ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Altea till London.

Publicerad 2017-02-20 22:12:00 i Allmänt

Senast vi hörde av oss skulle vi spela golf med Björn och Ingrid på Villaitana dagen efter. Jag (Micke) trodde att jag återhämtat mig hyfsat från min förkylning. Nu kändes det trots allt ändå som att kroppen var som en trasa från lilltårna upp till öronen. Men som vi säger "man får inte vika ner sig" trots att höfterna och ryggen blir överansträngda efter ett antal hål. När vi spelar, är det alltid match damerna mot herrarna och det är nog så att Björn och jag vunnit varje gång, vad vi minns i alla fall.
 
Den här gången var också Björn skadad. Förutom att han får kämpa med sina dåliga knän med att gå från bilen, som inte får köras ut på banan, till bollen som för oss alla nästan alltid ligger så långt ifrån bilen som det går att komma så hade han nästan skurit av sig ett finger dagen innan. När jag träffade honom på parkeringen innan rundan så hade han dessutom lyckats öppna upp såret igen och "halva" parkeringen var nersölad med blod. Vi fick på ett plåster och så kunde vi börja rundan. 
 
Nu hade ju Ingrid och Anne verkligen chansen till revansch, att spela mot oss två som inte bara hade golf handicap. Nåå ! tror ni att dom tog chansen ? Nej som vanligt vek vi inte ner oss utan vann på sista hålet. Den här gången spelade vi "bäst o sämst boll" och Björn och jag vann med två poäng. Damerna hade alltså kunnat dela på sista hålet om dom varit på topp. Nåväl en mycket trevlig runda i fint väder som avslutades med ett glas vin på klubbens terrass.
 
 
Vid den här tiden på året så blommar mandelträden som bäst. Dom finns lite överallt, framförallt så ser vi dom när vi åker till flygplatsen men Anne tog dom här bilderna i vårt kvarter på de träd som är på "Fincan". Det är den "herrgård" som ligger mitt i kvarteret och som ursprungligen ägde all mark, bla den mark som Tiina och Bernts hus är byggt på. Tyvärr kan vi inte förmedla doften av blommorna. 
 
 
I lördags blev det vila för "hemarbetaren". Förkylningen mådde inte bra av att spela en runda golf. Det var ju också så att min score inte var något "att skriva hem om". Precis under hundra slag var väl ungefär femton slag sämre än förra gången vi spelade här. Men så är det med golf. Det är bara att bita ihop och komma igen nästa gång.
 
Lördagen blev därför, som sagt, en dag av vila för mig, Vilan gjorde gott, medan Anne "pressade" i solen på terrassen. Under min vila så passade Anne också på att ta en sväng upp på kyrktorget. Där var det någon slags grisfiesta med långbord där folk åt en "grisgryta". Massor med folk och uppenbarligen god mat.
 
 
Efter min vila och Annes "pressande" blev det en bra kväll hos "fransmannen" med god middag tillsammans med Levinarna. 
 
Så blev det söndag, hemresedag ! Brukar vara en deppig dag men faktiskt så är det inte så längre. Vi vet ju att vi kommer tillbaka snart igen och vi tar alltid vara på sista dagen. Och med de här vyerna så längtar man ju tillbaka igen.
 
 
Efter att ha gjort en enkel städning och fixat till lite tog vi bilen ner till strandpromenaden. Jag kände att jag inte orkade gå ner och upp. Vi fick då se förödelsen på den nya stranden som man byggt under två års tid. Nu är den helt förstörd efter stormen för några veckor sedan. Det kommer att ta lång tid och kosta mycket pengar att bygga upp den igen. Sataden har begärt anslag för att bygga upp den igen men det vet man inte hur lång tid det tar. Hur som helst tog vi en rejäl lunch i solen innan vi åkte hemåt/uppåt igen. Väl hemma plockade vi undan det sista. Terrassmöblerna ska in, jalusierna dras ner, värmen ska stängas av (sista gången i år som den var på) vattnet ska stängas av, soporna ska ut och till slut ska dörrmattan in. När vi åkte tyckte vi att det såg bra ut. 
 
 
Och som sagt tidigare, växterna på terrassen har nog aldrig varit så fina som efter denna vinter. Nu kommer vi ju ner lite oftare ett tag framöver och med lite gödning så kommer dom nog att hålla sig fina. 
 
 
Flygresan hem gick bra, lite längre flygtid, 2.25 tim pga motvind jämfört med 2 tim hit. Vi landade dock i tid och trodde det skulle funka bra hela vägen. Men nu bor vi i London så då kan man inte vara säker på något. Inga strejker den här gången men arbeten på de stationer dit vårat tåg ska gå. Nu fick vi ta tåget till East Croydon, har vi gjort förr, och sedan taxi därifrån. Vi var ändå hemma 22.30 lokal tid så det var helt ok. 
 
Hemma i London har det varit varmt, knappt under 10 gr på nätterna, så våra växter mår jättebra. I dag, måndag, var det upp mot 20 gr på balkongen när solen låg på. Klart att primulorna såg ut så här i dag. 
 
 
Allt annat på balkongen är också fint och snart har vi påskliljor i parken och tulpander i krukorna. I veckan lovar man upp mot 14 gr på dagarna, känns bra. Får inte heller glömma att återigen säga att "vår" katt i Altea, Biloute, tog sitt ansvar på riktigt den här gången. Han förstod nog att vi var ledsna efter att Nisse lämnat oss. Som vi skrev förra gången så följde han med oss in när vi kom, han låg kvar i soffan när vi gick ut och framförallt så kom han in i lördags morse och kom upp i sängen och lade sig tillrätta för att mysa. Han lät sig klappas och var hur hemma som helst när han låg bredvid Anne. 
 
 
Tur att hans matte och husse tycker att det är ok. I dag fick vi höra att han saknat oss och velat komma in till oss igen. Nåväl vi kommer tillbaka i påsk och då är han välkommen. 
 
Nu är det tre veckor till vi kommer till Gladö. Vi kommer kvällen 9 mars och stannar till söndag eftermiddag. Vi hoppas kunna fixa lite i växthuset och i trädgärden. Nu får NI där hemma se till att det inte är vinter då vi kommer utan att vi kan göra det vi tänkt oss. Fram till dess är det några vanliga "Londonveckor" och i morgon hoppas jag att jag pallar med en golfrunda och att förkylningen/bihålorna vikit ner sig, vilket inte jag kommer att göra. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela