ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Rentvådda!

Publicerad 2017-10-12 19:15:00 i Allmänt

Jag det kan låta drastiskt – men det har tagit oss nästan ett helt år att få de holländska myndigheterna att förstå att vi omöjligt kunde ha kört mot rött ljus i Rotterdam den 20 april 2016 eftersom vi den sista mars samma år lämnade landet. MED vår bil.

Oj så vi har kämpat med detta. Inte för att det var nån katastrofalt stor kostnad men man kan ha roligare för EUR 239 (ca 2300 kronor) än att betala dem till holländska staten.

Tänk att när vi fick första brevet (i november 2016!) så skrattade vi bara och skrev ett litet ”käckt” svar att de nog hade sett fel eftersom vi inte var kvar i landet vid tidpunkten för förseelsen.
Vi poängterade då också att det ju måste vara enkelt att konstatera på foto att bilen de fällt inte var vår blåa BMW cab. Men icke – där fick vi svar att det inte var en kamera som sett oss utan en polisman som var helt säker på att han sett rätt.

Efter det skrev vi ett längre brev som förklarade allt på ett kronologiskt sätt och med uppgift om arbetsgivare och utlandstjänst och där vi dessutom uppgav att våra grannar ju kunnat se att vår bil var hemma varje dag. Vi tvingades också betala in böterna för annars skulle de inte ens överväga våra invändningar.

Men inte heller detta bet på myndigheterna. De behövde BEVIS!  Vi trodde det räckte att vi lämnat namn och telefonnummer till våra grannar så de kunde kontrollera att det vi skrivit var rätt. Men icke, alltså fick vi be våra grannar att skriva på ett intyg/vittnesmål att de sett bilen hemma under den här perioden och intygen bevittnades av två personer. Och detta skulle upp i en rättegång där vi inbjöds att presentera bevisen. Klart vi inte åkte dit men vi såg till att skicka in uppgifterna i god tid till rättegången så klart.

Efter det kom ett svar att eftersom vi inte varit där själva skulle domaren överväga vårt överklagande och svar skulle komma senare.

Och, som sagt var, nästan ett år efter att det hela började och ett och ett halvt år efter den påstådda överträdelsen, fick vi äntligen ett långt brev på nästan tre sidor som beskrev allt som hade skett – och med slutklämmen att vi skulle få tillbaka våra pengar. PUH! För oss mer än rolig anekdot – men tänk hur mycket pengar det måste kostat myndigheterna!!!!

Jag fortsätter att åka båt och nu kanske vi har sett Big Ben i för sista gången. Byggnadsställningarna börjar nå upp mot själva urtavlan och när vi kommer tillbaka från Altea är den säkert redan täckt. 

 

Nu håller veckan på att gå mot sitt slut och imorgon kväll åker vi till Altea på en välbehövlig (?) semester och vi är borta i 10!!!! dagar den här gången. Åh så vi längtar till sol och värme, till golf och bad i medelhavet och till att träffa grannens katter igen. Ja och så träffa lite trevliga människor också som Tiina och Bernt, Ingrid och Björn, Monika och Janne och förhoppningsvis även Per och Pernilla. Fullt upp med andra ord.

Men innan vi kommer dit måste jag berätta om gårdagens upplevelse här i London. För några månader sen såg vi ett svenskt TV-program där en engelsk stand-up-komiker – Al Pitcher (engelsman uppväxt i Nya Zeeland och sedermera gift med en svenska och bor nu i Sverige sen ett antal år tillbaka) – gjorde reklam för sin kommande svenska turné, Sweden Syndrome. Men innan han skulle ut på den skulle han ha en föreställning i New York och en i London.

Jag googlade genast fram när det var och bokade biljetter och det var alltså igår som vi var på The London Hippodrome som egentligen är ett casino men som även har restaurang och en liten teatersalong och det var där hans föreställning var.

 
Jättekul! Herregud så vi skrattade åt alla ”spot on” skämt om oss svenskar och vårt kalla land.

Publiken bestod till stor del av svenskar såklart och många av dem hade engelska fruar/män/pojkvänner mm med sig. Och man fick definitivt ut mest av showen om man var svensk eller tillsammans med en svensk skulle jag vilja säga. Kan verkligen rekommenderas. Han kommer alltså turnera i Sverige och inte helt omöjligt att den kommer på TV också nån gång. Han har tidigare haft stående inslag i Robins den här Al Pitcher.

Innan showen träffades jag och Micke på en enkel italiensk restaurang – men med jättegod mat. Inte döma hunden efter håren!

Nu åker vi som sagt till sol och värme men det ska bli sommartemperaturer här i London också i helgen. 19 grader från och med imorgon och på måndag hela 22 grader. Sista rycket?????

I övrigt är det mörkt nu på morgnarna när jag går till jobbet. Och det kommer inte dröja länge tills det är mörkt även när jag kommer hem. Om inte förr så efter att vi gått över till vintertid i alla fall.

Alltså är det mysigt att tända ljus inne och min vana trogen kan jag aldrig få nog av ljuslyktor eller som den här gången ljusstakar. Dessa är inköpta i Sverige på vårt senaste besök hemma och transporterade hit. Och som jag lärt mig av att titta på Ernst så ska det alltid vara ojämnt antal av lyktor eller stakar. Jag tycker det här var jättefina som omväxling.

 

Och även den genombrutna ljuslyktan från Isle of Wigth har nu fått en mer permanent placering och med en ljusslinga i som går på timer och alltså sprider ljus både mörka morgnar och kvällar.

 

Nu tar jag, Micke, över pennan en stund. Jag missar ju min fredagsgolf i morgon bitti så jag passade på att åka ut till klubben i dag för en lätt lunch och några hål. När jag kom dit såg jag hur ett antal fyrbollar med damer, en hel del av dem ”riktigt gamla” hade tävling. Jag förstod att det för mig nog bara skulle bli nio hål. Efter en lunch i lugn och ro gick jag ut och kunde spela sju hål i min egen takt utan att se till någon framför mig, men sedan tog det stopp. Sista två hålen tog hur lång tid som helst. Dock härligt golfväder och ”Gurra” på drivern skötte sig bra. Det bästa var i alla fall hål 6, en kort par fyra där jag för första gången nådde greenen med mitt utslag med spoon. En tvåmeters eagleputt som jag naturligtvis brände.

 

 

Jag gick av efter nio hål och promenerade till klubbhuset När jag kom dit vädret ännu bättre och solen sken och vinden avtog. Jag spelade därför första nio hålen en gång till och lyckades med att förbättra spelet ytterligare lite. Hoppas jag kan spara något av det till Altea.

Nu får nästa inslag bli från terrassen i Altea. Och om det är kväll och mörkt får man väl ha pannlampan på sig när man skriver.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela