ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Sjukling, frost och massor av poäng.

Publicerad 2017-11-19 22:44:00 i Allmänt

Vad rubriken handlar om visar sig senare. I fredags morse hade jag, Micke, årets första frostvita golfrunda. Inte fruset i marken men vitt i gräset. Det var 5 gr på balkongen hemma men vid Themsen var det 3 gr och när jag kom till Mitcham, kl 07.15, var det is på bilrutorna. Klar himmel vilket förmodligen gjorde att det blev kallare på morgonen. Då var det gott med termoskaffe utanför klubbhuset innan vi gick ut. Varje morgon kommer mängder av gröna parakiter flygande över banan. Dom har förmodligen vaknat upp efter en natt i träden. Tyvärr har jag inga bilder av dem. Eftersom det var strålande sol så blev det grönt även på marken efterhand men i skuggan av de stora träden var det fortfarande vitt på marken när vi var klara ca 11.30.

 

När Anne åkte hem från jobbet på kvällen hade hon förmånen av en stor båt. Vi kallar den för ”Finlandsbåt” eftersom den har en bar. Det är aldrig fel med ett glas vin på väg hem från jobbet en fredagskväll.

 

Väl hemma blev det middag med racletteost och tillbehör. Vi har väntat i månader på att racletteosten ska komma till butiken. Det är ingen sommarmat. Nu finns den och den var så god. Vi använder våra små raclettegrillar som vi fått av våra grannar i Amsterdam, Hans och Loes. Det räcker med två värmeljus i varje grill för att få en perfekt smältning av osten.

 

I lördags morse började Anne känna sig dålig. En förkylning/influensa som jobbade sig in. Vi klarade dock av att åka till Sainsbury och handla och att åka till plantskolan för att köpa hyacinter och murgrönor. Vi återkommer till det. Ett par timmar efter att vi kommit hem det blev det sängen för Anne. Tack och lov så brukar hon kunna sova bort en förkylning. För övrigt var det en dag med dåligt väder, regn, blåst och dis. Det kändes som att det var ”mörkt” hela dagen. Eftermiddagen blev framför TV´n och europatouravslutningens tredje dag från Dubai.

I morse, söndags, var det soligt, kallt och frost på taken. Frosten försvann dock ganska fort när solen kom upp. Jag hade upptäckt att vi bara hade två dagar på oss att nyttja våra dubbla poäng på Sainsbury, alltså vår stora ”ICA butik”där vi handlar i stort sett allt.

Som sagt så hade vi bara några dagar på oss att lösa in alla poäng vi tjänat in under året mot det dubbla. Kanske låter lite småaktigt men vi hade 70 pund som kunde dubblas. Nu var det så att man bara fick nyttja en viss summa på varje avdelning i affären. Men vi lyckades i dag dubbla 45 pund så vi kunde handla för 90 pund gratis!!! Ganska bra utdelning. Nu har vi 50 pund kvar att nyttja om vi kommer på något på de avdelningar vi inte nyttjat. För de 90 punden vi handlade för blev det vin, t-shirtar, vinglas, handdukar mm.

 

Som sagt så var det en fin morgon men med frost på taken runtomkring. I fredags eftermiddag satte jag fiberduk på de känsliga växterna vi har på balkongen. Även om vi inte haft frost på balkongen är det säkert bra att dom får en lugn start på vintern. I dag har dom också fått sol genom fiberduken. I morgon åker nog duken av eftersom prognosen visar på en natttemperatur på 10/11 gr.

 

I eftermiddag har jag planterat de tre nya murgrönorna som vi köpte i går. Två av de gamla som varit med sedan Amsterdam har dött. Nu blir det en ny sort som vi hoppas ska växa ihop med de som är kvar sedan tidigare. Hyacinterna har vi planterat och satt på köksön.

 
 

När jag planterade murgrönorna så upptäckte jag ett litet ”matförråd” som någon fågel ordnat. I ena hörnan av balkonglådan låg det tre jordnötter gömda. Eftersom vi är djurvänner såg jag till att lägga tillbaka jordnötterna där de låg. Jättebra ställe under murgrönan. Blev också påmind om att köpa några talgbollar och hänga upp. Vi har flera olika typer av stora och små fåglar som inte säger nej till lite mat.

 

Vid dagens besök på Sainsbury, för de dubbla poängen, passade vi också på att ta den nu årliga bilden på hemarbetaren iförd ”julkalkonmössa”. Jag tror att den var med förra året också men den är så kul. Jag lovar att jag inte köpt mössan 😊

 

Nu är sista dagens golf inspelad och det blir en eftermiddag framför TV´n igen. Hade Anne varit pigg hade vi tagit en promenad i det fina höstvädret. Det har varit full fart i parken utanför i dag. Man märker att om det är fint väder kommer det mycket föräldrar med barn och många hundar till parken, även om det inte syns på bilderna. 

 

Innan det var dags för TV soffan testade vi den nyinköpta matberedaren. Anne var lite piggare i dag. Vi gjorde inbakade oliver och maskinen testades med att göra degen som innehöll en extra lagrad cheddar. När man inte har västerbottenost får man ta det som finns. Vem var det som sa ”man tager vad man haver”? Var det Anne eller Kajsa Warg? 😊 Hur som helst så blev dom väldigt goda.

 

Och så var det söndagskväll igen och Anne ligger och försöker återhämta sig från sin förkylning. Förmodligen blir hon så återställd att hon åker till jobbet i morgon.

Vi hörs i veckan.

 

Mitt i november och mitt i veckan

Publicerad 2017-11-15 22:14:52 i Allmänt

Onsdag kväll och ”veckan har vänt” som vi brukar säga. Vädret är fortfarande ok, mellan 10 och 14 gr på dagarna. Natten till måndag var den enda kalla natten hittills men i morgon kväll åker fiberduken på igen, man har lovat en kall natt igen, inte minusgrader men det är lika bra att vara säker. Bättre för växterna att få en jämnare temperatur. I dag onsdag har det varit disigt och halvmörkt hela dagen men inget regn. Typiskt Londonväder alltså, som vi tack och lov oftast varit förskonade ifrån under första året.

 

Men i det disiga eftermiddagsmörkret har vår belysning i oliven börjat göra nytta. Blir så fint mönster på väggen och i taket.

 

I tisdags morse var det golf som vanligt. Jag åkte hemifrån i mörkret kvart i sju, för att undvika förseningar som i fredags. Nu var det raka spåret och tog under tjugofem minuter. En bit på väg började det regna och jag blev tveksam. Men som vanligt så slutade det innan vi gick ut och vi fick åter en härlig runda. Jag spelade dessutom  riktigt bra, 35 poäng på handicap 10. Jag lyckades dock inte vinna matchspelet. Så här såg för övrigt vårt klubbhus ut innan det brann ner 1933. 

 

Måndag och onsdag har jag varit på gymet och kört ”lightpass”. Ska försöka tvinga bort den lilla förkylning som är kvar och det verkar faktiskt lyckas. I dag, onsdag, var det förutom gymet dags för lite hemarbetarjobb igen. Vi tillämpade principen ”en in en ut”. Det var ett paket som skulle returneras till HM och ett paket som skulle tas emot.

 

Väldigt enkelt att returnera paket, bara att stoppa ner i påsen igen, klistra på en returetikett och sedan lämna på ett närbeläget ställe. Det inkommande paketet var en matberedare som Anne saknat länge. Hon hade tröttnat på det gamla rivjärnet. Behövs lite mer power när det är dags att göra Borsjtj soppa som är så gott på vinterhalvåret.

 
Jag satte på TV´n en stund i eftermiddags för att se lite förhandsvisning från Europatourens säsongsavslutning i Dubai. Förutom intervjuer från rangen och lite annat så visade man från en plojtävling dom hade i går kväll. Några av de bästa spelarna skulle slå bollar mot en liten green som var som en darttavla ute i vattnet. Spelarna fick poäng utifrån vilket fält på tavlan som bollen fastnade i.

Alex Norén var med och var klart bäst ända till finalen. Där förlorade han mot en kines. I första matchen slog han ut Ian Poulter som hade badtofflor på sig när han slog. I morgon börjar själva tävlingen så då får TV´n stå på när och om jag är hemma. På fredag spelar jag själv igen, prognosen visar kallt men soligt. Sedan får vi se om det blir spel för oss båda på lördag, vädret och tillgängligheten på klubben får avgöra.

 
Anne har varit till frissan i kväll. Hon kom hem från jobbet lite tidigare och jag skjutsade henne till Fulham Broadway. Salongen fick en ny chans efter det förra katastrofbesöket. 

 

 Nu är hon hemma igen och det ser bra ut tycker jag.

 

 

En vanlig höstvecka

Publicerad 2017-11-13 15:13:00 i Allmänt

I dag är det både Anne och jag som skriver. Vi ska försöka se till att det syns vem som skrivit om vad.

Så har då ännu en vecka gått och snart börjar vi närma oss december och advent. Konstigt hur tiden kan rusa iväg även de veckor och helger som man inte har nåt speciellt inplanerat. Flera gånger senaste tiden har vi reflekterat över att vi nu upplever saker som vi upplevde för ett år sedan och att det inte känns som att ett år har gått.

På jobbet har vi haft ytterligare ett månadsbokslut och så har jag haft mitt möte med kontaktgruppen till planeringskommittén som jag skrivit om tidigare (där jag behövde vara påläst på siffrorna). Båda sakerna avlöpte väl och nu går vi in i perioden då vi ska hålla våra lönesamtal med medarbetarna. Jag hoppas det går lika smidigt……

Nu är kvällarna mörka när jag går från jobbet och likaså har de ljusare morgnarna som övergången till vintertiden bidrog till ebbat ut och det är mörkt när jag går på morgonen också.

Sen två veckor tillbaka är det också ny tidtabell för båten. Så på morgonen fick jag välja mellan att antingen ta en båt som går 15 minuter tidigare eller ta en som går 15 minuter senare. Jag valde den tidigare båten vilket naturligtvis också bidragit till de mörka morgnarna. Hemresan fick också ändrade tider men där pratar vi om 6 minuter tidigare bara. Å andra sidan har ytterligare en tur lagts in på kvällen så numera går det tre båtar i timmen när jag åker hem. Det är bra så man inte blir så känslig för när man måste gå från kontoret.

Men det har också blivit ytterligare en ändring i trafiken och det är att på hemvägen stannar båten på ytterligare två ”bryggor” (eller pirer som man väljer att kalla det här). Det måste ju tyda på att många gärna betalar de extra hundralapparna per månad som det kostar att kunna åka båt istället för den knökfulla tunnelbanan.

I torsdags var jag, Micke, till Fulham Broadway, bland annat för att köpa krabbkött. Anne har hittat ett intressant recept på ”crabcakes” som vi ska prova. Nu blev det inte den här helgen men krabbköttet ligger i frysen och ska tillagas nästa helg. Jag fick en härlig promenad tillbaka från Fulham Broadway i det fina vädret. Jag upptäckte då en stor bananplanta utanför ett hus. Huset är tre våningarna och bananen växer lika högt som huset är. Fantastiskt hur klimatet gör att medelhavsväxterna trivs här.

 

I veckan blev vi också varse att man inte kan uttrycka sig hur som helst i mail. Anne och jag mailar varandra en hel del under dagarna och den här gången blev det tydligen fel. Jag hade fått ett mail någonstans ifrån, kommer inte ihåg vad det handlade om, men det föranledde mig att skriva ett mail till Anne med ordet ”shit” i. Efter en stund hörde Anne av sig och berättade att man ringt henne från Heartwoods ”kontrollenhet”. Man får absolut inte använda ”svärord” i mail till och från Heartwood. Vi skrattade gott åt det och som jag brukar säga, ”shit happens”.

I fredags var det golfmorgon igen, nu spelar vi 07.45 både tisdag och fredag så det är bara att gå upp i tid. I fredags åkte jag alltså i god tid men efter en stund så tog det tvärstopp. En mindre trafikolycka där båda bilarna stod kvar i körfältet och stoppade trafiken helt. Mötande trafik var, som vanligt, helt tjock och ingen av dem vill stanna och släppa ut den buss som stod först i vår kö.

När jag till slut kom förbi såg jag att polisen var där, varför kunde dom inte gå ut och dirigera!!!! Jag blev faktiskt irriterad. Resten av resan bestod av rödljus, bilister som inte borde ha körkort och skolbarn som tryckte för grön gubbe på alla ställen det gick. Det tog 45 min istället för normala 25 min. Jag var inte helt lugn när jag kom fram. På himlen såg det läbbigt ut men vi klarade oss igen, tre regnstänk på ett hål men det kolsvarta på himlen gick runt oss. Vi var på rätt ställe på banan hela tiden. Trots mitt upprörda tillstånd gjorde jag 19 poäng på första nio, sedan hade jag lugnat ner mig och då blev katastrofen ett faktum, 6 poäng på sista nio.

Helgen som gick har vi inte gjort nåt speciellt. Handlade mat i lördags förmiddag och efter att packat upp och satt de nyköpta blommorna i vatten så tog vi bussen till närliggande Hammersmith.

 

Hammersmith hör ihop med Fulham som ett ”borough” i närheten av där vi bor. Chelsea hör för övrigt ihop med Kensington och är ett ”Royal borough”. Vi har säkert sagt det förr men ett borough är att jämföra med en stadsdel eller liten kommun. Vissa boroughs är ”royal” och det beror på om det finns något kungligt i området. I Chelsea/Kensington ligger Kensington Palace där prinsessan Diana bodde, även efter skilsmässan från prins Charles. Nu är Kensington Palace prins Harrys residens.

 
Jag, Anne, hade blivit tipsad av en kollega att besöka en butikskedja i Hammersmith som heter TK-Maxx och som specialiserat sig på att sälja ”överblivna” märkesvaror från andra kedjor och till bra priser. Vilken besvikelse! Rörigt och man fick inget grepp över affären. Säkert kan man göra fynd (bland annat billiga märkesskor) men man ska ha tålamod och säkert också lite tur för att hitta nåt.

Inget för oss så vi gick på en närbelägen pub och käkade lunch istället. Jättegott! Ofta har pubarna små rätter (typ bar-meny) till bra priser och väldigt ofta blir man positivt överraskad. Den här gången blev det kycklingvingar och pulled pork. Vi tog en av varje och delade på. En jättetrevlig pub med modern touch och många olika typer av sittplatser. Själva hittade vi en skön soffa mittemot bardisken.

 

Efter lunchen gjorde jag nåt jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag gick in på Primark. En billighetskedja som är omåttligt populär och alltid proppfull med folk. I deras största butik på Oxford Street tar man sig knappt in om man inte är där när de öppnar. Det kunde Christine bekräfta efter deras besök här förra helgen.

 
Sällskapet som satt bredvid oss på puben hade en så snygg scarf som låg överst i en av deras Primark-påsar. Och jag ville absolut ha en sån. Dessvärre var det ingen scarf utan en chiffongklänning!!! Men det såg jag ju inte förrän jag kom in i butiken. Och när jag ändå var där så passade jag på att köpa lite juldekorationer.
 
 

Mycket folk som sagt och lång kö till kassan. Men det var gemensam kö och säkert tio kassor så det rullade på ganska bra och snabbare än jag hade trott.

Under tiden hade Micke varit på H&M och köpt jeans. Han har letat ett tag och nu fick han tag på jeans som varken var trasiga eller ”super slim” utan bara ”slim” alltså med stuprörskänsla, vilket verkar vara det som gäller i modeväg just nu. Ett par ska för övrigt ner till Altea nästa gång.

Sista shoppingstoppet blev på Marks & Spencer och efter det tog vi tunnelbanan två hållplatser till Earls Court och därifrån bussen sista biten hem. Hammersmith var, hur som helst, ett ställe vi säkert kommer att åka tillbaka till. Genuint engelskt och fritt från turister. ”Alla” affärer finns där och tack och lov inte så stort som tex Westfield där man kan bli trött bara av att titta in. Nåväl där finns ju allt och dessutom ganska mycket mer.

Jag glömde säga att lördagen inte bjöd på nåt särskilt mysigt väder. Det regnade när vi vaknade och fortsatte så fram till lunchtid och resten av eftermiddagen var det grått, grått, grått. Vilket gjorde att vi med gott samvete satte oss framför TV’n när vi kom hem. Golf och VM kval i fotboll. Irland mötte Danmark och som vanligt när Irland eller Sverige spelar så hade jag kontakt med min irländska kompis Patrick i Amsterdam. Skulle vara kul om irländarna kan slå ut Danmark på tisdag.

Söndag morgon var det kylskåpskallt i sovrummet när vi vaknade. Vi har ju alltid öppet fönster och beroende på hur vinden ligger på så är det mer eller mindre kallt. En vacker men blåsig morgon och vi åkte iväg till driving rangen efter en sen frukost.

Det var kallt på rangen också – men trots detta var det fler än vi som trotsade kylan och vill träna på golfsvingen. Det var fullt i alla bås utom ett på nedersta våningen när vi kom. Och träna behöver i alla fall jag som spelar så lite nuförtiden. Micke säger att jag blivit en ”range-spelare” och det går ofta bra på rangen, vilket det inte gjorde när jag spelade på banan oftare. Hoppas vi kan spela på riktigt nästa helg så jag får se om jag kan få med mig slagen ut på den banan också. Micke fick också med sig en ”skobag” från shopen. Eftersom man inte får ha golfskor i klubbhuset måste man byta skor och då kan det vara roligare med en ”shoebag” än en plastkasse.

 

Väl hemma igen blev det lite småplock till lunch och sen gick Micke ut på balkongen för att förbereda växterna för kallare nätter. Dags att ställa in de känsligare pelargonerna mot väggen och täcka dem och fuchsian med fiberduk så de inte fryser när frosten kommer. För det gör den…..

 

Och sen blev det lite ”svensk TV”. Vi tittade klart på serien ”Saknad” (med bla Helena Bergström). Det var en bra och välgjord serie som säkert får en uppföljning. Det kändes som att det lämnades en del ”lösa trådar” som kan plockas upp i en fortsättning.

Till kvällen ännu mer ”svenskt”. Nämligen en ansjovispaj till middag med ansjovis från Sverige såklart. Pajen var så god och nu finns det kvar till en middag till, och kanske en lunch till ”hemarbetaren”.

I dag, måndag, så var hemarbetaren tillbaka på gymet efter två och en halv veckas frånvaro. Influensan och den efterföljande förkylningen, som fortfarande gör sig påmind, har lett till gymfrånvaro. Nu tänkte jag försöka börja träna lite lugnt och se om förkylningen kanske försvinner.

En solig dag gjorde att fiberduken åkte av igen och till natten blir det inte mindre än 6/7 gr så det blir ingen fiberduk på i natt.

 

I kväll blir det nagelbitning, svordomar, förtvivlan mm mm framför TV´n. Italien – Sverige. Jag är optimist och tippar 2-1 till Italien vilket borde leda till att Sverige går till VM på att man gjort mål på bortaplan. Vi får väl se. Jag förväntar mig kommentarer om jag har fel. I morgon är det tidig uppgång igen. Golf 07.45, hoppas trafiken fungerar bättre än i fredags. Lite skönt att komma fram i tid och ta en kopp termoskaffe utanför klubbhuset innan vi går ut.

Nu blir det inte mer skrivet, för nu måste ”hemarbetaren” börja ”jobba” igen. Strykning, ugnstvätt mm står på schemat.

 

 

 

 

 

I Sven-Bertil Taubes fotspår

Publicerad 2017-11-06 19:55:00 i Allmänt

Oj oj, den rubriken var inte lätt att förstå. Nåväl, som vanligt så visar det sig under inläggets gång. Det var ett tag sedan vi bloggade nu, nästan en hel vecka. Som jag förvarnade om i förra inlägget så fick jag ”betala” för min golfrunda förra tisdagen. Trots att jag spelade bra var jag uppenbarligen inte helt återställd efter min förkylning. På onsdagsmorgon körde jag Anne till vaccination hos vår ”veterinär” och när jag kom hem kändes det inte riktigt bra.

Det slutade med en rejäl influensa och sängläge i stort sett i två dagar. Inget kul ligga med extra fleecetröja under dubbla filtar och det känns som man har 40 gr feber men ändå fryser som en gris. Dessutom ont i ”hela magen” och i lederna. Nu gick det tack och lov snabbt över men en liten förkylning ligger kvar fortfarande. Jag försöker ändå leva efter min devis att ”man får inte vika ner sig”.

I veckan som gick kom också det sista beskedet om att vi fått rätt mot myndigheterna i Holland, vi hade ju inte kört mot rött ljus. Nu har dom till slut fattat det och som vi berättat tidigare så blev det två instanser med domare innan vi fick rätt. Nu har böterna återbetalats. Naturligtvis utan ränta. Så vi har ”lånat ut” pengar  till holländska staten i ett år utan ränta. Nu är vi inte sura för det utan bara glada för att vi fick rätt.

Anne fortsätter att ta fina bilder när hon åker båten på morgnarna och kvällarna. Nu är det ljust igen på morgnarna några veckor men beckmörkt på kvällarna.

 

I fredags kände jag att jag var lite på gång igen så jag åkte och storhandlade på förmiddagen. Det straffade sig naturligtvis på eftermiddagen. Det blev en eftermiddag i soffan framför TV med golf och diverse andra program. Engelsk TV, framförallt BBC, visar många bra dokumentärer och man tar sig alltför sällan tid att titta på dom. Jag hittade en om SAS planet som störtade i Gottröra den 27 dec 1991. Mycket intressant att minnas tillbaka och få allting serverat i en timmes program. Kul också att se hur det såg ut på den tiden.

 

Lördagens höjdpunkt skulle senare bli middagen med Per o Christine, Emma, Kalle och Pers son Victor och hans sambo Susanne. Dagen började dock för oss med en sen frukost som vi ”lyxade” till lite genom att jag gick till Tesco (närmaste lilla butik) och köpte färskt bröd. Eftersom ”hemarbetaren” varit sjukskriven i veckan så fick vi sedan hjälpas åt att städa. Något som jag kallar för, Annes ”hemarbetarträning”. Hon måste ju hålla kunskapen vid liv. Hon fick godkänt den här gången också och kommer säkert att ta examen i ”hemarbetarskolan” innan vi flyttar härifrån 😊

Efter, återigen, lite TV tittande på eftermiddagen var det så dags att åka till Covent Garden och vårt ”stamställe” Balthazar. Där har vi varit ganska många gånger nu och framförallt med gäster. Vi har aldrig varit missnöjda. Vi åkte tunnelbana och det var en upplevelse i sig. Proppfullt tåg där föraren mer eller mindre fick hota folk som försökte klämma sig in i tåget. Han gjorde det dock med glimten i ögat och till slut kom tåget iväg, detta gällde på i stort sett alla stationer. Väl uppe på Covent Garden var det smockfullt med människor, vi påmindes då om varför vi själva inte åker in till city speciellt ofta. Det är för turister, men Covent Garden ändå ett ställe man inte får missa. Mycket gycklare och gatumusikanter och försäljning av allehanda slag bland annat kanderade äpplen. Per hade tydligen blivit uppdragen av någon och fick hjälpa till inför publikens jubel.

 

Middagen blev jättetrevlig med god mat. Jag tror att alla var nöjda med både atmosfären och maten. Det åts en hel del fina hamburgare men för min egen del blev det musslor som var jättegoda. Vi slogs återigen över hur ”välartade” och trevliga Emma o Kalle är. Dom kommer inte att göra Per o Christine besvikna i framtiden. Dessutom verkar Emma fortfarande vara inne på att kanske bli polis. Hon är snart 18 så det börjar bli dags att tänka på jobb. Jag har i alla fall flera gånger talat om för henne att jag haft/har världens bästa jobb.

Nu hade hela gänget varit på stan sedan tidig morgon och var rejält trötta i ben och fötter. Innan det var dags att åka från restaurangen var Kalle så trött att ögonen nästan ramlade ihop på honom. Vi skiljdes åt utanför och själva var vi hemma vid niotiden igen. Bilder på gänget på restaurangen kommer i ett senare inlägg eftersom de inte finns i våra telefoner. 

I går, söndag, hade vi inget alls inplanerat. Återigen en sen frukost och sedan en promenad i det fina vädret. Vi gick ut genom parken och utmed floden ner till Sainsbury. En kompletterande handling i vår stora affär och sedan motsvarande promenad tillbaka. Lite fina bilder blev det som visar på att det härliga klimatet gör att det fortfarande finns fina växter igång, även om träden fullständigt vräker ner sina löv på marken. Dammen med fontänerna är för övrigt fixad sedan en tid och är nu jättefin.

 
 

Väl hemma igen blev det en riktig ”slappareftermiddag”, skönt med sådant ibland faktiskt och att inte ha något planerat hela tiden. Lite glögg, pepparkakor o stiltonost framför TV´n är inte fel. Först spännande golf där Justin Rose återigen vann. Sedan fotboll, bland annat Chelsea - Manchester U på Stamford Bridge, inte långt härifrån. Den matchen var för övrigt en av anledningarna till att Per o Christine med familj var här. Per, Victor och Kalle skulle se matchen. Tyvärr blev dom nog besvikna eftersom Chelsea ryckte upp sig och vann med 1 – 0. Dom är Man United fans vad jag vet. Vid 19 tiden, en stund efter att matchen var över så var det som vanligt bilkö på gatan utanför oss. Då skulle alla som parkerat i området ta sig ut härifrån.

Till middag blev det Annes köttfärsbiffar med sötpotatis. Som vanligt stöttade jag vid matlagningen, med muntra tillrop från barstolen vid köksön.

 

I dag, måndag, så var hemarbetarens sjukskrivning över. Dags att börja jobba igen. Vi vaknade till en härligt klar men kall morgon. Första gången den här hösten som det var frostvitt på taken och även på gräsmattan. Dock 5 gr på balkongen så alla växterna mådde bra. Jag hade för säkerhets skull flyttat in de känsliga växterna mot fönstret. Med solens hjälp så försvann frosten framåt 10 tiden.

Hemarbetarens första arbetsuppgift blev att frosta av frysen. Det var behövligt och perfekt att kunna ställa ut innehållet i skuggan på den kalla balkongen. Efter det hade jag planerat en långpromenad åt samma håll som jag gjorde för ett år sedan. Lite kul att gå i samma områden nu när man hittar bättre och känner igen sig och får en annan bild av det man ser.

Nu närmar vi oss snart rubriken, om ni glömt den så är den ”I Sven Bertil Taubes fotspår”. Vi är inte riktigt där ännu, men snart. Jag gick först upp till New Kings Road, som är fortsättningen på klassiska Kings Road, jag fortsatte sedan bort mot Putney Bridge. Man passerar då bland annat Parsons Green som är ett lite ”finare” trevligt område med affärer och restauranger. Det var förresten där det sprängdes bomber på ett tunnelbanetåg för en tid sedan. Där New Kings Road slutar vid Putney Bridge tog jag en publunch, en wrap och en öl, välbehövligt efter hyfsat lång promenad.  

Där hade jag nått vändpunkten och började gå tillbaka mot ”reservatet” där vi bor. Och nu kommer rubriken! Någonstans halvvägs hem till oss bor nämligen Sven Bertil Taube. Jag har läst att han dagligen tar sin promenad i Hurlingham Park eftersom den ligger ett halvt kvarter från där han bor. Dessutom är det en bra gångväg där han, som har dålig syn, kan gå runt utan problem. Jag vet mycket väl var parken ligger även om jag inte varit in i den. Parken var en av de minsta jag någonsin sett. Jag förstår att han gillar gångvägen för den gick runt i en cirkel och var inte längre än totalt hundra meter. Anne hade beställt en selfie på mig och Sven Bertil men tyvärr blev det ingen eftersom han inte var där men jag tog ett par bilder i parken. Jag kanske får bli en ”paparazzi” och vara där varje dag tills han kommer.

 

Under promenaden kändes det friskt i luften, framförallt om man var i skuggan men väl hemma på balkongen i full sol var det härligt. Så efter tre och en halv timme ute så blev det en fika i solen på balkongen. Nu, 16.45, är det skymning och om en stund är det mörkt. Vi tror oss minnas att det som tidigast blir mörkt 16.30. Helt ok med svenska mått mätt.

 

Nu är det ”Remembrance” time här i England. Man minns de som offrat sina liv i krigen. En historia som vi svenskar tack och lov är skonade från men som verkar ena folket på ett fantastiskt sätt. För att visa detta och för att samla in pengar till de drabbade säljer man poppies. En poppie är en vallmoblomma och den här har sin historia från första världskriget då engelsmännen stred i södra Europa där vallmon blommade för fullt. Det började 1915 med ett berömt poem av en kanadensisk soldat som just förlorat en vän i kriget, Han var inspirerad av ett blommande vallmofält när han skrev. Bara något år senare blev hade det blivit något som såldes till förmån för krigsveteraners försörjning.

Man ser nästan ingen som inte har en poppie på kavajslaget, tröjan, rocken osv. I stort sett alla i TV har också poppies på sig. Vid alla minnesmonument ligger mängder av stora poppiekransar. I år firar poppien hundra år. Nästa söndag är det Remembrance day, vilket är slutet på denna tid, då har man bland annat två tysta minuter kl 11.00. Till och med min golfklubb har gått och meddelat att det ska vara två tysta minuter på banan då, under den tävling som pågår.

 

I morgon bitti är det golf igen, i natt ska det inte bli lika kallt och dessutom mulet. Kanske kan det bli som förra tisdagsmorgonen då vi spelade på en torr bana redan 07.45.

Tack för den här gången.

 

 

 

 

 

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela