ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Golf och Isle of Wight

Publicerad 2017-09-25 23:05:00 i Allmänt

Nu har vi inte hörts av på tag igen. Det blir så när det är full fart. I torsdags hade jag en sk ”society” tävling på golfklubben. En av mina spelkamrater, John, är årets captain i en society golfklubb som heter Red Lion. Den har sitt säte på puben Red Lion som ligger i närområdet. Den här gången ingick både mat och dryck i priset varför jag bestämt för att ta tåget för att kunna ta ett par pints efter tävlingen. Dessutom hade vi starttider från 10.40 och middag vid 16.00 så det skulle inte bli sent.

Naturligtvis var det strul med signalsystemen på det tågbolag som jag skulle åka med. Jag blev stående 40 min på en station en bit in på resan. Tavlorna och högtalarna meddelade om förseningar och inställda tåg. Jag började tro att jag inte skulle hinna fram men så plötsligt så kom ett tåg och jag kom fram precis i tid.

Jag spelade med min golfkompis Bob och Red Lions vice kapten Roger och en kompis till honom. Trevlig runda där vi förutom poängbogeytävlingen spelade en inofficiell match i lag där jag och Bob förlorade mot Roger och Russel. Två pund fattigare blev man då. Jag spelade min bästa golf på flera månader och fick ihop 33 poäng. Som vanligt är de flesta sk ”bandits” dvs spelar på mycket högre handicap än de borde ha. Bob som spelar på hcp 14 i vårt gäng har klubbhcp 18 men spelade här på 21. Klart han drog in 45 poäng eftersom han också spelade bra. Jag är därför mycket nöjd med mina 33 poäng på hcp 10.

När vi kom in efter rundan var det dags att ta en öl före dusch och middag. Mycket trevlig stämning utanför klubbhuset i kortärmat. I takt med att bollarna kom in så blev det mer och mer drag på terrassen. Tyvärr visar inte bilderna det men det var mycket hög stämning med historieberättande och div olika påhopp om dagens spel.

 

När solen började gå i moln blev det svalare och vi som varit inne ett tag gick och duschade och bytte om. Vi var ändå 24 spelare så alla kunde ändå inte duscha samtidigt. När det är middag så har Red Lion en regel om skjorta och slips vilket betydde att man också skulle ha kavaj. Alla medlemmarna hade därför kostym eller kavaj och Red Lions röda slips. Lite av en gammaldags herrklubb. Många av medlemmarna var också äldre. Så här såg jag, Bob och Ray ut efter att ha gjort oss i ordning och fått en pint till inför middagen.

 

Som ni ser har jag ”bara” skjorta och slips och inte kavaj. Jag klarade mig undan böter för detta eftersom jag var gäst. Man har som regel att bötfälla varandra för diverse olika ”regelbrott” mot Red Lions stadgar. Det kan kosta 5 eller 10 pund att inte ”sköta sig”. Pengarna går till klubben och används för att bekosta dessa sammankomster. Den här kostade 45 pund och då ingick priser samt middag och all dryck. Bara att gå till baren och ta vad man ville ha i fråga om öl och vin. (eller alkoholfritt)

Om stämningen var hög innan middagen var det inget mot hur det var under middagen. Alla gamla gubbarna och även vi andra hade ju nu fått i oss ett par pints. Kul att jag också verkligen kunde delta i ”tugget” som pågick över de två stora borden. Många var nyfikna på vad jag var för figur.

 

Maten var över all förväntan. Först jättegoda tapas, (kocken är portugis så han vet väl hur man gör), sedan en ”steak” (entrecote) som var helt perfekt stekt, slutligen tiramisu som följdes av en ostbricka och portvin. Mycket mat och jag var ordentligt mätt när jag tåg tåget hem. Nu gick tågen som de skulle och jag var hemma före 20.00. Skönt att vara hemma i tid eftersom vi på fredagsmorgonen skulle åka till Isle of Wight.

Så det var ingen sovmorgon på fredagsmorgonen. Packningen var klar så efter frukost rullade ”kundvagnen” ut ur garaget 08.15. Som vanligt är det 40 till 50 minuters bilresa innan vi kommer ut på ”landsbygden” och då var det ändå bra trafikförhållanden. Båten från Portsmouth skulle avgå 10.30 och vi var där i tid. Solen sken och det var en perfekt resdag.

 
Båtresan från Portsmouth till Fishbourne tog 45 min. Från Fishbourne åkte vi till staden Ryde. Det fanns en anledning till det. Anne var där på språkresa, tillsammans med Malin, för 41 år sedan. Vi tog oss till gatan där de bodde men hon kände inte igen huset. Alla ser ju likadana ut. Här fanns en gammal träpir som man kunde åka bil ut på. Längst ut fanns en järnvägsstation. Tåget som kom in när vi kom var det ”sunkigaste” tåg vi någonsin sett.
 
 
Vi parkerade sedan nere i staden som för övrigt också ligger vid havet. Efter att ha parkerat och gått runt en stund i stan tog vi något att dricka innan vi åkte vidare för att hitta ett lunchställe.
 
 

Vi fortsatte ut mot östra sidan av ön och kusten, vilka vyer vi fick uppleva på vägen dit. Vi återkommer till vyerna flera gånger i det här inlägget. Nu började vi bli hungriga och när Anne fick syn på en brun skylt (som vi också har för kulturställen) där det stod "The Crab and Lobster” så åkte vi in där.  Då var vi i den lilla byn Bembridge. Vi följde skyltarna och kom ner till havet via gator som var som ”kostigar”. Vi slutet av vägen fanns ”bästa skaldjursstället” på kanten till havet. Vi åt musslor och friterade scampi. Hade vi varit lite senare hade vi säkerligen ätit deras skaldjursplatta med allt möjligt på. Men nu skulle vi ju äta middag också.

 

På väg därifrån stannade vi till vid en liten affär som Anne upptäckt när vi åkte in i byn. Vi köpte en ganska stor ljuslykta som ett minne från vårt besök på ön. Vi behöver ju verkligen en ljuslykta till !!!!!  Men den var fin och kommer att passa bra både i London och sedermera i Gladö. På vår färd ner mot Shanklin, där vi skulle bo, slogs vi återigen av hur vackert det var. Nu var det inte så mycket havsvyer utan mer böljande grönt landskap. Jag har sett Österlen och Brösarps Backar, men det här är så mycket mer.

När vi kom till Shanklin åkte vi ”ner” till strandpromenaden där vi skulle bo. Vi hittade vårt ställe direkt och det var så bra. Läget precis vid stranden, gammalt hus som var helt nyrenoverat invändigt. 8 rum som alla var bokade. Vi hade ett stort rum med stora fönster ut mot havet. Mycket trevligt värdpar som skötte om allting, precis som det ska vara på ett bra Bed and Breakfast.

 

Efter incheckning tog vi en promenad ”upp” till stan. Det var verkligen uppför så vi åkte hiss upp. Efter hissen fick vi sedan klättra vidare upp mot toppen. Jag kan lova att Anne fick sina steg på stegräknaren den här dagen.

 

Efter en tids klättring började det gå utför igen och då kom vi ner mot den gamla delen av staden. Här är det gamla hus med stråtak. Vi tog en paus på ett ställe med trädgård. Helmysigt i den nedgående solen.

 

På vägen ner till vårt boende passerade vi mängder av små fina hotell som låg nära havet. Väl hemma igen så var det en kort vila innan det var dags att gå ut för middag. Det blev en burgare på en av strandrestaurangerna. Burgaren var helt ok och vi tog till och med en efterrätt, för Anne en äppelsmulpaj och för mig grapesorbet. På stället hade man livemusik. Trevligt!

 

Så var det då dags för min 58 års dag !!!!  Vi hade ett späckat schema för dagen. Det började med frukosten där vår värd servade oss och alla andra på ett härligt sätt. Vi åt ”full english breakfast” med avslutande nygräddad pastry/croissant med sylt, MUMS.

Efter det åkte vi utmed sydkusten, den vackraste vägen vi någonsin åkt. Först blev det ett stopp där man sålde smycken, halsband mm med pärlor från Isle of Wight. Det var dessutom fantastiska vyer mot havet och klipporna. Vi tog en kaffe och passade på att ta lite bilder. Man hade också en monter med en pärlklänning som tillhört Prinsessan Diana.

 
 
 
 

När vi sedan åkte vidare mot sydvästhörnet på ön så blev vyerna finare och finare och klipporna vitare och vitare. Vi stannade på ett par ställen till för att ta bilder. På varje ställe stod det ”foodtrucks” och på ett ställe kunde man gå ner till vattnet vilket en massa surfare gjort den dagen.

 
Till slut hamnade vi i Freshwater där vi stannade till en stund. Vi såg också en golfbana, som vi inte kände någon lust att spela, Väldigt vackert belägen men den låg som i en slalombacke utmed havet.
 
 
 
 
 
Vi åkte sedan fram till sydvästhörnet som heter Needles. Det var en ”turistfälla” med tivoli och liknande så vi gick inte ens ur bilen. Vi åkte i stället vidare till nästa stad, Yarmoth, som är en liten pittoresk hamnstad på västsidan av ön. Vi gick runt lite och tog något att dricka innan vi åkte vidare.
 
 

Efter att ha passerat den lite större staden Newport, som inte kändes så mysig, åkte vi vidare mot en ”Garlic farm”. När vi parkerat kunde vi nästan känna doften av vitlök. Vi köpte några roliga saker. En BBQ sås med vitlök, en Teriyakisås med vitlök och en burk med vitlöksklyftor. Vi köpte dock inte ”Garlic beer”.

 

På bilderna syns en slänt med hästar. Det syns inte hur brant det är, som en slalompist. Vi såg flera sådana slänter där hästar, kor och får gick och betade. Hade de ramlat omkull hade de säker rullat hela vägen ner men de var säkert vana vid lutningen.

På väg därifrån hade vi tänkt oss att besöka en ”chilifarm”. Nu var vägen avstängd och efter lite felkörning så bestämde vi oss för att åka ”hem” och ta en tidig middag i stället för en sen lunch. Lite vila på rummet innan vi gick ut. Alla ställen var fullbokade. Det var ”Isle of Wight day” så vi fick förlita oss på att kunna göra en ”walk in”. Vi gick till ett litet ställe, ”Fishermans cottage” längst bort på strandpromenaden. Vi hade tur och fick ett bord som var bokat långt senare på kvällen. Det här var en liten gammal pub som låg ända nere vid stranden.

 

Inne i puben var det lågt i tak med gammaldags bjälkar. En hel del lokalbefolkning som gäster. På väggarna var det en hel del gamla tavlor och en av dem visade puben utifrån. Jämför denna tavla med bilderna Anne tog utanför innan vi gick in.

 

Maten var helt ok för en liten pub men vi hade nog önskat lite med krydda. Hur som helst var det en bra födelsedagsmiddag, till förrätt åt Anne makrillpaté och jag crabcakes. Till varmrätt tog Anne musslor och jag en varm skaldjurssallad. Allt var fint ordnat och med lite mer kryddor hade det varit perfekt. På väg hem blev det ett stopp för en avslutande födelsedagsdrink i ljudet av vågorna som slog in mot stranden.

Så blev det söndag och vår sista dag på ön. Det blev samma frukost igen, bacon, stekt ägg/scrambled eggs, lokal korv, bönor, stekta tomater, stekta champinjoner och toast. Så kunde vi ju inte undgå att ta den fantastiska nybakade croissanten igen. Jag kan lova att de är mycket festligare än vad de ser ut på bilden. 

 

Efter utcheckning gjorde vi ett nytt försök med chillifarmen. Nu var vi för tidiga, en timme, så vi åkte vidare mot staden Cowe där drottning Victorias ”Osborne House” ligger. Det ska ha varit hennes sommarslott men hon tillbringade nog mer tid där än bara på sommaren. Hon regerade från 1836 till 1901 då hon avled på Osborne House. Vi får väl se om gamla Bettan, Queen Elisabeth, kan slå det. Det var en intressant vandring genom slottet. Upp och ner i trapporna. Nya steg på Annes räknare. Här har man också spelat in delar av den aktuella filmen "Victoria and Abdul". 

 

Lite roligt att se att drottningens våning låg under barnens våning. Det var för att de skulle ha nära till barnen. Barnens våning var verkligen ”barnens våning”. Allting var i barnstorlek. Från stolar, bord och barnsängar och allt annat.

 

Efter rundvandringen i huset och trädgården tog vi kaffe, macka och scones innan vi åkte till båten för hemfärd. Kundvagnen fick jobba hårt men det var bra trafik hela vägen så vi hann till och med in på Sainsbury för att handla lite kvällsmat innan vi landade i lägenheten före 16.00.

I dag, måndag, kändes det i kroppen att man suttit i bilen så mycket och att man gått i trappor. Gymet på förmiddagen var perfekt för att vara i form för golfen i morgon förmiddag igen.

 
Vi hör av oss snart igen. På torsdag kväll åker vi till Gladö för en helg igen. 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela