ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

"Svensk-afton" som början på helgen

Publicerad 2017-02-26 20:59:00 i Allmänt

I fredags kväll inledde vi helgen med en liten "svensk-afton". Vi har ingen hemlängtan men ibland längtar vi efter typisk svensk mat. Och nu var det dags för en sån middag.
Micke åkte efter fredagens golfrunda till IKEA som inte ligger så långt från hans golfklubb, och där köpte han ett par burkar sill.
Köttbullar hade vi kvar i frysen sen i julas och likaså några prinskorvar. Och så hade vi tagit med oss ansjovis från Sverige som blev till en liten Jansson. Ja och tillsammans med IKEA-snapsen som vi köpte redan i höstas så blev det ett litet mini-smörgåsbord att avnjuta till fredagens avsnitt av På Spåret. Så inte behöver vi sakna mycket av Sverige inte...... 
 
Som så ofta sista tiden så är helgvädret så mycket sämre än i veckorna. Lite trist faktiskt för det är inte särskilt roligt att planera in några längre utflykter i dåligt väder. Nu ska ärligen medges att den här veckans väder inte varit så himla bra det heller, framför allt har stormen Doris dragit över oss med massor av elände i form av nedblåsta träd och problem i tågtrafiken. Till och med jag fick välja en annan väg till tunnelbanan i torsdags eftersom man stängt av min vanliga väg pga nedblåsta byggnadsställningar.
 
Nu har stormen bedarrat men det var tidvis väldigt blåsigt både igår (lördag) och idag.
Men nu hade vi ändå lite att fixa med igår så vi stack iväg upp till vår "marknadsgata" för att besöka en av fiskaffärerna och köpa musslor till lördagkvällens middag.
På vägen tillbaka stannade vi till på en pub för en liten "lunch-snack" och det visade sig vara matchdag för Chelsea så puben var mer än välbesökt av en massa Chelsea-fans som laddade inför matchen. 
Hög ljudnivå men ingen fylla utan alla är bara på glatt humör och dricker öl i mängder. Jag fattar inte hur man kan bälga i sig flera pint's och sen gå på fotboll. Öl och kyla - man måste ju ha behov att springa och kissa hela tiden tänker jag.........
 
Väl hemma trotsade Micke blåsten och gick ut och gjorde lite balkongjobb. När har var på IKEA på fredagen hade han även köpt en ny kruka till Fuschisan som växer så det knakar.
 
 
Nu väntar vi på mer värme så att vi kan börja ladda med lite mer blommande växter också. En pelargon längtar jag efter men det får nog vänta några veckor till.
Under tiden ser vi tulpanerna titta upp och Afrikanska Liljan har börjat växa till sig också.  Och nu är också Oliven klippt och redo för att sätta nya skott.
 
 
Sen blev det ju dags att fixa middagen dvs de tidigare inköpta musslorna.
Det känns som längesen vi gjorde musslor och de blev verkligen jättegoda. Dessutom var de väldigt fina. Lagom stora och vackra i skalen nästan som den belgiska chokladen som görs i form av musslor.
 
 
 
Söndag morgon tog vi det lugnt. Frukost framför datorn och så tittade vi på både herr- och damsprinten på skid-VM. Synd nog inga svenska medaljer men damsprinten var ju riktigt spännande.
 
Sen var det dags för oss att aktivera oss själva också. Vi hade lämnat öppet beträffande golfspel och eftersom vädret var ruggigt och blåsigt bestämde vi oss för golfträning istället för spel.
De engelska klubbarna har ju inga övningsranger. I bästa fall finns det en övningsgreen att putta på och så ett litet "golfnät" där man kan slå ett par bollar som uppvärmning innan man går ut.
Men dryga tjugo minuters bilresa från oss ligger en stor träningsanläggning med tillhörande shop. Där finns jättefina utslagsmattor i två plan och bollar i bra kvalitet. Så dit åkte vi och trots det ogästvänliga vädret stod vi i lä där så det var faktiskt riktigt skönt.
Vi slog väl sådär en 150 bollar innan vi var nöjda och åkte hem till en fika.
 
 Nu söndag kväll och vi laddar för en ny vecka med jobb för mig och golf för Micke. Nästa fredag har vi konsertbiljetter bokade - det ska bli kul med lite "kultur" igen.

Altea till London.

Publicerad 2017-02-20 22:12:00 i Allmänt

Senast vi hörde av oss skulle vi spela golf med Björn och Ingrid på Villaitana dagen efter. Jag (Micke) trodde att jag återhämtat mig hyfsat från min förkylning. Nu kändes det trots allt ändå som att kroppen var som en trasa från lilltårna upp till öronen. Men som vi säger "man får inte vika ner sig" trots att höfterna och ryggen blir överansträngda efter ett antal hål. När vi spelar, är det alltid match damerna mot herrarna och det är nog så att Björn och jag vunnit varje gång, vad vi minns i alla fall.
 
Den här gången var också Björn skadad. Förutom att han får kämpa med sina dåliga knän med att gå från bilen, som inte får köras ut på banan, till bollen som för oss alla nästan alltid ligger så långt ifrån bilen som det går att komma så hade han nästan skurit av sig ett finger dagen innan. När jag träffade honom på parkeringen innan rundan så hade han dessutom lyckats öppna upp såret igen och "halva" parkeringen var nersölad med blod. Vi fick på ett plåster och så kunde vi börja rundan. 
 
Nu hade ju Ingrid och Anne verkligen chansen till revansch, att spela mot oss två som inte bara hade golf handicap. Nåå ! tror ni att dom tog chansen ? Nej som vanligt vek vi inte ner oss utan vann på sista hålet. Den här gången spelade vi "bäst o sämst boll" och Björn och jag vann med två poäng. Damerna hade alltså kunnat dela på sista hålet om dom varit på topp. Nåväl en mycket trevlig runda i fint väder som avslutades med ett glas vin på klubbens terrass.
 
 
Vid den här tiden på året så blommar mandelträden som bäst. Dom finns lite överallt, framförallt så ser vi dom när vi åker till flygplatsen men Anne tog dom här bilderna i vårt kvarter på de träd som är på "Fincan". Det är den "herrgård" som ligger mitt i kvarteret och som ursprungligen ägde all mark, bla den mark som Tiina och Bernts hus är byggt på. Tyvärr kan vi inte förmedla doften av blommorna. 
 
 
I lördags blev det vila för "hemarbetaren". Förkylningen mådde inte bra av att spela en runda golf. Det var ju också så att min score inte var något "att skriva hem om". Precis under hundra slag var väl ungefär femton slag sämre än förra gången vi spelade här. Men så är det med golf. Det är bara att bita ihop och komma igen nästa gång.
 
Lördagen blev därför, som sagt, en dag av vila för mig, Vilan gjorde gott, medan Anne "pressade" i solen på terrassen. Under min vila så passade Anne också på att ta en sväng upp på kyrktorget. Där var det någon slags grisfiesta med långbord där folk åt en "grisgryta". Massor med folk och uppenbarligen god mat.
 
 
Efter min vila och Annes "pressande" blev det en bra kväll hos "fransmannen" med god middag tillsammans med Levinarna. 
 
Så blev det söndag, hemresedag ! Brukar vara en deppig dag men faktiskt så är det inte så längre. Vi vet ju att vi kommer tillbaka snart igen och vi tar alltid vara på sista dagen. Och med de här vyerna så längtar man ju tillbaka igen.
 
 
Efter att ha gjort en enkel städning och fixat till lite tog vi bilen ner till strandpromenaden. Jag kände att jag inte orkade gå ner och upp. Vi fick då se förödelsen på den nya stranden som man byggt under två års tid. Nu är den helt förstörd efter stormen för några veckor sedan. Det kommer att ta lång tid och kosta mycket pengar att bygga upp den igen. Sataden har begärt anslag för att bygga upp den igen men det vet man inte hur lång tid det tar. Hur som helst tog vi en rejäl lunch i solen innan vi åkte hemåt/uppåt igen. Väl hemma plockade vi undan det sista. Terrassmöblerna ska in, jalusierna dras ner, värmen ska stängas av (sista gången i år som den var på) vattnet ska stängas av, soporna ska ut och till slut ska dörrmattan in. När vi åkte tyckte vi att det såg bra ut. 
 
 
Och som sagt tidigare, växterna på terrassen har nog aldrig varit så fina som efter denna vinter. Nu kommer vi ju ner lite oftare ett tag framöver och med lite gödning så kommer dom nog att hålla sig fina. 
 
 
Flygresan hem gick bra, lite längre flygtid, 2.25 tim pga motvind jämfört med 2 tim hit. Vi landade dock i tid och trodde det skulle funka bra hela vägen. Men nu bor vi i London så då kan man inte vara säker på något. Inga strejker den här gången men arbeten på de stationer dit vårat tåg ska gå. Nu fick vi ta tåget till East Croydon, har vi gjort förr, och sedan taxi därifrån. Vi var ändå hemma 22.30 lokal tid så det var helt ok. 
 
Hemma i London har det varit varmt, knappt under 10 gr på nätterna, så våra växter mår jättebra. I dag, måndag, var det upp mot 20 gr på balkongen när solen låg på. Klart att primulorna såg ut så här i dag. 
 
 
Allt annat på balkongen är också fint och snart har vi påskliljor i parken och tulpander i krukorna. I veckan lovar man upp mot 14 gr på dagarna, känns bra. Får inte heller glömma att återigen säga att "vår" katt i Altea, Biloute, tog sitt ansvar på riktigt den här gången. Han förstod nog att vi var ledsna efter att Nisse lämnat oss. Som vi skrev förra gången så följde han med oss in när vi kom, han låg kvar i soffan när vi gick ut och framförallt så kom han in i lördags morse och kom upp i sängen och lade sig tillrätta för att mysa. Han lät sig klappas och var hur hemma som helst när han låg bredvid Anne. 
 
 
Tur att hans matte och husse tycker att det är ok. I dag fick vi höra att han saknat oss och velat komma in till oss igen. Nåväl vi kommer tillbaka i påsk och då är han välkommen. 
 
Nu är det tre veckor till vi kommer till Gladö. Vi kommer kvällen 9 mars och stannar till söndag eftermiddag. Vi hoppas kunna fixa lite i växthuset och i trädgärden. Nu får NI där hemma se till att det inte är vinter då vi kommer utan att vi kan göra det vi tänkt oss. Fram till dess är det några vanliga "Londonveckor" och i morgon hoppas jag att jag pallar med en golfrunda och att förkylningen/bihålorna vikit ner sig, vilket inte jag kommer att göra. 

Äntligen Altea igen!

Publicerad 2017-02-16 19:53:55 i Allmänt

Efter en tuff start på veckan är vi åter i vårt älskade Altea.
Och som Micke skrev senast så dök Biloute upp samtidigt som vi skulle gå in genom porten. Och självklart ville han följa med oss in snarare än att gå hem till sig. Så nu har vi en liten fyrbent vän som försöker dämpa sorgen efter Nisse.
Han sover inte hos oss, men han kom in tidigt i morse igen och när vi gav oss iväg för frukost och handling så valde han att ligga kvar i soffan - trots att vi försökte locka ut honom.
 
 
Vi hade ingen frukostmat hemma så vi valde att äta den ute. I Albir närmare bestämt. Solen sken och vi slog oss ner på en servering precis vid stranden,
 
 
Dessvärre kunde vi inte få frukost här för de hade problem med köksutrustningen och väntade på en reparatör så vi fick vandra vidare. Inte så långt dock och med samma utsikt och trots att bilden ovan ser lite molnig ut så kunde vi äta hela frukosten i full sol.
 
 
Efter att handlat frukostmat till resten av dagarna så var det dags att ta itu med terrassen. Ett jobb för hemarbetaren alltså. (Ingen rast och ingen ro.....)  Det var rejält skitigt efter ovädret för en knapp månad sen så Micke fick skura på ordentligt för att få fram vårt fina vita nylagda golv igen. Tog nog lite mer än en timme att få ordning på allt.
 
Oväder eller ej - våra växter på terrassen har älskat den dåliga vintern. Så frodiga har vi sällan sett varken Penningträdet eller "gummiruffen" som vi kallar den andra suckulentväxten, Och kaktusarna växer hela tiden och nu är det åter igen nya "blommor" på gång som sticker ut som små horn.
 
 
 
Men nu glömde jag ju att skriva om tisdagen.
Inte bara en golfdag för Micke utan han hade även kommit ihåg att det var Alla Hjärtans Dag,.
Så på hemvägen hade han stannat till och köpt god middagsmat (sallad med strimlad entrecote blev det) och självklart också en romantisk gest i form av Champagne. Så trots den sorgliga början på veckan så blev det också lite "romantik".
 
 
 
I kväll är det middag hemma i Altea. Micke blev riktigt förkyld natten mot onsdag och är fortfarande inte i form. Därför äter vi en pastasallad med kyckling i kväll. I morgon är det golf på Villaitana med Björn och Ingrid. Jag och Ingrid tror att vi nu har en chans till revansch på gubbarna. Jag tror att dom säger "lycka till" eftersom dom vunnit varje gång vi spelat. 
 

Nisse är nu i "katthimlen".

Publicerad 2017-02-14 23:44:00 i Allmänt

 
 
I går var det en tung eftermiddag. Rolle ringde och berättade att Nisse skulle få somna in på kvällen. Vi märkte redan i julas att det inte var bra med honom. Han såg dåligt och verkade förvirrad första dagen hos oss. Sedan var det lite bättre de följande dagarna, men det var antagligen för att han började känna igen sig och kunde gå på instinkt i vårt hus. Vi förstod dock att det inte var långt kvar. Det har sedan gått fort på slutet och han hade blivit i stort sett helt blind och i går var det dags att låta honom somna in. 
 
Han kom till oss under vårvintern 2003, bara någon månad efter att Mozart lämnat oss. Nu var det fritt fram för honom. Från början visste vi inte vem han var utan han bara gick in i huset och tog plats, han la sig i sängen och kände sig verkligen hemma. Eftersom han hade halsband så skickade vi ut honom på nätterna. Efter någon vecka fick vi klart för oss att han egentligen tillhörde våra närmaste grannar, Rolle och Marianne. Han var en "hittekatt" som kommit till dom i dåligt skick. Dom tog hand om honom och såg till att han fick ett hem hos dom. Dom hade dock fyra katter redan innan och Nisse, som vi fick veta att han hette, kom inte överens med några av de andra. 
 
 
När Rolle och Marianne fick klart för sig att han började vara hos hos tyckte dom att det var jättebra, eftersom han hade problem med några av de andra. Detta ledde till att vi tog honom till oss, självklart eftersom vi är djurvänner, och saknade något, efter framförallt Mozart, men också efter att ha haft hundar under hela vår tid tillsammans. Jag (Micke) hade alltid sagt att jag aldrig skulle ha en katt men man kan ändra sig ! Nisse blev verkligen vår katt och till en början var han en tvåfamiljskatt. På gott och ont visade det sig. Han blev bortskämd och växte fysiskt men framförallt psykiskt, vilket han skulle ha nytta av ett antal år senare. 
 
Han var med oss i allt vi gjorde hemma. Framförallt när det gällde mat. Han satt gärna med på bordet när vi åt frukost och middag, när Anne gjorde julsyltan och framförallt när vi åt räkor eller vid några tillfällen, hummer. Köksbordet var hans plats när vi åt och där fick han gärna vara. Han var också gärna med i TV-fåtöljen, i växthuset och även vid hängmattan. Han glömde dock inte bort sin "första familj" utan gick dit och hälsade på ibland. Framförallt när vi åkte på semester, då "flyttade han hem" igen för en vecka eller en helg. När vi kom hem så kom han troget tillbaka. Det finns så mycket fina minnen från honom som inte får plats här.
 
 
 
 
 
När vi 2013, efter tio år, flyttade till Amsterdan så var det med väldigt blandade känslor som vi lämnade honom. Vi hade kommit överens med Rolle och Marianne att han skulle få flytta dit igen och dagen efter vi åkt så satt han på fönsterblecket hos dom och jamade. Han flyttade "hem" igen och inte bara det. Han kom tillbaka dit och "tog över". Han var inte mobbad längre utan nu gjorde han som han ville. Sedan flera år tillbaka hade han dessutom en kattlucka i vårt annex, en lucka med ett magnetlås som gjorde att bara han kunde komma in.
Den hade han utnyttjat under dagarna under de tio åren när vi var hemma och jobbade. Nu fortsatte han att gå in där när han kände att han ville ha lite lugn och ro.
 
När vi flyttade tillbaka från Amsterdam, 2016, syntes det på honom att han blivit gammal och mager. Han kom tillbaka till oss mer och mer, men inte fullt ut. Vi tror att djur kan känna att något inte är som det ska. Han kanske misstänkte något som inte ens vi visste då, att vi skulle flytta igen. Han var dock hos oss större delen av sommaren och när vi flyttade till London i september 2016 så hade han fortfarande sin plats kvar hemma hos Rolle. Men han fortsatte att använda annexet.
 
olle. 
 
När vi sedan kom på besök hemma i Sverige kom han tillbaka och nu var det som att han hälsade på hos oss. Han litade inte riktigt på oss fullt ut utan förstod på något sätt, som djur kan göra, att vi snart skulle åka igen. Han sov hos oss någon gång ibland men oftast gick han "hem" till Rolle och sina kompisar på nätterna. I julas var han dock hos oss på riktigt och var verkligen nära hela tiden. Han sov i sängen som han inte gjort de senate tre åren. 
 
 
 
Vi kommer att sakna honom så mycket, precis som vi gör med Mozart och Boris. Men eftersom vi är riktiga djurvänner vet vi också när det är dags att låta någon få somna in, vilket också Rolle visste. Nisse gav oss så mycket under de tio åren han var hos oss men också under de åren vi varit utomlands och när vi kommit hem och hälsat på.
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu åker vi till Altea i morgon och ska försöka trösta oss med Biloute, som ju nästan "gjort en Nisse" och försöker flytta in hos oss när vi är där. Hoppas att han förstår att vi behöver tröst. 
 
 
Nu sörjer vi Nisse en tid och sedan går vi vidare. Vi kommer aldrig att glömma honom och det han gav oss under åren. Vi måste också tacka Rolle och Marianne för att dom lät oss "hand om" Nisse. 
 
 
 
 
 
 
 

Dåligt väder men trevligt besök!

Publicerad 2017-02-12 16:45:00 i Allmänt

Värsta vädret hittills har vi upplevt den här helgen. Kallt, fuktigt och snö i luften ända sen i fredags eftermiddag. Ja ingen snö som lägger sig såklart - men så obehagligt att vara ute i.
Och just i detta väderläge får vi alltså besök av Niclas och Jocke.
 
De kom i fredags kväll så det blev en ganska sen middag på Sands End. Ja samma "gastro-pub" som vi bloggat om tidigare och som vi också omnämnt som "prins-Harry-puben". 
God mat, trevlig atmosfär om än lite hög ljudnivå. Men vi måste ju visa att vi är lite "ungdomliga" när vi får så "unga" besökare :-)
 
Lördag morgon bjöd på samma skitväder. Vad göra? Inte läge för några längre promenader ute alltså. Och definitivt inte läge att åka upp och titta på London från The Shard som hade varit ett av våra förslag innan vi hade sett väderprognosen.
 
Men Niclas är som tur var tack vare sitt jobb uppdaterad på bra matställen. Så vi började med att ta bussen till Covent Garden och titta runt lite där. Bland annat hittade de de utlovade presenterna till Scott och Elliott som ju var kvar hemma hos farmor och farfar. Buss och taxibil hade de blivit lovade att få - och det hittade vi ganska snabbt i ett av souvenirstånden.
 
  
Vi trotsade kylan och tog ett glas vin på Jamie Olivers restaurang. Under tak men ändå "ute". Nu hade de värmare under soffan så vi frös inte ihjäl. Bara lite......
 
 
Precis i närheten ligger en jättepopulär restaurang typ franskt brasseri vid namn Balthazar. Svårt att få bord men Niclas hade ställs sig på väntelista och hade tidigare på lördagmorgonen fått klartecken att vi hade fått ett bord.
 
Ett underbart ställe! Massor med folk. Trendigt men mysigt och jättebra service. Och framför allt god mat. Dit kommer vi absolut att gå tillbaka. Gäller bara att ha framförhållning så man hinner få bord.
Niclas och Jocke har varit på deras "systerkrog" i USA (minns inte vilken stad det var) så de visste att det var värt ett besök.
 
 
 
Sen var det bara att ge sig ut i regn- och snögloppet igen.  I väntan på bussen smet papporna in i ytterligare en liten souvenirbutik och där inköptes två stycken av dessa huvudbonader. 
 
 
På hemvägen gick vi av bussen på Kings Road och gick i lite affärer innan vädret åter tvingade oss att ta skydd och värma oss. En liten drink på Beufort House innan vi åkte vidare hem och hann vila en dryg timme innan det blev dags för kvällens middag.
 
I taxin från flygplatsen på väg till hotellet på fredagskvällen hade Niclas spanat in en indisk restaurang - Masala Zone vid Earls Court. Och jag vet inte om det var en tillfällighet eller om han faktiskt hört talas om den men den är av Londons största kvällstidning  - Evening Standard - utsedd till en av Londons sex bästa indiska restauranger.
 
Så till Masala Zone bar det av för ytterligare en underbart god måltid. Nu ska vi i ärlighetens namns säga att servicen hade lite problem igår kväll. De glömde en del av förrätten och hade lite svårt rent generellt - men vi får hoppas att det var en tillfällighet. Kanske ny personal? Hur som helst var maten så god så dit måste vi också gå tillbaka någon mer gång. Och - Earls Court ligger nära oss. Det är dit jag kommer med tunnelbanan varje dag när jag kommer från jobbet. Och därifrån ca 10 minuters bussresa hem - beroende på trafiken såklart.
 
Söndagen har fortsatt med ruggigt väder - men - precis nu när jag sitter och skriver detta så ser det ut som att molnen börjar luckra upp sig lite. Inte en timme för tidigt kan jag säga!!!! Men vad hjälper det mig som ska tillbaka till "gruvan" imorgon. Jag får vara ödmjuk bara att hoppas att Micke får en bra första halva på veckan med golf i sol på tisdag. 
 
Onsdag kväll är det sen dags för Altea. Som tyvärr för närvarande också utlovar dåligt väder under de dagar vi ska vara där. Men men - det är långt dit och prognosen kan ändra sig. Hur som helst blir det i alla fall bättre och framför allt varmare än den här London-helgen.
 
Nu är Niclas och Jocke snart hemma i Stockholm igen och vi tackar för trevligt besök och tack för finfina restaurangval!
 
 
 

Februarivecka i London.

Publicerad 2017-02-08 22:05:00 i Allmänt

Så har det gått några dagar igen sedan vi bloggade senast. I måndags var det som vanligt gym för mig. (Micke) På eftermiddagen skulle balkongen "vårfixas". Vi hade ju köpt lite nya växter i söndags. Nu var det dags för plantering. Primulorna fick ersätta de små cyklamen vi hade tidigare. En av dem blev i och för sig kvar i en liten kruka. En del av pärlhyacinterna hamnade under olivträdet tillsammans med tulpanlökarna och resten blev satta i en låg kruka på golvet där de blev en liten grupp med cyklamen och påskliljorna. Oliverna har för övrigt sedan en tid börjat mogna, förmodligen till duvans förtjusning. 
 
 
Tisdagen var, också som vanligt nu för tiden, golfdag för mig. Den här gången började jag med en riktig english breakfast på golfklubben, innan rundan. Toast, ägg, bacon, korv, stekta tomater och champinjoner. Något man står sig på en hel runda. Det var så gott, och med en stor kopp kaffe kostade det bara 5 pund, prisvärt och definitivt inte sista gången det hamnade i magen. 
 
 
Golfen var, som vanligt de senaste veckorna, riktigt bra. Vi gick ut kl 11.00 och en kvart innan kom solen fram, en härlig runda där jag hade tagit på mig för många tröjlager. Jag vill inte sticka ut på något sätt men de senaste fem rundorna har jag fått ihop mellan 36 och 41 poäng. Banan är ganska lätt och det ser ut som att jag måste anpassa mitt handicap till de andra medlemmarna innan jag deltar i någon av de tävlingarna de har varje vecka. Jag vill ju gärna vara med där och lära känna fler medlemmar, även om jag hittat ett bra gäng att spela med. Men jag vill heller inte bli betraktad som handicapmyglare så här i början. Jag får nog lämna in några fler scorekort så mitt handicap stämmer överens med andra medlemmars. Jag trivs i alla fall väldigt bra på klubben som i all sin enkelhet är väldigt trevlig. Nu hoppas vi på att helgen inte blir alltför kall så att vi kanske får till nio hål på söndag eftermiddag igen. 
 
I dag är det alltså onsdag igen, vart tar tiden vägen ? Gymet på förmiddagen som vanligt på onsdagar. Den här gången tog jag vägen via parken till gymet. Detta eftersom våra "kompisar", de egyptiska gässen, var på plats och att vi hade sparat lite bröd till dem. I dag var det bara två, jag "vet" att det är "föräldrarna" som är här när de bara är två. Jag är ju expert på egyptiska gäss också !! De måste ju göra sig av med ungarna nu innan det är dags att få nya. Hur som helst så var de tacksamma för lite bröd. Nu är det inte synd om dem eftersom de är parkens stora attraktion. Det är så många som ger dem lite mat då och då. För att inte tala om alla små barn som vill hälsa på dem. Då menar jag barn som inte är så mycket större än gässen. 
 
 
På balkongen frodas allting som vi skrivit om tidigare. Dock är det läge för fiberduk på fuchsian till och från. Natten till måndag var det frost och nu varnar man för frost igen framöver. Därför åkte fiberduken på i kväll igen. Den här gången får den nog sitta på veckan ut och över helgen. På dagarna har det dock varit mellan 8 och 11 grader senaste tiden. Nu blir det kallare och våra helgbesökare från Sverige får bereda sig på två till tre grader på lördag.  
 
 
I övrigt ser vi nu fram emot resan till Altea på onsdag kväll i nästa vecka. Vi hoppas på lite varmare väder där än här. Den resan är för övrigt början på första halvårets "resande". Härligt att bo i London med så korta restider både till Altea och Sverige. Nu blir det Altea, Gladö, Altea, Gladö, Altea och slutligen i sommar Gladö / Altea / London då det är sommarsemester. Efter det så återvänder vi hit för en förhoppningsvis fin sensommar och höst. Som ni säkert förstått så har vi under våren och sommaren utnyttjat alla tänkbara "bankholidays" så vi får ut så mycket ledighet som möjligt utan att det påverkat arbetet. Bra att kunna utnyttja lediga dagar så vi kan hålla ordning och njuta av både Gladö och Altea.
 
 
Skönt att ha alla resehandlingar i ordning inför våren och sommaren. Än så länge "bara" sex mappar. Vi hör av oss under eller efter helgen med en liten rapport om hur vi hade det med våra svenska gäster. 

Taskigt (och taggigt) läge

Publicerad 2017-02-05 18:46:00 i Allmänt

Söndag eftermiddag och en arbetsvecka (Anne skriver alltså...) och ännu en helg är nästan till ända. Jag var ju krasslig förra helgen och var hemma måndag och tisdag, men från och med onsdag var det åter full fart på jobbet. Inte helt återställd utan har hostat en hel del men åtminstone tillräckligt pigg för att orka iväg till jobbet. Eller kanske inte....... Onsdag morgon hade jag värsta oturen. Hann bara några hållplatser med bussen innan det blev totalstopp. Olycka med personskada längre fram.
 
Regnet vräkte ner ute och skulle jag gått av för att gå till närmaste tunnelbana så hade det varit 30 minuters promenad. Inte nåt som jag kände mig i form att fixa i regnet så här första arbetsdagen efter att ha legat nerbäddad i feber. Så jag satt lugnt kvar de 45 minuter det tog innan vi kunde åka vidare. (Det visade sig att en kvinna blivit påkörd men hon var vid medvetande när hon till slut kördes iväg fick jag höra av busschauffören.)
Men det var inte nog med den förseningen. Halvvägs till jobbet stannar bussen vid en hållplats och låter oss veta att bussen tas ur trafik! Bara att stiga ut alltså. Tack och lov nära en tunnelbanestation så det var bara att bege sig dit och till slut komma på ett tåg som hade tillräckligt med utrymme för att kunna plocka upp ytterligare några resenärer. Det kändes nästan som ett tecken på att jag nog skulle stannat hemma ytterligare en dag med tanke på allt strul och att jag inte var riktigt återställd.
 
Det är det jobbigaste med Londons tunnelbana måste jag säga. Att det är så himla fullt i vagnarna att man ofta inte kommer på när man åker i rusningstrafik. Och så att de strejkar/hotar med strejk titt som tätt. Faktiskt hade man gått ut med strejkvarsel måndag-onsdag kommande vecka men tack och lov drog man sent i fredag eftermiddag tillbaka strejkvarslet.....
 
Och så blev det då åter helg och vi hade bestämt oss för att spela golf på lördagen. Men - som så ofta kan man inte lita på väderprognoserna utan lördag förmiddag bjöd på regn så vi ändrade våra planer.
Istället blev det promenad och lunch i området. Vi rekade lite inför nästa helgs Sverigebesök. De ska bo på Chelsea Harbour Hotel som inte ligger mer än fem minuters promenad härifrån. Perfekt läge vid en liten marina men säkert mer "levande" under vår och sommar när det rör sig mer folk runt båtarna. Vi avslutade med lunch på en pub i närheten av hotellet där vi förutom mat även fick något att skölja ner maten med. Min favorit Bloody Mary bland annat ......
 
 
Resten av lördag eftermiddag gick till att titta på golf på TV eftersom vi inte hade spelat själva - men idag söndag så blev det i alla fall golf.
Ingen sol men heller inget regn så vi klädde oss för spel och drog iväg vid 11-tiden. Men på vägen dit stannade vi till och köpte lite vårblommor till balkongen. Ja VÅR!!!! Men det är säkert lite tidigt för vår här också för vi såg just att kommande vecka får vi tillbaka noll-gradiga nätter igen. Men det spelar ingen roll - primulor och pärlhyacinter klarar det!
 
 
Väl ute på golfklubben blev det en liten sandwich i klubbhuset innan vi gjorde oss redo för att slå ut. Lustigt det här med engelska golfbanor hur damer är diskriminerade. På många hål slår damer ut på samma tee som herrar - eller till och med ibland till och med BAKOM herr-tee. Visst - det är olika index på hålen för damer och herrar - men det hjälper föga. Speciellt inte för oss som ofta väljer att spela "brutto-golf" dvs utan hänsyn till index och slope. Det känns onekligen konstigt att jag på (för att ta ett exempel) ett par-tre-hål har 165 meter till green medans Micke bara behöver slå 120 meter!!!! 
 
 
 
Men - man ska inte alltid skylla på orättvisorna i längd på banan. Ställer man till det för sig som jag gjorde på sjunde hålet så får man skylla sig själv.  Taskigt och taggit läge - minst sagt.
 
 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela