ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Hemma igen !

Publicerad 2017-05-31 15:49:00 i Allmänt

Tiden går fort när man har roligt och nu är vi efter en lite seg hemresa tillbaka i vardagen igen.

Vi hade en avgångstid 21:55 i måndags (Katarinas plan till Leeds gick 30 minuter tidigare så det var ju bra tajmat) men precis som på nedresan så var det en inhyrd ”carrier” (hittar inte svenska ordet helt plötsligt) som körde ner oss. Inte lika bra flyt som när Easyjet själva kör, vilket märktes inte minst på passiv personal som inte såg till att få passagerarna på plats snabbt nog. Alltså blev vi ca 45 minuter sena upp i luften och väl på Gatwick var det knökfullt med folk. Bank Holiday i måndags i kombination med ”mitt-termins-lov” i skolorna har gjort veckan till en riktig restopp.

När vi väl var på stationen hade tågen som tar oss nästan ända hem slutat gå, men ganska snart kunde vi ta ett tåg till East Croydon varifrån vi tog taxi. Det har vi gjort några gånger tidigare också när vi haft sen ankomsttid. Kostar ca £40 men mitt i natten kan det vara värt om alternativet är flera byten och därmed lång restid. Nu hade vi lite otur med taxin också den här gången. Det stod ingen inne så vi fick vänta ca en kvart på en bil. Nåja – hemma strax före två och sen en liten sovmorgon som kompensation så gick det ju bra det med.

Sista dagen i Altea blev det lite ”kultur”. Efter att ha etablerat oss en dag, golfat en dag och legat på stranden en dag så bestämde vi oss för att visa Katarina den fina och högt belägna (540 meter över havet) byn Guadalest. Det är en av Spaniens mest besökta turistattraktion med gamla borgruiner och hus som klättrar uppför klippväggen. Nedanför ruinerna ligger en jättestor vattenreservoar som med sitt turkosa vatten är ett jättehäftigt blickfång och många (precis som vi) fotograferar sig med den som bakgrund. Många trappor att gå i blev det. Precis som alltid i Altea också. 

 
Vi tog en kaffe och traskade runt lite i affärerna innan vi åter började resan tillbaka till Altea (drygt två mil). Men istället för Altea blev det lunch på Coco Loco i Albir där vi njöt av sol och mat innan det blev dags att åka hem till lägenheten och börja förbereda hemresan. Dvs hänga tvätt, tömma kylen och soporna och plocka undan allt från terrassen.

Och så lämna tillbaka blommorna såklart. I påskas hade vi köpt en Petunia och en Pelargon och de fick grannen ”ärva” av oss när vi åkte hem. Alternativet hade ju varit att slänga dem. Men vår granne tolkade det lite som att hon hade ”sett efter” blommorna åt oss så första morgonen när vi vaknade hade hon ställt dem på terrasskanten så vi skulle ta in dem till oss. Och då gjorde vi ju det – men lämnade tillbaka dem samma väg igen när vi åkte. Samma väg som lille Biloute brukar använda för att komma över till oss.

 
Biloute har självklart kommit och gått hos oss alla dagar. En av dagarna var han inne hos sig själv, men hörde uppenbarligen oss när vi kom i trappan, så han kom ut genom sin kattlucka bara för att följa med oss in. En annan dag blev han kvar i en av fåtöljerna i vardagsrummet när vi åkte i väg. Inga problem eftersom han kan gå ut på vår terrass och in till sig. 

Han är jättefin men just nu alldeles för mager tycker vi. Han var mycket kraftigare innan hans familj åkte till Indien tidigare i år. Vi misstänker att han inte blev så väl omhändertagen medan de var borta. De hade nån som matade, men katter vill ju ha lite sällskap också. Dessutom är han väldigt mycket utomhus nu. Ofta hela nätterna enligt Sophie. Han skulle behöva lägga på sig något kilo tycker vi. Micke har nästan erbjudit sig att åka ner och ”mata upp honom” en månad ......

 
Hemma på balkongen i London hade gubbarna på ”consierget” fått våra nycklar och uppdrag att gå in en gång och vattna. Så allt var fräscht. Det är tur att ha tillgång till sån service – annars dör ju växterna på några dagar om det är sol och vind. Men inte på vår balkong alltså.

Jag tog en bild i morse på en av våra Afrikas Lilja som hängt med från Holland. Den har 16 knoppar snart redo att slå ut. Konstigt nog bara den ena, i den andra finns inte en enda knopp i år heller. Den köpte vi dock sista månaderna i Amsterdam så dan kanske behöver lite tid innan den drar igång. Kanske till hösten eller nåsta sommar. 

Och i bakgrunden syns att Hortensian också börjat visa färg. Den kommer bli jättefin när blommorna växt till sig och alla blommar samtidigt i rosa. Det som syns bäst är naturligtvis den enorma fuchsian som Micke nu klippt in och ner för att den ska få plats. 

 
Nu har jag, Micke, tagit över pennan. Jag håller helt med det som Anne skrivit ovan och vill bara berätta om att, trots allt trevligt, så har jag kämpat hela tiden med min stackars kropp. Börjar bli tjatigt men det är förmodligen efterspelet av min för stora höftprotes, på högra sidan, som spökar. Nu värre än någonsin. Det började innan vi åkte, med en smärta från höften och ner till foten. Har aldrig haft så ont i hela mitt liv, när det är som värst. Naturligtvis jätteproblem med att gå. Som sagt var så kämpade jag på, vi gick en del och jag stapplade fram. Vi spelade ju också golf, tack och lov med golfbil. Jag har dock fått betala priset hela tiden. Voltaren mm hjälpte inte alls. Är nu lite orolig för att det är något fel runt höftprotesen men hoppas på att det "bara" är en nerv som hamnat i kläm på grund av överbelastningen som uppstår av att jag går snett. I morgon blir det läkarbesök och på lördag fysioterapi. Tråkigt att inte kunna röra sig som vanligt och definitivt inte kunna spela golf. Men som jag alltid säger. Man får inte vika ner sig. Så snart är jag nog igång igen. 
 
I dag har jag dessutom haft telefonmöte med Huddinge kommuns ansvariga för hanteringen av tomgränserna i samband med arbetena i Gladö. Jag var väl förberedd, och väldigt positivt inställd, så det blev ett bra möte. Vi förlorar en smal remsa av tomten ut mot vägen som kommunen löser in, troligen till inga pengar alls men det får man väl leva med. Sedan ska man slänta av ytterligare en bit, av det som fortfarande är vår tomt, ut mot nya gatan. I genomsnitt blir det ca 3 m in på tomten utifrån nuvarande vägen som påverkas. Vi förlorar ett par träd, staketet ska ersättas och sättas upp längre in på tomten, plommonträdet blir kvar men måste beskäras.
 
Allmäningen kommer att bli tillfällig transportväg under byggtiden, bra för oss, och sedan återställas. Tyvärr är det ett treårsarbete som man dessutom inte vet när det börjar hos oss. Det ska upphandlas tidigt i höst. Hur som helst har vi väntat i nästan 20 år på att få vårt vatten och avlopp, vardagslyx för oss, som vi gärna vill ha när vi flyttat tillbaka hem igen. Men nu får vi nog vänta och leva i en arbetsplats i några år innan det är klart. 
 
 
Ha det bra därhemma.Om några veckor är det midsommar och ni måste börja fundera på om ni ska sitta ute eller inne. Och glöm inte att kolla vinterdäcken eftersom det då vänder mot mörkare tider igen.  

Långhelg i paradiset.

Publicerad 2017-05-28 19:15:00 i Allmänt

 

I torsdags var det så dags att åka till Altea igen. Den här gången tillsammans med Katarina, som vi skrev om i förra inlägget. Efter en liten försening på Gatwick kom vi ner ca en halvtimme efter att Katarina landat från Leeds.  Vi var i lägenheten vid 23 tiden. Helt ok. Det var 20 gr ute så efter att ha vi packat upp och sopat terrassen, provisoriskt, så hann vi också sitta ute en stund och skölja bort resdammet med en liten drink.

 
Fredagen började spännande.  Som vanligt behövde jag skura/spola terrassen från ”Afrikasand”,  fågelskit och växtdelar som hunnit fastna under vår bortovaro.  Medan Anne och Katarina var på nedervåningen så drog jag ut slangen och började spola och skrubba på terrassen. Det gick jättebra även om jag tyckte att det var lite dåligt tryck på vattnet. Jag spolade med ganska varmt vatten så man inte behöver så mycket rengöringsmedel. Efter en stund skulle jag minska värmen för att även kunna vattna växterna. När jag stängde av munstycket ute på balkongen hörde jag något inifrån. Jag undrade i mitt stilla sinne om Anne satt igång en tvättmaskin.

När jag kom in i sovrummet fick jag ett brutalt uppvaknande. Ute i hallen sprutade det vatten ur ett hål i slangen. Eftersom jag stängt av ute på terrassen så ökade trycket rejält i hålet i slangen och det var som en jättefontän. Troligen hade det legat och läckt lite grand när jag höll på ute men nu var det värsta floden. Det blev som ett vattenfall i trappan ner till undervåningen och där rann det mot gästrummet och ut mot vardagsrummet. Taket i trapphuset var blött liksom väggarna i trapphuset. I badrummet var ena väggen blöt och golvet badade i vatten. När jag fått stopp på eländet och vi torkat upp vattnet kunde vi konstatera att trapphuset aldrig varit så rent och fint förr. Tur att läckan inte var i sovrummet för då hade säkert både sängkläder och madrasser varit dyngsura. Slangen är nu fixad. 

Efter detta var det, som vanligt första dagen, dags för att handla det vi behöver. Alltså en tur till Carrefour, som vanligt första dagen, dar har dom en underbar fiskdisk som vi tyvärr inte kunde utnyttja just då. På vägen hem därifrån blev ett stopp på golfbutiken för att hämta ut mina nya järnklubbor och den järnsexa som Anne inte fick med när hon köpte sitt järnset förra gången vi var här.  Vi passade också på att spola av bilen som var helt täckt av damm på vi hämtade den på flygplatsparkeringen

Snabba ryck var det. In och packa upp och sedan iväg med bilen till en liten bar/restaurang som Anne sett på nätet. Längst ute på en pir vid en småbåtshamn. Jättecharmigt ställe där vi satt längst ute med fötterna strax ovanför vattenytan. Ett par timmar i full sol med utsikt över havet och Altea och med jättegod lunchmat, stället heter Portosenso och ligger alldeles utanför Altea på väg mot Calpe.

 

Kvällen var ytterligare en kulinarisk upplevelse. Middag med Per och Pernilla som bokat bord på Sabor, en bit på vägen mot Albir. Efter en förfriskning hemma hos dem gick vi till Sabor och åt en riktigt god middag. Vi har sagt i flera år att vi skulle prova det och nu blev det ett riktigt favoritställe.

Lördagen var vikt åt golf med Johan. En härlig dag på banan där Anne spelade homogent och drog in 33 poäng. Katarina spelade förvånansvärt bra med Annes gamla klubbor och en putter som varit med sedan vi började spela golf. Vad gäller Johan så ser man tydligt att det finns mycket golf att plocka ut bara han börjar spela mer.  För min egen del glömmer vi den här rundan också, jag fick dock en hyfsad avslutning de sista fyra hålen så, ”drömmen lever” om en återkomst till mitt spel för några veckor sedan. Vädret var underbart med full sol men rejält blåsigt med varma vindar. Mellan 25och 30 gr.

 
Om ni undrar över bilden på de vit/rosa handskarna så symboliserar dom att damerna skulle vunnit stort över mig och Johan om vi hade tävlat. Klart dom vann när dom hade likadana handskar! Glaset med den röda drycken är en Tinto de Verano som var segrarnas val. 
 
Efter att ha "slitit" en dag på banan så hade vi redan innan bestämt oss för att kvällen fick bli en ”barbeque” på terrassen. Räkor, inköpta på vägen hem från banan till förrätt och kyckling till huvudrätt.
 
 
I dag, söndag, har vi varit i Calpe och solat på stranden.  Damerna gick ner för att bada men kom upp igen eftersom vågorna och baksuget var lite väl häftigt för att det skulle vara skönt.  Själv kände jag nog att det inte var aktuellt eftersom vattentemperaturen kanske inte var mer än 20 gr. Väl hemma igen har det blivit lite slapptid på terrasen för dem medan jag fixat till grillen så vi kan lämna den rengjord i morgon när vi åker hem. I kväll blir det indisk mat i gamla stan, skönt då kan vi ”rulla” den korta biten hem för en sista natt.

 

Som sagt, i morgon kväll åker vi hem. Vad morgondagen innehåller bestämmer vi i morgon när vi ser hur vädret blir. Våra plan till Gatwick och Leeds går ungefär samtidigt vi 21.30 tiden. Tiden går fort när man har det bra. 

Sommarkänsla i London.

Publicerad 2017-05-24 15:25:00 i Allmänt

Så har värmen kommit tillbaka på riktigt till oss i London. När jag sitter och skriver detta på balkongen, kl 13.15, så visar termometern 30 gr och då är det ändå lite soldis och små lätta moln runt om solen.  

I lördags var vi upp till Fulham Broadway för lite småhandling. Jag skulle bland annat ha stöttor till fuchsian som blivit för stor. Vi passade naturligtvis på att ta en lätt lunch på en av våra favoritpubar. Det blev lite nachos och ett scotsch egg med stark senap, att dela på. Jag tror vi berättat om ägget tidigare men det är ett löst ägg som är omslutet av något slags blodkorv med ett skal runtom. Vi började ute men fick flytta in då det började regna.

 
Medan Anne var inne och handlade passade jag på att gå de hundra meterna fram till Stamford Bridge, alltså Chelseas arena. Vilken kontrast mot hur det ser ut i kvarteret i övrigt. En jättearena mitt i citymyllret med de gamla ”sunkiga” husen. Säkerhetskontroll för att få komma in på området, den bestod i bombhund och kontroll av väskor. Detta var alltså innan det hemska som hände i Manchester så detta är vardagen här. Hit måste jag gå någon mer gång och då även ta rundturen i arenan och kolla in museet. Stor shop hade man naturligtvis och man gjorde självklart stor sak av att man vunnit ligan. Vimplar och banderoller runt hela Fulham Broadway och framförallt inne på arenaområdet. Det får nog bli ett matchbesök under nästa säsong, det är ju ändå på gångavstånd.
 
 
Sommarvärmen kom sedan på allvar i söndags då vi var på golfutflykt med kundvagnen, alltså vår lilla bil. Vi var inbjudna till Heartwoods årliga vårgolf. Låter större än det var. Vi var sju spelare på en på en fin liten bana strax utanför Tonbridge, som ligger en bra bit söder om London. Resan dit var ett äventyr i sig. Vi hade kollat innan och det skulle ta ca 1 timme och 15 minuter med bil. Jag bestämde, i enlighet med Google maps, att vi skulle ta oss ut till stora motorvägsringen, M25, innan vi skulle låta vår gps ta över. Den ”skrek” redan från början att vi skulle ta en annan väg. Vi förstod senare att den hade rätt eftersom det tog oss två timmar att komma fram. Men vi fick å andra sidan se den klassiska engelska landsbygden med smala vägar, kringgärdade av täta häckar. En härlig bilresa trots allt och ”kundvagnen” fick för första gången komma upp i en hastighet av 110 km/h. Har inte varit i närheten av det på åtta månader.
 
 
Väl framme blev det en enkel hamburgerlunch på klubbens terrass. Solen sken och det var skönt i största allmänhet, vi satt förstås ute på en terrass med utsikt över 18 hålet. Efter en stund kände jag att jag blivit väldigt svettig i baken och upp mot ryggen. Så varmt var det ändå inte så att det skulle behöva bli så. När jag reste mig var jag dyblöt från skinkorna och upp mot ryggslutet, då märkte Anne också att det var lika för henne. Tydligen hade de tjocka dynorna legat ute dagen innan då det regnat kraftigt. Det fanns uppenbarligen vatten kvar i botten som tog en stund på sig innan det hamnade i våra byxor. Det var ”jättekul” att vi båda såg ut som om vi  kissat på oss när alla de andra kom dit. Tävlingen/rundan ska vi inte prata så mycket om. Trång och kort bana med mycket träd runtomkring. Jag slog två utslag rakt in i skogen på ettan och så fortsatte det för oss båda. Riktigt skitspel även om jag räddade 32 poäng med bra chippar. Ingen av oss var i närheten av att vinna. Men vi hade en trevlig avslutning i solen på klubbens kvällssoliga terrass innan det var dags för hemfärd. Nu fick vår gps styra helt och hållet och då tog det ”bara” 1 timme och 30 minuter, utan att köra den stora motorvägen.
 
Som vi skrivit tidigare så åker Anne båt till och från jobbet. Den här veckan har hon lyckats få till bra bilder på hur stor skillnaden är på ebb och flod i Themsen. Bildkollaget visar den ”landgång” som hon går upp från båten när hon kommer till Chelsea Harbour på kvällarna. Vissa tider är det nästan plant och vissa tider gäller att kämpa i brant uppförsbacke.
 
 
I går, tisdag, kom Annes kollega från Leeds, Katarina Alf, på besök igen. Dags för konferens i dag och då passar det bra att hon övernattar hos oss innan de åker till banken på morgonen. Efter att vi under gårdagskvällen pratat om när vi ska besöka henne i Leeds slutade det hela med att hon bokade resa till Altea i morgon torsdag och alltså kommer att vara med oss under vår helg där. Kul med folk som är spontana. Dessutom är hon ”golfnörd” så hon blir med i vår runda på lördag som vi ska spela på Villaitana med Johan. (Levin). Sedan får vi väl se om det blir ytterligare någon runda, kanske på söndag. Om det inte blir det så kanske det blir stranden eller något annat kul. Vädret i Altea ser ut att bli jättefint även om det tydligen ska bli varmare här i London än vad det kommer att vara i Altea.

Som jag skrev i början är det riktig sommarvärme här just nu. I går eftermiddag var parken full av folk och det blir den säkert i eftermiddag också. Våra växter frodas å det värsta och jag har redan tvingats att klippa in fuchsian så att man ska kunna gå förbi den. Den är nu högre än olivträdet och jag måste nog kapa av de högsta grenarna. De kommer att få svårt att få del av vattningen annars. Men en fuchsia kommer alltid med nya grenar i det veck som finns nedanför där man klipper så det är nog inte sista gången jag får klippa den. Har nu inlett ”dränkningen” av växterna inför resan men är lite osäker på om jag inte ska be ”consigieret” att vattna en gång. Synd om några av dom torkar bort.

 
 
 
Som sagt i morgon kväll åker vi mot en härlig långweekend i Altea. Hoppas ni i Sverige också får en fin helg.

 

 

Äntligen kom regnet!

Publicerad 2017-05-19 17:25:00 i Allmänt

Ja det låter ju väldigt underligt med en sådan rubrik i ”paraplyernas land – Storbritannien” – men senaste månaderna och hela vintern har det varit ovanligt torrt. Visst har det kommit nån liten skur då och då, det gör det här. Men det har varit alldeles för ”futtigt”. Lite fukt i luften hinner aldrig göra nytta i backen. Kanske är det också därför vi konstaterat att blomningen gick så väldigt snabbt. Hägg och syren blommade över på nolltid.

Men nu har det alltså fyllt på rejält i några dagar. I onsdags till exempel var det verkligen dygnslångt regn. Och rejäla droppar som föll, inget fjöligt duggregn inte. Det syns tydligt på marken hur gräset börjar bli grönt igen. Men som människa är man ju aldrig riktigt nöjd, varför behövde regnet komma just i onsdags?

Vi hade firmafest på Heartwood just denna dag, firade att vi har fördubblat vår förvaltade volym sedan Handelsbanken köpte Heartwood för några år sen. Och för att fira detta (eller ha ett skäl till att ha en fest) så hade vi hyrt ”Sky-baren” på ett hotell i närheten.

Nu låter Sky Bar som nåt väldigt häftigt och framför allt högt, det var det inte här. Men 10:e våningen är ganska högt också beroende på omliggande fastigheters höjd såklart.

Festkommitteen hade fixat med ljusslingor och ballonger och gjort det riktigt mysigt. Tack och lov fanns det ett tak som gick att dra ut över området där vi var och det fanns även glasväggar för att skydda mot vind så i ärlighetens namn spelade det inte så stor roll att det regnade. Men visst hade det varit mysigare med himlen ovanför och att verkligen kunna sitta ute. Vi har ju haft så himla fina och varma kvällar sista tiden så det här var verkligen dålig tajming.

Chefen höll ett trevligt tal och tackade alla för gemensamma insatser. Baren var ”fri”, dvs det bjöds på bubbel, vin och öl och mat fick vi också. Och maten var så kallad ”food bowls”, dvs det serveras olika rätter i olika små portions-skålar. 4-5 tuggor per skål. Jag åt en jättegod risotto med sparris, inkokt lax på ruccola och en god ”curry”. Curry är väldigt populärt här i landet och är alltså inte kryddan curry utan ett samlingsbegrepp för en gryta tillagad med diverse orientaliska (oftast indiska) kryddor. Sedan fanns det ytterligare tre andra rätter men jag kände mig nöjd efter dessa.

(Bilden nedan på "food bowls är inte autentisk - bara ett exempel på hur det kan se ut.)

 
 
Nöjd kände jag mig också efter dryga två timmars minglande. Jobbigt att bara stå och åldern gör att det blir tröttsamt med den höga ljudnivån (80 personer hade kommit) av prat och musik. Så nån gång mellan åtta och halv nio tog jag en taxi hem. Ja jag lyxade till mig med det. Fötterna värkte och regnet vräkte ner så det var skönt att få vila fötterna på vägen hem.

Tänk, för 20 år sen hade man säkert varit kvar och ”stängt baren” !

Nu har jag åkt båt till och från jobbet i snart två veckor. Jätteskönt att slippa trängseln i tunnelbanan eller oväntade vägarbeten på bussvägen. Inga förseningar har det heller varit mer än några minuter ibland på kvällen. Från samma pir går nämligen en båt mot, bland annat, Towern, och den båten är så här års väldigt välbesökt inte minst av skolklasser. Så ibland kan det stå 200 personer som ska med den båten som alltså avgår några minuter före min. Och det är klart att det ibland tar tid att borda så många. Men värre förseningar än så har jag alltså inte lidit av.

Dessutom får jag alltid sittplats – jag tror nämligen inte båten får ta fler passagerare än det finns sittplatser (och flytvästar) till.

Lägger in en bild på piren där jag kliver på och av hemma. Notera att ”landgången” är nästan helt vågrät. Det är för att det är flod när bilden är tagen. Om det är ebb så lutar ”landgången” i en jättebrant uppförsbacke. Ska se om jag kan komma ihåg att fånga det på bild också nån gång.

 
Nu lämnar jag över tangentbordet till Micke så får han skriva några rader om sin vecka.

Min vecka har, som vanligt, varit aktiv även om det är mycket samma saker som görs. Jag tycker att det är bra att ha vissa rutiner när det är en vecka som inte innehåller något speciellt. Gymet fick besök tre gånger den här veckan av skäl som jag återkommer till.

Man skall icke förglömma de vanliga ”jobben” som städning, handling, tvätt mm mm. I tisdags var det golf som vanligt. Det märktes även där att det regnat en del dagarna innan. Fairway börjar skymta i grönt igen efter att ha varit snustorr ett antal veckor. Vi hade en härlig runda i kortärmat igen. Verkar vara som att jag tar med mig solen till vår tisdagsgolf varje vecka. Dessutom kändes det som att spelet är på väg tillbaka, 35 poäng med ett antal dåliga slag. Kanske ska ner på ”singelhcp” i alla fall innan säsongen är över. Oj hur tänkte jag nu, här är ju aldrig säsongen över utan vi spelar ju året runt, precis som i Amsterdam.

Som alla förmodligen vet så har Pm Theresa May utlyst nyval här i UK den 8 juni. Detta för att få större majoritet inför Brexitförhandlingarna. Eftersom vi är inskrivna i ”röstlängden” i the Borough of Hammersmith and Fulham, vilket är benämningen på kommundelen av London där vi bor, så har vi nu fått röstkort och får rösta i valet till kommunalfullmäktige. Eftersom vi har någorlunda koll på vad vi tycker och att det vore en kul grej att ha röstat här i UK så kommer vi att rösta den 8 juni.

 

Redan i går kväll ställde jag in min fredagsmorgongolf eftersom väderprognoserna visat på värsta regnet från i natt och över hela dagen. Det regnade i natt men kom inte en droppe från kl 4 i morse fram till kl 3 i em, då det kom tre droppar. Nu, kl 4 på em lokal tid, så tittar dessutom solen fram. Typiskt, men det kändes helt ok att byta golfen mot ett extra gympass. På söndag ska vi ju dessutom åka söderut och spela golf i närheten av Royal Tunbridge Wells, som vi tidigare skrivit om, och som är staden där Heartwoods huvudkontor låg tidigare. Det är anställda på Heartwood som anordnar golfen (men till självkostnad såklart). En rolig utflykt där vår bil ”kundvagnen” för första gången ska ut på den riktigt stora motorvägen, M25, och då vi kanske får se lite landsbygd från bilfönstret. Golfen blir väl som den blir, som vanligt. Jag hoppas anturligtvis att vi båda spelar bra, men att jag vinner :)

Ha en bra helg i det "sommarsverige" som det verkar vara om man lyssnar på radio och pratar med folk hemma. Hoppas det håller i sig.

 

Händelserik vecka och helg

Publicerad 2017-05-14 20:04:00 i Allmänt

 

Den här veckan och helgen har verkligen varit full av aktiviteter.  Till och med så aktiv att jag (hemarbetaren) inte ens hann med fredagsstädningen, den får bli i morgon måndag i stället. Det är länge sedan vi gjorde ett inlägg men det beror mest på att det varit ”fullt upp” på ett positivt sätt.

Som Anne skrev senast så funderade hon på att åka båt till och från jobbet denna månad. Nu är båtkortet inköpt och hon har åkt hela veckan med början i tisdags. Fungerar jättebra och det blir lite gratispromenad till och från båten, jobbet och här hemma.

 
För mig var det som vanligt golf i tisdags, skitspel igen, gymmet på onsdagen, bra igen. Inför torsdagen funderade jag på att åka till Kew Gardens, den fantastiska park och trädgårdsanläggningen som inte ligger så långt härifrån. Jag var där för nästan exakt tjugo år sedan då jag var i London och sprang Marathon. Vädret var så där på torsdagsmorgonen så jag velade om hur jag skulle göra. Till slut upphörde småskurarna och jag bestämde mig ändå för att åka. Buss och tunnelbana och när jag kom fram var det riktigt fint väder. Jag kom ihåg hur man skulle gå och kände igen vägen från tunnelbanan till ingången.
 

Den här gången tog jag mer tid på mig och gick betydligt längre sträckor. Självklart kunde jag inte göra det förra gången eftersom jag skulle springa Marathon ett par dagar senare. Kew Gardens är bland annat känt för sina träd. Inte så spektakulärt på bild kanske, men häftigt att se på plats.

 
Sedan har man också byggt en ”trädtoppsbana”. Man går, eller åker "hiss” upp till de största trädtopparna och där finns en gångbro runt om och genom flera av träden. Häftigt för en sådan som mig som dessutom är lite höjdrädd. Jag gick i alla fall trapporna upp istället för att åka hiss. Bilderna visar bla en närbild på vita kastanjeblommor med röda prickar i toppen på ett jätteträd.
 
 

Sedan tog jag mig till något jag inte såg förra gången, och som förmodligen inte blommade då. Rhododendron och Azalea området. Här i UK heter även Azaleorna Rhododendron. Eftersom det har varit väldigt torrt i vinter och i vår så var det tyvärr en del som redan var utblommat men man kan ändå tänka sig hur fint det kan ha varit när det var som bäst. Nu gillar ju både jag och Anne Rhododendron, eller rådisar som vi kallar dem. 

 
Jag själv gillar dessutom Azaleor lika mycket. Härligt klara färger och framförallt fler färgnyanser än vad rådisarna har.
 
 
Efter att jag trodde att jag lämnat rådis och azaleaområdet så kom jag in i en härlig azaleapark med doftande azaleor och bänkar att sitta på. 
 
 
På väg tillbaka mot lunchpausen gick jag genom The Palmhouse som är ett jättestort tropiskt växthus med växter från regnskogen mm. Efter att glasögonen och kameralinsen immat av sig så blev det några bilder därifrån också.
 
 
Utanför har man en inhägnad gräsyta med planteringar som växlar under året. Just nu var det stora Alliumlökar som blommade. Gräset är klippt så fint att man kan tro att man krupit med nagelsax. Vad gäller gräsytorna i övrigt i parken så får man gå överallt och bekanta sig med växterna. Och som syns så har de Canadagässen fått ut sina ungar på promenad redan medan de Egyptiska gässen ligger och myser i gräset.
 
 

Efter en lunch på anläggningen bestämde jag mig för en ”andra halvlek”. Jag såg på kartan att det fanns fler områden som jag inte sett tidigare. Som ni ser får man nöja sig med en pappmugg till ölen på ett sådant här ställe

 
Det började med Princess Dianas Conservatory, ett stort växthus med växter från olika växtzoner, från kaktusar, orkidéer, palmer mm, mm.  Bakom det låg ”Alpin area” vilket är ett stort område med ”alpina” växter som gillar lite svalare och tuffare klimat. Inte så mycket jord utan stenpartier och vattendrag.  I ett litet växthus hade man växter som blev nerkylda av kalluft som blåste ur marken.

Avslutningsvis såg jag fram emot Orangeriet som skulle bli min sista anhalt. Första missen! Det var ett riktigt orangeri men det innehöll endast restaurang. På väg dit passerade jag det lilla men fina KEW Palace. Sammanfattningsvis en fantastisk dag i bra väder. Jag rekommenderar det definitivt till den som är intresserad, har tid och orkar gå långt. Det finns i och för sig ett ”pensionärståg” som tar en runt hela parken om man vill. När jag kom hem blev det ett fotbad på balkongen för att glädja de stackars fötterna som gått ganska långt.

Så blev det fredag och då var det golf för mig som vanligt men inte som vanligt. Den här gången var det tävling. Fyrmannalag och bästboll där man räknade de två bästa poängen på varje hål. Jag spelade i lag med mina spelkamrater, John, Bob och Len. Jag spelade, som vanligt nu för tiden, dåligt men vi höll ihop det och kom in på 81 poäng. Vi var första boll och var glada för det. Under rundan åkte paraplyet fram ett par gånger då det kom smått tätt engelskt regn som egentligen inte störde men ändå fanns där. När vi kommit in och satte oss med en öl utanför klubbhuset brakade ösregnet loss. Då fick bollarna bakom oss som spelat långsamt finna sig i att bli dyngsura medan vi satt torra. Det tog femtio minuter, och två öl, innan nästa boll kom in efter oss.

Sedan började det som jag inte var beredd på. Jag visste att det var lunch och prisutdelning, men inte hur det gick till. Känns lite som att det är minst tjugo år sedan vi hade något sådant i Sverige. Det var en ”charity” sammankomst. Välgörenhet alltså. Och det handlade om att rädda Mitcham Cricketclub och deras klubbhus.  En mängd gamla gubbar och tanter var inbjudna. Jag har ju tidigare skrivit om vår äldste medlem, John, som är 90 år och spelar för fullt. Han spelade inte tävlingen eftersom han spelat cricket dagen innan. Han och flera andra gamlingar var där, kavaj och slips gällde för dem.

 
Som bilden visar så satt vi alla vid runda bord, sju bord totalt. Det började med att prästen i ”byn” höll ett tal om vikten att hålla ihop i samhället och att rädda cricketklubbens klubbhus. Efter en ”fantastiskt” tråkig lunch med torr utbankad kyckling, överstekt potatis, torr yorkshirepudding , lite grönsaker och en sky, så var det prisutdelning. Självklart kom vi sist och fick varsin gratislektion hos vår pro. Jag gav bort min till min lagkamrat John som behöver den bättre, jag har ju bara mentala problem vad gäller golfen.

Efter det ett lotteri, som vi faktiskt ofta har hemma också. Men!!! sedan var det auktion, som jag inte var förberedd på. Innan denna var det cricketklubbens ordförande som höll ett tal om vikten att få behölla klubbhuset. Fortfarande välgörenhet alltså, så man kanske skulle ha lagt ett bud på den tjugoåriga Jameson whiskyn som var en av sakerna som såldes. Däremot hade jag nog aldrig bjudit på fotografieran på Mitcham Cricketclubs klubbhus från 1890 talet. En härlig upplevelse som jag kommer att minnas länge. Kanske är jag med nästa år också, vem vet.

Nåväl när det blev lördag så hade vi återigen planerat att åka tåg till Brighton. Den här gången blev det av. En timmes tågresa med ett byte var helt ok. Det var lite ruggigt när vi kom dit men det lättade upp efterhand. Först en promenad genom staden och framförallt genom ”The Laines” som var härligt smala gränder med framförallt guldsmedsaffärer men självklart också restauranger.

 
Efter en lite vätskepaus och ett vitlöksbröd gick vi vidare ner mot piren. Den berömda Brighton Pier var i full aktion. Kanske inte lika mycket folk som på sommaren, tack och lov, men fullt tillräckligt. Kul dessutom att vara i Brighton samma dag som Eurovision skulle gå av stapeln i Kiev i år. Vi minns ju alla fortfarande ABBA och Waterloo i Brighton 1974.
 
 Det blev en tvåtimmarssittning på piren, eftersom solen kom mer och mer så stannade vi kvar och åt vår sena lunch ute på piren. Det blev en klassisk fish and chips. I solen. När vi sedan kom hem med tåget så hade jag bränt mig på huvudet. Klantigt att inte ta med en keps när det ändå var risk för sol. Väl hemma blev det en kort sittning på balkongen och en kväll med Eurovison för Anne och Players Championship golf för mig.

Slutligen så har vi i dag, söndag, varit och tränat på rangen igen. Nästa söndag åker vi till Royal Tunbridge Wells för en golftävling som Annes företag arrangera. Första gången som ”kundvagnen” alltså vår bil, ska ut på långresa. Vi måste ju slå lite innan, Anne spelar ju ingenting och jag spelar dåligt, så lite träning gör ingen skada. På väg hem blev det ”storhandling” på Sainsbury och nu kokar Anne färskpotatis till vår middag med skinka och sill.

 

 

Lite väderkräsna är vi allt.

Publicerad 2017-05-08 20:26:00 i Allmänt

Inte blev det någon ”Midsomer-murder-tour” i helgen inte. Och heller inget Brighton. Som Micke skrev i förra inlägget vill vi på sådana utflykter ha garanterat fint väder så man kan se sig om i vackert vårväder och sitta ute på lunchen. Prognosen utlovade dessvärre inte annat än mulet väder såväl lördag som söndag. Och dessutom ingen vidare värme heller så vi sköt fram de utflykterna ytterligare en gång.

Jag vet – det låter verkligen som om vi har blivit extremt väderberoende och kräsna och det kanske vi har.... Men alla vet ju att på våren är det solen som är varm – annars kan det kännas riktigt kyligt i vindarna.

Nåväl – vi hade att göra ändå. Och nu var det återigen dags för ett IKEA-besök. Galet eller hur – men man behöver alltid nåt från detta svenska varuhus. Och den här gången ännu knasigare – vi köpte sommartäcken som ska med hem till Gladö när vi åker i juli. När jag bäddade rent förra helgen när vi var hemma så insåg jag att våra gamla sommartäcken (ni vet såna där riktigt tunna syntet) hade luddat upp sig nåt fruktansvärt och de kändes ofräscha helt enkelt.

Och inte har jag/vi lust att offra Gladödagarna på att åka till IKEA så vi köpte alltså med oss dem här och de får åka med i resväskan hem.

Sen var det ju som alltid lite servetter och andra förbrukningsvaror som slank ner i varukorgen men det var främst täckena som var orsaken. Nej förresten – en förvaringslåda också som vi hade saknat en längre tid var ju faktiskt det ursprungliga skälet till besöket.

På tillbakavägen fick även jag besöka vår nya bekantskap – plantskolan. Det behövde kompletteras med lite mer sommarblommor (Verbena och Hängpelargoner) till balkongen. Och så handlade vi helgmaten också innan vi var tillbaka hemma. Ja inte på plantskolan såklart utan på Sainsbury. Jag får ju abstinens om det bara är Micke som får sköta om mathandlingen hela tiden. Som kock i familjen vill man ju gärna välja råvarorna själv ibland. Och apropå råvaror – jättefin färskpotatis finns redan att köpa här!

Väl hemma och efter att ha packat upp så gladde oss solen genom att vilja tränga igenom molnen. Och tidvis hade vi en skön eftermiddag på balkongen med både eftermiddagsfika, plantering och senare även ett glas vin innan det blev dags att gå in och laga middag. Det blev den goda fiskgrytan för sista gången på ett tag. Den är perfekt på höst, vinter och vår. Nu hoppas vi att vi bara äter "sommarmat" i fortsättningen.

Söndag morgon började också lika mulet som dagen innan och helt enligt prognosen. Vi tog det lite lugnt med Nyhetsmorgon på datorn som sällskap till frukosten innan det blev dags för att dra iväg. Golfträning i den stora träningsanläggningen stod på schemat. Innan vi kom till träningsanläggningen stannade vi vid ett ”Next” varuhus som ligger precis i närheten av golfhallen.  De har en ”home-avdelning” ungefär som Zara Home och HM Home och på hemsidan hade jag sett snygga handdukar och badlakan som vi vill ha till Altea. (Ja ja, släpar man inte saker till Sverige så gör man det till Spanien)

Förutom handdukarna hittade jag några söta ljuslyktor (kan man aldrig få för många av) till vårt matbord här i London och även en praktisk tapas-bricka i plast som passar utmärkt att, till exempel, ta med ut på balkongen. (Jag vet för vi testade redan senare på söndag-eftermiddagen.)

Rena shoppinghelgen låter det som när man sammanfattar det hela. Nåväl efter de inköpen (dit åker jag gärna tillbaka – snygga saker och till bra priser) så tog vi oss vidare till golfanläggningen där det kryllade av bilar. Ett mycket populärt ställe. Inte bara range-träning utan även en spännande (för barn alltså) minigolfbana i Jurassic Park-stil med väldigt naturtrogna ödlor/drakar som både låter och rör på sig.

Men vi valde alltså rangen som hade fått sig en rejäl uppgradering med nya mattor och bildskärmar i varje bås som visade hur rakt/snett man slog, hur långt man slog och säkert en massa andra finesser som vi inte orkade sätta oss in i. Men det var ju jättekul att kunna se bollbanan på skärmen och jämföra olika slag med varandra. Skönt hur som helst att träna svingen utan att ha pressen på sig att få bollen i hål på ett visst antal slag. Det är nyttigt att nöta slag på en matta emellanåt.

 

 
Och tro’t eller ej men på hemvägen stannade vi åter igen till vid plantskolan. Vi hade kommit på att de två små hängpelargonerna nog skulle göra sig bättre i krukan om de var tre. Samt – den lilla solcells-fjärilen som Micke hade köpt i onsdags fungerade inte. Så den passade vi på att byta också. Med facit i handen var det nog inget fel på den, det var nog bara vi som inte kollat hur den skulle startas upp. Nu är en ny på plats, den här gången en slända, som får ladda några dagar i ”off” läge innan den ska sättas igång i morgon kväll. Synd att det inte är någon sol nu (måndag) bara.

Nu borde nog balkongen vara ”klar”. Tror ärligt talat inte att vi får plats med mer nu om vi själva ska få plats också. Även på söndagseftermiddagen kom solen fram som genom ett trollslag. Denna gång ännu mer varm och intensiv än på lördagen. Vi satt ute i gasset och njöt av balkong-prakten och åt lite tapas från vårt nyköpta fat. Vid femtiden var det fortfarande 23 grader på balkongen och värmen höll i sig så klockan hade passerat sju innan vi tvingade oss in för att börja förbereda middagen.

Apropå värmen och solen som alltså är underbar när den väl är här så har naturen nått helt andra nivåer än hemma i Sverige. Vi såg i helgen hur hägg och syrener redan är i princip överblommade. Klätterrosor blommar i trädgårdarna och igår såg jag såväl Trädgårds-Vallmo och Vallmo från frö som blommade för fullt. Kan man trycka på paus nu? Det känns som om det går för fort den här första vackra tiden.

I samband med att vi gjorde i ordning bland växterna passade jag på att ta denna bild på Micke mellan fuchsian och olivträdet. Man måste nog börja kalla fuchsian också för träd snart. Vi kommer nog att få skära in den lite så att man kan komma fram till oliven.

 
Och nu har alltså en ny arbetsvecka sett sin första dag. Idag lite kallare och mulet – men prognosen lovar att värmen och solen ska komma tillbaka. KANSKE nån av våra uppskjutna utflykter kan bli av nästa helg.

Måste ju också berätta att måndagen kunde börjat bättre. Redan vid Rumbold Road där jag kliver på bussen på morgonen (om/när jag har tagit en promenad till ”buss nr två” istället för att vara lat och ta ”buss nr ett” tre hållplatser och sen byta) fick jag vänta jättelänge på att min buss skulle komma.

Sen gick bussen sönder, lagom i höjd med Victoria Station (eller om den skulle tankas eller vad vet jag) så vi fick helt plötsligt utrymma bussen och ta plats på en ny. Tog en evinnerlig tid att komma iväg igen i alla fall. Men det var inte nog med det – runt Westminster Parliament har man påbörjat ett stort vägarbete så helt plötsligt stog det helt still i trafiken.

Men de flesta satt kvar så jag tänkte att det här löser väl upp sig rätt vad det är men se det gjorde det inte och efter 45 minuter och några hundra meter bara så klev jag av och gick till närmsta tunnelbana istället. Typiskt London! Helt plötsligt bara så stannar all trafik.

Nåväl – nu har jag kollat upp att vägarbetet kommer hålla i sig några veckor så det blir till att fundera ut alternativ resväg. Vem vet – det kanske blir båten?

För Micke har det varit en helt vanlig hemarbetarmåndag i dag. Lite sovmorgon, gymet på förmiddagen, byta sängkläder, köra tvättmaskin och diskmaskin. Förutom det gjorde han en försäkringskoll av våra bilar. Vi kör ju vår svenskregistrerade Toyota Auris i Altea, den är försäkrad i Sverige, körs i Spanien och ägarna (vi) bor i UK, helt galet. Bilen som står i Gladö är ju avställd och den vi har här i London är försäkrad här. Avslutningsvis blev det materialvård av golfklubbor och skor inför morgondagens spel samt korrekturläsning och komplettering av detta bloggmanus som Anne skrivit.

 

 

 

Vardag i London igen.

Publicerad 2017-05-04 22:11:51 i Allmänt

Veckan rullar på och efter golfen i tisdags var det handling på Sainsbury. I går onsdag, började ”pelargonjakten”. Jag tror vi skrivit tidigare om att det är konstigt att inte pelargonerna kommit tidigare eftersom man har ett bra klimat för dem här.  På onsdagsmorgonen hade Anne hittat en trädgårdshandel på nätet som verkade ligga riktigt nära oss, till skillnad från alla småbutiker vi besökt hittills.

Efter mitt besök på gymet på onsdagsförmiddagen åkte jag dit. Det låg mycket riktigt väldigt nära oss. 6/7 minuter med bil härifrån. När jag kom fram var det ett ställe som var lite som Zetas i Segeltorp, innan de byggde om. Många plantor på liten yta men väldigt stort med engelska mått mätt som vi förstår. Ganska mycket folk dessutom.

 

Planteringen av det inköpta fick vänta tills i dag torsdag. I går monterade jag belysningen på balkongen, som jag fixat till på Bauhaus i Sverige förra helgen. Den fungerade perfekt och lyser nu genom fuchsian och oliven och ger ett fint mönster på väggen bakom. Som ett komplement till belysningen köpte jag också en solcellsfjäril, på trädgårdshandeln, som skall lysa i regnbågens alla färger. Nu har det varit alldeles för mulet så den har inte laddat upp och börjat lysa ännu.

 
I dag var det dags för plantering av de fyra pelargonerna jag köpte, två rosa och två vita. Jag passade också på att plantera om lite annat. En persilja och en timjan fick varsin lite större kruka. En liten jasmin fick också en större kruka och ser ut att ha knoppar. Vi får väl se om de slår ut eller torkar bort som de gjorde i höstas, men då var den i och för sig inomhus. De två rosa pelargonerna fick ta plats i en hyfsat stor kruka, lecakulor och fiberduk i botten, sedan kompostjord och vanlig jord. De vita skulle planteras på samma sätt men då räckte inte jorden till så det blir till att återvända till trädgårdshandeln i helgen för komplettering. Kanske blir det då några sommarblommor också. I övrigt så ska fuchsian snart blomma för fullt och hortensian har massor av stora knoppar. Till och med en av de afrikanska liljorna har knoppar.  
 
 

Min egen golf i tisdags var ok, blandat med en hel del bra slag och några katastrofala slag, vilket i och för sig är ganska typiskt för den golf vi vanliga människor spelar. 33 poäng utan att spela på topp tyder ändå att jag förmodligen har rätt handicap i förhållande till banan.

I morgon bitti är det golf för mig igen, vi slår ut kl 08.00, som vanligt varje fredag. På tal om golf så fick jag förra veckan höra från en medlem som i sin tur spelat med klubben äldsta medlem, John, som fyllde 90 i vintras. Han spelar tydligen fortfarande ibland ”på sin ålder” dvs spelar banan på runt 90 slag. Han hade berättat att han första gången var ute på banan som tonåring i slutet av fyrtiotalet. Där ligger man i lä, men å andra sidan kanske man spelar i trettio år till om man får vara så pigg. Jag har träffat mannen i fråga och man kan inte tro att han är nittio år.

I dag fick Anne dessutom ett ganska roligt mail, vi tror i och för sig att ganska många damer har fått det. Mailet var från svenska golfförbundet. Det var en inbjudan till Svenska golfförbundets Senior Tour Damer 50 och var undertecknat av de båda kaptenera för touren i fråga. Jag skickade direkt en fråga till Anne om hon sagt upp sig från jobbet och nu hade för avsikt att spela golf på touren och försöka ta sig ut på internationella tävlingar som det stod i inbjudan. Kul grej i alla fall

Jag fick dessutom ett mail från min klubb här i London. Det var en påminnelse om ”dresscoden” på banan. Man har sett att det slarvats med det. På klubben är det så att man ska ha tröja med krage, hyfsade byxor, absolut inte jeans och inte ”idrottsshorts”. I klubbhuset gäller samma sak plus att man inte får ha golfskor på sig. Eftersom jag är en man som gillar traditioner uppskattar jag detta. Man ser tex aldrig någon med keps på sig inne i klubbhuset. Som jag alltid sagt, eftersom det inte finns hackspettar inomhus behöver man inte mössa. Klubben är väldigt enkel och till för alla men har en historia som sträcker sig över hundra år tillbaka i tiden så, som jag sa tidigare, jag gillar att man håller på traditionerna.

 Nu väntar ännu en helg, återigen verkar det bli halvdant väder, mulet och inte mer än 13/14 gr. Vi får väl se vad det blir. Troligen inte några längre utflykter, de får vänta tills det blir soligare och varmare. Vi planerar en tur till området där ”Midsomer murders” spelas in, men det får nog bli när man kan vandra runt lite och njuta av omgivningarna i varmt väder.

 

 

 

Valborgshelg i Gladö.

Publicerad 2017-05-01 21:49:00 i Allmänt

Helgen har gått fort, som vanligt. Vi lyfte från ett vår/somrigt London lite sent i fredags. En bra flight på två timmar som slutade med att vi var hemma i Gladö strax före 01.00. Återigen en positiv överraskning när vi skulle hämta ut hyrbilen. Vi bokar alltid en liten bil, inte den minsta men den näst minsta. Vi har alltid fått en större bil än vi bokat, eftersom de inte har så många små bilar och att de tar slut fort. Nu kom vi till Arlanda vid midnatt och vi hade bokat en bil i storleksklassen, Kia Ceed. När vi fick nycklarna frågar de om det är okej om vi får en större bil. Helt ok säger vi eftersom vi alltid får det. Sedan fick vi nycklarna till en automatväxlad Volvo XC60. Stor som ett ”monster” och härlig att köra tyckte vi båda, den här gången var det återigen Anne, som körde mest. Jag kör ju här i London så man måste dela på gracerna. Hemma i Gladö såg allting bra ut även om det var långt ifrån lika grönt som det var i London när vi åkte.

I lördags var det tidig uppgång. Anne skulle till Christine och fixa håret och eftersom det var så ljust tidigt så gick även jag upp tidigt. Ni har säkert förstått att det är jag, Micke, som skriver i dag. Efter att Anne varit hos Christine var det dags för henne att åka till ICA Maxi. Själv ”jobbade” jag i trädgården hela dagen. Klippte rosenspirea och andra perenner. Vid den tiden trodde vi att vi skulle kunna elda lite på Valborgsmässoafton. Det är ju inte eldningsvecka men man borde ju ändå kunna elda på Valborg. Nu blev det inte så eftersom det blåste och var torrt i marken. Jag fortsatte med att plantera lite lökar vi hade sparat sedan förra året. Jag tog också ut altanmöblerna och gjorde en del annat. Fullt jobb hela dagen. När Anne kom hem var det dags att ta fram uteduschen och skruva fast den. Härligt att ha den igång när jag kommer nästa gång efter midsommar och när vi båda kommer i juli.
 
 
Efter att vi hade hjälpts åt med eftermiddagens jobb tog vi en välförtjänt sittning i växthuset, där det var varmt och skönt efter dagens solglimtar. Innan det pratade vi lite med våra grannar tvärs över gatan. Mannen är holländare och tyckte att jag skulle ha en "riktig öl" efter tiden i London så han lämnade över en Heineken som jag avnjöt i växthuset. Heineken är enligt mig en av de godaste ölen. Även i växthuset hade jag fått göra lite ”städning”. Jag gjorde det i februari när vi var hem senast men hade ”glömt” att ta bort granriset som jag lagt i odlingsbäddarna. Nu hade det självklart torkat och barrade rejält. I övrigt så var vinrankorna bra på gång och persikorna såg ok ut med tanke på att ingen sköter dem. Lavendeln och det höga gräset mådde också 
 
Middagen blev som vanligt när vi kommer hem, räkor framför TV´n. Goda räkor från ICA Maxi. Något man saknar när man bor utomlands. Dom kokar inte räkorna som vi gör.
 
 

Söndagen blev återigen en fullspäckad dag. Anne åkte till Huddinge Centrum för att shoppa lite. Jag fortsatte att fixa i trädgården. Bland annat var det dags att montera kolvarna till de automatiska takfönstren i växthuset. De är fyllda med någon typ av olja som inte klara minusgrader och måste tas in på vintern. Skönt att se att de öppnade sig i morse, måndag, när solen låg på. Förutom det var det ”puts” på markisen, den delen som ligger i nordostläge hade fått en grön algbeläggning på sig som måste tvättas bort. Samtidigt passade jag också på att tvätta av pooltäcket och genomvattna våra altanväxter, dvärgsyrenen och benveden.

 
När Anne kom tillbka från Huddinge var det dags för ny utflykt. Först till Rusta och Bauhaus. På Bauhaus hade jag i februari köpt transformator och lampor att ha på balkongen i London. En indirekt belysning som ska lysa upp olivträdet. Funkade naturligtvis inte. Provade både här i London och hemma i Gladö. Jag trodde det var fel på transformatorn. På Bauhaus talade ”belysningsmannen” om för mig att jag inte köpt lampor utan sensorer. Alltså! det jag trodde var lampor var i själva verket skymningsreläen. Bara att lägga sig på rygg och förklara att man är korkad. Nu blev det ny lampa som ska monteras ihop med skymningsreläet de närmaste dagarna. I slutändan blev det ändå perfekt, det behövs ingen timer.

Efter det åkte vi och hälsade på Rein och Irene i deras lägenhet som de flyttat till sedan en tid tillbaka. Jättefin lägenhet i Västertorp som verkar passa dem perfekt. När vi kom hem var det fortfarande bra väder så jag tog tillfället i akt och krattade ihop alla små grenar som blåst ner i stormen i vintras. Vi ställde också ut våra ”djur” på sina platser. Det är fåret ”Tessie”, den fina påfågeln ”Emil” som är döpt efter en av våra små papegojor vi hade tidigare och till sist en ”Reiger” (häger). Alla tre är från vår tid i Amsterdam, fåret är från ön Texel i norra Holland, Emil är från södra Holland där Anne var på konferens och Reigern är från en trädgårdshandel i Amsterdam.

 

Middagen blev en kulinarisk upplevelse! tunnbrödsrulle med korv, mos, räksallad och gurkmajonäs. Sådant kan man inte få tag i utomlands.

I dag, måndag, kom våren till Stockholm, som ni alla vet. En härligt solig morgon och då var det dags för oss att åka hem till London. Men vi fick i alla fall känna på hur mysigt det kan vara. Vi klagar inte på vädret som varit. Även om vinden varit kall som har det varit en del sol och man har hållit sig varm när man jobbat.

Efter en bra hemresa är vi nu tillbaka hemma i London och även om solen skiner mellan molnen så är det inte speciellt mysigt ute på balkongen, kalla vindar som vi inte brukar ha på vår balkong. Växterna mår dock bra fortfarande och vi ser fram emot blomningen. Nu blir det dessutom pelargonjakt närmaste dagarna.

Middagen i kväll blev libanesiskt från den närliggande restaurangen, supergott och en/två matlådor till hemarbetaren i veckan. I morgon ska Anne till ”gruvan” igen och jag ska till golfklubben och sedan till Englands svar på ICA Maxi, dvs Sainsbury. Sedan blir det några veckor utan resor till Altea eller Gladö. 

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela