hästarna!

De visade prov på balans också när de under hoppen knäppte upp sina kavajer och tog av sig desamma. Efter ett varv med kavajerna i händerna blev det strömhopp igen och den här gången tog de på sig kavajerna i hoppen och knäppte knapparna! Imponerande! Men ännu mer imponerande var när de helt plötsligt under galopp knäpper upp och tar av SADLARNA och helt plötsligt sitter barbacka med SADLARNA i händerna under fortsatt galopp!!!!

Jämfört med detta var väl hoppen genom brinnande ringar eller hopp genom pappersvägg rena barnleken……

 
 
 

Sen blev det en kort paus och ny ombyggnad av banan. Den här gången en typ av utslagshoppning – The Winner Takes It All. Sju hoppare började och när en ny hoppare kom in på banan var han tvungen att välja ett hinder som skulle höjas. Klarade han/hon alla hinder (helt utan tid) så kom nästa in och tvingade välja ett nytt hinder att höja.

Rev man så åkte man ut direkt och klarade man så lades dessutom £500 i vinst potten (som jag tror gick till välgörande ändamål). Man hann köra fem omgångar innan det slutligen stod mellan två hoppare som då skulle hoppa den sist höjda banan på tid.

Den här gången var det en skotte som stod i final men rev tyvärr ett av de första hindren så vinsten gick istället till en holländare. Tyvärr inga svenskar med i den här hoppningen.

 

Fyra timmar senare med träsmak i baken och svårt kissnödig var vår tid slut och vi tog åter Overgrounden tillbaka hem. Nu var morgonens fina väder en saga blott och regnet var tillbaka. Men vi hade som sagt nära till tåget både vid arenan och nära hemma också så det var bara att bita ihop trots att vi inte hade några paraplyer med oss.

Vi var så glada att vi fick biljetter så sent och fått uppleva den här klassiska traditionen.

Väl hemma blev det matlagning för mig. Äntligen skulle crab cakes göras, det var länge sen Micke var iväg och köpte krabbköttet som nu hade tagits ur frysen. Det blandades med kryddor och blev till små ”pannbiffar” som stektes och åts med sallad och sweet chilisås och lite pressad citron. Jättegott – men nästa gång måste jag ha mer ströbröd i smeten då de ville gå sönder när de stektes. Inte så vackra alltså – men oj så goda!

 

Idag söndag morgon åter igen mulet och grått och mycket riktigt började det regna innan klockan blivit tolv. Vi tog en tur till golfshopen där vi brukat range träna. Micke behövde en ny turtle neck tröja att ha underst nu under vinterns kalla rundor.

Och då passade vi också på att besöka det stora Next-”varuhuset” som ligger i närheten. Så nu har vi äntligen hittat vårt ”bär-redskap” till Altea. Det som ska användas när vi bär upp vinglas och vin till terrassen. Det är alltid så knepigt med att bära glas på en bricka uppför och nedför trappan. Nu har vi alltså löst det med en slags ”vinkorg” eller vad man ska kalla det.

 

Och så har vi skaffat gran som vi nu klätt – så nu kan julen komma!

 

Nu har jag skrivit flera A4-sidor känns det som, men jag har inte skrivit om Mickes senaste golftävling med Clapham Society som var i onsdags så därför lämnar jag nu över tangentbordet till honom så får han dokumentera sina upplevelser från den dagen.

Själv ska jag börja förbereda kvällens middag – fisksoppa med smak av saffran och apelsin! Och till det en hemgjord alioli – när gjorde jag en sån sist??????

Ja så fick man (Micke) ta över tangentbordet till slut. Anne har många gånger påpekat att det tar ganska lång tid när jag skriver mina blogginlägg. Jag tror inte jag behöver hör det någon mer gång efter i dag.

Till saken, jag har alltså haft två ”tuffa” golfmorgnar den här veckar. I onsdags var det Clapham Society, där jag är medlem, som skulle ha årets sista tävling o middag. Det var även årsmöte och presentation av årets vinnare. Det hade varit riktigt skitväder i tre dagar innan och banan hade varit stängd. Jag hoppades på inställt men självklart så öppnade banan så det var bara att åka dit i kyla och regn. Nu hade vi tur ändå, regnkläder och paraplyet upp och ner på första nio men sedan bara kallt på andra nio.

Skönt att få komma in, strax innan mörkret, till en varm dusch och god middag. Jag ska inte bli långrandig men jag måste ändå nämna några av rutinerna vid middagen. Först är det ”bordsbön” som börjar så här, ”tack gud för alla puttar som gick i och för alla fairwais vi träffade” osv. Detta i närvaro av den golfspelande prästen i byn, som dessutom valdes till captain i societyn för nästa år.

Detta följdes efter en stund av en skål för drottningen och sedan en skål för ”absent friends” dvs de som av någon anledning inte var där och de som lämnat jordelivet under detta år. Jag måste också nämna att societyn bildades 1873 och hade då 41 medlemmar plus 30 damer! I år var vi fortfarande 41 medlemmar, dock inte någon kvar från 1873, och inga damer. Lite av en herrklubb alltså, som jag nämnt tidigare.

 

I fredags morse var det dags igen, ”kundvagnen” och jag lämnade garaget i totalt mörker och ösregn. Prognosen var tveksam men lovade ändå bättre väder lite senare. Vi dröjde så länge vi kunde med att gå ut och när vi till slut gick ut hade det slutat regna. Lite kallt men ändå en härlig golfdag med lite sol i vinden. När jag bytte skor efter rundan, man får inte ha golfskor i klubbhuset, så kom min kompis rödhaken (Robins) och hälsade på. Välmatad eftersom han bor vid klubbhuset. När vi ändå pratar om fåglar är det fortfarande häftigt att se de stora flockar av hundratals gröna parakiter som kommer flygande över banan på morgnarna.

 

.

 

 

 

 

 

 

 

Nu kommer vintern även i London.

Publicerad 2017-12-11 19:05:00 i Allmänt

I går, söndag, åkte vi hem från Altea. Det strulade rejält tyckte vi men när vi kommit hem insåg vi att vi nog trots allt haft en del tur. Vi visste att det skulle bli dåligt väder med snö men kanske inte hur illa. Planet var försenat redan från Gatwick och piloten berättade att det varit kaos i flyget runt London. Snöfall och starka vindar. Dessutom hade Birmingham (Englands näst största stad) tvingats stänga flygplatsen ett par timmar vilket tydligen ökade trycket på Londonflygplatserna. Dessutom verkade Heathrow, även enligt svenska tidningar, ha drabbats hårt. Skönt att vi skulle till Gatwick alltså. Jag har kollat på min ”nördapp” och sett att det fortfarande i dag är stora förseningar på inkommande flyg till Heathrow.

Nåväl, vi kom iväg ca 45 min sent efter lite dribblande med slot tider. Lång flygtid, över 2.30 tim och skakigt i stort sett hela vägen men ändå helt ok. Vi hade inget bagage och passkontrollen gick fort så vi var på tåget kort efter landning, med Londonmått mätt. Från, det som vanligt, helt fullsatta tåget kunde vi se att det snöat rejält. Bilar och uthus hade centimetertjocka lager med snö och på de stora gräsytorna vet det helt vitt. Det har vi inte sett under hela förra vintern. När vi kom hem till ”reservatet” så var det fortfarande lite vitt på gräset i parken och även bland växterna inne i kvarteret.

 

När vi kommit i ordning hemma i lägenheten unnade vi oss lite ”mulled wine” som är engelsmännens svar på vår glögg och tyskarnas Glüwein. Inte lika sött som glögg. Vi hade köpt kanelstång och hela kryddnejlikor att ha i. Ett uns av råsocker var inte heller fel. Till den varma drycken hade vi Annes pepparkakor med ädelost på. Mumsigt när det var lite utkylt i lägenheten.

Oj vilket gammalt ord som kom fram, ”uns”, ja ja det kommer fram en hel del gamla ord och uttryck nu för tiden. Förmodligen är vi gamla nog för att börja komma ihåg de gamla orden som inte används längre.

När vi kom hem märkte jag att någon varit inne i lägenheten. Det var min duschhandduk som inte hängde som den gjorde när jag lämnade i onsdags. Jag förstod ganska direkt att man varit inne och fixat en del saker som vi begärt. Bland annat skulle duschens glasdörr justeras. Det viktigaste var dock att man fixat den stora balkongdörren och ett sovrumsfönster. Jag har i dag påtalat för förvaltaren att vi ska underrättas om att dom går in och fixar något. Trots allt hade man gjort ett bra jobb.

I dag, måndag, vaknade vi till ett riktigt ruskväder. Anne har aldrig gått till båten i så dåligt väder. Ösregn, kraftig blåst och rekordmycket vatten i floden. På dagen kom det också en hel del snö i regnet men inget som lade sig på marken. Nu, 16.00, har det börjat klarna upp och det ska bli kallt i natt och i morgon. Prognosen säger 3 minusgrader i morgon bitti / förmiddag. Bilderna på himlen talar sitt tydliga språk. Fiberduken har räddat växterna och ska få fortsätta att göra det. Både pelargonerna och fuchsian blommar under duken.

 

När stora balkongdörren var fixad kunde jag nu dra ut el till vår julslinga till olivträdet genom den lilla balkongdörren eftersom den inte ska öppnas och stängas mer. Nu är det färdigt på balkongen och inne har hyacinterna blommat upp när vi varit borta. I dag blev det också en bukett liljor till köksön.

 

En sådan här dag är det skönt att kunna ta hissen ner till garaget och ta bilen till garaget på Sainsbury och handla utan att behöva gå ut. Storhandling och 9 punds avdrag eftersom vi är så bra kunder. Bland annat köpte jag liljorna på bilden. Det var också återigen extrapris på vin o champagne. Köper man 6 flaskor får man 25% rabatt.

På onsdag är det planerat för årets sista ”society golf”. Det är ”Clapham society” där jag är medlem. Vi ska spela på min hemmaklubb, Mitcham, om det nu blir något spel. Vädret är ju som redan sagts inget vidare. I går, söndag, fick jag mail från klubben om att banan var stängd. I förmiddags kom ett nytt mail om att banan stängts även idag och att klubbhuset och baren stängde kl 11.30. Då är det allvarligt när till och med baren stänger 😊

Som jag skrev ska det bli kallt i morgon men på onsdag blir det mer normala 6 / 7 gr och mestadels uppehåll så det är inte omöjligt att det blir golf. Klubben tjänar ju en del pengar på de här evanemangen. Jag fick ett preliminärt startschema i dag om det nu blir spel. I mailet på påpekade tävlingsledaren att det är kavaj och slips som gäller till middagen. Nu har jag införskaffat en kavaj som jag kan ha till min skjorta och slips som jag tagit hit från Sverige. Dessutom är det julavslutning och man ska ha med sig en julklapp (läs flaska) för runt 15 pund. Som ”the honourable swedish member” har jag naturligtvis köpt en flaska Absolut, på rea på Sainsbury. Om det blir golf är min plan åter att ta tåget till och från klubben så man kan ta en (eller två) pint ihop med de andra gubbarna. Nästa society är i april så det vore kul om den här blir av.

 

Och där kom ett gammaldags ord igen, "införskaffat", vad är det som händer?

I kväll har Anne julmiddag med ledningsgruppen så för min del blir det att äta de goda resterna från gårdagens hämtmiddag från vår libanesrestaurang i kvarteret. Ska bli så gott.

 

Slutligen ska det bli spännande att se hur mycket vinter det blir här  Vi vill ju naturligtvis ha så lite som möjligt. Men å andra sidan får man ju gilla läget. Vi kom väldigt lindrigt undan förra vintern då det var en ovanligt mild och torr vinter i London. Just nu hoppas jag mest på hyfsat väder på onsdag så att vi kan spela vår golf, jag är inte helt återställd från förkylningen än så jag vill inte spela i ”skitväder”.

 

 

Rapport från en ”annan del av världen”

Publicerad 2017-12-09 19:11:00 i Allmänt

 En annan del av världen? Ja det var så vi sa när vi köpte lägenheten och började åka hit. 

Förra inlägget avslutades med min förkylning. Klart att den inte blev bra. Bara att bita ihop och kämpa på. Innan vi åkte så visade väderprognoserna i London på nollgradigt under nätterna när vi är i Altea så fiberduken åkte på igen.

Vi hade vår vanliga flight i onsdags, 17.45 med Easy Jet från Gatwick. Det var ovanligt lugnt på Gatwick och med två timmars flygtid så gör inte 10/15 minuters försening något. Vi landade på Alicante 20 min före tidtabell och även där var det också ovanligt lugnt, ja nästan en tom flygplats. Ingen kö i passkontrollen och inget bagage så vi satt i vår bil på väg hem ca 30 min efter landning och var i lägenheten 22.30.

10 gr ute och ganska kallt inne. Som vanligt fick vi ett varmt välkomnande av våra små fyrfotingar. Biloute mötte som vanligt utanför huset, han kom till och med ner till garageporten och skyndade på oss. Väl inne fick han, som vanligt, lite mat och när jag (Micke) gick upp för att sopa av det värsta från terrassen så kom ”lillebror” Bobin in från grannens terrass. Sålunda båda katterna på plats redan från början.

 
Den här gången hade vi bestämt att pynta lite. Innan jag sopade terrassen satte jag upp vår adventsstjärna i sovrumsfönstret. Dessutom slingan i glasvasen, som vi haft varje år vi varit här den här tiden, men också en slinga i en vinflaska på diskbänken. Inte mycket men ganska mysigt.
 
 

I torsdags morse vaknade vi upp till en fin morgon men med bara 8 gr, ingen frukost ute alltså. Efter den sedvanliga terrasstvätten och första vattningen av växterna åkte vi till Carrefour för att handla. Även om det är en kort vistelse den här gången så behöver man lite av varje. När vi kom tillbaka hem var det så fint väder att vi satt i solen på terrassen ett par timmar. Vid fyratiden träffade vi Tiina och Bernt på kyrktorget. Dom skulle åka hem till Sverige på fredagen så vi passade på att äta en tidig pizzamiddag tillsammans på apelsintorget. Så dags på dagen sitter man inte ute, även om vädret är bra, så det blev middag inne.

Väl hemma igen satte vi ut vår värmare på terrassen och tog lite kaffe i kvällsmörkret. En kort stund efter att vi satt oss kom lilla Bobin upp på räcket. Nyfiken och busig men också lite trött efter allt bus.

 
Biloute har varit som vanligt, kommer och möter oss vid dörren när vi kommer hem på eftermiddag eller kväll. På morgonen hittar vi honom ofta i vardagsrummet i soffan eller i en fåtölj. Då har han varit ute på natten och sedan går han in till oss när hans matte eller husse hämtar in honom. Vi har alltid terrassdörren öppen så han eller Bobin kan komma och gå som dom vill.

I fredags hade vi bokat golf. Kanske inte det bästa för min förkylning men som sagt, man får inte vika ner sig. En underbar golfdag vädermässigt, strålande sol och ingen vind. 19 gr i skuggan och en bra bit över 20 i solen. Trots lågsäsong var det mycket folk ute på banan. Helgdagar onsdag och fredag här i Spanien gjorde att det var mycket spanjorer på banan. Vi fick spela med två engelsmän, skönt att få prata vårt ”eget” språk. Skönt också att vara fyrboll när det är mycket folk ute. Det verkar dock vara så att spanjorerna inte är lika långsamma på banan som svenskar, norrmän, engelsmän, danskar, tyskar mfl. Vi fick inte vänta på ett enda hål innan vi kom till hål 17. Ingen lång väntan där heller så det var en härlig runda på alla sätt bortsett från spelkvaliteten.

 
 
Så det var en härlig dag på banan trots ”skitspel”. Jag, en klen förkyld hemarbetare, och Anne som inte spelar så ofta. Nåväl en del fina slag men inga poäng att skriva hem om. Anne vann dock bruttospelet med 4 slag. Men för mig kändes det som att hon ”stal godis från ett barn”. När vi kom hem från klubben låg Biloute, återigen, i soffan och sov. Han vill väl få lite lugn och ro från sin lillebror.

Eftersom vi spelade hyfsat tidigt så var det fortfarande fint när vi kom hem. Solen ligger lågt även här men det gör också att man får fina vyer, inte bara över havet. Den här bilden tog vi från gästrummet ut över bergskedjan ”Sierra Bernia”. Vilka färger!!

 
Efter en härlig dag på golfbanan vill man ha en god middag. Den här gången hade Anne sett på ”kockarnas kamp” på TV hur någon gjorde dumplings. Vi gillar ju dumplings så det var vad vi skulle ha till middag. Dumplings är inbakade i något som heter ”Gyoza skins”, en tunn deg. För att få bästa grejorna så hade Anne bett en av sina kollegor, som är kines, att köpa Gyozan.  Anne använde fläskfärs blandat med finhackad kål, lök och kryddor att lägga i dumplingarna. Till det gjorde hon en välkryddad soya sås. Det var första gången men definitivt inte sista gången vi (Anne) gjorde dumplings.

 

Under den sena fredagseftermiddagen passade vi på att elda i vår kamin, vi gjorde det även i torsdags. Så mysigt med kaminvärme när det blir lite svalt på kvällen. När jag skriver detta, lördag eftermiddag, blir det inte någon eldning. I natt var det 14 gr och i dag har solen lyst in genom fönstren så det känns inte som att det behövs någon eld. Det kanske blir i februari när vi kommer nästa gång.
 
 

Vi kan återigen inte låta bli att visa lite vyer från terrassen. Soluppgång, växterna och lite vardagstvätt på tork.

 

I dag, lördag, åkte vi till Albir för att kompletteringshandla lite. En dag med härlig temperatur och växlande molnighet. När vi kom tillbaka hem tog vi en promenad ner till strandpromenaden för en tidig lunch. En härlig promenad i solen ner genom gamla stan.

 

Vi gick till ett ställe som Tiina och Bernt tog oss till för 12 år sedan när vi var här första gångerna. Då jobbade vår, numera kompis, Tracy där och stället hette ”Bar Med”. Flera av er som läser detta har varit där.

Efter några år tog Tracy över stället och det hette då ”Amix”. Hon gav upp efter ett par år och skaffade ett nytt ställe i Albir som hon döpte till ”Amics”. Den restaurangen sålde hon sedan till en kvinna från Holland som nu också köpt gamla ”Bar Med” ”Amix” på strandpromenaden i Altea. För att göra en lång historia kort så provade vi gamla ”Bar Med” ”Amix” i ny regi i dag och vi var så nöjda. Vi åt spanska köttbullar i stark sås och friterade stora räkor med tillbehör. Dit ska vi definitivt gå igen. Härligt att sitta i solen på strandpromenade på eftermiddagen och äta gott.

 

Efter en ansträngande promenad hemåt uppför berget så trodde vi att vi skulle sitta ute och blogga mm, men redan när vi var på strandpromenaden så kom vinden och lite moln. Allt gick på några minuter och när vi väl var hemma så var det i och för sig fint fortfarande men lite för kall vind för att sitta ute. Därför är denna blogg skriven i vardagsrummet framför fönstret. Här inne är det skönt så det blir, som sagt, ingen eld i kaminen i kväll.

Återigen var det så att Biloute var inne hos oss när vi kom hem. Det tog inte många minuter innan Bobin också kom in och ner till oss i vardagsrummet. Nu förstod vi vad grannarna menar med att den lilla är helt odräglig mot den stora. Biloute försökte få sova i lugn och ro men Bobin var på honom hela tiden, hoppade över honom, jabbade mot honom och försökte på alla sätt få igång honom. Biloute visar på en ängels tålamod men när det blir alldeles för mycket säger han ifrån.

 
I morgon, söndag, går planet hem redan kl 11.35. Det fanns inte någon bra flight hem på eftermiddagen och de senare flighterna kommer till London så sent att vi förmodligen skulle missat tåget hem. Vi hörs till veckan.

 

 

 

 

 

 

Två ut och en in

Publicerad 2017-12-03 18:24:00 i Allmänt

Förra inlägget avslutades med att vi skulle träffa Magnus och Gunilla på Covent Garden. Eftersom Anne var där tidigare än jag hade dom redan tittat runt när jag kom. Julgranarna och all annan belysning var igång. Mycket folk och en del gatumusikanter. 

 

Själv tog jag första eftermiddagsbåten från Chelsea Harbour, halv sex. Det var minsta äldsta varianten, kallt som attan och en kapten som hade problem att lägga till vid de flesta pirerna. Det fanns inte ens en liten bar. Nu gjorde det inget eftersom det inte hade varit gott att dricka något kallt i kylan. Väl framme vid Embankment fick jag en värmande promenad upp till Covent Garden och hamburgerrestaurangen Byron. Efter de goda hamburgarna gick vi ner till floden igen och tog båten tillbaka till Chelsea Harbour. En fin båtresa i mörkret när man kunde se alla upplysta sevärdheter på sidorna av floden. På bilden ser man The London Eye i bakgrunden.

 

Nu kommer vi till rubriken. I tisdags morse åkte Magnus och Gunilla mot Gatwick direkt efter frukost. För min egen del blev det en tur till Sainsbury för att bunkra inför nästa gäst. Som vi skrivit tidigare skulle Anne ha med sig Katarina Alf hem från jobbet. Alltså var det bara för mig att ”sanera” efter gästerna som åkt och ställa i ordning för Alfen. I onsdags kväll var det avtackning för Alfen, på en restaurang i närheten av banken. Även här fick de en fin huvudbonad att bära under middagen.

 
I fredags morse var det utcheckning för Alfen från ”Ohlssons B&B”. Eftersom hon skulle ”flytta” hem till Sverige på kvällen så tog hon sin packning på morgonen och ”checkade ut. De har varit på huvudkontoret två dagar den här veckan vilket medförde lite längre båtresa men också mycket att se. När vi summerar veckan har det varit två mycket trevliga besök. 
 
 
För min egen del så är ju fredagsmorgonen golftid. Jag åkte hemifrån i mörker och kom till klubben i totalt mörker. Nu ljusnade det snart. Det var ca 4 gr och från nordväst kom en isande gråkall vind. Riktigt bitigt i motvind men också riktigt skönt i medvind. Banan i gott skick även om maskarna börjar jobba och få upp lite lerjord på en del ställen. Tyvärr har jag haft en liten förkylning kvar i kroppen sedan min influensa för ett antal veckor sedan. Detta gjorde nog att den kalla vinden satte fart på förkylningen igen och nu är det jag som sitter och snörvlar, hostar och fryser. Hoppas det går över till onsdag kväll då vi åker till Altea igen.

När jag kommit tillbaka hem så var det, förutom ”sanering” och återställning till det normala, dags för adventspyntning. Stora stjärnan upp i de stora fönstren, adventsljusstake fram och lite pynt under olivträdet. Flera personer har redan stannat till utanför och tittat upp mot vår fina stjärna. 

 

I går, lördag, gjorde Anne pepparkaksdeg. Det blir de traditionella estniska skurna pepparkakorna efter recept från Annes mamma. Degen står nu ute på balkongen för att bakas i ugnen i morgon, söndag.

När vi ändå var igång fortsatte vi med att göra julköttbullarna. Efter att Anne gjort smeten så rullade jag köttbullarna och Anne stekte vart efter. 75 st goda köttbullar är nu i frysen, några ska till Sverige och resten får vara kvar här.

 

I dag, på förmiddagen, gjorde Anne borsjtjsoppa. Elddop för den nya matberedaren. Ska bli gott med lite värmande god soppa i kväll. Hon kompletterade sedan pyntet med en slinga med stjärnor på TV bänken, slinga i gästbadrummet och en slinga med lysande älgar på en av dörrarna.

 

 

Efter det var det så dags att sprida lite svensk juldoft i huset. Pepparkakorna skulle in i ugnen. Återigen ett teamwork. Anne skar och jag skötte ugnen. Som vi alltid gör. Nu är dom klara och det ser bra ut. 

 

Ute har det varit det klassiska ”Londonvädret” till och från ett tag. När det inte varit kallt (6/7 gr) så har det varit regnigt, disigt och ruggigt. Fiberdukarna åker på och av på balkongen. Just nu är de av men åker på igen innan vi åker på onsdag. Den här typen av väder har vi varit förskonade från under stor del av det år som gått. Vi får väl se om förra årets vinter var för bra.

Nu är allt klart för helgen och soppan ska snart in från balkongen där den stått sen den gjordes under  förmiddagen. Själv har jag redan ställt in tisdagens golf eftersom jag vill vara någorlunda ok från min förkylning när vi åker till Altea på onsdag kväll. Nästa blogg kommer förhoppningsvis från Altea framåt helgen.

 

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela