ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Bröllopsdag mm

Publicerad 2017-06-24 19:16:00 i Allmänt

I torsdags lämnade vi London på eftermiddagen. Den ”värsta” värmen hade lagt sig och det var nog inte mer än 27 gr när vi gick till tåget. Eftersom väderprognoserna för helgen lovade 20 till 23 gr och växlande molnighet så brydde jag mig inte om att be om blomvattning den här gången utan såg i stället till att alla växter badade i vatten när vi åkte. Anne kan ju vattna på tisdag morgon så det klarar sig nog.

Tågresan till Gatwick gick bra som vanligt. Mycket folk i säkerhetskontrollen och vi hamnade tyvärr i en lina där man utbildade ny personal. Tog väldigt lång tid men det är ju nödvändigt så det var bara att bita ihop och se glad ut. Annes väska togs dessutom in för kontroll och vi väntade länge på vår tur. Tack och lov så var det en ordinarie tjänsteman som kontrollerade den. Vi fick direkt veta varför den tagits in för kontroll. Innan vi åkte hemifrån hade vi rensat kylen och upptäckt att vi hade en hel färsk och fräsch gurka, klart vi la ner den i handbagaget. Gurka innehåller mycket vätska och på röntgenbilden såg den ut som en behållare med vätska. Ett gott skratt blev det innan vi kunde gå vidare.

När vi kom innanför säkerhetskontrollen började vi ana oråd. Det kom varningsutrop om åskväder i Europa som ställt till med förseningar för flera flighter. I loungen kollade vi upp via flygbolagets app och kunde se att vi inte skulle åka med ett försenat plan som kom från Alicante utan att vi skulle åka med ett plan som kom från Teneriffa och som var på tid. Perfekt med andra ord. I stort sett alla plan till Stockholm, Köpenhamn, Rom, Frankfurt mm mm var ett par timmar försenade. Som en parentes kan nämnas att våra kompisar Per och Pernilla skulle åka från Stockholm samma kväll och landa ca 23.30, dom landade 02.40, inte kul.

Vi hade tur, vi kom iväg en halvtimme sent, som vanligt på Gatwick eftersom det alltid är kö till banan. Två timmars flygtid, om än gropigt, gjorde att vi landade fem minuter före tidtabell. I planet var det fullt av semesterfirare, inga flyttfåglar den här tiden. Anne hamnade bredvid ett par killar, 30 till 40 år, som var i ett större sällskap som tydligen jobbade i brittiska marinen. Efter att Anne trakasserat dom lite för att dom gick på toa så många gånger (hade druckit öl sedan 12.00) så fick dom lite kontakt och började fråga vilka vi var.

När dom frågade var vi bodde berättade Anne att vi bor i Chelsea, som är en av de ”finare” stadsdelarna i London. En av dem svarade då helt spontant ”om ni bor i Chelsea varför åker ni då med Easy Jet”. Han trodde nog att de ”normala” Chelseainvånarna inte åkte lågprisflyg. Jätterolig kommentar tyckte vi och vi förstod lite mer vilken typ av område som ”The Royal Borough of Kensington and Chelsea” är.

Väl på plats i Alicante blev vi hämtade av parkeringsbolaget och fick ut vår bil. Lite trafik, 27 gr och full fart. Vi var hemma i lägenheten 22.30. Nytt rekord.  När vi har parkerat i vårt garage och kommer ut för att gå in så är välkomstkommittén på plats. Katten Biloute står på trappan och jamar belåtet. Det har han gjort varje gång det senaste året. Han ”vallade” oss uppför trappan till vår dörr och började skrapa med tassen på dörren innan jag fick in nyckeln i låset. Efter en liten skinkbit gick han hem igen. Hans matte säger att han är utanför vår dörr och kollar varje dag när vi är borta.

På midsommarafton, i går, blev det först besök på marknaden för att handla grönsaker och efter det in på den holländska/nordiska supermarketen för att köpa sill mm till vår midsommarmiddag. Väl hemma var det terrasstvätt för mig och silltårtatillverkning för Anne. Den här gången gick terrasstvätten bra, utan läckor i slangen så vid lunchtid var vi båda klara. Vi tog sedan en promenad, i värmen, ner till strandpromenaden för en mycket lätt lunch.

På väg hem därifrån träffade vi på Per och Pernilla och Pernillas föräldrar som satt på en tapasbar utanför där dom bor. Vi stannade till för en vätskepaus och en timmes prat.Till slut kom vi i alla fall hem och intog vår traditionella midsommarsilltårta på terrassen i härligt väder. Som vanligt är också midsommarafton vår bröllopsdag, vi firar hellre på midsommarafton än på det exakta datumet. Det var ju ändå midsommarafton då vi gifte oss. I år var det trettiofyra år, puh !!! som bara försvunnit. Vi måste alltså vara perfekta för varandra. 
 
 

Efter middagen gick vi upp till torget för att se om man fått upp ”trädet” ännu. Vi var uppe vi halvniotiden och trädet var uppsatt och torget var fullsatt. Vi fick se hur en man, till folkets jubel, klättrade hela vägen upp längs stammen och satte upp en flagga där det stod att man firar 400 år som stad i Altea. 

 
Vi nöjde oss med det och anslöt sedan till Per och Pernilla vid Mojito baren, där flera av er som läser har varit. Vi kom inte hem förrän halv två och då passade Anne på att hänga tvätt som sedan var torr i morse efter nattens värme. 
 
 

I dag har vi varit i Calpe och solat och badat. Ruskigt varmt, en bra bit över trettio grader, och nästan ingen vind till att börja med. Vattnet var dock, enligt mig, riktigt svalt så man blev avsvalkad om man låg i ett tag. Nu stod vi inte ut så länge utan åkte hem vid halvtretiden med tankar om att komma tillbaka på måndag. Väl hemma igen, efter lite handling till middagen och en biltvätt, så möttes vi åter av Biloute. Den här gången blev han kvar inne. Han har legat och sovit i soffan och en av fåtöljerna sedan strax efter tre och klockan är nu 19.00. Dock med undantag för att äta en favoritskinkskiva.

 
Det börjar också bli lite drägligt på terrassen nu, fortfarande varmt men solen ligger inte på och det kommer en väldigt liten bris ibland. Vi laddar nu för en grillmiddag hemma på terrassen. Kyckling på spett med en grekinspirerad sallad och en youghurtsås med citron och vitlök. Låter som rena hälsokosten. ♥

 

Värmerekord !

Publicerad 2017-06-21 18:40:00 i Allmänt

Efter två veckor med temperatur mellan 28 och 32 gr så nåddes kulmen idag. Just nu, 17.20, är det nästan 35 gr på balkongen och då står termometern ändå inte i solen. Nu ska det lägga sig lite till helgen men då åker ju vi till Altea i stället, är vi galna eller ?
 
 
Gårdagen bjöd på min första golfrunda på Mitcham på fyra veckor. Det var "bara" 32 gr men eftersom jag var osäker på min kropp så hyrde jag en bil. Ryggen, höften och benet fungerade bättre än vad de gjort på kanske ett år. Fysioterapin och pillrena har alltså bevisligen gjort sitt. Skönt med ett kvitto på det. Spelet var upp och ner men det skyller jag på fyra veckors "vila". Banan är för övrigt inte grön längre utan gul. Greenerna är dock bland de bästa jag någonsin spelat på. 
 
I dag var det gymet på förmiddagen, ett av de svalare ställena i området faktiskt. Lugnt och stillsamt pass för att inte överdriva nu när allt känns ok. Medans Anne sliter på jobbet i en väl luftkonditionerad lokal så jobbar "hemarbetaren" på i värmen hemma. Jag sätter i och för sig på AC´n mellan varven för att inte koka över. 
 
I dag var det, efter gymet, dags att göra i ordning lite inför vår resa. Jag åker ju till Gladö från Altea medans Anne åker till London för tredagarskonferens med jobbet. Skönt att fixa till lite innan vi åker. När vi båda kommer tillbaka till lägenheten på fredag nästa vecka får vi besök av en svensk kollega till Anne. Det är Anne som besökt oss tidigare både i Altea och i Amsterdam, men då tillsammans med Christine. 
 
Dagens jobb, i värmen, inleddes därför med att göra i ordning gästrummet vilket vi inte hinner annars eftersom hon kommer samma kväll som vi kommer hem. Det blev sedan tvätt och hängning, strykning och dessutom materialvård av mina golfgrejer efter gårdagens spel. Balkongen ska också föreberedas för vår bortovaro. Jag måste "dränka" allting och sedan ställa i ordning alla krukor så att gubbarna i consigieret kan komma åt att vattna en gång under helgen. Anne hinner sedan fylla på vatten på tisdag innan hon åker på konferensen. Som sagt ska värmen lägga sig lite till helgen så jag tror att växterna kommer att klara sig fint. Just nu meddelade Anne också att hon är på båten på väg hem och det är som att åka i en bastu.
 
 
 
Nåväl i morgon kväll åker vi i alla fall till Altea för midsommarfirandet. I handbagaget finns då lite Hönökaka så att vi kan göra den för vår del traditionella silltårtan på midsommarafton. Vi får väl se om vi lägger ut någon fin bild på den när det är dags. Om det inte gör det så får ni ha en bra midsommar allihopa och så hoppas vi på hyfsat väder. 

Midsomer veckan före midsommar !

Publicerad 2017-06-19 15:34:00 i Allmänt

Oj vad länge sedan vi bloggade, över en vecka sedan. Måste bero på värmen vi haft, som bara blir "värre och värre". Man ska inte klaga men nu har vi haft över 30 gr i flera dagar. I dag, måndag, lyckades jag få igång AC anläggningen så nu blir det svalare inne. Nu gillar vi ju värmen och solen och det är lilka bra att vänja sig eftersom vi åker till Altea på torsdag kväll för vår, numera sedvanliga, midsommarvistelse. 
 
Mitt högra ben har blivit mycket bättre, för att inte säga nästan helt bra. Det är alltså Micke som skriver. Fysioterapi och infammationshämmande piller har löst problemet verkar det som. Nu är det bara att fortstätta med övningarna och lägga dem till de jag redan har från höftrehaben. Jag försöker köra övningarna på gymet så mycket det går eftersom det är skönare på mjukmatta än på hårda golvet hemma. Dessutom kan jag passa på att köra lite cykel och överkropp.
 
I tisdags var jag till golfklubben för första gången på tre veckor. Jag spelade inte utan gick med "gubbarna" tre hål i det fina vädret. Snacka om att bli sugen på spel igen. I dag fick vi dessutom varningsmail från klubben om värmen. Man hade haft några incidenter i helgen som gått med spelare som inte druckit ordentligt. Många äldre medlemmar som slarvar med drickandet. I morgon, tisdag, ska jag spela Mitcham för första gången på fyra veckor. Har bokat en bil ifall benet inte pallar. 
 
 
I veckan som gått var det också dags för fönsterputs utifrån. Det innebär lite bök på vår balkong eftersom våra växter blivit "enormt" stora. Jag måste se till att fönsterputsaren, som kommer via rep från taket, kommer åt fönstren. Den här gången fick jag ställa in de mindre krukorna i vardagsrummet och flytta undan de större från fönstren. När den lilla jasminen kom in kändes den sötaktiga härliga doften tydligt. Också en liten påminnelse om liknande blomdoft i Altea.
 
 
Eftersom vädret skulle fortsätta vara fint bestämde vi i torsdags kväll att göra en utflykt i helgen, snabba ryck med andra ord. Nu var det dags för "Midsomer tour". Alltså en trip med bilen till Oxfordshire och området där DCI Barnaby och hans assistent, DS Jones, löser mord i "Midsomer murders". Vi lyckades boka ett hotell med kort varsel, det var inte så mycket ledigt. 
 
 
När vi väl lämnat motorvägarna efter ca en timme så kom vi in i ett underbart vackert landskap. Dalgångar och trädklädda åsar blandat med ängar och fält. Mängder av klassiskt engelska byar. Vi hade en plan som innefattade ett antal stopp i byar och städer där man spelat in olika scener. Nu kan jag inte säga att vi kommer ihåg scenerna men helt klart är att man känner igen miljöerna. 
 
 
Under eftermiddagen "råkade" vi köra genom byn där vi skulle bo. Vi passade på att stanna till vid det lilla hotellet, det enda i byn, och checka in och ta en liten paus. Hotellet har också varit inspelningsplats i något eller några avsnitt. 
 
 
Ett riktigt mysigt hotell men utan AC. Som tur var hittade vi en bordsfläkt som i alla fall fläktade runt luften lite. Byggnaden var väldigt gammal med de typiskt engelska smala trapporna vart man än skulle gå. Inredningen i restaurangen och baren var också typiskt engelsk med gamla bilder överallt. 
 
 
När vi installerat oss tog vi en taxi till nästa stad vi tänkt besöka. Det var Henley on Thames. Alltså en liten stad som ligger vid Themsen. Där tänkte vi oss en hyfsat tidig middag eftersom vi bara ätit frukost och druckit en kaffe under dagen. Det var fantastiskt fint nere vid Themsen. Inte alls samma Themsen som vi har här i London, mera som en badort med mycket fritids och utflyktsbåtar. Dessutom inget tidvatten eftersom det är så långt in i landet. Vi satte oss ner på ett ställe vid floden och tog något att dricka. Vi kände dock inte för mat där utan gick vidare. 
 
 
Vi hittade sedan en pub, med en mysig innergård, där vi fick plats under ett parasoll. Det var ju över trettio grader. Klockan var då nästan 16.30. Lite tidigt för middag kanske men har man inte ätit lunch så var det rätt så mycket hungerkurr i magen. Anne gick för att beställa mat, vilket man nästan alltid gör vid pubdisken i det här landet. Hon kom tillbaka med två glas rose och berättade att köket inte öppnade förärn 18.00. Nu hade vi ju bra platser som vi inte ville tappa så vi stannade kvar och åt en god lever när köket öppnat. Mycket folk hela tiden som först och främst drack men som också åt när köket öppnat. Mätta och belåtna åkte vi sedan tillbaka till hotellet igen. På TV var det då självklart Morden i Midsomer. Tyvärr mest från en rättssal så vi fick inte chansen att känna igen några miljöer. 
 
Efter en varm natt, trots fläkten, intog vi en klassisk english breakfast. Inga kantiner med bacon och ägg här utan man beställer det man vill ha och får det serverat vid bordet direkt från köket. Fräscht och gott. 
 
 
Efter utcheckning åkte vi till vårt sista mål. En liten stad som heter Wallington där i stort sett hela den gamla "Market Place" och alla byggnader runtom varit med i många avsnitt. Nu var det ännu varmare så det fick bli en iskaffe innan vi började återfärden till London. Återigen en härlig resa mot motorvägen, smala vägar med väggar och tak av buskar och träd. Buskarna på sidan är klippta som väggar och är så nära att backspegeln stöter i ibland. Hur som helst var vi hemma ganska tidigt och fick en eftermiddag i hettan på balkongen och inne. En väldigt lyckad utflykt som definitivt ska göras i fint väder. Dessutom inte så långt bort. Ungefär 50 km som ändå tog över en och en halv timme dit och lite kortare tid hem. Detta eftersom man alltid måste lägga tid på att komma ut och in ur "Storlondon".
 
 
Som sagt så blir det Altea i midsommar. Vi vet att det blir varmt men det fläktar ändå llite mer där från havet och vi har alltid stranden att ta till. Blir säkert minst en dag i Calpe med mycket bad. Vi kanske hör av oss därifrån. 
 
 
 
 
 

Yes! vi blir kvar i lägenheten.

Publicerad 2017-06-10 20:05:00 i Allmänt

Med den här rubriken menar vi att vi får bo kvar i vår lägenhet ett år till från september räknat. Känns jätteskönt eftersom vi trivs så bra här. Vi var lite oroliga eftersom ägarna bara ville skriva kontrakt på ett år i taget då de har en son som skulle börja på universitetet i höst, det var aktuellt med ett universitet i centrala London. Nu blev det uppenbarligen inte så utan vi kan bo kvar här till september 2018.

 
I övrigt har veckan för mig, Micke, varit seg. Mycket bättre i benet men fortfarande ”sjukskriven”. Den inflammationshämmande medicinen fungerar bra och i slutet av veckan kunde jag sluta ta ”painkillers” på nätterna. Men det är fortfarande inte bra. Fysiotherapin i fredags var bra även om han ”torterade” mig rejält.  Även om det blir bättre och bättre så är det trist att inte kunna åka till golfklubben eller gå till gymet. Dessutom inte kunna ta några längre promenader. Nåväl vi får se efter nästa vecka om jag inte är "på banan” igen.

I tisdags firade vi den svenska nationaldagen med svenska flaggan, fajitas till middag och Niklas Strömstedt på TV. Helt otroligt hur många bra låtar han skrivit och framfört. 

 
I torsdags var det, som alla vet, val här i UK. Vi fick naturligtvis inte rösta i ”General election” men däremot i ”by-election” som motsvarar kommunvalet hemma i Sverige. Eftersom vi är hyfsat insatta i hur de olika partierna resonerar så tyckte vi att det vore kul att ha röstat en gång under vår tid här. Det är ett helt annat valsystem än hemma, man röstar egentligen inte på ett parti utan på en person i valkretsen som representerar sitt parti. Så när vi kom till vallokalen med våra röstkort fick vi ett papper med tre namn, som representerade var sitt parti, och en kryssruta efter namnet. Man satte ett kryss i rutan och vek ihop papperet och stoppade i en urna. Inga kuvert alltså. Vallokalen låg dessutom i vårt kvarter så jag mötte Anne när hon kom med båten och så gick vi ett par hundra meter till lokalen. Om resultatet kan man väl säga som någon av alla krönikörerna i media skrev. "varför utlysa nyval när det inte behövdes". Tror säkert att May tänker likadant i dag. 
 
 

I dag, lördag, var det dags för Anne att bli tio år yngre. Dvs att gå till frissan. Där var det ny frisörska vilket betydde ny frisyr. Annorlunda men jag gillade den direkt. Lite tufft faktiskt.

 

Efter hårfixet träffades vi på Kings Road för att ta oss till ”Chelsea farmers market”. Anne hade hittat den på nätet. När vi kom dit var det nog så att det var platsen som hette så. Inga marknadsstånd med livsmedel som Anne sett på nätet. Förmodligen var vi på fel ställe. Men det var ett jättefint ställe med små butiker och restauranger i låga byggnader. Som en oas mitt i stan. Man vill tydligen riva allt för att bygga bostäder. Hoppas inte det sker så länge vi är kvar. Vi tog en liten vätskepaus med tillhörande hummus och bröd. Hit kommer vi säkert igen. Vi köpte ett hängande fågelbad till vårt japanska körsbär i Gladö. 

 
När vi klev av bussen vid ”Chelsea Old Town Hall” var det som vanligt bröllop, som bilden ovan visar. Det är tydligen ett väldigt populärt ställe att gifta sig ”borgerliget” på. Nu stod det ett gäng utanför och väntade på brudparet som strax skulle komma ut. Vi anslöt och tänkte att det vore kul att få en bild av detta skådespel som sker flera gånger om dagen. Massor av konfetti spreds ut och till slut kom det lyckligt nygifta paret ut.

 

Måste också nämna att vi passade på att gå in i en djuraffär/veterinärklinik som låg på området. Där köpte vi en typ av gummikarda med mjuka nabbar som vi ska ta med oss till Altea för att kunna borsta vår kompis Biloute. Han får all omvårdnad han behöver av sin matte men lite lös päls kan man alltid ta bort när han är hos oss. Dessutom kommer han säkert att gilla oss ännu mer om vi också börjar sköta om honom och inte bara ge honom skinka.

 
När vi väl kommit hem var det så soligt och fint så att vi tog ett par timmars pressande på balkongen. Det har annars varit en vädervecka som inte varit så trevlig. I tisdags morse när Anne skulle gå till båten var det ösregn och halv storm, regnet kom på tvären. Tio grader i luften gjorde inte saken bättre. Resten av veckan har varit mulen och sval med Londonmått mätt. I dag, som sagt, kom dock värmen tillbaka i och med solen fick lite utrymme igen. Nu hoppas vi på samma väder som vi hade för en vecka sedan. Då tog jag på mig shorts och råkade säga att nu blir det shorts resten av sommaren. Tji fick jag.

När solen till slut gick i moln tog vinden bort värmen och vi fick flytta in. Jag satte mig att blogga samtidigt som jag tittar på VM kval mellan Skottland och England. Stor match här men inte lika fantastisk som den jag såg i går kväll mellan Sverige och Frankrike. Jag förstår att svenska förbundskaptenen, Janne Andersson, säger i media att han fortfarande inte litar på att det verkligen hände det som hände.

Nu får vi se vad vi hittar på i morgon. Nästa vecka finns inget speciellt inplanerat. Jag hoppas att jag fortsätter att bli bättre så jag kan börja aktivera mig igen och inte bara köra fysioövningar. Och nu, efter par timmars svärande och krånglandet med bilder och dator så är jag klar med blogginlägget. Då har dessutom himlen klarnat upp och alla moln försvunnit. Vädret ändrar sig fort på den här ön. Dessutom blev det en avslutning på fotbollsmatchen mellan Skottland och England som påminde lite om Sveriges match igår. Skottland såg ut att vinna efter två mål de sista tre minuterna men England kvitterade på övertid. Inte lika spektakulärt som Sveriges match men det är ändå kul när det händer mycket i slutet. 

 

 

 

Terrorn slog till igen!

Publicerad 2017-06-04 20:23:00 i Allmänt

Tyvärr var det inte den här rubriken jag hade planerat inför detta inlägg. Men i går kväll när vi gick och la oss efter en kväll ute på stan så kunde jag läsa på nätet att det, just precis när vi kommit hem, hade skett ett nytt terrordåd i London. Själva hade vi varit på konsert vid Sloan Square, så vi var tack och lov en bra bit från där det hände. Hur som helst är det inte roligt som det blivit. En konsekvens av det hela, som vi båda märkt av redan innan detta, är att vi numera, utan att tänka på det, blivit uppmärskamma på fordon som rör sig konstigt och stora lastbilar som är på platser och tider då det inte känns naturligt. Det är säkert så att vi anpassat oss till hur det är här i London just nu. Vi har en helt annan koll än vad vi haft tidigare.

Därmed lämnar vi det tråkiga och övergår till vad rubriken egentligen skulle ha varit. Min tanke var att rubriken skulle varit ”Åter till tonåren”. Vad det egentligen innebär återkommer jag till senare. Hur som helst så kommer det att handla om vårt konsertbesök i går kväll.

Innan det så går vi tillbaka till vad som hänt i slutet av veckan. Som jag skrev i förra veckan har jag haft en jobbig period med smärta i höger ben och svårt att gå. I torsdags var jag på läkarbesök för första gången, positivt bemötande och allt fungerade som det skulle. Jag åkte buss dit och busschauffören stannade till och med bussen för min skull nära vårdcentralen. Läkaren kände och bände lite och så fick jag en remiss till röntgen. Den gjordes i fredags och det var på ett större sjukhus i de centrala delarna av Chelsea.

 
Allt gick bra och hon som tog röntgenbilderna sa direkt att det inte såg ut att vara något fel på höften. Däremot undrade hon var jag gjort operationen eftersom hon kunde se att det inte var samma proteser som man använder här i UK. Skönt att få ett besked om att det inte var protesen som var boven. Sedan var det, i går, lördag, dags för min första fysioterapi (sjukgymnastik).

Stället heter Chelsea Harbour Club och innehåller allt från tennis, simning, nagelvård, spa i alla dess former och även fysioterapi. Han som undersökte mig kom fram till att det är en stor nerv som leder från ryggraden och ända ner till foten som hamnat i kläm uppe i ryggraden och blivit inflammerad. Precis som jag/vi trodde. Jag har fått piller från läkaren och övningar från fysioterapin och kan redan i dag, söndag, känna lite bättring för första gången på snart två veckor. Ska tillbaka till både läkaren och fysioterapin nästa vecka och hoppas på ytterligare bättring.

På tal om lördagsmorgonen så blev det så att Anne körde bil igen för första gången på länge. Hon släppte av mig vid fysioterapin och åkte sedan och handlade på Sainsbury. Var tydligen skönt för henne att få gå själv i affären för en gångs skull. När jag handlar blir det mer enligt lista och inte så mycket spontant.

När vi kommit hem såg vi hur det plötsligt kom ett gäng till parken som uppenbarligen skulle ha barnkalas. Man satte upp partytält och lade ut filtar. Det var ett tjugotal påsar till de barn som skulle komma och man kom även bärande på stora folieformar med mat. Mycket riktigt var det ett stort barnkalas i det soliga men blåsiga vädret. Det såg riktigt lyckat ut.

 
Eftersom det var hyfsat fint väder hade vi bestämt att gå ner till vår ”kvarterspub” vid floden och äta lunch. På väg dit gick vi genom vår park och sedan utmed floden till puben. På vägen var vi tvungna att ta lite bilder på de fantastiska blommorna som finns i en av delarna av parken.
 
 

På bilderna syns vallmo och en mängd andra blommor. Tyvärr kan man ju inte få fram doft genom bilderna men de stora jasminbuskarna som blommade doftade ljuvligt. Tyvärr hade pionerna slagits ner av åskregnet i fredags eftermiddag. När vi kom till Waterside, som puben heter, fick vi först ta ett bord under ett parasoll, eftersom det var fullsatt i övrigt, skönt men ändå ingen direkt värme. Så fort det blev ett bord i solen ledigt så tog vi våra glas och tallrikar och flyttade dit. När vi väl kom till solen så kom också doften av jasmin och förgyllde vår lunch. Självklart drack vi något gott till lunchen, på bilden är det en pint med Pimmsblandning för Anne och en pint lager för mig.

 
 
Som jag nämnde tidigare skulle kvällen ägnas åt en konsert på Sloan Square. Cadogan Hall, där vi varit tidigare och sett en ”Motown konsert” som var jättebra. Nu hade vi köpt biljetter till, ”Tribute to David Bowie”. Han gick ju, som alla vet, bort för lite mer än ett år sedan.
 
Innan det var dags att åka till konserten blev det en eftermiddag i solen på balkongen. Vad vi har kunnat se från balkongen verkar det som att ”shortstiden” har inletts. Alla män bär shorts, troligen en engelsk lag att göra det från första juni. Även om en del folk går lättklädda hela året så är det extra tydligt just nu.

Nåväl, vi tog bussen till Sloan Square och var där i god tid. Vi hann med ett glas vin på Cadogan Hall innan det var dags att sätta sig i salongen för att se föreställningen

 

Det blev en ”resa” genom hela Bowies karriär. Och det är här som min egentliga rubrik kommer tillbaka. ”Åter till tonåren”. För det första så gjorde Bowie sina första låtar när jag och Anne var tio eller elva år gamla. Det blev en rad klassiska låtar, Life on Mars, Space Oddity (Ground control to major Tom), Young Amercians, Rebel Rebel, Fashion, Ashes to Ashes, Changes, Golden Years, Ziggy Stardust, Under Pressure (med Queen) och slutnumret blev inte helt oväntat “All the young dudes”. Jag kan inte räkna upp alla de låtar som spelades, självklart också en del som man inte tyckte lika mycket om men totalt sett var det fantastiskt.

Dessutom var det med en klassisk uppsättning, två gitarrer, en bas, keyboard och trummor. En sångare som mellan varven var förvånansvärt röstlik Bowie och som dessutom, precis som Bowie, spelade saxofon i en del av låtarna. Alltså ingen stor symfoniorkester som man har ibland. Det här kändes mer äkta på något sätt. En härlig kväll som förde tankarna tillbaka till tonåren och naturligtvis även tiden därefter. Jag kan inte låta bli att förvånas över att man (jag i alla fall) så här, 40 år senare, fortfarande kan uppskatta ylande elgitarrer, dunkande trummor och emellanåt något som jag känner igen som  "Status Quo riff". Publiken var i vår ålder och naturligtvis även lite äldre eftersom han slog igenom tidigt. Jag hörde någon äldre kvinna som på vägen ut sa att det varit lite väl hög volym. Hon hade nog förträngt hur det var på 70 talet.

 
I dag, söndag, har det varit en riktig hemmadag. Skönt att bara få ta det lugnt också, kan inte minnas att vi haft en sådan söndag sedan vi kom hit. Mitt högra ben har också för första gången på länge känts lite bättre. Säkert de inflammationsdämpande pillren som börjat kicka igång. Håller tummarna för ett lättare gymbesök i mitten av veckan. Någon golf på fredag blir det inte eftersom jag har fysioterapi på morgonen. Kanske ett besök på golfklubben på tisdag för en frukost och lite snack med gubbarna innan dom spelar. 

Vi måste också fortsätta att trakassera er med bilder från vår balkong. Det går undan nu, fuchsian fortsätter att öka på blomningen, Hortensian är i full färg sedan någon dag och afrikanska liljan slår ut inom ett par dagar med över 15 blommor. Pelargonerna och verbenan blommar och allting verkar må jättebra. Sommaren är på gång här i London med andra ord.

 
Dock har det i dag inte varit fullt lika varmt så det blev en eftermiddag framför TV med Nordea Masters från Barsebäck. Tyvärr såg det som att det var riktigt skitväder på Barsebäck. Alltid kul att se en stortävling på en bana man själv har spelat även om det inte var så lång när vi spelade den. Man blir också imponerad över hur dom fortsätter att spela bra golf i det vädret. Jag är inte förvånad över Stensons spel men däremot lite imponerad över att Alex Norén lyckas spela så bra efter att ha vunnit en av de stora tävlingarna på Europatouren förra helgen.

Anne har fortsatt med sina båtturer till och från jobbet, kommer säkert att bli så en tid framöver också. Det gäller att passa på när det är rätt årstid. Dessutom går det så mycket fortare än att åka tunnelbana och buss. Det är självklart dyrare än att åka buss och tunnelbana så det är något som man bara unnar sig under sommartiden, Det var några riktigt fina morgnar i slutet på veckan som bilden nedan visar. Klart att det var det eftersom vi också haft 28 till 30 gr på eftermiddagarna fram till och med lördag.

 
Slutligen hoppas vi nu att vi får vara fredade ett tag från dessa terrorattacker. Det går inte att komma ifrån att det påverkar en. Jag tycker att man, här, är jätteduktiga på att hantera händelserna men det spelar ingen roll hur duktiga man är om det bara fortsätter hela tiden. Det läskiga är ju att den typen av attacker som var vid London Bridge i går kväll, Manchester för lite mer än en vecka sedan, Stockholm och vid Westminster för någon månad sedan, inte går att skydda sig emot. Dessutom så är det förmodligen så att andra radikaliserade personer blir inspirerade att göra likadant. Men det är inte något vi kan göra så mycket åt utan det är ”bara” att leva vidare och hoppas på bättring.

 

 

 

 

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela