ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Händelserik vecka och helg

Publicerad 2017-05-14 20:04:00 i Allmänt

 

Den här veckan och helgen har verkligen varit full av aktiviteter.  Till och med så aktiv att jag (hemarbetaren) inte ens hann med fredagsstädningen, den får bli i morgon måndag i stället. Det är länge sedan vi gjorde ett inlägg men det beror mest på att det varit ”fullt upp” på ett positivt sätt.

Som Anne skrev senast så funderade hon på att åka båt till och från jobbet denna månad. Nu är båtkortet inköpt och hon har åkt hela veckan med början i tisdags. Fungerar jättebra och det blir lite gratispromenad till och från båten, jobbet och här hemma.

 
För mig var det som vanligt golf i tisdags, skitspel igen, gymmet på onsdagen, bra igen. Inför torsdagen funderade jag på att åka till Kew Gardens, den fantastiska park och trädgårdsanläggningen som inte ligger så långt härifrån. Jag var där för nästan exakt tjugo år sedan då jag var i London och sprang Marathon. Vädret var så där på torsdagsmorgonen så jag velade om hur jag skulle göra. Till slut upphörde småskurarna och jag bestämde mig ändå för att åka. Buss och tunnelbana och när jag kom fram var det riktigt fint väder. Jag kom ihåg hur man skulle gå och kände igen vägen från tunnelbanan till ingången.
 

Den här gången tog jag mer tid på mig och gick betydligt längre sträckor. Självklart kunde jag inte göra det förra gången eftersom jag skulle springa Marathon ett par dagar senare. Kew Gardens är bland annat känt för sina träd. Inte så spektakulärt på bild kanske, men häftigt att se på plats.

 
Sedan har man också byggt en ”trädtoppsbana”. Man går, eller åker "hiss” upp till de största trädtopparna och där finns en gångbro runt om och genom flera av träden. Häftigt för en sådan som mig som dessutom är lite höjdrädd. Jag gick i alla fall trapporna upp istället för att åka hiss. Bilderna visar bla en närbild på vita kastanjeblommor med röda prickar i toppen på ett jätteträd.
 
 

Sedan tog jag mig till något jag inte såg förra gången, och som förmodligen inte blommade då. Rhododendron och Azalea området. Här i UK heter även Azaleorna Rhododendron. Eftersom det har varit väldigt torrt i vinter och i vår så var det tyvärr en del som redan var utblommat men man kan ändå tänka sig hur fint det kan ha varit när det var som bäst. Nu gillar ju både jag och Anne Rhododendron, eller rådisar som vi kallar dem. 

 
Jag själv gillar dessutom Azaleor lika mycket. Härligt klara färger och framförallt fler färgnyanser än vad rådisarna har.
 
 
Efter att jag trodde att jag lämnat rådis och azaleaområdet så kom jag in i en härlig azaleapark med doftande azaleor och bänkar att sitta på. 
 
 
På väg tillbaka mot lunchpausen gick jag genom The Palmhouse som är ett jättestort tropiskt växthus med växter från regnskogen mm. Efter att glasögonen och kameralinsen immat av sig så blev det några bilder därifrån också.
 
 
Utanför har man en inhägnad gräsyta med planteringar som växlar under året. Just nu var det stora Alliumlökar som blommade. Gräset är klippt så fint att man kan tro att man krupit med nagelsax. Vad gäller gräsytorna i övrigt i parken så får man gå överallt och bekanta sig med växterna. Och som syns så har de Canadagässen fått ut sina ungar på promenad redan medan de Egyptiska gässen ligger och myser i gräset.
 
 

Efter en lunch på anläggningen bestämde jag mig för en ”andra halvlek”. Jag såg på kartan att det fanns fler områden som jag inte sett tidigare. Som ni ser får man nöja sig med en pappmugg till ölen på ett sådant här ställe

 
Det började med Princess Dianas Conservatory, ett stort växthus med växter från olika växtzoner, från kaktusar, orkidéer, palmer mm, mm.  Bakom det låg ”Alpin area” vilket är ett stort område med ”alpina” växter som gillar lite svalare och tuffare klimat. Inte så mycket jord utan stenpartier och vattendrag.  I ett litet växthus hade man växter som blev nerkylda av kalluft som blåste ur marken.

Avslutningsvis såg jag fram emot Orangeriet som skulle bli min sista anhalt. Första missen! Det var ett riktigt orangeri men det innehöll endast restaurang. På väg dit passerade jag det lilla men fina KEW Palace. Sammanfattningsvis en fantastisk dag i bra väder. Jag rekommenderar det definitivt till den som är intresserad, har tid och orkar gå långt. Det finns i och för sig ett ”pensionärståg” som tar en runt hela parken om man vill. När jag kom hem blev det ett fotbad på balkongen för att glädja de stackars fötterna som gått ganska långt.

Så blev det fredag och då var det golf för mig som vanligt men inte som vanligt. Den här gången var det tävling. Fyrmannalag och bästboll där man räknade de två bästa poängen på varje hål. Jag spelade i lag med mina spelkamrater, John, Bob och Len. Jag spelade, som vanligt nu för tiden, dåligt men vi höll ihop det och kom in på 81 poäng. Vi var första boll och var glada för det. Under rundan åkte paraplyet fram ett par gånger då det kom smått tätt engelskt regn som egentligen inte störde men ändå fanns där. När vi kommit in och satte oss med en öl utanför klubbhuset brakade ösregnet loss. Då fick bollarna bakom oss som spelat långsamt finna sig i att bli dyngsura medan vi satt torra. Det tog femtio minuter, och två öl, innan nästa boll kom in efter oss.

Sedan började det som jag inte var beredd på. Jag visste att det var lunch och prisutdelning, men inte hur det gick till. Känns lite som att det är minst tjugo år sedan vi hade något sådant i Sverige. Det var en ”charity” sammankomst. Välgörenhet alltså. Och det handlade om att rädda Mitcham Cricketclub och deras klubbhus.  En mängd gamla gubbar och tanter var inbjudna. Jag har ju tidigare skrivit om vår äldste medlem, John, som är 90 år och spelar för fullt. Han spelade inte tävlingen eftersom han spelat cricket dagen innan. Han och flera andra gamlingar var där, kavaj och slips gällde för dem.

 
Som bilden visar så satt vi alla vid runda bord, sju bord totalt. Det började med att prästen i ”byn” höll ett tal om vikten att hålla ihop i samhället och att rädda cricketklubbens klubbhus. Efter en ”fantastiskt” tråkig lunch med torr utbankad kyckling, överstekt potatis, torr yorkshirepudding , lite grönsaker och en sky, så var det prisutdelning. Självklart kom vi sist och fick varsin gratislektion hos vår pro. Jag gav bort min till min lagkamrat John som behöver den bättre, jag har ju bara mentala problem vad gäller golfen.

Efter det ett lotteri, som vi faktiskt ofta har hemma också. Men!!! sedan var det auktion, som jag inte var förberedd på. Innan denna var det cricketklubbens ordförande som höll ett tal om vikten att få behölla klubbhuset. Fortfarande välgörenhet alltså, så man kanske skulle ha lagt ett bud på den tjugoåriga Jameson whiskyn som var en av sakerna som såldes. Däremot hade jag nog aldrig bjudit på fotografieran på Mitcham Cricketclubs klubbhus från 1890 talet. En härlig upplevelse som jag kommer att minnas länge. Kanske är jag med nästa år också, vem vet.

Nåväl när det blev lördag så hade vi återigen planerat att åka tåg till Brighton. Den här gången blev det av. En timmes tågresa med ett byte var helt ok. Det var lite ruggigt när vi kom dit men det lättade upp efterhand. Först en promenad genom staden och framförallt genom ”The Laines” som var härligt smala gränder med framförallt guldsmedsaffärer men självklart också restauranger.

 
Efter en lite vätskepaus och ett vitlöksbröd gick vi vidare ner mot piren. Den berömda Brighton Pier var i full aktion. Kanske inte lika mycket folk som på sommaren, tack och lov, men fullt tillräckligt. Kul dessutom att vara i Brighton samma dag som Eurovision skulle gå av stapeln i Kiev i år. Vi minns ju alla fortfarande ABBA och Waterloo i Brighton 1974.
 
 Det blev en tvåtimmarssittning på piren, eftersom solen kom mer och mer så stannade vi kvar och åt vår sena lunch ute på piren. Det blev en klassisk fish and chips. I solen. När vi sedan kom hem med tåget så hade jag bränt mig på huvudet. Klantigt att inte ta med en keps när det ändå var risk för sol. Väl hemma blev det en kort sittning på balkongen och en kväll med Eurovison för Anne och Players Championship golf för mig.

Slutligen så har vi i dag, söndag, varit och tränat på rangen igen. Nästa söndag åker vi till Royal Tunbridge Wells för en golftävling som Annes företag arrangera. Första gången som ”kundvagnen” alltså vår bil, ska ut på långresa. Vi måste ju slå lite innan, Anne spelar ju ingenting och jag spelar dåligt, så lite träning gör ingen skada. På väg hem blev det ”storhandling” på Sainsbury och nu kokar Anne färskpotatis till vår middag med skinka och sill.

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela