ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

I väntan på flytt

Publicerad 2018-08-21 20:08:00 i Allmänt

Bara några dagar kvar nu. I dag, tisdag levererades lite fler kartonger. Detta efter ett par mail till vår svenska kontakt på flyttfirman, hur svårt kan det vara! Jag hade beställt de som är lite mindre och som man kan packa lite tyngre saker i. Konstigt med kartongstorlekar här. De som vi fick från början var större än de vi haft i Sverige och Holland för att packa kläder och liknande i. De som vi fick nu var mindre än de vi haft tidigare för att packa tyngre saker i. Nåväl, nu har vi i alla fall det vi behöver för att packa själva innan flyttfirman, Pickfords, kommer och packar det som är ömtåligt och sedan påbörjar transporten mot Gladö.

 

Hittills har packningen gått bra. Vi hoppas fortfarande på hämtning på torsdag men har inte fått någon tid ännu. Känns lite osäkert om det skulle bli på fredag eftersom vi lämnar lägenheten på lördag morgon. Då får inget fela med hämtningen på fredag i sådana fall. Nu står det hur som helst fulla och halvfulla kartonger överallt. Känns ganska bra i och med att det nu blivit så påtagligt. Å andra sidan skulle man just nu helst vilja att det var en vecka fram i tiden och att allt var på plats hemma i Gladö.

 
I dag var det också absolut sista besöket på golfklubben. Spel med Bob och Len i fuktig värme. Massor med små myggor och andra flygdjur i den fuktiga värmen, speciellt runt de vattnade greenerna. Bob blev så ansatt i början så han fick lov att gå in i klubbhuset och ta på sig långbyxor efter två hål. Natten till i dag gick inte tempen under 21 gr så det var riktigt varmt redan från början.

Spelet var som vanligt upp och ner med många jättebra slag och flera totalhaverier. Men så är det ju nästan alltid nu för tiden. Tacka vet jag för lite över tio år sedan då man var "ung" och på topp. Det var också dags att säga hej då till de på klubben som jag träffade för sista gången. Väl på perrongen kunde jag inte låta bli att ta lite bilder från den charmigt enkla klubben som ligger precis vid stationen. Den nedersta bilden är tagen inifrån tåget i dag.

 
På en av skyltarna står det "come and play a piece of history". Banan är, första gången, utlagd 1891 och då av den legendariske old Tom Morris från S:t Andrews. Många av hålen är fortfarande desamma som då. Lite historia i all sin enkelhet. 
 
Hej då Mitcham GC 😊
 
 

När jag bytte från tåget till bussen, sista biten hem, tog jag den här bilden på en av dessa oändliga pubar med charmiga fasader och fina blommor. Den här, som vi aldrig besökt, ligger vid järnvägsstationen Clapham Junction. Det är den stationen vi åkt till och från när vi har flugit från Gatwick både till Sverige och Spanien.

 

Nu är det ”bara” att fortsätta packa och se till att det blir så lite som möjligt kvar till det bagage vi har bokat för flygresan hem. När flyttlasset går härifrån har vi två normala resväskor och två handbagageväskor att ta hem det vi behöver sista dagen och det vi behöver första dagarna i Gladö. 

Musicaltisdag

Publicerad 2018-08-16 17:38:00 i Allmänt

I tisdags var vi så på vår, förmodligen, sista kvällsutflykt. Det var musicaldags i kvarteret/huset där Anne jobbar. Vi såg ”Tina” the Tina Turner musical. Förutom en massa bra musik fanns också hela storyn där. Allt från hur hon som barn lämnades av sina föräldrar och sedan upptäcktes av Ike Turner. Hur han sedan plågade och misshandlade henne och barnen till att hon slog igenom igen på riktigt. Den första delen var nog lite före vår tid men den andra är definitivt under vår tid som unga.

 

Innan föreställningen åt vi en tidig middag på en restaurang i huset där Anne jobbar. Delaunay är en restaurang med tema från Tyskland och Österrike. En lite ”finare” restaurang i stil med Balthazar som vi varit på en del gånger. Vad äter man då på en sådan restaurang. Ja vi är ju sådana som tar det som vi tycker vi är sugna på just då. Det blev en laxtartar för Anne till förrätt och en räkcocktail för mig.

Som varmrätt tog vi något vi nästan bestämt oss för innan. Korv 😊 Vi har ju förut visat att vi ibland tar in engelsk korv på pubarna. Det är något helt annat än att bara äta varmkorv med mos. Här, med tysk/österrikiskt tema, var det ju givet att ta in korv. Två valfria kryddade korvar med surkål och österrikisk potatissallad. Dessutom med en liten skål currysås till. Det var mumsigt och serverat på ett mycket fint sätt.

Skönt att vi bara behövde gå 50 m från Annes jobb till restaurangen och sedan ytterligare 50 m till teatern. Men så mycket folk det var runtomkring. Massor av musicalteatrar och bussarna flockades utanför. Många svenskar och andra ”utlänningar” var på plats. Kön till föreställningen var således över femtio meter lång. Musicalen spelades på en liten och gammal men väldigt charmig teater som heter Aldwych Theatre. På väg hem passerade vi Buckingham Palace, kanske för sista gången, och jag passade på att ta en bild i mörkret.

 

Nu går vi lite baklänges men jag hade ju golftid på morgonen. Jag tog, som vanligt numera, bussen till Clapham Junction där cirkusen utbröt. Tåget var lite försenat enligt tavlan. Ingen större fara dock. Plötsligt talar man om i högtalarna att vi som väntar på plattform 15 på tåget mot Epsom snarast ska bege oss till plattform 13 där det försenade tåget ska komma in. Ett antal människor, inklusive jag med golfbag, sprang mot 13. Väl där kommer tåget in varpå man talar om att just den här gången ska tåget inte stanna på ett antal stationer, däribland den jag ska till. Man skulle väl köra in tid. Så det var bara att ta sig tillbaka till plattform 15 och invänta nästa tåg. Nåväl, jag kunde i alla fall ansluta till mina kompisar på hål 3 utanför klubbhuset.

I onsdags hade jag mitt, kanske, sista gympass. ”motorn” går bra efter några veckors idogt tränande. Jag hade en period där vi var i Altea och jag sedan var i Gladö och dessutom var det en ganska lång period som jag för första gången besvärades rejält av pollen. Men som sagt nu är motorn på högvarv igen. Kanske ändå inte blev sista passet utan det kan bli ett på måndag också. Man får ju inte vika ner sig.

I dag, torsdag, kom så flyttkartongerna så nu är det fritt fram att börja packa det som vi inte kommer att använda sista veckan. Tyvärr lyckades man inte leverera det jag hade beställt utan bara hälften. Så det blev att direkt maila till flyttfirman i Sverige och be att dom ser till att vi får de kartonger vi beställt. Det löser sig säkert redan i morgon. Det blir väl inte bara packning i helgen utan vi ska nog klara av att ta oss ut i området en stund också. I veckan har vi också fyllt i försäkringshandlingarna för flyttgodset så att vi inte står lottlösa om ”bilen brinner upp”. Inte lätt att värdera allt man har, även om det inte är så mycket. Man får dock en liten tankeställare om att man kanske är underförsäkrad hemma. Dags att kolla upp det också.

 

Dessutom hade vi en fotograf här från företaget som sköter uthyrningen. Det var bokat två gånger tidigare men då kom det ingen men på tredje försöket så kom han verkligen. En kille som lät som han var med i ”allå allå emliga armén”. Alltså en inflyttad fransman, han var trevlig och effektiv så det var en snabb fotografering med inte alltför mycket flyttande av de prylar som vi har framme.

I dag är det ytterligare en dag med regn, massivt regn. Man ser inte ens flygplanen på väg in mot Heathrow, då ligger molnen verkligen lågt. Det är varannandagsväder i kubik just nu. Men regnet gör att det börjar grönska igen. Det är märkligt hur fort det kan komma gröna strån i gräsmattor som varit helt gula för två veckor sedan. Förmodligen är väl golfbanan lite blöt i morgon igen vilket betyder att utslagen blir kortare men att inspelen går att kontrollera bättre. Om man nu kan kontrollera något när man spelar golf. 😊

 

Snart dags för växterna på balkongen att få komma ”hem”. För en del blir det en återkomst till Sverige för andra blir det första besöket. Jag har tidigare skrivit om problem med hollandsfuchsian. Jag planterade ju om den för några veckor sedan och har sedan dess plockat bort allt dött vartanefter. Nu ser den inte rolig ut men det verkar lite som att det stannat av nu. De få blad och blommor som finns kvar ser inte fullt så sjuka ut och jag tycker mig se små gröna utskott på några ställen på stammarna. Nåväl, den ska hem och rehabiliteras.

 

Jag måste också få göra ett litet förtydligande angående ”godsakerna” på bilderna i förra inlägget. Det är självklart inte bara flaskor det handlar om. Det är också en hel del påsar med andra ”godsaker” som vi kommer att sakna när vi kommer hem. Till och med några goda små grejer som vi lärde oss att gilla i Holland och som finns även här. Vi har hittat en holländsk butik, HEMA, på Clapham Junction station.

 

Annars har vi också beställt hem en låda med dressing och annat från ”The Garlic Farm” på Isle of Wight som vi besökte i september förra året. Vi hade med oss en del då och det är såå gott. I lådan kommer det också att finnas ”shortbread”, engelsk fudge, engelsk senap mm mm. Gott att ha i höstmörkret i Gladö när man minns tillbaka till tiden här. För att inte tala om när Anne på söndagen blandar sin egen Bloody Mary med en riktigt kryddig mix köpt på Sainsbury.

 

Det är golf från Sverige på TV den här helgen. Nordea Masters från Hills i Göteborg. Känns inte som en bana jag skulle gilla. Har också hört från de i mitt gamla ”Skånegäng” att den inte är något för oss vanliga golfare. Måste visa den här bilden som jag tog precis nyss. Dansken Torbjörn Olesen har slagit sitt utslag ner i ett ”rabbit hole” alltså ett kaninhål. Han och medspelarna diskuterar vad man ska göra och caddien föreslår att någon med lång arm ska ta upp bollen, men ingen vågar sticka ner armen i hålet. Det blev till slut fri dropp för Olesen.

 

I går när jag gick och mötte Anne så var det nog första gången hon inte behövde ”klättra” upp från båten till kajen. Det var ”flod” så det räckte till. I stort sett vågrät (nästan roligt ord just här😊) promenad från båten och upp. Bilden är inte helt rättvisande utan jag tyckte nästan att det var nerförsbacke från båten till kajen.

 

 

 

 

Näst sista helgen

Publicerad 2018-08-13 18:12:00 i Allmänt

Som jag skrev senast så var det läkarbesök för Anne i fredags igen. Kortisonspruta och en del frågor till läkaren inför framtiden. Sprutan har väl ”kickat in” så där. Smärtan har minskat lite grand framförallt på nätterna.

Vädret här verkar i alla fall ha vänt. När jag skrev i torsdags så regnade det. Nu har vi haft regn och växlande sol och moln sedan dess. Sköna temperaturer runt 20 gr. Just nu, måndag em, är det 24 gr men en skön frisk luft med en hel del mörka moln mellan solglimtarna. Vi har också haft en rejäl regnskur i dag.

Jag spelade golf i fredags igen. Tog på mig långbyxor eftersom det inte skulle bli mer än lite över 20 gr. Missbedömning, när solen låg på vid 9 tiden på blev det varmt. Sedan kom vinden och molnen och det blev en avslutning med varmt regn på sista hålet. Spelet är inget att berätta om men jag kommer att sakna prisnivån här. Jag är ju inte medlem längre så jag betalar greenfee. Eftersom dom av någon anledning (förstår inte varför😊) gillar mig så får jag spela för en greenfee som om jag vore över 65 år.

I fredags betalade jag 24 pund för en runda golf, en vagn och dessutom byte av mitt puttergrepp. (greppet hade jag köpt själv tidigare). Det är så det ska vara. I morgon, tisdag, är det dags igen. Bussen hemifrån till Clapham Junction och tåget därifrån till golfklubben. Gick jättebra senast och tåget kom in på minuten rätt tid till golfklubben. Hoppas ”Gurra” är lika bra från tee som förra gången och att de övriga slagen sitter bättre.

 

I lördags tog vi en promenad till ett av våra favoritställen, gastropuben Sands End, alltså det som påstås vara Prins Harrys tidigare favoritställe. Vi har varit där ett antal gånger själva och med gäster. Nu satt vi ute i solen och tog åt ett skotskt ägg och lite hummus med bröd. Självklart var det en Bloody Mary med på bordet, som det ska vara på ett engelskt brunchbord.

 

Från Sands End gick vi till vår närbutik Tesco vid Imperial Wharf station. Anne hade sett att dom hade riktigt bra pris på drink på burk. Vi har provat dem tidigare och Ippa brukar köpa dom på båten till Åland så vi slog till på ett gäng att ta hem till Sverige. Kan vara gott att få unna sig en efter en jobbardag i trädgården 😊

 

Från Tesco fortsatte vi ner till floden och slog oss ner för en lite vätskepaus på vår närmaste pub, Waterside, härligt när vi kom men det började blåsa och mulnade på så när vi gick därifrån var vi lite frusna. Lyxgnäll naturligtvis men det var betydligt skönare hemma på balkongen där vinden inte var lika stark.

Även om det bara är mindre än två veckor kvar så har vi inte slutat att ha blommor inne. Den här gången blev det gladiolus, som brukar kalla för ”gladisar”. På bilden nedan syns två ”gladisar”. Sedan är det fantastiskt med växter. Den andra bilden visar en blommande suckulent som vi köpte i Albir före midsommar. När vi skulle åka tillbaka från Altea la jag den i en påse i handbagaget. Nu har den blivit dubbelt så stor och blommar konstant i solen. Nästa resa för den blir hem till Gladö.

 

 

 

I söndags tog vi en tur upp till Fulham Broadway, Anne skulle boka tid för pedikyr. Efter det blev det ett sista besök på Pizza Express för de godaste pizzorna vi ätit. Tunna och krispiga med härliga smaker.

Vad som händer annars är mest förberedelser för flytten. Nu håller vi på och fyller i ett dokument för att försäkra de saker som vi flyttar. Allt ska skrivas upp och vi ska ange ett återanskaffningsvärde. Tur att man har Google så man kan kolla prisläget på en del saker. Återigen så fungerar allt väldigt bra och på torsdag får vi kartonger så att vi i helgen kan börja packa på riktigt. I dag har vi dessutom fått leverans från Sainsbury, vårt ICA. Vi gjorde en ”tunghandling” på nätet häromdagen. Det är lite vin och andra saker som vi vill ta med hem till Sverige. Även om vi inte är ”snikna” så är det dumt att inte ta med sig lite godsaker hem som är betydligt billigare här.

 

I morgon gör vi vår sista ”happening”. Då ska vi se musicalen om Tina Turner. Eftersom Anne jobbar i musicalkvarteren så tar jag tuben in och möter upp. Vi ska äta på en restaurang i samma hus där Anne jobbar innan föreställningen. 

Och nu, kl 17.00, har nog Anne börjat sin promenad till båten för att ta sig hem. Nej! hon meddelade just att det blir en senare båt, oj oj full fart på jobbet in i det sista 😊 Men oj oj igen, det här är som livesändning. Nu står hon i kön till ordinarie båten och solen skiner dessutom. Kan det bli bättre. 

På himlen är det en hel del mörka moln men också lite blått och någon solglimt så hon klarar sig säkert från regn. Jag ska gå och möta henne vid Tesco så vi kan handla lite smått och gott till kvällens middag. Vi har en halloumi i kylen så det behövs lite tillbehör, lite skinka och något mer. 

 

Bra saker och lite dåliga besked

Publicerad 2018-08-09 17:06:00 i Allmänt

I tisdags var det två saker som var viktiga på olika sätt. En som blev bra och en som inte blev lika bra. Vi börjar med den sämre. Anne var till kirurgen för, vad vi trodde, ett förberedande möte inför en titthålsoperation i axeln. Tyvärr berättade läkaren att operationen var betydlig mer omfattande än vad den remitterande läkaren trott.

Det är en sena som är helt av och som gör att muskeln som ska lyfta armen mer än 90 gr inte fungerar. Man måste gå in och skruva fast senan igen. Efter det blir det omfattande rehab. 6 veckor med armen stilla i mitella (och då pratar vi 24 timmar om dygnet - armen får absolut inte hänga ner) och 3 månader innan det funkar ok, men ett helt år innan det är helt läkt. Som ni förstår så är det inte något man gör de sista två veckorna i London utan det får bli när vi kommer hem. Anne har kollat upp vad som ska göras och det beskrivs så här.

 

Under en operation av en senskada i axelleden används speciella trådförsedda 5-6 mm breda titanskruvar (ankare) som skruvas in benet. Trådarna träs igenom den avslitna senkanten och senan knyts ned mot det normala benfästet. Skruvarna går inte att ta ut. 

 

Läkarna här är bra på att dokumentera allt som händer och Anne har fått rapporter från de undersökningar som gjorts, dessa skickar hon regelbundet till LÖF som är patientförsäkringen hon anmält felbehandlingen på Huddinge sjukhus till. Rapporterna behövs också när hon ska sätta igång behandlingen i Sverige igen. Kirurgen här gjorde bedömningen att hon just nu, tre månader efter händelsen, har 30% rörlighet i axeln. I morgon ska hon tillbaka till läkaren för att få svar på en hel del frågor hon har inför framtiden. Hon ska också få en kortisonspruta för att lindra smärtan för en tid framöver. 

Det här måste ju nu lösa sig när vi kommer hem, men det blir en tuff tid. Vi går över till det roliga som i jämförelse med det jag just skrivit känns lite smått. Jag hade ”avslutning” med mina golfgubbar i tisdags. En av årets varmaste dagar här i London och man hade lovat 33-34 gr på dagen. Dessutom skulle vi gå ut vid 11 tiden eftersom vi skulle äta och dricka lite efter rundan. Det var ju sista gången som alla fem var med samtidigt.

Det var varmt när vi gick ut och vi trodde att det kanske bara skulle bli 9 eller 14 hål. Hur som helst så blev det ändå 18 hål och med lite varmt regn till och från de sista 4 hålen. Jag spelade min absolut bästa golf de 14 första hålen och var en bra bit under mitt 10 hcp. De sista hålen blev tyvärr helt åt andra hållet. Spelet försvann helt, vilket inte är helt ovanligt för mig på de sista svåra hålen. Vi hade, som vanligt, trevligt och eftersom det var så lugnt på banan kunde vi spela alla fem i samma boll utan att det störde någon.

Efter rundan var det ett glatt gäng som satte sig till bords och åt och drack. Jag började med att bjuda på mat och första rundan dryck men som vanligt är det så att, efter första, rundan så tar nästa person över och bjuder på drycken.

 

Efter ett par tre rundor med dryck så ska ett bra bord se ut på det här viset. Då hade jag dessutom lämnat över ”godispåsen” med ”Swedish fika”, akvavit och ett par bollar. En av dem är rosa till färgen. Jag har alltså hittat en rosa boll som är den bästa jag någonsin spelat. Och det är inte en damboll, trots färgen 😊 Finns ett par dussin i garderoben som ska med hem till Sverige.

 

 

Barpersonalen gjorde sitt bästa för serva oss så gott det gick. Dom hade mycket att göra inför en middag på kvällen men lyckades ändå få till lite wraps och pommes. Jag tvingade också de två som jag känner bäst att ställa upp på bild.

 

Nu var det ju inte sista rundan utan bara sista gången vi var alla fem. I morgon bitti (fredag) tar jag bussen och tåget ut till klubben igen för en morgonrunda med gubbarna. Det är möjligt att det blir någon runda även nästa vecka. Jag vill ju fortfarande få till "min bästa runda" här, men det troliga är väl att den redan varit. 

I dag fick vi klart med att flyttfirman kommer hit med kartonger nästa torsdag och att dom ska försöka komma och hämta lasset torsdagen veckan därpå. Kan bli fredagen också vilket jag tycker är lite tajt eftersom vi flyger hem på lördag. Men det löser sig alltid. Det lär bli betydligt mer än det som vi packat hittills. Jag har kollat papperen från när vi flyttade hit och då hade vi 30 kollin. Det lär bli några fler även om vi inte köpt på oss lika mycket saker som vi gjorde i Amsterdam.

 

 

I dag har dessutom vädret vänt. Värmen kulminerade i tisdags och i går, och i går kväll kom regnet. Det var så härligt att sitta på balkongen i mörkret och lyssna till regnet som föll. Första natten på ett tag utan AC igång. Det räckte gott och väl med öppna fönster och dörrar. I dag har det regnat hela dagen och tempen har inte kommit upp till mer än 18 gr så det blir ännu en skön natt. I morgon blir det ok golfväder igen. Runt tjugo gr och växlande molnighet.

I går funderade jag lite på vilka skillnader det blir för mig närmaste tiden. Från ”hemarbetare” till full arbetande utredare igen. Kom också på att jag hade lite roliga bilder som kan visa skillnaden mellan två olika liv.

 

Ja ja det är bara att bita ihop och köra på. Nu ska vi först ”klara av” de sista två veckorna här i London. Slutspurten på ett fem och ett halvt års äventyr har börjat.

Hoppla hoppla!

Publicerad 2018-08-06 18:55:00 i Allmänt

Den rubriken kräver sin förklaring och den kommer lite senare. I förra inlägget skrev jag att det skulle bli lite mindre varmt, bara 27 gr den här veckan. Blev det så? Nej verkligen inte. Efter en helg med lite regn till o från och behagliga temperaturer kom värmen tillbaka med besked i mitten av veckan. 33-37 gr på balkongen och då låg inte solen direkt in. Det blev alltså som jag misstänkte, stängda fönster och AC på. Kollade förresten just nu, måndag 16.00, och såg att tempen på balkongen var 37gr. Det går inte att gå barfota på stengolvet för då bränner man fötterna. Vi fortsätter alltså med stängda fönster, gardinerna fördragna och AC på sköna 21 gr.

 

Vi får en del frågor om hur det känns med bara tre veckor kvar till hemflytt. Jag kan säga att det känns bra eftersom vi är så förberedda på det. I stort sett allt vi gör kopplas nu till hemflytten och så är det ofta något som är ”det sista” man gör eller "det sista" man ser av någonting. Som jag skrivit tidigare är det mycket som ska avslutas och bokas av och hittills har allting fungerat bra. Just nu är det själva flytten som hanteras. Flyttbilen ska komma sista veckan vi är här och vi ska ha kartonger levererade veckan innan så vi själva kan packa allt som inte är ”breakable” dvs ömtåligt. Leverans i Gladö blir det första veckan vi är hemma.

Förra veckan sålde vi ”kundvagnen” dvs vår fina lilla Toyota Aygo. Jag var och besiktigade den i torsdags vilket var i sista stund. Man kan ju inte sälja en bil som ska besiktas några dagar senare. På fredagsmorgonen åkte vi till bilfirman ”Cargiant”, där vi köpte den för snart två år sedan. Jag hade redan innan anmält på nätet att vi skulle sälja och fått ett pris som gällde om bilen var ok. Väl på plats, hos bilfirmornas IKEA, fick den en genomgång av deras mekaniker. Den höll måttet och priset jag fått på nätet gällde fortfarande. Vi är hyfsat nöjda med vad vi fick eftersom den ändå varit ett måste under vår tid här. Så vid lunchtid tog vi bussen och tåget tillbaka hem och nu är vi utan bil sista veckorna.

 

Senare på eftermiddagen var det dags för nästa utflykt. Anne hade tid för mammografi. Hon har gjort det en gång tidigare på samma sjukhus och det kändes bra att hon fick göra det en gång till innan vi flyttar. Då behövs inte det göras direkt när vi kommit hem. I morgon, tisdag, är det så dags för hennes förberedande besök hos kirurgen. Vi håller tummarna för en titthålsoperation så snart som möjligt. Eftervården kan ju göras i Sverige. På väg hem därifrån var det så varmt att vi var tvungna att gå in på en pub med AC på Fulham Broadway, när vi bytte buss, och fylla på lite vätska.

 

 

För min egen del har jag ”avslutning” med golfgubbarna i morgon. Det är förhoppningsvis inte min sista runda men det är sista gången vi träffas alla fem. Vi spelar lite senare så att jag efter rundan kan bjuda på lite mat och dryck. Om vi orkar, eftersom det även i morgon kommer att bli över 30 gr på eftermiddagen. Jag har gjort i ordning en liten svensk ”goodiebag” till dem. Lite som barnkalas med godispåse alltså. Jag har ”fyllt” en plastpåse från IKEA med ”Swedish fika” från Arlanda, en liten akvavit och två av de bollar jag brukar spela med. Allt för att dom inte ska glömma mig för fort.

 

På balkongen är det fortfarande både bra och dåligt. Tyvärr är vår gamla stora fuchsia, från Amsterdam, jättedålig igen. Den beter sig ungefär som den gjorde efter vinterkylan i vintras. Nu skrumpnar bladen ihop och faller av, blomknopparna stannar i växten och det blir kala  tunna grenar kvar. Jag har bytt jord på den och har sedan länge täckt den med fiberduk som skydd för solen. Den har troligen tagit stryk av att den frusit i vintras och att det nu varit alltför varmt och soligt. Den vill egentligen ha halvskugga. Vi får väl se hur det blir men jag räknar med att ta hem den oavsett om den har blad eller inte. En fuchsia är ju seglivad och efter en vinter hemma så kommer den kanske tillbaka igen. I övrigt ser det bra ut och när flyttlasset väl kommer får ju växterna minst en månad ute i den svenska sensommaren / tidiga hösten.

 

I lördags gjorde vi ”sista besöket” på det enorma shoppingcentret Westfield. Den här gången skulle vi köpa Nespressokaffe att ta hem till Sverige, finns naturligtvis hemma, men nu slipper vi beställa det direkt när vi kommer hem. Dessutom ville jag ha ett par Skechers till, den här gången var det ett par inneskor till jobbet som jag ville ha. Behöver sköna skor som det går att få i mina specialsulor i. Det går inte att få det perfekt med mina olika långa ben och min ”halgus valgus” knöl men man får försöka anstränga sig och hitta det som fungerar bäst.

 

Köpcentrumet är som sagt enormt stort och den här gången hade man öppnat ännu en ”tarm” i två våningar med nya stora butiker. Vi avslutade vårt besök med en sen lunch på hamburgerstället ”Byron”. En kedja som enligt oss har de bästa hamburgarna man kan få.

 

Inför söndagen hade vi lite olika funderingar om vad vi skulle göra. Ett alternativ var att åka till Greenwich med båt och vandra runt lite och se det vi inte såg förra gången. Det alternativet föll på vädret, vi tyckte det var alldeles för varmt för det. Vi sparar det till de nästkommande två helgerna om vädret tillåter. I stället tog vi bussen till Royal Chelsea Hospital. Låter lite konstigt kanske men det är nu vi kommer till rubriken.

”Sjukhuset” är en pampig byggnad där det nu för tiden bor gamla Chelseapensionärer. Ett gäng gamlingar som ofta är ute på olika evenemang i sina gamla röda uniformslångrockar. Utanför den stora byggnaden är det en jättepark. Det är i denna park som Chelsea Flower Show hålls varje år. Nu måste jag nog försöka komma till saken i alla fall.

Vi var inte där för att hälsa på de gamla gubbarna och Flower Show var ju i våras. Det var hästhoppningstävlingar den här helgen. Här i centrala London hölls den årliga ”Longines global champions tour” som är en värdstävling. Lagom mycket folk och, faktiskt, en riktigt skön temp från läktaren vi var på. Vi misstänker att det läckte AC från VIP läktaren som var ganska nära. Som vanligt fanns mat o dryck till hyfsat bra priser så det gick ingen nöd på oss.

 
 

Själva tävlingarna var som sagt av världsklass och i ett högt tempo. Ingen väntan mellan de olika ekipagen. När en ryttare och häst hade börjat hoppa så var nästa redan innan på arenan och kunde börja direkt när föregående var klar. Kul att se på så nära håll. Så var ju också vår svenska världsstjärna Peder Fredricson där med sin vinnarhäst ”H&M all In” Vi var där vid 12.30 och blev kvar ända till 18.30 då omhoppningen i finaltävlingen var klar. Fredricson var med och hade bästa tiden men rev tyvärr på näst sista hindret och så var den vinsten borta. Hur som helst en härlig dag.

 

I fredags fick vi klart med leverans av vår nya bil i Sverige. Vi hämtar en Mitsubishi Outlander PHEV den 3 september. Som jag skrivit tidigare är det en laddhybrid vilket känns helt rätt i dessa tider. Vi kör ju oftast korta sträckor så den kommer nog att ha en låg milkostnad då den mestadels kommer att gå på el.

 

 

 

 

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela