ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Mot Gladö igen !

Publicerad 2017-09-28 13:43:00 i Allmänt

I kväll åker vi till Gladö igen. En resa vi bokat redan i våras då tidpunkten sattes för Skånegängets "höstreunion". Vi spelar på Söndag på Lövsättra i Vallentuna !!  Inte optimalt för mig pga restiden men tydligen svårt att hitta klubbar som kan erbjuda lunch efter rundan. Vi får väl se hur det går. Jag ska ju spela med mina gamla fina Wishonklubbor och min hookande Cobra driver, som grädde på moset en snart tjugo år gammal Taylor Made putter. 
 
Häromdagen var jag tvungen att rensa ur vår murgröna, som härstammar från Amsterdam. Det ser ut som om en av plantorna håller på att dö. Det blev en rejäl urklippning så får vi se om den tar sig igen. I värsta fall får den ersättas. 
 
 
 
För övrigt är det ett ok London vädermässigt som vi lämnar. Dagarna ligger på upp till tjugo gr fortfarande. Just nu står tempen på 36 men det beror på att en solglimt hittade den en stund. Men som sagt tjugo är helt ok den här tiden. Växterna har tagit sig bra efter vår sommarsemester då de tog stryk. Med en förhoppningsvis mild vinter kommer dom att vara tillbaka i full blom igen till våren. 
 
 
 
Som sagt så åker vi i kväll, 17.00 från Gatwick och har en helg med lite "inför vintern arbete" i trädgården. Vi får se om vi kan göra ett inlägg hemifrån. Har varit lite svårt tidigare med våra paddor som inte funkat helt ok. 
 
 
 

Golf och Isle of Wight

Publicerad 2017-09-25 23:05:00 i Allmänt

Nu har vi inte hörts av på tag igen. Det blir så när det är full fart. I torsdags hade jag en sk ”society” tävling på golfklubben. En av mina spelkamrater, John, är årets captain i en society golfklubb som heter Red Lion. Den har sitt säte på puben Red Lion som ligger i närområdet. Den här gången ingick både mat och dryck i priset varför jag bestämt för att ta tåget för att kunna ta ett par pints efter tävlingen. Dessutom hade vi starttider från 10.40 och middag vid 16.00 så det skulle inte bli sent.

Naturligtvis var det strul med signalsystemen på det tågbolag som jag skulle åka med. Jag blev stående 40 min på en station en bit in på resan. Tavlorna och högtalarna meddelade om förseningar och inställda tåg. Jag började tro att jag inte skulle hinna fram men så plötsligt så kom ett tåg och jag kom fram precis i tid.

Jag spelade med min golfkompis Bob och Red Lions vice kapten Roger och en kompis till honom. Trevlig runda där vi förutom poängbogeytävlingen spelade en inofficiell match i lag där jag och Bob förlorade mot Roger och Russel. Två pund fattigare blev man då. Jag spelade min bästa golf på flera månader och fick ihop 33 poäng. Som vanligt är de flesta sk ”bandits” dvs spelar på mycket högre handicap än de borde ha. Bob som spelar på hcp 14 i vårt gäng har klubbhcp 18 men spelade här på 21. Klart han drog in 45 poäng eftersom han också spelade bra. Jag är därför mycket nöjd med mina 33 poäng på hcp 10.

När vi kom in efter rundan var det dags att ta en öl före dusch och middag. Mycket trevlig stämning utanför klubbhuset i kortärmat. I takt med att bollarna kom in så blev det mer och mer drag på terrassen. Tyvärr visar inte bilderna det men det var mycket hög stämning med historieberättande och div olika påhopp om dagens spel.

 

När solen började gå i moln blev det svalare och vi som varit inne ett tag gick och duschade och bytte om. Vi var ändå 24 spelare så alla kunde ändå inte duscha samtidigt. När det är middag så har Red Lion en regel om skjorta och slips vilket betydde att man också skulle ha kavaj. Alla medlemmarna hade därför kostym eller kavaj och Red Lions röda slips. Lite av en gammaldags herrklubb. Många av medlemmarna var också äldre. Så här såg jag, Bob och Ray ut efter att ha gjort oss i ordning och fått en pint till inför middagen.

 

Som ni ser har jag ”bara” skjorta och slips och inte kavaj. Jag klarade mig undan böter för detta eftersom jag var gäst. Man har som regel att bötfälla varandra för diverse olika ”regelbrott” mot Red Lions stadgar. Det kan kosta 5 eller 10 pund att inte ”sköta sig”. Pengarna går till klubben och används för att bekosta dessa sammankomster. Den här kostade 45 pund och då ingick priser samt middag och all dryck. Bara att gå till baren och ta vad man ville ha i fråga om öl och vin. (eller alkoholfritt)

Om stämningen var hög innan middagen var det inget mot hur det var under middagen. Alla gamla gubbarna och även vi andra hade ju nu fått i oss ett par pints. Kul att jag också verkligen kunde delta i ”tugget” som pågick över de två stora borden. Många var nyfikna på vad jag var för figur.

 

Maten var över all förväntan. Först jättegoda tapas, (kocken är portugis så han vet väl hur man gör), sedan en ”steak” (entrecote) som var helt perfekt stekt, slutligen tiramisu som följdes av en ostbricka och portvin. Mycket mat och jag var ordentligt mätt när jag tåg tåget hem. Nu gick tågen som de skulle och jag var hemma före 20.00. Skönt att vara hemma i tid eftersom vi på fredagsmorgonen skulle åka till Isle of Wight.

Så det var ingen sovmorgon på fredagsmorgonen. Packningen var klar så efter frukost rullade ”kundvagnen” ut ur garaget 08.15. Som vanligt är det 40 till 50 minuters bilresa innan vi kommer ut på ”landsbygden” och då var det ändå bra trafikförhållanden. Båten från Portsmouth skulle avgå 10.30 och vi var där i tid. Solen sken och det var en perfekt resdag.

 
Båtresan från Portsmouth till Fishbourne tog 45 min. Från Fishbourne åkte vi till staden Ryde. Det fanns en anledning till det. Anne var där på språkresa, tillsammans med Malin, för 41 år sedan. Vi tog oss till gatan där de bodde men hon kände inte igen huset. Alla ser ju likadana ut. Här fanns en gammal träpir som man kunde åka bil ut på. Längst ut fanns en järnvägsstation. Tåget som kom in när vi kom var det ”sunkigaste” tåg vi någonsin sett.
 
 
Vi parkerade sedan nere i staden som för övrigt också ligger vid havet. Efter att ha parkerat och gått runt en stund i stan tog vi något att dricka innan vi åkte vidare för att hitta ett lunchställe.
 
 

Vi fortsatte ut mot östra sidan av ön och kusten, vilka vyer vi fick uppleva på vägen dit. Vi återkommer till vyerna flera gånger i det här inlägget. Nu började vi bli hungriga och när Anne fick syn på en brun skylt (som vi också har för kulturställen) där det stod "The Crab and Lobster” så åkte vi in där.  Då var vi i den lilla byn Bembridge. Vi följde skyltarna och kom ner till havet via gator som var som ”kostigar”. Vi slutet av vägen fanns ”bästa skaldjursstället” på kanten till havet. Vi åt musslor och friterade scampi. Hade vi varit lite senare hade vi säkerligen ätit deras skaldjursplatta med allt möjligt på. Men nu skulle vi ju äta middag också.

 

På väg därifrån stannade vi till vid en liten affär som Anne upptäckt när vi åkte in i byn. Vi köpte en ganska stor ljuslykta som ett minne från vårt besök på ön. Vi behöver ju verkligen en ljuslykta till !!!!!  Men den var fin och kommer att passa bra både i London och sedermera i Gladö. På vår färd ner mot Shanklin, där vi skulle bo, slogs vi återigen av hur vackert det var. Nu var det inte så mycket havsvyer utan mer böljande grönt landskap. Jag har sett Österlen och Brösarps Backar, men det här är så mycket mer.

När vi kom till Shanklin åkte vi ”ner” till strandpromenaden där vi skulle bo. Vi hittade vårt ställe direkt och det var så bra. Läget precis vid stranden, gammalt hus som var helt nyrenoverat invändigt. 8 rum som alla var bokade. Vi hade ett stort rum med stora fönster ut mot havet. Mycket trevligt värdpar som skötte om allting, precis som det ska vara på ett bra Bed and Breakfast.

 

Efter incheckning tog vi en promenad ”upp” till stan. Det var verkligen uppför så vi åkte hiss upp. Efter hissen fick vi sedan klättra vidare upp mot toppen. Jag kan lova att Anne fick sina steg på stegräknaren den här dagen.

 

Efter en tids klättring började det gå utför igen och då kom vi ner mot den gamla delen av staden. Här är det gamla hus med stråtak. Vi tog en paus på ett ställe med trädgård. Helmysigt i den nedgående solen.

 

På vägen ner till vårt boende passerade vi mängder av små fina hotell som låg nära havet. Väl hemma igen så var det en kort vila innan det var dags att gå ut för middag. Det blev en burgare på en av strandrestaurangerna. Burgaren var helt ok och vi tog till och med en efterrätt, för Anne en äppelsmulpaj och för mig grapesorbet. På stället hade man livemusik. Trevligt!

 

Så var det då dags för min 58 års dag !!!!  Vi hade ett späckat schema för dagen. Det började med frukosten där vår värd servade oss och alla andra på ett härligt sätt. Vi åt ”full english breakfast” med avslutande nygräddad pastry/croissant med sylt, MUMS.

Efter det åkte vi utmed sydkusten, den vackraste vägen vi någonsin åkt. Först blev det ett stopp där man sålde smycken, halsband mm med pärlor från Isle of Wight. Det var dessutom fantastiska vyer mot havet och klipporna. Vi tog en kaffe och passade på att ta lite bilder. Man hade också en monter med en pärlklänning som tillhört Prinsessan Diana.

 
 
 
 

När vi sedan åkte vidare mot sydvästhörnet på ön så blev vyerna finare och finare och klipporna vitare och vitare. Vi stannade på ett par ställen till för att ta bilder. På varje ställe stod det ”foodtrucks” och på ett ställe kunde man gå ner till vattnet vilket en massa surfare gjort den dagen.

 
Till slut hamnade vi i Freshwater där vi stannade till en stund. Vi såg också en golfbana, som vi inte kände någon lust att spela, Väldigt vackert belägen men den låg som i en slalombacke utmed havet.
 
 
 
 
 
Vi åkte sedan fram till sydvästhörnet som heter Needles. Det var en ”turistfälla” med tivoli och liknande så vi gick inte ens ur bilen. Vi åkte i stället vidare till nästa stad, Yarmoth, som är en liten pittoresk hamnstad på västsidan av ön. Vi gick runt lite och tog något att dricka innan vi åkte vidare.
 
 

Efter att ha passerat den lite större staden Newport, som inte kändes så mysig, åkte vi vidare mot en ”Garlic farm”. När vi parkerat kunde vi nästan känna doften av vitlök. Vi köpte några roliga saker. En BBQ sås med vitlök, en Teriyakisås med vitlök och en burk med vitlöksklyftor. Vi köpte dock inte ”Garlic beer”.

 

På bilderna syns en slänt med hästar. Det syns inte hur brant det är, som en slalompist. Vi såg flera sådana slänter där hästar, kor och får gick och betade. Hade de ramlat omkull hade de säker rullat hela vägen ner men de var säkert vana vid lutningen.

På väg därifrån hade vi tänkt oss att besöka en ”chilifarm”. Nu var vägen avstängd och efter lite felkörning så bestämde vi oss för att åka ”hem” och ta en tidig middag i stället för en sen lunch. Lite vila på rummet innan vi gick ut. Alla ställen var fullbokade. Det var ”Isle of Wight day” så vi fick förlita oss på att kunna göra en ”walk in”. Vi gick till ett litet ställe, ”Fishermans cottage” längst bort på strandpromenaden. Vi hade tur och fick ett bord som var bokat långt senare på kvällen. Det här var en liten gammal pub som låg ända nere vid stranden.

 

Inne i puben var det lågt i tak med gammaldags bjälkar. En hel del lokalbefolkning som gäster. På väggarna var det en hel del gamla tavlor och en av dem visade puben utifrån. Jämför denna tavla med bilderna Anne tog utanför innan vi gick in.

 

Maten var helt ok för en liten pub men vi hade nog önskat lite med krydda. Hur som helst var det en bra födelsedagsmiddag, till förrätt åt Anne makrillpaté och jag crabcakes. Till varmrätt tog Anne musslor och jag en varm skaldjurssallad. Allt var fint ordnat och med lite mer kryddor hade det varit perfekt. På väg hem blev det ett stopp för en avslutande födelsedagsdrink i ljudet av vågorna som slog in mot stranden.

Så blev det söndag och vår sista dag på ön. Det blev samma frukost igen, bacon, stekt ägg/scrambled eggs, lokal korv, bönor, stekta tomater, stekta champinjoner och toast. Så kunde vi ju inte undgå att ta den fantastiska nybakade croissanten igen. Jag kan lova att de är mycket festligare än vad de ser ut på bilden. 

 

Efter utcheckning gjorde vi ett nytt försök med chillifarmen. Nu var vi för tidiga, en timme, så vi åkte vidare mot staden Cowe där drottning Victorias ”Osborne House” ligger. Det ska ha varit hennes sommarslott men hon tillbringade nog mer tid där än bara på sommaren. Hon regerade från 1836 till 1901 då hon avled på Osborne House. Vi får väl se om gamla Bettan, Queen Elisabeth, kan slå det. Det var en intressant vandring genom slottet. Upp och ner i trapporna. Nya steg på Annes räknare. Här har man också spelat in delar av den aktuella filmen "Victoria and Abdul". 

 

Lite roligt att se att drottningens våning låg under barnens våning. Det var för att de skulle ha nära till barnen. Barnens våning var verkligen ”barnens våning”. Allting var i barnstorlek. Från stolar, bord och barnsängar och allt annat.

 

Efter rundvandringen i huset och trädgården tog vi kaffe, macka och scones innan vi åkte till båten för hemfärd. Kundvagnen fick jobba hårt men det var bra trafik hela vägen så vi hann till och med in på Sainsbury för att handla lite kvällsmat innan vi landade i lägenheten före 16.00.

I dag, måndag, kändes det i kroppen att man suttit i bilen så mycket och att man gått i trappor. Gymet på förmiddagen var perfekt för att vara i form för golfen i morgon förmiddag igen.

 
Vi hör av oss snart igen. På torsdag kväll åker vi till Gladö för en helg igen. 

 

 

 

 

Veckorna rullar på

Publicerad 2017-09-21 20:36:11 i Allmänt

Sist vi skrev nåt i vår ”dagbok” var de lördag och vi hade varit och golftränat på dagen. Söndagen blev en riktigt skön dag som började med ett gymbesök (för oss bägge alltså). Micke går ju regelbundet men jag har haft ett längre uppehåll under sommaren.
Men jag kämpade på med Crosstrainern och lite ”benmaskin” och var nöjd efter att ha fullföljt mitt pass. Vi får väl hoppas på att de håller i sig så det inte var den första och sista helgen för hösten….

Fortsättningen på söndagen var också skön. Lite fix hemma efter den lite senare frukosten (bland annat förberedde jag Borstj-soppan till kvällen) och sen blev det en promenad i området.

 

Måste också berätta att sopptillverkningen var extra tung den här gången. Vi hade bara tillgång till ett litet rivjärn (brukar ju ha min gamla ”månlandare” att veva runt med hemma) vilket gjorde att jag till slut tvingades ta Micke till hjälp för jag fick kramp i armen. Det resulterade i att jag bestämt mig för att köpa en liten matberedare. En sån med mixerkniv och olika rivjärn. Vi har haft en sån tidigare men den gick sönder för många år sen och har inte blivit ersatt sen dess. Ganska praktisk maskin om man vill göra en pajdeg eller hacka nötter eller som sagt var riva större mängder grönsaker. Så det blir ingen mer Borstj innan vi har en sån på plats.
Annars är ju Borstj en jättebra soppa att göra – den har (trots att det var en liten portion vi gjorde pga. bara det lilla rivjärnet) förutom att vara jättegod räckt till tre middagar.

Det var i söndags också matchdag igen för vårt ”hemmalag” Chelsea och inte vilket motstånd som helst utan ett London-derby mot Arsenal.

Vi hade medvetet valt att gå hemifrån efter det att matchen börjat då vi vet hur mycket folk som är i rörelse på matchdagarna.
På vägen mot The Rose där vi tänkte oss lite enkla ”snacks” till lunch träffade vi ett helt gäng polishästar som nu hade gjort sitt första pass och skulle få vila i sina trailers tills det vara dags för nästa jobb-pass när matchen var slut.

Det är stora djur många av dem – man förstår att det är effektivt att mota folksamlingar med hästar. Ingen vill frivilligt riskera att bli trampad eller sparkad av såna.  Vi kunde också konstatera att många av dem hade väldigt små ryttare. Eller så såg de bara små ut för att hästarna var desto större…..

 

På The Rose hade vi ett par sköna timmar i solen i deras ”rose garden” som de kallar trädgården. Inte för att det finns så mycket rosor utan för att puben heter ”The Rose” såklart.
Vi delade på ett ”Scottish egg” och en ”sausage roll” för vi ville ju inte vara mätta till kvällens sopp-middag. Och så blev det helgens Bloody Mary för mig och en läskande pint för Micke medan vi ”plane-spottade” och försökte fånga så många fina bilder som möjligt av de stora planen som hade valt inflygningsrutt just över våra huvuden.

 
 

Jag ska väl också tillägga att lugnet på The Rose tog slut när matchen på Stamford Bridge var över. Då fullkomligt VÄLLDE det in folk på puben som helt plötsligt tvingades har vakt i dörren för att se till att man inte överskred antalet människor som fick vistas i lokalerna samtidigt.

Nu var i och för sig vi klara med vår lunch och kunde så småningom betala och åtminstone ge plats till två nya som annars inte hade fått tillträde pga. att det var fullt. Måste också säga att fast det snabbt blev överfullt så var det god stämning och inget bråk – trots att matchen inte hade slutat så som Chelsea-fansen hade hoppats på. Chelsea spelade oavgjort mot Arsenal……. Men ljudnivån – herregud den höjdes många decibel i ett nafs.

I tisdags hade Micke golfdag som vanligt och när han kom hem därifrån (efter ytterligare en vacker dag där han kunde spela i kortärmat) så fick han ”jobba lite” hemma och förbereda för en övernattningsgäst. Jag hade med mig Katarina hem efter jobbet. Hon skulle sova över hos oss igen inför onsdagens dagkonferens på huvudkontoret. Det var samling av alla ekonomicheferna i UK med en hel dags information. Den här gången dock med det undantaget att även jag fick ge en presentation av Heartwood inför övriga gänget. Nyttigt att behöva skärpa till sig ibland med att behöva presentera på engelska. (Vilket i ärlighetens namn inte känns särskilt jobbigt längre – jag har ju tränat under några år nu så den stora osäkerheten jag kände i början när vi flyttade till Holland har försvunnit.)

Vi fick en vacker båtresa till banken på morgonen med en påföljande nästan 30 minuters promenad då båten lägger till på ”fel sida” om floden så man får gå över den vackra Tower Bridge.

 

Men innan det blev onsdag var vi ute och åt tillsammans alla tre och det var på ”Sands End” igen. Vår fina gastro-pub som ligger mitt bland klassiska engelska radhus och som alltid levererat vad gäller god mat.

Den här gången var inget undantag. Katarina åt en Burrata till förrätt och Micke och jag åt den mest underbara tonfisk tartar man kan tänka sig.
Till varmrätt valde Katarina och Micke fasan (det som jag hade ätit förra gången vi var där) och jag valde en lax som visade sig vara den mest perfekt tillagade laxbit jag smakat.  Behöver väl inte skriva att vi var helnöjda när vi gick hem för en sen kvällskaffe hemma.

 

Idag är det golf för Micke igen. Den här gången en tävling på hans hemmaklubb. Och det är med efterföljande middag med ”dress-code”. Det betyder att skjorta och SLIPS är anbefallet. Så Micke som inte använt slips på många år fick ta med sig en hemifrån sist vi var i Gladö.

Jag hoppas det gått bra för honom och att maten var god. Det har ju inte alltid varit de mest kulinariska rätter som bjudits på liknande event, men klassisk engelsk mat. ”Steak and gravy” dvs kött och skysås.

Imorgon fredag har jag tagit en ledig dag. Vi sticker iväg tidigt på morgonen med destination Portsmouth där vi ska ta färjan över till Isle of Wight. Det är ju Mickes födelsedag på lördag så det passar ju bra att hitta på nåt kul.
Vi har bokat två nätter på ett B&B i en kuststad som heter Shanklin och hoppas se så mycket som möjligt av ön innan vi åker hem igen på söndag eftermiddag.

Väderprognosen ser lovande ut så vi ser fram emot att kunna se en vacker ö med både stränder och vildare kustremsor och förhoppningsvis kunna fånga en del av det på bild.
För mig blir resan en ”repris” från när jag som tonåring var där på språkresa tillsammans med Malin. Undrar om jag kommer att känna igen mig????

 

Vi klarade oss den här gången också!

Publicerad 2017-09-16 20:40:00 i Allmänt

Jaha så har det hänt igen. En terroratack i London. Den här gången faktiskt otäckt nära oss, Parsons Green ligger ca 20 minuters promenad från där vi bor och trot eller ej så var det där vi käkade middag med Niclas, Jocke och tvillingarna för bara två veckor sen. Med Londonmått mätt så är det riktigt nära!
 
Nu var det säkert inte där bomben skulle briserat utan det var säkert tänkt att den skulle explodera längre in mot stan men det är samma tunnelbanelinje som jag åker på (när jag nu inte åker båt....).
Och apropå det så känns det faktisk mycket tryggare att åka båt än tunnelbana. Inte för att man kan/ska känna sig säker någonstans, men sannolikheten är i alla fall bra mycket mindre på båtarna där man ändå har mer koll på vilka passagerarna är.
 
Så jag fortsätter nog att åka båt ett tag till även om det faktisk är nästan 700 kronor (!!!!!) dyrare per månad än att åka buss och tunnelbana. Och jobbresorna är inget banken betalar ifall nån nu undrar.
 
När vi var hemma förra helgen åt vi ju bla krabba (och andra skaldjur) en kväll och jag fick mersmak på krabba så Micke försökte i fredags få tag i det igen. Men trots besök i flera fiskaffärer fick han inget napp (ha ha ha) annat än på råa levande krabbor så det blev ingen krabba till fredagen. Istället köpte han råa frysta hummerstjärtar på en affär som heter Iceland. Det är en kedja som säljer all typ av mat men som (kan man nästan gissa av namnet) specialiserat sig på frysta varor.
Så det blev hummer till middag igår kväll. Enligt förpackningen kunde de tillagas på lite olika sätt och jag valde att grilla dem i ugnen med en klick smör.
Blev jättegott tillsammans med min hemgjorda Rhode Island-sås (majo, chilisås, creme fraiche, chili flakes och - det viktigaste - en skvätt cognac).  Lyxmiddag tillsammans med en flaska Prosecco!
 
Dryga 20 minuter i ugnen på 170 grader så hade de ändrat färg från (nästan) svarta till klassiskt hummer-röda.
 
Idag hade vi tänkt spela golf men det var tävling på klubben så vi hittade ingen speltid. Istället fick det (efter en lång och skön sovmorgon) bli range träning.
Jag var ganska nöjd med mina slag, ja faktiskt till och med så nöjd att jag kunde kosta på mig att bli lite kaxig.
I "båset" bredvid oss tränade en kvinna ivrigt påhejad av sin otroligt macho man.
Och när Micke vid ett tillfälle frågade mig om sin uppställing och klubbposition i baksvingen så fick hennes machoman för sig att Micke instruerade MIG hur man skulle slå.
Så då sa jag helt sonika att nej - det är JAG som lär honom hur man ska slå. Och så tog jag min hybridklubba och gick in i båset och slog några riktiga "monster-slag". Gissa om han blev tyst!
 
 
På vägen hem stannade vi på Sainsbury för att testa deras nyöppnade Sushi-disk. Den öppnade tidigare i veckan och är "samma" som den som vi tidigare hittat på Carrefour i Spanien. 
Färsk sushi tillagas löpande och är jättefräsch. Så nu ser vi fram emot en god och nyttig middag ikväll också.
Vi ÄLSKAR sushi och har saknat ett nära ställe att köpa det på. 
 
Det blev också en Cyklamen också att ställa på vårt lilla balkongbord. Alltid kul med en färgklick eller hur!
 
 
 
 
Imorgon får vi se vad vi hittar på. Beror på vädret som nu vänt till mer höstaktigt. Idag har vi haft blandat mest moln men även några solglimtar och däremellan några korta regnskurar.
Hur som helst ska det lagas Borstjsoppa imorgon. Rödbetor, morot, vitkål och lök ligger i kylen. Och i frysen (köpta förra helgen hemma i Sverige) ligger Wienerkorv. Så det bäddar för en höjdarmiddag imorgon också. Tycker vi alltså!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ett år i reservatet!

Publicerad 2017-09-14 20:32:00 i Allmänt

Tänk vad tiden går, nu har det gått ett år och två veckor sedan vi kom hit till London. Jag kollade just igenom våra inlägg från den tiden och insåg genast hur fort det gick från att allt blev klart till dess att vi var här. En hel del jobb i Gladö innan det var klart att åka. Packning och fixande av växter som vi skrivit om.

 
 

Ankomsten till London var också helt annorlunda än när vi kom till Amsterdam, den är gången med flyg och fyra resväskor till ett ”lägenhetshotell” i Kensington. 

 
 

Sedan letandet efter lägenhet, tänk att man under i stort sett en vecka kan uppleva så mycket upp och ner vad gäller förhoppningar och resultat. Flera lägenheter som vi kollade som såg bra ut på nätet som vi i stort sett bara lämnade när vi kom in på visning. Till slut hamnade vi, tack och lov, där vi är nu, det vi kallar för reservatet i positiv mening. Vi är jätteglada över att vi lyckades förlänga kontraktet ett år till.

 

 
 

I övrigt har ni läst om hur vi har det och säkert förstått att vi har det bra. Vi har berättat för alla som frågat om hur det är jämfört med Amsterdam och vi har sagt att det inte går att jämföra. Amsterdam är en liten mysig huvudstad där vi kunde gå upp till city på tio till femton minuter. London är en stor smutsig stad med massor av folk och trafik där man inte är i innercity om man inte behöver. Anne är ju i och för sig där varje dag eftersom hon jobbar där.

 En del blir då förvånade och undrar om vi inte trivs. Självklart stortrivs vi. Här i London lever man ett annat ”vardagsliv” än vi gjorde i Amsterdam och det är väl lite idén med att flytta till en helt annan typ av stad. Både staden, Annes jobb, min golf, närområdet och allt annat är helt annorlunda. Det tog dock inte lång tid att acklimatisera sig till detta eftersom det blev som ett nytt äventyr. Sedan är det nog så att vi hade stor nytta av att ha varit iväg en gång tidigare, alltså åren i Amsterdam.

Nåväl, jag ska inte bli nostalgisk eller långrandig. Nu håller hösten på att komma här i London. Fortfarande varmt och skönt i solen men också ruskigt när det stormar och regnar. Allt går så fort också, en av gubbarna i concierget sa något roligt häromdagen när jag påpekade att vädret ändrat sig. Han sa att, England är det enda landet där man kan ha fyra årstider på en dag. Lite så är det faktiskt. Här är tre bilder som är tagna när jag var på väg till närbutiken. Det är under en tiominutersperiod. Den första mörka bilden är från vår aveny, den andra är utanför affären och den tredje med blå himmel utanför avenyn igen.

 

Natten efter detta, tisdag till onsdag, stormade det enormt. Värsta stormen hittills under vår tid. Jag var uppe tre gånger under natten och stängde fönster och kollade balkongen. Det fortsatte rejält under onsdagen så jag var glad att jag spelat golf på tisdagen och inte var med mina kompisar som spelade på ett annat ställe i blåsten på onsdagen.

Nu har det tack och lov stabiliserat sig lite och i går, onsdag, kunde vi sitta ute i strålande sol en stund vid sjutiden. Just nu, torsdag, lyser solen med full kraft igen efter en växlande dag. Tempen är dock inte på mer än 19 gr på balkongen. Dock helt ok. Anne är på väg hem med båten och ”landar strax före 18.00.

Häromkvällen tog vi en tur till Sainsbury för att kompletteringshandla lite. Inget speciellt att skriva om men, jag hittade den absolut bästa platsen för vår bil, ”kundvagnen”.

 
Det är inte så tokigt som det ser ut. De riktiga kundvagnarna har sin plats på andra sidan skylten. Men det såg ganska roligt ut, tyckte vi.

Nu går vi mot en helg igen och ännu en vecka har flugit iväg. Vi får väl se vad som händer i helgen. Vi har inget speciellt inplanerat men det är första helgen på fyra veckor som vi är ”hemma” efter två trevliga helger med gäster och en helg i Gladö. Nu är kl 19.00 och solen är på väg ner varför vi gick in från balkongen och jag kan slutföra blogginlägget. 

Long time no see!

Publicerad 2017-09-11 20:34:00 i Allmänt

I dag är det måndag och lite över en vecka sedan vi bloggade. Vi har varit i Gladö sedan i tisdags kväll och kom tillbaka i går kväll. Ingen dator med och alldeles för dålig internettäckning på paddan för att kunna blogga. Inget bra heller att blogga från telefonerna eftersom det är bökigt med bildhanteringen. Får bli en ganska mastig blogg nu i stället.

Som sagt så åkte vi ”hem” till Gladö i tisdags. Bra resa med kort flygtid gjorde att vi var hemma i huset ca 22.00 efter att ha gjort ett stopp på COOP Ågestavägen för lite frukostinhandling. Nästan ingen trafik så dags så ”vår” Nissan Qashqai med Anne bakom ratten gjorde sitt jobb hem på ett bra sätt. Allt var ok hemma i huset förutom att alla timers var fördröjda med 4 timmar efter ett strömavbrott för en månad sedan. Det var också mörkt på all utebelysning eftersom den var avstängd när strömavbrottet kom, då går den inte igång igen när strömmen återkommer.

I onsdags skulle Anne på konferens på Södergarn/Lidingö kl 17.00. Innan det hann hon alltså åka till ICA Maxi och handla, som vanligt första dagen. Innan det hjälptes vi åt att skruva ner uteduschen och tömma den. Jag hade hoppats på lite dusch men det var alldeles för kallt för att vattnet från brunnen skulle hinna värmas upp under en dag. Nu är den inne för vintern. Efter det var det gräsklippning för mig. Inte så längt och grönt men det blev ändå snyggt när det var gjort.

Vidare tog jag upp ett hål i staketet ut mot grannen där pumphuset står. Lika bra att göra det innan jag någon gång i mörkret halkar eller snubblar över staketet när vi kommer hem sent och vattnet ska sättas igång. Sedan gick jag lös på den stora syrenen vid gaveln och klippte ned den till ca 20 cm för att den ska kunna komma tillbaka som en tät buske igen. Fullt schema med andra ord.

 

Jag höll på med syrenklippningen redan innan Anne åkte och plötsligt såg hon hur vår ”kompis” rödhaken satt på en gren mindre än en meter från där jag jobbade. Vi trodde då att vi kanske förstörde något för honom. Han gillar nämligen att hålla till nere vid marken i olika buskage. Kanske har han något bo där eller så, trodde vi. Fortsättning om detta följer. Anne åkte vid 15.00 tiden och jag jobbade vidare några timmar till innan kroppen och själen fått sitt för dagen. Varmt och skönt hela dagen så jag kunde jobba i kortärmat.

Växthuset såg också bra ut även denna gång. Mängder med druvklasar där druvorna börjar bli övermogna och spruckna. De som var fina var jättegoda, de gula i alla fall. De blå var lite sura i skalen. Jag tror att de skulle behövt lite mer sol och inte bara värmen som blir i växthuset. Det var mysigt att sitta där inne med ett glas vin och lite tilltugg efter en full dags arbete i trädgården.

 
Torsdagen blev sedan ännu en dag i trädgården för mig. Anne var ju kvar på Södergarn och kom tillbaka vid 17.30 tiden. Nu var det dags att ta fram skyffeljärnet och fixa uppfarten och parkeringen, rena skogen med gräs och ogräs. Vilket jobb det var, tack och lov så är inte hela uppfarten stenhård. Vi hade ju en traktor förra året som skrapade upp ytan. Precis innan jag var klar gick järnet sönder och jag fick spara sista biten tills jag köpt ett nytt. Hur som helst så blev resultatet hyfsat bra och nu kan ogräset få börja om igen.

Höll på att glömma att jag helt plötsligt märkte att kompisen rödhaken var en meter ifrån mig igen när jag skyfflade. Nu förstod jag att han är så smart att han letar insekter där jag jobbat, det var alltså det han gjorde när jag klippte syrenen också.

Efter en stärkande lunch tog jag mig an de buskar som sitter nere vid vägen. Kommunen har ju köpt in en remsa av vår tomt vid gatan och ska slänta av ytterligare en bit in på tomten. Dessutom ska dom ha ett sk ”arbetsområde” ytterligare en bit in på tomten. Det låter mer än det är men jag vill ju rädda det som räddas kan. De stora buskarna utmed vägen, lönnen och en björk får vi rejäl ersättning för. Vi får också ett nytt Gunnebostängsel ut mot gatan. De mindre buskarna löser dom inte in. Jag grävde upp vinbärsbuskar, ölandstok, plymspirea och några funkior. Dessa ska planteras någon annanstans i väntan på att jobben är klara och man kan se hur det blir. Vem vet, då kanske de ska tillbaka ner mot vägen igen.

 
Allt detta har naturligtvis att göra med väg och vatten/avloppsjobben som ska börja i vår etapp i vinter, hoppas vi. Innan det ska man dock ta ner staket, träd och liknande så att jobben kan börja. Tyvärr ser det inte ut som om allt är klart före 2020/21. Och vem tror ni dök upp när jag grävde upp buskarna, jo mycket riktigt så var rödhaken där igen och plockade godsaker där jag grävt.
 
 

I fredags skulle Anne jobba från huvudkontoret i Stockholm så jag skjutsade henne till tåget i Huddinge på morgonen. För min egen del hade jag planerat ett besök på jobbet i Flemingsberg. Det var god stämning bland de få av mina ”gamla” arbetskamrater som är kvar. Vi åt lunch tillsammans och pratade om hur jag har det och även om hur de har det. Det blev också ett besök på åklagarmyndigheten för att säga hej till den åklagare som jag haft mina största ärenden ihop med genom åren, han går i pension nästa vecka. Kontentan av besöket blev att jag är väldigt välkommen tillbaka om ett år om det nu skulle bli så.

Eftermiddagen ägnade jag åt att handla, dels skaldjur till kvällens middag men framförallt några inköp på min gamla favoritbutik, Bauhaus. Det blev ett nytt skyffeljärn men framförallt en ny leksak för ”hemarbetaren”. En häcktrimmer som är batteridriven med ett svärd som gör det så mycket enklare att klippa häckar och buskage. Samma märke som jag har ett par maskiner av tidigare så jag kunde köpa en utan batteri och laddare. Det fick bli en för tidig födelsedagspresent.

Middagens skaldjur gick heller inte av för hackor, krabba för Anne, kräftor för mig och så lite räkor som extragodis. Till detta naturligtvis Annes hemmagjorda Rhode Island som innehåller konjak som krydda. Självklart blev det en "OP" till kräftorna. 

 

Lördagen blev min tredje heldag i trädgården. Tur att jag varit flitig på gymet så att kroppen pallade. Inte helt vanligt med så mycket trädgårdsarbete för ”hemarbetaren”. Nu var det utplantering av de uppgrävda buskarna från vägkanten. Återigen en fin dag, nästan lite fuktig värme tyckte jag. Tre dagar med arbete i kortärmat känns helt ok. När buskarna var på sina ”viloplatser” var det så dags att inviga häcktrimmern. Den var verkligen en bra ”leksak”. Buskarna har nog aldrig varit så fint klippta. Otroligt lättarbetad jämfört med en manuell häcksax som man ska gå runt och hacka i buskarna med.

Under dagen hade Anne återigen varit på ICA Maxi, denna gång för att köpa de saker vi vill ha med oss hem till London, det var det vanliga, falukorv, räkost, ansjovis, knäckebröd, kaviar, prinskorv, wienerkorv mm mm. Wienerkorven ska användas till höstens Borsjtjsoppa. När Anne var tillbaka var jag i växthuset för att ”skörda” de druvklasar som var så långt gångna att de förmodligen skulle ramla ner innan vi kommer hem nästa gång. Det blev en och en halv hink att lägga ut till rådjuren. Som varje dag så passade jag på att äta så många druvor som möjligt av de som var fina fortfarande.

 

På söndagen började jag undra om jag blivit lite manisk av allt trädgårdsarbete. När Anne åkte till Huddinge för att komplettera lite gick jag ut och skyfflade färdigt uppfarten. Jag passade också på att klippa bort utblommade blommor på spirean vid sidan om. Som om det inte var nog där så tillbringade jag ett antal timmar, nästan tre, med att putsa dvärgsyrenen på altanen. Den har inte putsats fullt ut på flera år. Jag tog bort alla gamla torkade blomklasar och torra grenar. Eftersom det är en dvärgsyren så är det små saker som ska bort och det tar sin tid. Nu kommer den antagligen att bli jättefin nästa år. Nu var den det i år också trots avsaknad av skötsel. Jag lovar att det kommer bilder i bloggen på hur fin den blir, om vi nu är hemma någon gång när den blommar.

Väl på Arlanda hade vi otur med hemresan för första gången på länge. Lite över en timmes försening först och främst. Sedan två och en halv timmes flygtid innan vi kom till Gatwick. Därifrån gick tåget bra men sedan blev det lång väntan på taxi vid Clapham Junction innan vi kunde kliva in hemma i lägenheten vid 22.30 tiden. Ingen fara men vi trodde nog på hemkomst en och en halv timme tidigare. Kanske nyttigt att bli påmind om att man inte alltid kan ha flyt.

I dag, måndag, var det vardag igen. Anne promenerade iväg till båten och jag hade gymet på förmiddagen. I eftermiddags blev det fortsatt uppackning och fix efter resan. Precis innan Anne skulle åka hem från jobbet kom ett jätteregnoväder med kraftig blåst och regn från sidan. Som tur var så gick det över på en timme och hon kunde promenera hem torr från båten.

Det var allt för den här gången. Nu ska vi ”ta igen oss” ett par veckor innan det sätter igång igen med en hel del aktiviteter. Hur var det man sa i skolan, ”tack för i dag, slut för idag.

De tog med sig sommaren när de åkte!!!!

Publicerad 2017-09-03 18:06:00 i Allmänt

Söndag eftermiddag och vi slappar framför golf på TV´n medan vädret utanför bjuder på blåst och grå himmel blandat med lite regnstänk då och då. Så helt annorlunda mot senaste veckornas väder. Senast igår hade vi sol och sommarvarmt.
 
Tråkigt att se hösten närma sig men desto mer tur för Niclas, Jocke, Scott och Elliott som fick njuta av den vackra gårdagen innan de idag åkte hem.
 
Senast Niclas och Jocke var här var det februari och isande kallt. Faktiskt den enda dagen hittills som jag sett snö i det här landet. Men nu var de tillbaka och med småttingarna den här gången. Småttingarna förresten - de växer så det knakar och eftersom det inte är så ofta vi träffas hinner det ju hända massor i deras utveckling.
Nu inte bara pratar de som man förstår - de är helt "med" och snappar upp saker som vi vuxna säger och sätter in det i sammanhang och kommenterar. Man får vakta tungan nu så man inte säger nåt dumt.....
 
De kom i alla fall i fredags kväll och vi hade bokat bord på The Rose en kort promenad härifrån. Så vi hann med ett glas vin hemma hos oss innan vi gick iväg. Ungarna var ju nyfikna på att se hur vi bodde.
 
 
Jag trodde barnen skulle vara jättetrötta men icke då. De åt sin mat och roade sig sen med att titta på film på sina medhavda Ipads och med hörlurar.
 
 
Lördag var det utflyktsdags. Först skulle vi naturligtvis åka dubbeldäckare och så blev det. Lördagstrafiken i stan gjorde att det tog ett bra tag att ta sig in till Parliament Square där vi klev av för att gå över floden via Westminster Bridge. Ja, det är den bron där den första tråkiga attacken på oskyldiga människor ägde rum för ett antal månader sen. Nu hade man satt upp rejält med tunga otympliga hinder på bron så att vi fotgängare skulle kunna gå säkert.
 
Massor med folk och det var inte bara vi som ville ta en bild med Big Ben i bakgrunden. Nu tyvärr halvvägs täckt med byggnadsställningar eftersom man ska putsa och feja under fyra år till en enorm kostnad som vållat mycket kritik bland vissa politiker. 
 
På andra sidan floden ligger London Sealife, dit vi alltså var på väg. Ett stort akvarium med diverse olika små och stora fiskar och andra vattendjur från världens alla hörn. Massor med folk och väldigt mycket barnvagnar, det var tidvis bara att sälla sig till den långsamt ringlande kön mellan de olika rummen och fiskarna.
Jag tror pojkarna från början var lite rädda att gå för nära glasväggarna, men den rädslan släppte snabbt och de som alla andra barn försökte "klappa" fiskarna genom glaset.
 
Ute på gatan igen var det skönt att få frisk luft. Det var riktigt varmt att gå runt i gångarna på akvariet. 
Vi satte oss med lite öl/cider/läsk och vatten innan vi gick tillbaka över floden. Den här gången på Jubilee Bridge som är en bro för bara gående och tåg. Den  går mellan Southbank (som alltså är den södra sidan där bla det stora "pariserhjulet" London Eye ligger) och Charing Cross som är tågstationen på andra sidan.
 
Vidare därifrån gick vi upp mot Covent Garden för att än en gång äta god mat på Balthazar. Lika fullt av folk som vanligt och lika god mat som alltid även om vi fick hålla igen lite med tanke på att en middag på en italienare stod på schemat ett antal timmar senare......
 
Hem åkte vi taxi - även det en upplevelse för twinsen som då också fick åka förbi drottningens hem Buckingham Palace. Och hemma (hos oss) blev det lite kaffe innan vi skildes åt för att göra oss färdiga för kvällens middag. För er som undrar över bilden med pingvinen, som verkar ha ett skotthål i bröstkorgen, så är det en helt levande pingvin som håller på att byta från sommar till vinterpäls och den har uppenbarligen inte vuxit ihop riktigt ännu. 
 
 
Sedan var det dags för middag på en för oss ny restaurang. Vicino en härlig italienare mellan Fulham Broadway och Putney Bridge. Där åt vi supergod mat och jag tror vi alla valde olika rätter. Lite showande bjöds av mig och Elliott när Micke ville ta en bild. Och även den här kvällen roade sig grabbarna med lite film när de tröttnade att lyssna på oss.
 
En härlig dag som avslutades med ett glas vin på hotellet där familjen bodde innan Micke och jag (åter i en ljummen kväll) gick hem till oss och en skön natts sömn.
 
 
Och nu är som sagt den ljumma sommarkvällen ett minne blott. Det finns inte på kartan att vi skulle sitta ute på balkongen idag. Men förhoppningsvis stämmer prognosen som lovar bättre väder i veckan. Å andra sidan spelar det inte oss nån roll eftersom vi åker till Stockholm på tisdag kväll. Jag ska på konferens onsdag/torsdag och så kommer jag jobba från huvudkontoret på fredag (ont om semesterdagar) medan Micke behöver jobba i trädgården.
 
Idag har vi fått ett avtal från kommunen att skriva på rörande inverkan på vår tomt när de (så småningom) ska börja med vägarbetena. De behöver lösa in knappt 30 kvm av tomten och dessutom ta ytterligare lite plats i anspråk för arbetsområde.
 
För själva tomtmarken betalar de bara 195kr/kvm men sen får vi även lite ersättning för en björk, en lönn och en syrenhäck, så vi får ytterligare 16.000 kr för det. Inga stora pengar men det räcker till lite nya (snabbväxande) växter att ersätta det som försvinner. Ja och så får vi såklart ett nytt staket också eftersom den delen som är mot vägen ryker. På tal om växterna så är det lite roligt, i avtalet har man skrivit syrenerna som en ligusterhäck ! Man har också kommenterat att vi har ett äppelträd som är på gränsen till att klara sig, det är faktiskt ett plommonträd. Ja ja man kan inte kräva att alla vet vad som finns i en trädgård. 
 
Nu ska jag snart förbereda middagen - en värmande fisksoppa passar på en ruggig dag som denna. Nu piper tvättmaskinen igen så det är nog dags att publicera detta och börja hänga tvätt i stället. 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela