ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Terrorn slog till igen!

Publicerad 2017-06-04 20:23:00 i Allmänt

Tyvärr var det inte den här rubriken jag hade planerat inför detta inlägg. Men i går kväll när vi gick och la oss efter en kväll ute på stan så kunde jag läsa på nätet att det, just precis när vi kommit hem, hade skett ett nytt terrordåd i London. Själva hade vi varit på konsert vid Sloan Square, så vi var tack och lov en bra bit från där det hände. Hur som helst är det inte roligt som det blivit. En konsekvens av det hela, som vi båda märkt av redan innan detta, är att vi numera, utan att tänka på det, blivit uppmärskamma på fordon som rör sig konstigt och stora lastbilar som är på platser och tider då det inte känns naturligt. Det är säkert så att vi anpassat oss till hur det är här i London just nu. Vi har en helt annan koll än vad vi haft tidigare.

Därmed lämnar vi det tråkiga och övergår till vad rubriken egentligen skulle ha varit. Min tanke var att rubriken skulle varit ”Åter till tonåren”. Vad det egentligen innebär återkommer jag till senare. Hur som helst så kommer det att handla om vårt konsertbesök i går kväll.

Innan det så går vi tillbaka till vad som hänt i slutet av veckan. Som jag skrev i förra veckan har jag haft en jobbig period med smärta i höger ben och svårt att gå. I torsdags var jag på läkarbesök för första gången, positivt bemötande och allt fungerade som det skulle. Jag åkte buss dit och busschauffören stannade till och med bussen för min skull nära vårdcentralen. Läkaren kände och bände lite och så fick jag en remiss till röntgen. Den gjordes i fredags och det var på ett större sjukhus i de centrala delarna av Chelsea.

 
Allt gick bra och hon som tog röntgenbilderna sa direkt att det inte såg ut att vara något fel på höften. Däremot undrade hon var jag gjort operationen eftersom hon kunde se att det inte var samma proteser som man använder här i UK. Skönt att få ett besked om att det inte var protesen som var boven. Sedan var det, i går, lördag, dags för min första fysioterapi (sjukgymnastik).

Stället heter Chelsea Harbour Club och innehåller allt från tennis, simning, nagelvård, spa i alla dess former och även fysioterapi. Han som undersökte mig kom fram till att det är en stor nerv som leder från ryggraden och ända ner till foten som hamnat i kläm uppe i ryggraden och blivit inflammerad. Precis som jag/vi trodde. Jag har fått piller från läkaren och övningar från fysioterapin och kan redan i dag, söndag, känna lite bättring för första gången på snart två veckor. Ska tillbaka till både läkaren och fysioterapin nästa vecka och hoppas på ytterligare bättring.

På tal om lördagsmorgonen så blev det så att Anne körde bil igen för första gången på länge. Hon släppte av mig vid fysioterapin och åkte sedan och handlade på Sainsbury. Var tydligen skönt för henne att få gå själv i affären för en gångs skull. När jag handlar blir det mer enligt lista och inte så mycket spontant.

När vi kommit hem såg vi hur det plötsligt kom ett gäng till parken som uppenbarligen skulle ha barnkalas. Man satte upp partytält och lade ut filtar. Det var ett tjugotal påsar till de barn som skulle komma och man kom även bärande på stora folieformar med mat. Mycket riktigt var det ett stort barnkalas i det soliga men blåsiga vädret. Det såg riktigt lyckat ut.

 
Eftersom det var hyfsat fint väder hade vi bestämt att gå ner till vår ”kvarterspub” vid floden och äta lunch. På väg dit gick vi genom vår park och sedan utmed floden till puben. På vägen var vi tvungna att ta lite bilder på de fantastiska blommorna som finns i en av delarna av parken.
 
 

På bilderna syns vallmo och en mängd andra blommor. Tyvärr kan man ju inte få fram doft genom bilderna men de stora jasminbuskarna som blommade doftade ljuvligt. Tyvärr hade pionerna slagits ner av åskregnet i fredags eftermiddag. När vi kom till Waterside, som puben heter, fick vi först ta ett bord under ett parasoll, eftersom det var fullsatt i övrigt, skönt men ändå ingen direkt värme. Så fort det blev ett bord i solen ledigt så tog vi våra glas och tallrikar och flyttade dit. När vi väl kom till solen så kom också doften av jasmin och förgyllde vår lunch. Självklart drack vi något gott till lunchen, på bilden är det en pint med Pimmsblandning för Anne och en pint lager för mig.

 
 
Som jag nämnde tidigare skulle kvällen ägnas åt en konsert på Sloan Square. Cadogan Hall, där vi varit tidigare och sett en ”Motown konsert” som var jättebra. Nu hade vi köpt biljetter till, ”Tribute to David Bowie”. Han gick ju, som alla vet, bort för lite mer än ett år sedan.
 
Innan det var dags att åka till konserten blev det en eftermiddag i solen på balkongen. Vad vi har kunnat se från balkongen verkar det som att ”shortstiden” har inletts. Alla män bär shorts, troligen en engelsk lag att göra det från första juni. Även om en del folk går lättklädda hela året så är det extra tydligt just nu.

Nåväl, vi tog bussen till Sloan Square och var där i god tid. Vi hann med ett glas vin på Cadogan Hall innan det var dags att sätta sig i salongen för att se föreställningen

 

Det blev en ”resa” genom hela Bowies karriär. Och det är här som min egentliga rubrik kommer tillbaka. ”Åter till tonåren”. För det första så gjorde Bowie sina första låtar när jag och Anne var tio eller elva år gamla. Det blev en rad klassiska låtar, Life on Mars, Space Oddity (Ground control to major Tom), Young Amercians, Rebel Rebel, Fashion, Ashes to Ashes, Changes, Golden Years, Ziggy Stardust, Under Pressure (med Queen) och slutnumret blev inte helt oväntat “All the young dudes”. Jag kan inte räkna upp alla de låtar som spelades, självklart också en del som man inte tyckte lika mycket om men totalt sett var det fantastiskt.

Dessutom var det med en klassisk uppsättning, två gitarrer, en bas, keyboard och trummor. En sångare som mellan varven var förvånansvärt röstlik Bowie och som dessutom, precis som Bowie, spelade saxofon i en del av låtarna. Alltså ingen stor symfoniorkester som man har ibland. Det här kändes mer äkta på något sätt. En härlig kväll som förde tankarna tillbaka till tonåren och naturligtvis även tiden därefter. Jag kan inte låta bli att förvånas över att man (jag i alla fall) så här, 40 år senare, fortfarande kan uppskatta ylande elgitarrer, dunkande trummor och emellanåt något som jag känner igen som  "Status Quo riff". Publiken var i vår ålder och naturligtvis även lite äldre eftersom han slog igenom tidigt. Jag hörde någon äldre kvinna som på vägen ut sa att det varit lite väl hög volym. Hon hade nog förträngt hur det var på 70 talet.

 
I dag, söndag, har det varit en riktig hemmadag. Skönt att bara få ta det lugnt också, kan inte minnas att vi haft en sådan söndag sedan vi kom hit. Mitt högra ben har också för första gången på länge känts lite bättre. Säkert de inflammationsdämpande pillren som börjat kicka igång. Håller tummarna för ett lättare gymbesök i mitten av veckan. Någon golf på fredag blir det inte eftersom jag har fysioterapi på morgonen. Kanske ett besök på golfklubben på tisdag för en frukost och lite snack med gubbarna innan dom spelar. 

Vi måste också fortsätta att trakassera er med bilder från vår balkong. Det går undan nu, fuchsian fortsätter att öka på blomningen, Hortensian är i full färg sedan någon dag och afrikanska liljan slår ut inom ett par dagar med över 15 blommor. Pelargonerna och verbenan blommar och allting verkar må jättebra. Sommaren är på gång här i London med andra ord.

 
Dock har det i dag inte varit fullt lika varmt så det blev en eftermiddag framför TV med Nordea Masters från Barsebäck. Tyvärr såg det som att det var riktigt skitväder på Barsebäck. Alltid kul att se en stortävling på en bana man själv har spelat även om det inte var så lång när vi spelade den. Man blir också imponerad över hur dom fortsätter att spela bra golf i det vädret. Jag är inte förvånad över Stensons spel men däremot lite imponerad över att Alex Norén lyckas spela så bra efter att ha vunnit en av de stora tävlingarna på Europatouren förra helgen.

Anne har fortsatt med sina båtturer till och från jobbet, kommer säkert att bli så en tid framöver också. Det gäller att passa på när det är rätt årstid. Dessutom går det så mycket fortare än att åka tunnelbana och buss. Det är självklart dyrare än att åka buss och tunnelbana så det är något som man bara unnar sig under sommartiden, Det var några riktigt fina morgnar i slutet på veckan som bilden nedan visar. Klart att det var det eftersom vi också haft 28 till 30 gr på eftermiddagarna fram till och med lördag.

 
Slutligen hoppas vi nu att vi får vara fredade ett tag från dessa terrorattacker. Det går inte att komma ifrån att det påverkar en. Jag tycker att man, här, är jätteduktiga på att hantera händelserna men det spelar ingen roll hur duktiga man är om det bara fortsätter hela tiden. Det läskiga är ju att den typen av attacker som var vid London Bridge i går kväll, Manchester för lite mer än en vecka sedan, Stockholm och vid Westminster för någon månad sedan, inte går att skydda sig emot. Dessutom så är det förmodligen så att andra radikaliserade personer blir inspirerade att göra likadant. Men det är inte något vi kan göra så mycket åt utan det är ”bara” att leva vidare och hoppas på bättring.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela