ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Nisse är nu i "katthimlen".

Publicerad 2017-02-14 23:44:00 i Allmänt

 
 
I går var det en tung eftermiddag. Rolle ringde och berättade att Nisse skulle få somna in på kvällen. Vi märkte redan i julas att det inte var bra med honom. Han såg dåligt och verkade förvirrad första dagen hos oss. Sedan var det lite bättre de följande dagarna, men det var antagligen för att han började känna igen sig och kunde gå på instinkt i vårt hus. Vi förstod dock att det inte var långt kvar. Det har sedan gått fort på slutet och han hade blivit i stort sett helt blind och i går var det dags att låta honom somna in. 
 
Han kom till oss under vårvintern 2003, bara någon månad efter att Mozart lämnat oss. Nu var det fritt fram för honom. Från början visste vi inte vem han var utan han bara gick in i huset och tog plats, han la sig i sängen och kände sig verkligen hemma. Eftersom han hade halsband så skickade vi ut honom på nätterna. Efter någon vecka fick vi klart för oss att han egentligen tillhörde våra närmaste grannar, Rolle och Marianne. Han var en "hittekatt" som kommit till dom i dåligt skick. Dom tog hand om honom och såg till att han fick ett hem hos dom. Dom hade dock fyra katter redan innan och Nisse, som vi fick veta att han hette, kom inte överens med några av de andra. 
 
 
När Rolle och Marianne fick klart för sig att han började vara hos hos tyckte dom att det var jättebra, eftersom han hade problem med några av de andra. Detta ledde till att vi tog honom till oss, självklart eftersom vi är djurvänner, och saknade något, efter framförallt Mozart, men också efter att ha haft hundar under hela vår tid tillsammans. Jag (Micke) hade alltid sagt att jag aldrig skulle ha en katt men man kan ändra sig ! Nisse blev verkligen vår katt och till en början var han en tvåfamiljskatt. På gott och ont visade det sig. Han blev bortskämd och växte fysiskt men framförallt psykiskt, vilket han skulle ha nytta av ett antal år senare. 
 
Han var med oss i allt vi gjorde hemma. Framförallt när det gällde mat. Han satt gärna med på bordet när vi åt frukost och middag, när Anne gjorde julsyltan och framförallt när vi åt räkor eller vid några tillfällen, hummer. Köksbordet var hans plats när vi åt och där fick han gärna vara. Han var också gärna med i TV-fåtöljen, i växthuset och även vid hängmattan. Han glömde dock inte bort sin "första familj" utan gick dit och hälsade på ibland. Framförallt när vi åkte på semester, då "flyttade han hem" igen för en vecka eller en helg. När vi kom hem så kom han troget tillbaka. Det finns så mycket fina minnen från honom som inte får plats här.
 
 
 
 
 
När vi 2013, efter tio år, flyttade till Amsterdan så var det med väldigt blandade känslor som vi lämnade honom. Vi hade kommit överens med Rolle och Marianne att han skulle få flytta dit igen och dagen efter vi åkt så satt han på fönsterblecket hos dom och jamade. Han flyttade "hem" igen och inte bara det. Han kom tillbaka dit och "tog över". Han var inte mobbad längre utan nu gjorde han som han ville. Sedan flera år tillbaka hade han dessutom en kattlucka i vårt annex, en lucka med ett magnetlås som gjorde att bara han kunde komma in.
Den hade han utnyttjat under dagarna under de tio åren när vi var hemma och jobbade. Nu fortsatte han att gå in där när han kände att han ville ha lite lugn och ro.
 
När vi flyttade tillbaka från Amsterdam, 2016, syntes det på honom att han blivit gammal och mager. Han kom tillbaka till oss mer och mer, men inte fullt ut. Vi tror att djur kan känna att något inte är som det ska. Han kanske misstänkte något som inte ens vi visste då, att vi skulle flytta igen. Han var dock hos oss större delen av sommaren och när vi flyttade till London i september 2016 så hade han fortfarande sin plats kvar hemma hos Rolle. Men han fortsatte att använda annexet.
 
olle. 
 
När vi sedan kom på besök hemma i Sverige kom han tillbaka och nu var det som att han hälsade på hos oss. Han litade inte riktigt på oss fullt ut utan förstod på något sätt, som djur kan göra, att vi snart skulle åka igen. Han sov hos oss någon gång ibland men oftast gick han "hem" till Rolle och sina kompisar på nätterna. I julas var han dock hos oss på riktigt och var verkligen nära hela tiden. Han sov i sängen som han inte gjort de senate tre åren. 
 
 
 
Vi kommer att sakna honom så mycket, precis som vi gör med Mozart och Boris. Men eftersom vi är riktiga djurvänner vet vi också när det är dags att låta någon få somna in, vilket också Rolle visste. Nisse gav oss så mycket under de tio åren han var hos oss men också under de åren vi varit utomlands och när vi kommit hem och hälsat på.
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu åker vi till Altea i morgon och ska försöka trösta oss med Biloute, som ju nästan "gjort en Nisse" och försöker flytta in hos oss när vi är där. Hoppas att han förstår att vi behöver tröst. 
 
 
Nu sörjer vi Nisse en tid och sedan går vi vidare. Vi kommer aldrig att glömma honom och det han gav oss under åren. Vi måste också tacka Rolle och Marianne för att dom lät oss "hand om" Nisse. 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela