ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Bara en dryg dag kvar nu......

Publicerad 2017-07-29 19:35:00 i Allmänt

Varför går tiden alltid så fort när vi är här i Altea???? Nu har vi bara söndagen kvar och sen är det hemresa på måndag eftermiddag.
Nu vet jag att man ska leva i nuet och det är ju måååånga timmar kvar att njuta i värmen så vi bestämmer att vi njuter av tiden här "ända in i kaklet" (inspirerad av Sarah's medaljer!!!).
 
Apropå värmen så kom den med besked för några dagar sen. Vi var nästan lite förvånade över att det inte var klibbigare än det var när vi kom hit, men nu så har vi varmt så det räcker.
Över 30 grader men framför allt kom den klibbiga fukten. Den som gör att man känner sig "nyduschad" mest hela tiden. 
 
Nu har också Niclas, Jocke, Scott och Elliott kommit hit. De kom i onsdags och i torsdags var det dags för middag med dem på La Costera. Småttingarna sov som små grisar i sina små sulkys - trots att det precis bredvid pågick en trum-konstert. Värsta "oväsendet" tidvis men det störde inte dem. Elliott vaknade till mot slutet men Scott led nog av den långa hitresedagen och behövde sova ikapp och var därför helt utslagen.
 
Maten på La Costera var som vanligt mycket god och klockan hann bli över tolv innan vi gick hemåt.
 
Igår var Micke och jag och hälsade påTracy i Albir. Vi hade tänkt gå hela vägen men hettan i kombination med helt vindstilla och en svullen högerfot på mig gjorde att vi fick hoppa på bussen efter ett tag.
Väl framme hos henne blev det lite "light lunch" dvs carpaccio, räkor och teriaki-sallad. Bara "kall" mat.
 
På vägen tillbaka träffade vi åter "Levin juniors". Den här gången på La Placita eftersom de hade legat vid polen hela dagen. Vi hade tagit med lite "förströelse" till smågrabbarna. Ett Bingo-hjul med små kulor. Och ett annat spel också som vi inte vet riktigt vad det är. Så nu kan familjen spela spel om kvällarna blir långsamma (ha ha).
Och fredagkvällen blev en lugn hemmakväll i värmen på terrassen. Vi orkade inte med nån mer mat utan det blev åter lite ost och kex bara innan vi stöp i säng. En himla tur att vi har AC!!!!
 
Och så var det Lördag när vi vaknade i morse. Jag vaknade tidigt och gick upp till "hålet i väggen" redan strax efter sju. EN gång under veckan kan man ju få unna sig en Croissant till frukost och det blev idag.
Jag och tre spanska damer var lika morgonpigga och vi kunde njuta av en frasig nybakad corissant med lite ost och marmelad.
 
 
 Och i morse hade vi bytt den sedvanliga vattenmelonen mot en "gul sort.
 
Efter frukost (som också var ganska tidig i morse) drog vi åter iväg till Calpe för att ha en sista "pressardag" men inte minst för lite sköna dopp.
Lördag betyder full fart på stranden och trots att vi var tidiga hade lokalbefolkningen varit nere ännu tidigare och satt upp sina parasoll och solstolar.
Så vi hamnade i "second line" från vattnet - men det är inte fy skam det heller.
Efter nån timme fick vi besök av "Levinarna" som hade lite tid för en utflykt innan deras gäster skulle dyka upp.
Så lite sköna bad med småttingarna hann vi med innan de var tvungna att åka tillbaka för att möta upp sina kompisar hemma i Altea.
 
När klockan var kvart i tre kände jag att mitt huvud kokade (och säkert huden också) så nu har vi haft några sköna slappa timmar hemma. Och nu ska det bli dusch och lite skinka och melon på terrassen och så får vi se om vi orkar en tur upp till torget för en kvällskaffe. Självklart har vi haft sällskap av en sovande Biloute hela eftermiddagen, just nu kl 1945, gick han in till sin "riktiga familj". Han var då utsövd, mätt och belåten. 
 
Nedan kommer ett litet collage från de senaste dagarna.
Imorgon spelar vi golf med Johan. Jag vet - VI ÄR KNÄPPA!!!! I den här värmen - hur tänkte vi???
Men vi åker bil och ser till att ha mössa på huvudet så vi inte får solsting. Och det är ju faktiskt roligt att spela golf.
 
 
 
 
 
 
 

Härligt i Altea igen !

Publicerad 2017-07-26 18:13:00 i Allmänt

Eftersom Anne avslutade förra inlägget med att skriva att jag var på väg att hämta pizza kan jag säga att den var god. Vi åt den självklart ute på terrassen i 27 gr värme vid 21.30 / 22.00 tiden. Det var fullt med folk uppe i gamla stan, mycket spanjorer men även en del fransmän, svenskar, norrmän och holländare. Så här års dominerar dock spanjorerna. Det är skönt att ha kommit tillbaka till ett land där allting inte kostar "skjortan". Jag hämtade två kanonbra pizzor och drack ett glas vin medan jag väntade, kostade 15 euro, alltså ca 145 kr. Vi köpte bra pizzor på Sörskogens pizzeria i Huddinge förra veckan. Två pizzor (utan vin) kostade 184 kr !!!
 
I går tisdag var det en "fixardag", som det alltid är första dagen efter ankomst. När vi vaknade kom Biloute in som vanligt, den här gången gick han igen direkt efter lite mat. Efter frukost var det terrasstvätt. Det var som om halva Saharas sand hade kommit till vår terrass. Men efter en timmes spolande och skurande med svamp så är den som ny igen. Växterna var lite torra men har kommit tillbaka igen efter vattning. Nu får dom lite gödning också så att dom växer till sig tills nästa gång vi kommer. 
 
 
Sedan var det dags för handling på Carrefour. Nu är ombyggnationen på "carren" klar och det är svårt att hitta allting igen. Vi fick dock tag i det vi behövde, framförallt de stora räkorna som skulle grillas på kvällen. Vidare blev det pizzarester till lunch innan resten av fixet fortsatte. Vi tog ut och putsade fönstren i vardagsrummet, jag satte upp ny lampa övanför diskbänken, jag fixade till AC skyddet, Anne höll på med att installera den nya datorn. På väg till Carrefour hade vi dessutom hunnit med att tvätta bilen som alltid är täckt med ett tjockt lager damm när vi hämtar ut den. 
 
 
Efter allt fix blev det lite "eftermiddagspress" på balkongen innan det var dags för att duscha av sig fukten och göra klart med grillen. Som sagts tidigare blev det våra favoriträkor (råa) som fått ligga i en "Annemarinad" ,med lime, ingefära, vitlök, chili och olivolja, i några timmar. Fantastiskt goda. Till det hade vi en mangosalsa och lite bröd med goda ostar som vi fick med oss från Sverige. Karin vet vilka ostar det var. 
 
 
I dag, onsdag, var Biloute på vår terrass när vi vaknade, han låg i en stol men märkte direkt när Anne satte sig upp och tittade ut. Han fick sin mat och gick sedan och la sig i soffan i vardagsrummet. Vi åt vår frukost i härliga 22 gr på terrassen. Som bilden visar var det en "rågkuse" med leverpastej och en skål med melonbitar, mums.
 
Återigen är det härligt med morgontemperaturen och att solen då ännu inte nått in på terrassen. Bilouten sov som en "gris" hela morgonen och när vi åkte till Calpe, vid 09.30 tiden, så valde han att stanna kvar inne hos oss. Vi har självklart terrassdörren öppen så han kan gå hem till sig. 
 
Vi hade en underbar dag på stranden, lagom varmt  och lite fläkt. Men framförallt 27 gr i vattnet så till och med herr Ohlsson kunde bada utan att få hjärtinfarkt. Härligt att flyta runt i vattnet även om det inte var speciellt uppfriskande. 
 
När vi så kom tillbaka från Calpe vid 15.45 så kom inte Biloute och mötte oss ute vid porten som han brukar. Till vår stora förvåning var han fortfarande kvar inne i lägenheten och mötte oss innanför dörren. Ny mat och sedan ut på terrasen och hem till sig. Till saken hör att hans matte tagit hand om en kattunge från gatan som nu bor hos dom och Bilouten har nog inte riktigt vant sig vid det. Han vill nog gärna att vi flyttar hit för gott !!
 
Nu är det skön sen eftermiddag på terrassen, lätt sol och lite bris och "bara" 26 gr kl 18.00.
 
 
Nu ser vi fram emot resten av tiden här i värmen. I dag har Jocke och Nicklars kommit med twinsen så i morgon blir det middag med dom. Sedan får vi se vad som händer. En promenad till Albir, en båttur och något mer förutom golfrundan på söndag med Johan. 

Nu var det länge sen ......

Publicerad 2017-07-25 20:46:00 i Allmänt

Ja senaste bloggen är från den 12e juli så det har ju hunnit gå en tid.

Hur som helst är det semester nu vilken började med att vi fredagen den 14:e åkte till Gladö. Jag hade jobbat hemifrån fram tills det var dags att ge sig av. För ovanlighetens skull med SAS så det innebar en resa till Heathrow. Och det har vi ju valt bort i vanliga fall just för att det är lite bökigare att ta sig dit.

Först Overground en station från oss. Sen byte till tunnelbana till Paddington och därifrån Heathrow Express ut till flygplatsen. Och då var man ändå bara ”nästan framme” för till terminal 2 där SAS finns är det en evinnerlig lång väg att gå.

 

Men därifrån gick det sedan som smort och vi kunde kvittera ut hyrbilen på Arlanda. Den här gången dock lite besvikna. En liten ”plåtlåda” bara. En liten Hyndai I20. Bara ett skal kändes det som. Vi som haft sån tur många gånger med att blivit uppgraderade (utan kostnad) till riktigt stora fina bilar.
Nåväl – nu ska vi inte klaga för mycket. På plussidan stod att det var sprillans ny. De hade väl bara rullat ner den från leveransbilen – hade gått några hundra meter bara.

Hemma var allt OK även om det var knastertorrt på gräsmattan och i rabatterna. Men det hade inte varit bättre om vi hade bott hemma eftersom sjövattnet är borta och vår brunn inte tål att man tar särskilt många liter i taget. (vilket skulle visa sig några dagar senare….)

 På lördagen ”startade” Micke upp allt som behövdes medan jag åkte och handlade mat till det öde kylskåpet. Dagen flöt på och till kvällen var vi bjudna till Malin och Lennart på middag. Och där fick jag min födelsedagsuppvaktning med riktig skönsång. Flaskan på bilden var dock från oss till värdarna.

 

Vi gjorde en ganska tidig kväll för på söndagen stod syskonträff på schemat. Till Ippa och Christer på Vätö gick färden och alla syskon med respektive var med. Micke och jag agerade chaufförer dels så att vi inte skulle köra i tre bilar och dels så att ”gamlingarna” skulle få kunna dricka lite vin till maten. Och god mat det fick vi!

 
Vi hade tur med vädret. Började soligt som sen blev lite mulet men fortfarande varmt och först när vi åkte hemåt kom det lite regn.

Vi kunde också konstatera att i år är det 70 år sen familjen Schönberg kom till Sverige. Landsteg i Landskrona på Lucia. Det är nåt att fira och vi bestämde att nästa sommar ska vi ta en gemensam syskonträff till Tallinn. Det ser vi fram emot!

Veckan rullade vidare i samma anda som den börjat, dvs träffa släkt och vänner. Ibland hos oss och ibland var vi bortbjudna.

Tisdag förmiddag åkte Micke till Enköping för att hämta Ulla och Rolf. Han träffade även Magnus och Gunilla och hann med att ta en fika tillsammans med dem. Hemma förberedde jag lunchen – Lerpottesill som var en ny erfarenhet för mig. Men då god att det inte var sista gången jag gjorde en sån.

Vi hade tur med vädret inte bara under dagen utan även kvällen bjöd på värme så vi kunde sitta ute och äta våra grillspett. Vi satt ute till klockan var efter nio och missade därmed att titta på Allsången.

 
Ulla och Rolf stannade över till onsdag och efter lunch och fika var det min tur att skjutsa hem dem. Och lika fint väder hade vi även på onsdagen. Det hade verkligen tur med vädret!

Torsdag lite småfix hemma och sen handla lite på Maxi igen inför kvällens besök av Karin. Micke passade på att packa veden som skulle med till Altea. Jag vet att det låter knäppt men nu ingick 23 kilo bagage per person så då packade vi en sportbag full med björkved. Det kommer att värma gott i vinter om vi får några ruggiga dagar när vi är i Altea.

Karin kom som sagt på kvällen men då var det varma vädret slut. Det var inte att tänka på att sitta ute. Så vi kröp in och åt och pratade gamla minnen och en massa ”bankskvaller” såklart.

På fredag var det åter vår tur att vara bortbjudna. Den här gången hos Christine och Per och så var även Rein och Irene med.

Innan vi åkte dit hade Micke som vanligt fixat lite hemma, och ett av jobben var att köra högtryckstvätten på altanen. Med den påföljden att vattnet i brunnen sinade! Turligt nog hade vi några timmar på oss innan vi skulle iväg så nytt vatten hann rinna till så vi faktiskt kunde duscha innan vi åkte.

Hos Christine fick vi först lite gott småplock och sen spelade vi ett parti Nummerkubb (Micke vann…)  och därefter var det dags att hugga in på den goda grillmixen. Där fanns allt från Haloumi till Oxfile och till det goda tillbehör. Behöver väl inte säga att vi var proppmätta när vi skulle ta oss an den frysta jordgubbscheescaken till kaffet……

 

En sen kväll blev det och vi kom inte i säng förrän klockan var halv två. Därför tyckte vi det var riktigt skönt att ha en lugn lördag. Micke hade ju att göra som alltid. Under de här dagarna har han bättringsmålat lite här och där. ”Huvorna” till utelamporna, elskåpet, skärmarna mellan altanen och rabatten och även spaljen bakom minikiwin. Full upp alltså. Dessutom fixade han all utebelsyning i övrigt så att de nu ser ut som nya fast de är säkert tjugo år gamla, om inte mer. 

Vi hann även med ett besök i Kungens Kurva där en ersättningslampa till köket i Altea stod på inköpslistan. Och så en ny dator som vi ska ta med till London. Den gamla har nog gjort sitt att döma efter alla problem vi haft med den senaste tiden.

Ja och så gick då Gladöveckan mot sitt slut. Söndag gjorde jag ett sista försök att hitta våra kaffeglas på Cervera. Ett här i Altea har gått sönder men det verkar lögn i helskotta att hitta en ersättare. Har i alla fall utgått ur sortimentet på Cervera och jag har inte hittat det nån annanstans heller. Blir till att köpa en udda helt enkelt.

Klockan två var vi bjudna till vår granne Susanne. Vi och våra övriga grannar som gränsar mot allmänningen. Vi skulle snacka ihop oss lite om hur vi vill agera mot kommunen när det blir dags för vägbygget hos oss. De har sagt att den lilla stigen ska bli en tillfällig transportväg under byggtiden, och vi vill ju gärna förvissa oss om att det återställs till en gångväg så vi inte får biltrafik även i fortsättningen. Men det löser sig nog. Lär väl ta några år till innan de hunnit så långt.

Måndag var det dags att stänga till Gladö igen. Måste ju bara inflika att vi faktiskt har haft ett helt OK väder HELA veckan. Bad varje morgon (med matning av änder – de var elva stycken som flest i år) och utedusch varje eftermiddag.

 
 
 

Vi hade en bra avresetid mot Altea. 14:55 betyder att man kan ha en lugn morgon och ändå hinna fixa iordning allting innan det är dags att dra till Arlanda. Och resan till Altea gick hur smidigt som helst. Planet lyfte i tid och vi hade bara en flygtid på tre och en halv timme vilket gjorde att vi var i lägenheten redan strax efter åtta igår.

Men vad vi gjort idag på vår första Altea-dag återkommer vi till lite senare.

Måste avsluta nu för nu har Micke gått ner för att fixa kvällens middag. Grillade gambas (stora räkor) ska det bli. Och till det en mangosalsa och lite bröd. 27 grader på terrassen och en skön bris. Underbar kväll!

Segt och sulor !

Publicerad 2017-07-12 20:16:00 i Allmänt

Nu börjar det kännas lite segt på jobbet. Allt är levererat och klart vad gäller halvårsbokslutet och jag tror det är något med att man VET att det bara är några dagar kvar så blir längtan så stor.

Egentligen borde vi inte ha någon semesterlängtan alls för det känns som vi är korttidslediga lite då och då. Konstaterar just att vi var i Altea i påskas, i Stockholm över Valborg / 1:a maj, i Altea igen i slutet av maj och sen Altea ytterligare en gång i midsommar. Men någonstans känner kroppen att det är dags för en lite mer sammanhängande period nu.

Och det är ju som sagt var inte långt kvar. På fredag tar vi flyget till Stockholm. Vi flyger med SAS för ovanlighetens skull, jag tror att det var billigt eftersom vi bokade så tidigt, dessutom fick man då med sig bagage i priset vilket också är bra ibland.

Vi är förberedda på att den svenska sommaren 2017 inte hör till de bästa och prognosen för nästa vecka kunde ju varit liiiite mer positiv tycker vi. Men, men, det är bara att ställa in sig på kalla morgondopp och tröja på om man vill sitta ute på kvällen. Vi har ju ända fram till igår varit väldigt bortskämda med sol och värme i London. Förvånansvärt bra väder tycker vi eftersom vi som så många andra trott att i London är det dimma och regn för jämnan. Jag tycker att jag såväl åkt till jobbet som från jobbet i sol och värme mest hela tiden.

 
Men igår var det minsann grått och regnigt från lunch och ända fram till i morse, så nu har naturen fått sig en rejäl rotblöta (bra för Mickes golfbana) och själv har jag fått fälla upp paraplytet på väg till och från båten.
 
 
Veckan i Stockholm är roligt fulltecknad. Allt från att vi är bortbjudna till att vi själva har gäster varav Mickes mamma Ulla och hennes Rolf såklart är prioriterade övernattningsgäster. Men det känns bara kul och om det blir intensivt nästa vecka är det desto lugnare veckan efter när vi är i Altea. Där kommer man pga av värmen förmodligen inte ORKA göra något annat än att antingen ligga i plurret eller möjligen sitta i skuggan med fötterna i ett svalt fotbad. Jo och så svalka sig med lite svalt vitt vin eller iskall sangria såklart.

Men innan vi är där ska resväskan packas. Den ligger upplagd på sängen i gästrummet, förberedd att fyllas med diverse saker som till viss del ska lämnas kvar i Sverige, och till viss del vidarebefordras till Altea, och vissa saker ska med tillbaka till London igen såklart (tänker på kläder tex).

Och där lämnar jag över orerandet till Micke så får han bland annat förklara varför det står Sulor i rubriken......

Ja ja! Anne skriver om våra morgondopp och det klart att vi ska ner till badet på lördag morgon. Sen kan inte jag garantera att jag ”badar” om det är för kallt, men det vet man aldrig. Vi har ju haft som princip de senaste åren att inte använda inneduschen på sommaren.

 
Burrrrrr !

För min del är det uteduschen som gäller på eftermiddagarna om solen lyckats värma upp vattnet som finns i behållaren, och i slangen som ligger rullad på vedboden. Vi minns fortfarande förra sommarens mysiga duschtillfällen, men då var det å andra sidan en bra sommar, med sverigemått mätt.

 

Själv har jag varit lite småförkyld ett par dagar, typiskt när man närmar sig ”semester”. Jag spelade dock golf i går, tisdags, och för första gången var det typiskt engelskt Wimbledonväder. Regnskurar som kom och gick, kvavt och lite småsvettigt framförallt när man fick lov att ta på regnjackan, vilket skedde ett antal gånger. Trots allt torr när vi kom in till klubbhuset. Vädret i kombination med förkylningen gjorde att jag förlorade matchspelet och inte fick mer än 30 poäng. (helt ok).

Jag tror inte golfen gjorde förkylningen värre. Återigen så upprepar jag det jag brukar säga, ”man får inte vika ner sig”. Jag fick definitivt ett kvitto på att kroppen fungerar bättre än på mycket länge. Jag fortsätter med mina nya rehabövningar som förmodligen är orsaken till att det känns så bra. Inget gym dock, pga förkylningen. Får bli gymet igen när vi kommer tillbaka om lite mer än två veckor igen.

Åter till rubriken, ”segt och sulor”, sulorna handlar förstås om mig och mitt långa ben. Det har ju faktiskt inte varit bra efter det andra operationen, för två och ett halvt år sedan, trots all min träning och övningar. Jag misstänker att mina sulor som gjordes i Amsterdam inte är helt ok. Jag har fått en gångstil som inte är bra och jag blir därför ofta överansträngd i rygg och ben. Det är säkert en orsak till mina problem de senaste två månaderna, som nu är över i och för sig.

Hur som helst har Anne sett en ”affär” som specialiserat sig på sulor och inlägg till skidpjäxor men även skor. Här var det proffsigt värre. En scanner som läste av fötterna och formade en sula av små mjuka gummipiggar som omslöt foten. Efter en halvtimme var sulorna klara och det var något helt annat än de som gjordes i Amsterdam. Där var en kille som inte hade några som helst datahjälpmedel utan som gjorde avtryck med kolpulver och försökte forma en sula med hjälp av korkbitar. Klart att det här blir annorlunda. Hoppas det också blir bra.

 

Känns i alla fall helt annorlunda när jag går. Foten blir uppbyggd på ett helt annat sätt än tidigare. Blir kanske lite jobbigt i början och jag fick veta att jag måste kämpa på i ett par veckor för att vänja mig. Om det inte blir bra går jag tillbaka så fixar dom till det.

Hur som helst så ser även jag fram emot att få åka hem på ”semester” även om jag säkert kommer att hemarbeta både i Gladö och i Altea. Hoppas också på lite bättre väder i Gladö än vad prognoserna visar men det kan man ju inte påverka. I Altea lär vi få varmt så det räcker. Just nu är det 34 till 36 gr där. Tur jag har min ”badorm” så jag kan ligga och flyta i vattnet när vi är i Calpe.

Jag ser också fram emot golfrundan vi ska ha med Johan. Förra gången vi spelade var jag som sämst i kroppen och nu som bäst. Vore kul att få visa Levin junior att jag faktiskt kan spela golf. (ibland!)

Satt just på balkongen en stund. Solen tittade fram och då blir det direkt upp mot 24 gr även om det inte är högtryck. Som vanligt så hör och ser man helikoptrarna starta och landa hela tiden. Det är säkert inte mer än två till trehundra meter till Battersea Heliport på andra sidan floden. När de största kommer så undrar man om det verkligen är en helikopter eller något annat. Bilderna visar en som vi tidigare sett och då kom det ut mellan 20 och 30 personer ur den. Ett mindre flygplan känns det som.

 

I dag lyckades Anne fånga den totala effekten av ebb och flod. På en plats, inte långt från Westminster, där hennes båt passerar så finns det en gammal trappa ner från "gatuplan" mot floden. Bilderna nedan visar samma plats vi ebb och flod. 

 
I morgon är det som sagt dags att slutpacka. För mig också att göra klart i lägenheten inför semestern. Balkongen ska iordningställas så att consiergefolket kan komma in och vattna några gånger. Värmen ska tydligen komma tillbaka så det blir nog ett antal vattningsbesök. På fredag räknar jag med lite golf igen, om inte förkylning eller väder sätter käppar i hjulet. Vi spelar ju redan kl 08.00 så jag hinner säkert en runda innan det är dags att komma hem och ta sig till Heathrow.

Vi hörs av från Gladö, och flera av er kommer vi ju dessutom att träffa nästa vecka.

 

 

 

 

 

"Normalvecka"

Publicerad 2017-07-09 18:01:00 i Allmänt

Här fortsätter värmeböljan. Jag kanske har nämt det förut men före midsommar hade vi två veckor i London där det inte var under 28 gr på dagarna och där max var 35 gr. Sedan åkte vi till Altea, där det inte var under 32 gr någon dag. Jag hade sedan fyra dagar i Gladö med härligt svenskt sommarväder, mellan 20 och 25 gr och mycket sol. Väl tillbaka i London hade värmen kommit tillbaka och nu har vi inte haft under 28 gr den senaste veckan. Tur att man har AC.
 
 
Som rubriken antyder har det varit en vecka utan några speciella händelser. För mig, Micke, så har det varit gym, kanske lite mer än vanligt, lörd, sönd, månd, onsd och torsdag. Det är inte så farligt som det låter eftersom jag fortfarande kör lite "rehabgym". Ökade på cyklingen lite de två sista gångerna men allt handlar fortfarande om att hålla högerbenet igång. Det har gått bra och jag har nog inte varit så bra i kroppen på över ett år. Från i morgon, måndag, blir det lite mer fart i träningen igen. 
 
 
Den här veckan har tennisen i Wimbledon börjat. Det ligger inte alls långt härifrån och det märks i den här delen av staden. Många affärer, hotell och pubar har skyltat med tennisbollar och racketar. På väg till golfklubben är det skyltar hela vägen om vart man skall åka om man ska till Wimbledon och var man ska parkera. 
 
 
I torsdags kväll mötte jag Anne vid båten, vi stannade till och tog ett glas vin på det hotell där Jocke och Niclas bodde när dom besökte oss. Det heter Chelsea Harbour Hotell och ligger vid en fin lite marina som leder ut via en sluss till Themsen. Hotellet var uppenbart knutet till Wimbledon tennisen. Man ser också dagligen bilar med Wimbledonemblem som åker till och från hotellet. Det kanske är spelare och andra som bor där. 
 
 
Jag har också börjat spela golf igen. i tisdags var det min andra runda på sex veckor, den första där jag gick på banan. Det fungerade bra och benet höll hela vägen. 32 poäng med en hel del missar. I fredags, vi går alltid ut 08.00 på fredagar, gick det ännu lite bättre. 33 poäng med ett antal helmissade utslag och fem !!! koppsnurrar där bollen la sig två cm från kanten. Jag spelar fortfarande på handicap 10 och när jag får spela lite mer med en ok kropp så kanske kanske, det kan bli singelhcp igen. Det hcp är dock inget att ta med till Spanien eller Sverige där det är helt annan svårighetsgrad på våra banor. Där är det fortfarande hcp 14 som gäller.
 
Vi har alltid väldigt roligt när vi spelar. Det är hela tiden ett tjattrande där vi kastar snälla men hånfulla kommentarer mellan oss. Vi spelar alltid match, även om vi hålar ut och räknar poäng. Det är tur att man har medspelare som gärna försätter sig i svåra situationer. Här nedan har Bob återigen lyckats sätta sitt utslag i en uttorkad liten damm under några låga träd. Det gick inte så bra kan jag meddela.
 
 
Anne har haft "bokslutsvecka" vilket alltid tidigare inneburit sena kvällar och mycket jobb. Men här i UK har det i och för sig varit mycket att göra men hon är hemma i tid varje kväll så det är stor skillnad mot att vara ekonomichef i Sverige. Det är väl också så att de regionbanker hon jobbat på i Sverige varit så mycket större än Heartwood här i UK. Hon tycker att det är ganska skönt att kunna göra jobbet fullt ut och ändå vara hemma i tid.
 
Som vi skrivit i förra inlägget så hade vårra växter klarat sig bra under vår senaste resa. Anne vattnade ju på dem när hon kom hem och mellanlandade innan sin konferens. I veckan har jag kört lite "deadheading" (ta bort döda blommor) på fuchsian, pelargonerna och hortensian och klippt in fuchsian lite igen. Man måste ju kunna gå förbi den. De fantastiska murgrönorna behövde rensas lite, några blad som bränts i solen skulle tas bort. Det hela tog två timmar och resulterade i en full plastpåse med rens. Efteråt ser i alla fall jag ingen skillnad och nu är det full fart i blomningen igen. 
 
 
Under veckan har det också för mig varit det vanliga "hemarbetarjobbet" dvs handling, städning, tvätt, strykning och den här gången dessutom biltvätt. "Kundvagnen" tvättades som vanligt i vårt garage där vi har en bra självtvätt med myntautomat. Nu glänser han i garaget igen.
 
När det nu till slut blev helg så var det en riktig "Ohlssonhelg" som väntade. Inget inplanerat och alltså inga tider att passa. I går, lördag, var vi till Fulham Broadway, framförallt för att köpa fisk i någon av fiskaffärerna. Vi skulle ha lax till en sashimi till lördagen och torsk till en asiatisk fiskgryta till söndagen. Det blev inte många rätt där. Ingen lax som passade och inte heller någon torsk. I stället  för sashimi blev det råa räkor på spett, att steka, och några välkryddade kycklingbitar. Torsken fick vänta tills i dag, söndag, då vi köpte den på Sainsbury. 
 
När vi promenerade tillbaka från Fulham Broadway stannade vi till för en lätt lunch på en, för oss, ny pub. Det var, "The Rose", som Anne hittat på nätet och som ligger i närheten av där hon brukade ta bussen innan hon började åka båt. Puben låg ungefär halvvägs hem, där Kings Road övergår i New Kings Road. Vi var nästan ensamma när vi gick in och vidare ut på den mysiga innergården, men en halvtimme senare var det fullsatt. Engelsmännen är verkligen förtjusta i sina pubar. Det är allt från barnfamiljer, rugbygäng, tjejgäng, fotbollskillar mm mm och alla verkar trivas tillsammans. We like!  Vi åt typisk engelsk pubmat (engelska tapas). Sausage roll, scotch egg, en liten hemgjord quiche och skinny fries. (tunna pommes)
 
 
Efter en eftermiddag på balkongen och en god lätt middag blev det kaffe på balkongen. Känns som att vi lyckats med vår balkong, både med växter och beslysning. Framförallt när fullmånen hjälpte till. 
 
 
I dag, söndag, hade vi bestämt att åka till vår drivingrange och slå några golfslag. Anne har ju inte rört klubborna sedan 27 maj  då vi spelade Villaitana med Johan och Katarina Alf. Det var varmt och svettigt men Anne slog som i trance. Om hon kan få ut dom slagen på banan så är hon nog på väg ner i hcp igen. Nu vet vi ju dock att det är skillnad på range och bana. På banan kommer det mentala in, vattenhinder, bunkrar, ruff och framförallt att man ibland har en bra score på gång. Resultatet får vi se om två veckor på Villaitana när vi ska spela med Johan igen. Anne hade ju 33 poäng förra gången, kanske ännu bättre nästa gång ? Jag själv var nöjd även om jag var ljusår ifrån Annes jämnhet i slagen.
 
 
Förutom att vi tränade passade vi på att handla lite småsaker. Min förra kollega Lasse hade beställt peggar som han inte får tag i hemma, Anne behövde fylla på med rosa peggar til drivern och så köpte vi några kartor med småbilder som man ska märka bollarna med. Anne valde nyckelpigor och jag Dry Martini !!
 
 
Nu är vi hemma igen och det är nästan trettio gr på balkongen. Full fart i parken även om det är lugnare än i går. Nu ser vi fram emot ännu en "normal" vecka med hemarbete, gym och golf för mig och med normalt arbete för Anne. På fredag är det dags att dra med resväskan till Heathrow för hemresa med SAS till Stockholm och Gladö. Sommarsemester med andra ord. Vi har ett fullpackat schema med alla som vi ska träffa men får också några dagar för oss själva. Ska bli härligt med morgonbad och eftermiddagsutedusch. För att inte tala om att få grilla något gott. Vore också kul om någon kunde se till att det blir bra väder. Om inte så får vi trösta oss med att vi får "supervärme" när vi åker vidare till Altea efter tio dagar i Sverige. 
 
Hoppas ni har det bra alla så hörs vi igen när vi kommit "hem" till Sverige. 
 

Från Altea till konferens, Sverigebesök och besök från Sverige – allt på samma vecka

Publicerad 2017-07-03 23:00:00 i Allmänt

Ja som rubriken säger så har det varit en vecka som innehållit en hel del. Det betyder självklart också att detta inlägg kommer att bli som en halv roman i storlek. Den här gången kommer pennan att växla mellan oss båda men det är jag, Micke, som börjar.

I vårt förra inlägg avslutade vi med att vi laddade för en grillkväll på terrassen. Det blev kanonbra, god mat och riktigt skön kväll i värmen. Det är nog kvällarna som är mysigast när det är så ovanligt varmt för årstiden som det faktiskt var. 

På söndagen gick vi till Albir, en härlig promenad med en vätskepaus på en liten ”Chiringuito” som är en liten sommarservering nere vid stranden. Den här ligger precis när man lämnar Altea för att gå vidare mot Albir. Sedan fortsatte promenaden till vår engelska kompis Tracy och den restaurang där hon jobbar. Väl framme var vi riktigt hungriga efter promenaden. För första gången, tror jag, på alla år åt vi oss igenom en meny. Inte så mycket som det låter men riktigt gott var det trots värmen.

 
Efter god mat och dryck tog vi sedan bussen tillbaka. Nu går inte bussen ända hem utan, som alla som besökt oss vet, så måste man ”klättra” från stationen upp till lägenheten. Även nu blev det en liten paus, denna gång på ”kvartersbaren” nedanför Tiina och Bernts balkong, hos Mencha och Vicente på Bar La Placita där vi serverades lite rosévin. 

På måndagen, som var hemresedag, hade vi planerat ytterligare ett besök på stranden i Calpe. När vi kom dit insåg vi båda att det var alldeles för höga vågor för att vi skulle vilja bada. Läskigt när återströmmarna tar tag i en. Det var inte röd flagg men förmodligen snudd på. Samma sak på båda stränderna som ändå ligger i olika väderstreck. På väg tillbaka åkte vi ner till den mysiga restaurangen/baren Porto Senso där vi var med Katarina Alf förra gången. Vi tänkte oss ett eftermiddagsbesök. Men det var stängt på måndagarna.

Vi fick åka hem och byta om och gå ner till vår egen strandpromenad för en sen lunch. Det blev hos ”elaka tanten” som Tiina och Bernt döpt henne till. Det är inte så illa som det låter utan hon är väl bara lite ”manhaftig”.

Hon är holländare och känner till att vi bott i Amsterdam i tre år så där blir det till att ta fram det holländska språket som Anne fortfarande klarar hyfsat. Åtminstone ”restaurangholländska”. Den här gången blev det tapas som vi intog med den fantastiska vyn nedan. Sedan var det dags för sista klättringen upp till lägenheten för den här gången. Många steg har det blivit på Annes ”fitbit” som är en ”klocka” som ”alla” har och som mäter steg och en hel del andra saker.

 
 
Nu är det Anne som tagit över pennan. Som sagt så var det hemresa från Altea i måndags för en vecka sedan. Micke till Stockholm och jag till London. Micke blev en timme försenad i starten och jag kom väl iväg nån halvtimme sen jag också. (Mickes plan skulle gå 19:55 och mitt två timmar senare.)  Landade på Gatwick ca halv tolv och hann precis med tåget som gick 13 minuter över midnatt.

Det var ett himla stressande för när man flyger med Easyjet, som vi ofta gör, så hamnar man på den ”Norra Terminalen” och måste alltså åka det lilla förarlösa shuttle tåget till den ”Södra Terminalen” där också tågstationen ligger. Dessutom är det ju passkontroll eftersom UK inte tillhör Schengen och där var det jättekö den här gången.

Men jag hann precis ner på perrongen när tåget kom in och slapp därmed stå en halvtimme och vänta på nästa. Tågen går dessvärre inte så ofta så dags på dygnet – dessutom inget direkttåg till vår närmsta station utan jag fick ta taxi från East Croydon. Kostar knappt £40 men det är det värt så dags på dygnet. Hur som helst betyder det att det blir en ganska sen kväll och klockan hade blivit över halv två innan jag kom i säng. Hur Mickes resa hem gick får han berätta om senare i det här inlägget.

Tisdagen blev veckans första och enda dag på jobbet för mig. Från och med onsdag till och med fredag hade vi en konferens med ledningsgruppen. Innan jag åkte hade jag fått i uppdrag av Micke att fixa till balkongen, vi hade ju inte begärt vattning den här gången. Allting såg bra ut, hortensian var lite hängig men tog sig direkt efter lite vatten.

 
Konferensen var på ett hotell som låg precis vid Themsen ca 4 (svenska) mil väster om centrala London. Utanför hotellet låg en liten sluss som var välbesökt av olika typer av båtar. Allt från maffiga motorbåtar till de så klassiska engelska långsmala båtarna som kallas just ”narrowboats” för att de passar så bra att ta sig fram på de tidvis smala kanalerna.

Min morgonpromenad gick utmed en stilla charmig del av floden och bjöd på många fotomöjligheter.

 
Konferens är som ofta inte bara jobb och grupparbeten utan också inslag av ”team building”.  Den här konferensen var inget undantag utan på torsdag eftermiddag (när ytterligare fem avdelningschefer som inte ingår i ledningsgruppen hade anslutit) hade vi självklart en typ av Femkamp. Olika varianter av kluriga mer eller mindre fysiska aktiviteter där vi samlade poäng. Kul nog var jag med i det vinnande laget !
 
 

Förutom jobb och utmaningarna ovan blev det självklart också goda middagar och drinkar såväl före som efter middagen och den här gången fick jag en ny smakupplevelse att ta med hem. Rhubarb Gin blandat med Ginger Ale. Rabarbergin alltså. Så himla gott!!!! Det stod genast på min ”att-köpa-lista” när jag kommit hem.

Och hem kom jag på fredag eftermiddag. Snabbt packa upp mina saker och ”piffa” lite hemma för att sen ta bilen (ensam!!!!) till Sainsbury och handla lite förnödenheter till helgens besökare.

Anne (som hälsat på tidigare i Amsterdam också) var i London på tjänsteresa och hade den goda smaken att stanna kvar över helgen för att hälsa på oss. Och vi har ju ett gästrum som ständigt står redo för besökare så det passade ju utmärkt. Jag hämtade upp henne vid ”båtbryggan” kl fem och sen blev det en Pimm’s på balkongen innan vi gick ner till kvarterspuben vid floden för en enkel middag. På bilden kan man också se att en liten variant av Christine W var med. 

 
Och eftersom kvällen var skön och varm så blev det också en ”stänkare” på balkongen efter middagen.

Lördag morgon var det tidig uppgång. Anne och jag skulle hinna åka till shoppingmeckat Westfield på förmiddagen för att se om vi kunde hitta Adidas-skor i hennes storlek. De hon hade hittat ”på stan” innan var bara ett solkigt provexemplar så då var Westfield ett bra ställe att leta vidare på. Jag ville dessutom in på Zara Home och köpa en favorittvål och ”doftpinnar” med samma arom.

Det blev skoköp för oss bägge. Jag hittade ett par Reebok på rea som jag inte kunde motstå. Och  så gick vi in på Waitrose (livsmedelsbutik) på vägen tillbaka och kunde där hitta den efterlängtade Rhubarb Ginen (som senare på kvällen självklart avsmakades).

Men innan det blev kväll var det andra planer för eftermiddagen. Buss och tunnelbana in till city. Vi tänkte åka buss hela vägen, men på grund av något evenemang fick vi byta till tunnelbana vid Victoria station. Men vi var glada ändå.

 

Bord var bokat på Balthazar, vid Covent Garden, för en eftermiddags-brunch och därefter hade jag hittat (gratis-) biljetter till en Stand Up Comedy klubb också i närheten av Covent Garden.

Maten lika god som tidigare när vi varit här – det går inte att komma ifrån att det är ett kanonställe. Mycket folk, stimmigt men en härlig atmosfär av franskt brasseri och med mycket personal och jättebra service. We like !

Showen var tidig och gratis för att det var en artist som höll på att träna in ett nytt material. Inte bara träna – testa ska man nog säga. Testa om skämten gick hem alltså.
Vi satt på andra raden och fick självklart finna oss i att bli utpekade och utfrågade då och då. Men det hör ju till stand-up  dvs att man ska häckla publiken lite.

Det var hur som helst jättekul även om vi alla insåg att vissa skämt inte går ända hem hos oss helt enkelt för att vi inte har det ordförrådet. Men det mesta fattade vi och skrattade gott åt.

 

Efteråt hade vi ju kunnat fortsätta bland alla andra turisterna på stan, men min onda fot (svullnat upp under höger fotknöl förmodligen efter nån överansträngning på torsdagens team building aktiviteter) gjorde att vi faktiskt tog en taxi hem till balkongen och den efterlängtade rabarber-ginen.

 

Tiden går fort när man har roligt och hux flux var det söndag och hemresedag för Anne. Men självklart blev det tid för ytterligare ett restaurang/pub –besök. Den här gången hade vi bokat bord  för Sunday Brunch på Sands End (den sk prins Harry-puben som vi skrivit om ett antal gånger tidigare). Eftersom Anne skulle åka hem på eftermiddagen hade vi bord redan kl 12 och tack vare att vi var så tidiga kunde vi få ett av de få ute-borden.

 
Så där satt vi i vackert väder och åt supergod söndags-lunch innan vi gick hem och tog en kaffe på balkongen. Och sen var det tyvärr dags att följa med Anne till stationen och se till att hon kom iväg till Gatwick för vidare färd hem till Stockholm.

Summa summarum – det här har varit en vecka men mycket god mat och mycket god dryck. Nu är tid för återhämtning. Å andra sidan är det också bokslutsvecka med allt vad det innebär arbetsmässigt så det kanske inte blir så mycket återhämtning......

 Nu lämnar jag tillbaka pennan till Micke så får han fylla i vad jag missat och även skriva om sina dagar i Gladökvarn.

Som Anne skrev så blev jag en timme försenad men med kort flygtid så landade jag ändå före 00.30. En fantastisk flygtur där det hela tiden var så pass ljust att man kunde identifiera sig. Vid halv tolvtiden passerade vi över Amsterdam och en stund senare kunde jag tydligt se den berömda ”Aufsluitsdijk” alltså den tre mil långa motorvägen som är byggd på en konstgjord bank i vattnet och som stänger ute havet från att översvämma norra Holland. Vi har skrivit om den tidigare i bloggen eftersom vi åkte över där ett par gånger.

Strax efter midnatt passerade vi utanför Enköping och jag kunde tydligt se Mälaren, Bredsandsbadet, Enköpingsån och vissa större byggnader i stan. Då var klockan alltså efter midnatt, det är härligt med sommarnattsljuset i Sverige. Jag var sedan hemma i huset 01.45 efter att allt flutit på jättebra, inget bagage och ingen kö vid biluthyrningen. När jag väl kommit hem och satt på vattnet och plockat i ordning lite började det ljusna och koltrastarna började sjunga.

Tisdagen var en härligt solig dag men med lite svala vindar. Grannarna sa att det verkade som att jag tagit med mig solen från Spanien. I trädgården var det ”ruskigt” frodigt och alla sa att det regnat och varit varmt om vartannat. Gräset var naturligtvis inte så bra men alla buskar och träd hade vuxit till sig rejält. Det syntes tydliget att både rododendron och syrener blommat rejält. Dvärgsyrenens torra blommor doftade fortfarande över hela altanen. Aldrig varit så många förr.

 
 

Det första att göra var att åka och handla på ICA Maxi. Det kompletterade jag med en lunch på Haningestrand. Tyvärr var det ganska tomt och de man mötte hälsade knappt vilket jag tycker är brukligt medlemmar emellan på en golfklubb. Jag åt lunch och åkte sedan hem till ”arbetet” igen.

 

Jag började med växthuset där det nästan inte gick att ta sig in pga att vinet stuckit iväg med nya utlöpare sedan sist. Det blev en lövkorg full med bortklippta rankor för att se till att druvklasarna får all näring. Tyvärr hade persikoträden inte klarat våren, både torka och sjukdomar gjorde att jag fick ta bort båda två. 

 

Efter växthuset var det dags för gräsklippning. Vår ”hustomte” har varit och klippt men eftersom det varit så frodigt så kände jag att det var dags att gå ner lite i höjd för att få ordning på att klipp som låg kvar efter tidigare klippningar. Blev jättebra. Det hela avslutades med en utedusch, i ljummet vatten, som värmts upp av solen under dagen. Härligt !

Onsdagen var vikt för fönsterputsning på ”alla” våra byggnader. Detta blandades upp med lite andra saker så fönsterputsningen tog i stort sett hela dagen. Bland annat var jag i väg och fyllde gasol eftersom jag skulle grilla på kvällen. Min gamla kollega Lasse kom på ”krimfika” dvs kl 13.30. Så när fönsterputsningen var klar så var det återigen dags för uteduschen och sedan en perfekt grillad entrecote.

Torsdagen blev sedan en dag med allt möjligt. Tvätt, strykning, torkställning upp, Lägga i ordning allt vid eldningshögen, klippa upp gången i allmänningen och in till oss därifrån, besöka hustomten Bror, ta bort döda grenar i några buskar, putsa det japanska körsbäret och tvätta poolen. Det japanska körsbäret var för övrigt jättefint. Det är ett stort träd som jag försöker hålla ner och efter ett par års ansande så är det nu kompakt igen.

I fredags var det ”hemresa för mig. Inga förseningar och kort flygtid. Allting stämde med tågen och jag var hemma i lägenheten 16.45 lokal tid. Då var Anne i stort sett redan på väg att möta upp Anne F som besökte oss i helgen. Men det har redan Anne skrivit om.

När det så i dag blev den första riktiga vardagen för oss på över en vecka så var det ”full huggning” för hemarbetaren. Gymet igen för att hålla ”långbenet” igång, handling på Sainsbury, fixa gästrummet och åka till Westfield för att köpa kaffe. Köpcentret Westfiled ligger i närheten av höghuset som brann tidigare. I dag såg jag det på håll och även om det var en bit bort så blir man illa berörd när man ser det.

Nu har vi inget planerat för de nästa två veckorna vilket känns ganska skönt efter den intensiva tiden som varit. Dessutom verkar värmen ha kommit tillbaka hit. Just nu, 18.45 lokal tid är det 26 gr på balkongen. Och när bildhanteringen är klar efter att antal svordomar så är klockan 21.30 och det är 23 gr på balkongen. 

 

 

 

 

 

 

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela