ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Lite av varje

Publicerad 2018-07-29 15:27:00 i Allmänt

Även här i London har det varit olidligt varmt senaste tiden. Det kulminerade i slutet av veckan då vi fick känna på hur det kan vara mitt i en storstad när det är 37 gr i skuggan. I torsdags hade Anne tid hos läkaren och jag tog tåget in till stan för att vara med och höra hur det var. Inte skönt mitt i London just då. Det var nästan svårt att andas i värmen. Luften stod helt stilla och smockfullt med folk, bussar och bilar.

Själva läkarbesöket blev nog vad jag förväntat mig. Läkaren konstaterade att axeln inte fått någon som helst ökad rörlighet på ett par månader (tre månader sedan det hände!) och att nervskadan är så liten att den inte ska påverka rörligheten. Det är alltså något annat som är fel. En magnetröntgen har visat att det finns en skada runt leden och in mot muskeln som förmodligen är orsaken. Från början hoppades han på att det skulle läka av sig självt.

Nu återstår bara att operera och rensa runt leden. Anne har en tid hos en kirurg om en dryg vecka för ett förberedande samtal. Vi hoppas sedan på en operation inom de närmaste två veckorna. Det måste ju göras innan vi flyttar hem. I dag (söndag) om fyra veckor är vi hemma i Gladö igen. Vi tror inte det är någon bra idé att börja om hela behandlingen hemma i Sverige, framförallt inte på Huddinge sjukhus som ju är orsaken till att det blivit så här. Vi håller nu tummarna för att ”titthålsoperationen” går bra och att det sedan kan börja gå i rätt riktning igen.

I fredags kom så urladdningen efter värmen. På sena eftermiddagen började det småregna och åska. Precis när Anne kom hem med båten så vräkte regnet ner och det åskade för fullt. Hon fick sitta kvar i kuren på piren en stund innan hon tog sig upp till infarten till garaget där jag stod och väntade med bilen. På så vis slapp hon gå de sista femhundra meterna till porten. Välbehövligt med regnet men i slutändan ändå alldeles för lite.

Jag vet att jag beskrev golfbanan i förra inlägget. Jag kan meddela att det inte blivit grönare sedan dess. Greenerna fortfarande extremt fina. Fairways är om möjligt ännu gulare/gråare. Men de är, i mitt tycke, helt ok att spela från. I fredags spelade jag dessutom riktigt bra ute på banan. Fast bollen ser ut att ligga på stenhårt underlag så finns det utrymme för klubban att gå ner i marken efter bollträffen.

 

Från läget som syns på bilden slog jag en härlig järnsjua upp på green, men som vanligt den dagen så treputtade jag. Slutade i alla fall med 33 poäng vilket är helt ok på hcp 10 med dåliga puttar.

Vid klubbhuset är det lugnt på morgnarna när vi går ut. Vi har blivit ännu lite tidigare och går ut vid 07.30 ca. Det har nog varit bästa tiden sista två månaderna pga värmen. Underbara morgnar i morgonsolen. För min egen del blir jag ju snart av med bilen och måste då åka tåg till klubben för de sista rundorna. Får se om det funkar så tidigt på morgonen. Jag vill ju ändå vara med så länge det går. Och eftersom stationen ligger femtio meter från klubbhuset så ska det ju kunna funka även om det är tidigt.

 

Som sagt så var torsdag och fredag kulmen på värmeböljan för den här gången, kommer tydligen tillbaka nästa vecka igen. I lördags var det fortfarande fint väder men det blåste halv storm. Det hade börjat redan under natten och på morgonen blåste lavendeln ner från sin plats, det har hänt en gång förr och precis som då höll krukan även denna gång. Lite självbeskärning av plantan men det skadar inte.

 

Jag passade också på att fixa lite ”deadheading” på pelargoner och fuchsior. Olivträdet som jag tidigare berättat om, har haft en tung tid i torkan. Nu klippte jag bort allt dött och kortade in vissa grenar inför hemflytten. Tror att alla våra växter kommer att må bra av att få lite jämnare klimat hemma och framförallt en jämn och bra vinterförvaring med 10/12 gr i vedboden.

 

Tyvärr inträffade en liten olycka under tiden jag jobbade på balkongen. Vi hade dörrarna öppna och det blåste friskt. Plötsligt hörde jag ett jättebrak inifrån. Det var vår fina åttabenade ljuslykta som träffats av den tunga gardinen som blåste in. När åttabeningen gick i golvet krossades alla åtta glaskopparna och det var krossat glas över halva vardagsrummet. Men dom går ju att ersätta så det var inte någon jätteskada skedd.

 

På förmiddagen hade vi varit ute en sväng. Anne hade lätt fysioterapi, mer som uppmjukning. Efter det åkte vill till vår favoritträdgårdshandel. Den här gången hittade vi en trädgårdssoffa i järn som kommer att passa bra i Gladö. Det var sista exemplaret så vi fick ett bra pris. Jag ska hämta den i morgon, måndag, eftersom den inte fick plats i bilen när vi var med båda två. Lite andra småsaker åkte också med, bla ett par växtstöd, en sekatör, ett par handskar och en fågelmatare. Det är bra med flyttbil 😊

 

Middagen blev en riktig favorit. Musslor. Den här gången lite "fusk" - vi köpte färdigkokta som sedan värmdes upp i grytan tillsammans med alla godsaker i Annes recept, fänkål, vitt vin, chili och grädde mm. Det var i stort sett ingen skillnad mot att göra musslorna ”från början”. Riktigt gott med andra ord. Till det ett riktigt gott rosévin.

 

Nu har vädret verkligen vänt från i fredags. I dag, söndag, har vi 20 gr och det har regnat hela förmiddagen. Det blåser dock fortfarande stormvindar så även om det inte regnar så mycket just nu så är det ingen ide att sitta ute på balkongen. Den här bilden tog Anne med sin Iphone och panoramafunktionen

 

Inomhus har vi bytt blommor igen, den här gången blev det solrosor som gör sig bra på köksön.

 

Till nästa vecka säger man att värmen kommer tillbaka på riktigt till onsdag/torsdag. Men det ska ”bara” bli 27 gr den här gången. Men som jag brukar säga ”man kan inte lita på dom”. Vi sitter nog där igen med 30 gr och stängda dörrar och AC på.

 

 

 

Golfvecka

Publicerad 2018-07-23 18:20:28 i Allmänt

Även här i London är det ovanligt varmt. I morse berättade BBC väder att det normalt skulle fallit ca 45 mm regn senaste månaden men att det bara kommit 1 mm. Allt är brunt eller grått och snustorrt. Alldeles nyss, måndag 15.00, visade termometern 42 gr på balkongen. Naturligtvis upphettad av de solglimtar som kommer men ändå. Lite senare åter på mer normala 34 gr 😊 Precis som ni har vi över 30 på dagarna och över 20 på nätterna.   

I onsdags var jag med på min, förmodligen, sista societyträff med Clapham Common Golfclub. Vi spelade KM på Mitcham GC. Banan är helt brun förutom greenerna. Fairways kan numera benämnas som ”runways” och det går att slå hur långt som helst, för dom som kan. Greenerna är dock kanonfina och vattnas för hand under dagtid förutom den bevattning som sker med sprinkler. Fairway har ingen som helst bevattning.  

Eftersom det var middag med dryck så tog jag buss och tåg till klubben den här gången. Skönt att få ta en pint med de andra efter rundan. ”Gurra” och jag tog således bussen utanför parken för att sedan byta till tåget på Clapham Junction. Samma väg hem och då tog det från dörr till dörr ca 35 minuter.

 

Själva spelet gick faktiskt hyfsat bra, om man bortser från två hål. Jag låg riktigt bra till när vi kom till nian. Där slog jag ett perfekt utslag och hade ett halvslag kvar in till flaggan. Jag slog den tyvärr ner i en bunker och hamnade i en grop. Tre bunkerslag och sedan fyra puttar i ren irritation och så var den rundan förstörd, vi spelade ju utan handicap. Jag lyckades, förvånande nog, dock spela bra efter haveriet men det räckte självklart inte till någon framskjuten placering.

Dock en trevlig dag i värmen och i slutet av middagen passade, the Captain, (prästen) på att tacka mig för min tid i Clapham Common. Trevligt 😊 Han var dessutom på synnerligen gott humör och tillät oss att ta av kavajen redan när vi satte oss till bords för bordsbön och middag. För mig var det en riktig golfvecka. Jag spelade både tisdag och fredag förutom societyn. Och tro det eller ej men min ”sargade kropp” höll för trycket den här gången.

Efter att jag mött Anne vid båten i torsdags kväll stannade vi till vid Waterside, vår pub vid floden. Vi tog en after work och passade på att äta en enkel ”middag”. Scotch egg, skinka, engelsk paj mm. Just den kvällen var det marknadsföring och provsmakning av romen ”Kraken” på Waterside. En mörk rom som vi lärt oss uppskatta i Amsterdam. Här fick man den blandad till en svag drink. När vi förklarat att vi gillat den sedan flera år så fick jag en t-shirt som tack. Passar väl bra på en ”stackars krake” som jag. 😊

 

I fredags kväll tog vi oss till Fulham Broadway för att se UK premiären av ”Mamma Mia here we go again” Oj vilken underbart trevlig ”feel good” film. Otrolig musik och lite tårar. Jag tycker att den var en klass bättre än den första filmen och musikalen, som även den var bra. Man kan inte låta bli att känna sig lite stolt över att det är svenskar som gjort allt detta från början. efter filmen satt det gott med den godaste pizzan vi ätit på år och dar. 

 

Torsdag och fredag samt helgen präglade sedan lite av The Open i golf på TV. SKY sport har en fantastisk täckning och sände allting från början till slut. Bra kommentatorer och experter. Väldigt spännande tävling den här gången där många hade chansen. Flera av de ”stora” var på gång hela tiden. Eftersom det var så varmt ute så var det lika bra att sitta inne med AC på och titta på TV.

 

Under söndagen svängde det fram och tillbaka men det var en spelare som höll huvudet kallt hela rundan och till slut vann. Italienaren Francesco Molinari tog en mycket välförtjänt seger.

 

Och som vi skrivit tidigare, hemflytten närmar sig mer och mer och med det kommer fler och fler saker som ska ordnas. Nu har vi börjat kolla på bil. Vi måste ju ha en bil till så fort som möjligt när vi kommer hem. Två bilar är ett måste när man bor där vi bor. Vi kan inte ta oss till jobbet annars. I lördags var vi därför till en Mitsubishihandlare en bit härifrån för att kolla in en Mitsubishi Outlander, laddhybrid. Verkar vara en rejäl bil och med en hybrid som ligger i tiden. Går dessutom att ladda hemma i vanligt uttag.  Utvecklingen går verkligen framåt. Vi får väl se hur det blir, just nu väntar vi på en offert från Mitsubishi i Segeltorp.

 

I söndags tog vi en sväng till rangen för att fördriva lite tid. Jag tränade och Anne kom med små råd och tips. Alltid bra att ha en coach. Annars är det inte så bra med hennes axel nu. Efter att ha blivit lite bättre hela tiden har hon nu fått mer och mer ont och de senaste dagarna har det gjort ont även när hon inte använder axeln. Ny läkartid på torsdag och ingen fysioterapi innan det.

Som jag nyss skrev så blir det mer och mer att tänka på gällande hemflytten. Mycket är redan förberett men en del saker kan inte göras för tidigt. Jag upptäckte i dag att bilen måste besiktas innan vi kan sälja den. Man vill ju inte sälja den för tidigt och stå utan bil en hel månad. Typiskt dålig tajming. Den här veckan är det för övrigt slamtömning hemma för första gången. Hoppas mina pinnar med flaggor har fått stå kvar sedan jag var hemma så att tömmaren hittar.

Trots värmen har lite blommor inne. Dom får vara ute på natten tillsammans med en basilika och en timjan som också ger lite grönska på köksön.

 

Ute på balkongen har en del av växterna tuffa tider nu i värmen. Pelargonerna stortrivs liksom lavendeln. Oliven har sett risig ut ett tag. Jag har trott att det berott på den enorma blomingen som var men i dag kollade jag den på djupet och insåg att den behöver mycket mer vatten. Fuchsiorna har fått fiberduk på dagtid, jag försöker skydda dom mot solen. Även om dom är blöta i jorden så klarar inte blommor och blad den starka solen. 

 

 

 

På spaning efter Nessie

Publicerad 2018-07-16 23:07:00 i Allmänt

Innan vi kommer till rubriken så var det några dagars återhämtning efter Jocke och Niclas besök här förra helgen. Inte så mycket att berätta om men i tisdags firade RAF, Royal Air Force, 100 år. Man gjorde det med att flyga 100 plan över Buckingham Palace. På väg därifrån passerade de över vår lägenhet på låg höjd. Det var imponerande att se de stora gamla planen i början och de supersnabba moderna jaktplanen på slutet. Jag kunde också på håll se hur man på slutet färgade röken blå, röd och vit när man flög över Heathrow.

 

I onsdags var det dags för England att ta sig an Kroatien i VM, eller World Cup som det heter här. Eftersom Sverige nu var utslagna och England tagit sig längre än vad någon trott innan så var jag naturligtvis engelskt fan framför teven.

 

Matchen började alldeles för bra för England som efter 1-0 målet tappade sakta men säkert. De hade visat hur duktiga de var i början och i tidigare matcher men tappade allt och började spela lite som Sverige, ”långa bollar på Bengt” hela tiden. För er som inte förstod så finns det en låt med Svenne Rubins som heter så. Det märkliga är att när man väl förlorat men ändå gjort mer än alla trott så tappade man lusten att spela bronsmatchen. Helt plötsligt trodde man att man var världsbäst igen vilket man är ganska många år ifrån att vara.

I onsdags skulle Anne ha haft fysioterapi igen. Den här gången fick hon lov att ställa in eftersom hon hade så ont efter förra omgången. Känns inte alls bra även om det är små framsteg hela tiden. Jag har nog skrivit det förr men tänk vad en felbehandling kan göra. Hade läkaren på Huddinge lagt tillbaka axeln i led igen så hade hon förmodligen varit helt återställd. Nu går det inte att se när det ska bli helt bra igen.

Så kom då torsdagen och vi tog oss till Gatwick för sista gången. Planet mot Inverness skulle gå 12.30 men blev naturligtvis en timme försenat pga dataproblem vid boarding. Där blev vi utsatta för ”diskriminering”, alla med UK pass fick förtur genom första kontrollen. Vi tog dock igen det eftersom vi har sk ”speedy boarding” så vi var på i tid och fick plats med våra väskor i bagagehyllan. Efter en timme o tjugo minuter landade vi. Nya dataproblem vid hyrbilsuthämtningen men vi var först där och fick till slut vår bil. Resan till hotellet var inga problem. Från fönstret kunde man åt ena sidan se gatan åt andra sidan se ut över kyrktornet och upp mot sluttningarna västerut. Det var skönt väder, vxl molnighet och lite över tjugo gr, perfekt att ha lämnat den fuktiga värmen bakom oss.

 

Vi tog en kort promenad i området och insåg att vi bodde väldigt centralt och kunde gå till alla platser vi behövde komma till.

 

Middagen var bokad på en restaurang, Riverhouse, på andra sidan floden sett från oss vilket betydde ca sju minuters promenad. En liten familjär restaurang med fantastisk mat. Kocken/ägaren/chefen, han var nog allting, kom ut och hälsade på oss och sa att han förstod att det var Anne han haft mailkonversation med tidigare. Mycket trevligt och väldigt god mat.

 

På fredagen hade vi bokat en båttur på Loch Ness för att se om ”monstret” skulle visa upp sig. Vi åkte bil till bryggan och var där 50 min före avgång. Bilresan tog bara fem minuter, på kartan såg det mycket längre ut. Intill låg en golfklubb där man spelade för fullt på den torra banan. Lika torrt som här i London men också med samma lite mjuka turf på fairway. Hur som helst så åkte vi iväg och precis då kom det typiska skotska duggregnet i skyar. På med regnjacka men tack ock lov så slutade det strax igen och det var inte kallt. Vi åkte på Caledonian canal. En kanal som ligger parallellt och ovanför River Ness. Kanalen byggdes för att floden var för grund att köra båtar i. Kanalen är sålunda förbindelsen mellan havet i nordost och Loch Ness. Innan Loch Ness slussade vi en gång.

 

När vi väl kom ut på Loch Ness fick vi den starka vinden rakt i ansiktet, men en ljummen vind och där solen ibland kom igenom. Det var tillräckligt mycket sol för att jag skulle bränna mig lite på huvudet.

 

Man känner inte av det när det blåser och jag hade inte kepsen på mig tillräckligt ofta. Härliga vyer på båda sidor av sjön, bergssluttningar ner mot vattnet och barrskog på andra sidan. Fina gamla hu och ett gammalt fyrhus som renoverats och nu hyrs ut.

 

Båten vände sedan vid en gammal slottsruin, Urquhart, ett av de mest besökta gamla slotten i Skottland. Det vimlar av gamla slott och när man åker bil så avlöser skyltarna om slott varandra hela tiden.

 

Återresan kändes som snabbare, nu var vinden i ryggen och det var riktigt skönt ute på båten. När vi kom tillbaka hade vi varit ute i lite över tre timmar.

Efter en kort lunchshopping i kvarteret intill hotellet, lite kläder, tog vi bilen norrut. Vi åkte till en liten stad vid vattnet, Nairn, där vi tog en lätt lunch i den gassande solen. Vi åkte runt lite grand och njöt av de fina vyerna innan vi kom tillbaka till hotellet. Middag nere vid floden igen. Den här gången på vår sida av floden på en restaurang som hette Mustardseed. Inte riktigt lika bra som gårdagen men helt ok.

Innan vi gick hem gjorde vi ett besök på en pub ett hundratal meter från hotellet. Det var i stort sett fullt på uteplatserna men en kvinna erbjöd oss plats vid deras bord. Det var ett par från Värmland så vi fick prata lite svenska ett tag. Nu var det fredagskväll och det märktes utanför hotellet. Puben i bottenvåningen hade öppet till 03.00 och det var ett fruktansvärt oväsen på gatan fram till ca 03.30. Ungefär en timme senare vaknade trutarna till liv och började skrika, de hade ju ungar som var hungriga. Men vi sov ändå hyfsat bra i den stenhårda sängen 😉

 

På lördag förmiddag var det delfinspaning. Nessie fick vi inte se under gårdagen, återkommer till Nessie senare, men delfinerna var desto piggare. Vi var ute på en långsmal udde som heter Chanonry. Hela yttre delen av udden består av en linksgolfbana. Hård vind och helt torrt men det såg härligt ut när man såg de som spelade. Längst ut på udden var en parkeringsplats och en fyrbyggnad. Det stod många bilar där men vi såg inte så mycket folk. Vi gick ut mot vattnet där vi såg att andra gått och helt plötsligt såg vi mängder av folk med kikare och kameror.

 

Innan vi kommit fram till folkmassan hann jag se de första delfinerna som hoppade ute i vattnet. Precis utanför udden mötte olika strömmar och vindar varandra och det var väldigt gropigt. Förmodligen är det så att delfinerna jagar fisk där. Jag såg dessutom en delfin som hoppade ett par meter ovanför vattenytan och som tappade en stor fisk i språnget, häftigt. I övrigt var det många delfiner som visade sig i vattenytan och även en hel del som hoppade, både nära land och lite längre ut. Svårt att få på bild men jag filmade en del och Anne fick en bild på en som var nära. Ett lyckat besök i den hårda vinden.

 

Vi åkte sedan vidare norrut och hamnade i en ort som heter Cromarty. Först var vi in på en lite lokal hantverksbutik där det fanns många fina keramiksaker, dock inget som vi köpte. Sedan sökte vi upp den lokala lördagsmarknaden i något som liknande ett gammalt ”Folkets hus” eller liknande. Ortsbefolkningen samlades sålde och köpte lite av varje. En hel del godsaker varav vi valde att köpa några piroger. Dom åt vi sedan nere vid havsviken i sällskap av en liten hund som var väldigt sugen på att smaka, hans husse stod en bit ifrån och pratade med någon.

Därifrån åkte vi på riktigt små vägar söderut igen. Nu skulle vi till ett whiskydestilleri. Glen Ord som tillverkar ”Singleton”. En maltwhisky som vi i slutet fick provsmaka och som var god. Vi fick en bra guidad tur och även om gjort det förut en gång för länge sedan så tyckte vi nog att vi förstod mer den här gången, förmodligen tack vare att vi gjort det tidigare.

 

Jag fick dessutom förklaringen till namnet på en whiskysort. Häromveckan köpte jag en blended maltwhisky som heter ”Monkey shoulder”. Namnet härrör sig från den tiden då man torkade malten för hand. Männen som gick runt och skyfflade malten fick med tiden problem med axlarna och det kallas för ”monkey shoulder”.

 

Väl hemma blev det besök på ett shoppingcenter. Ja det var egentligen så att jag satte mig ner och kollade andra halvlek på bronsmatchen i VM medan Anne kollade runt lite i butikerna. I en av butikerna fanns såklart denna uppsättning. Anne tyckte jag skulle passa i den men jag avstod. 

 

Vi hade bokat en sen middag på ett ställe på andra sidan floden, Rocpool, återigen väldigt god mat. Väl hemma var vi väldigt nöjda med allt vi upplevt.

Så blev det hemresedag, söndag, och utcheckning från hotellet. Vi tog en promenad upp till det högt belägna gamla slottet i Inverness. Jag gick upp i toppen på högsta tornet där det var en fin utsikt trots regnet.

 

Vi tog sedan en biltur, i regnet, utmed Caledonian canal och ner till Loch Ness, alltså parallellt med där vi åkte båt tidigare. Sedan var det dags att åka till flygplatsen, eller som jag kallar den ”flygstationen”. Skavsta känns som en ganska stor flygplats jämfört med Inverness. Dom hade en liten men trevlig lounge där vi tillbringade tiden fram till avgång. Inte många plan men ändå full fart just den tiden när vi var där. Det kom och gick plan från platser i Skottland, Bristol, Birmingham, Bergen, Dublin mm mm.

 

Den här gången var vi i luften någon minut efter tidtabell, när hände det senast? En lugn flygning tillbaka till Gatwick och bra tågresa gjorde att vi var hemma i lägenheten igen vid 18 tiden. Vi var helt överens om att vi kommer att åka tillbaka till Skottland om några år. Då ska vi utöka området och dessutom spela lite golf på de fantastiska linksbanorna.

Ja och så var det ”vardag” igen. I morse tog Anne båten till jobbet som vanligt och jag hade lite fix att göra hemma. Bla skulle det komma någon och laga en garderobsdörr och fixa en lamparmatur. En tur till affären för att handla stod också på listan.

Sedan börjar The Open i golf på torsdag. SKY TV började sända direkt från Carnoustie redan i dag. Man fick se när fjolårsvinnaren, Jordan Spieth, åkte till klubben och lämnade tillbaka bucklan, The Claret Jug, på första tee. Man redovisade bollindelningen till torsdag och fredag och det var flera spelare som besökte deras ”clinic” och visade upp olika slag. Så kommer det att fortsätta hela veckan, bara att låta TV´n stå på i bakgrunden hela eftermiddagarna.

 

Själv laddar jag för Claphams klubbmästerskap som vi spelar på hemmabanan Mitcham på onsdag. Den spelas i två klasser, utan handicap, dvs scratch, och en handicapklass. Jag tror att min chans är i klassen utan handicap eftersom de flesta andra har för högt handicap, de är sk ”bandits”.  Nåväl det blir som det blir, jag kanske förlorar mig i ruffen.

Varmt är det fortfarande och AC`n går hela nätterna. Annars skulle det inte gå att sova. Höll på att glömma att vi till slut fick se ”Nessie” eller en hel drös av henne. På flygplatsen fanns hon i mängder.

 

 

 

 

 

Puh! 😊 en sån vecka och helg

Publicerad 2018-07-09 20:44:00 i Allmänt

Oj vad det ligger på nu. Börjar bli precis som när hemflytten från Amsterdam var nära. Det händer saker hela tiden och bara bra saker. Det är Micke som skriver idag, som ni kommer att märka. Det betyder också att det blir ett ganska digert inlägg. Jag sitter i vardagsrummet iförd endast shorts och med alla fönster stängda och AC påslagen. Trots att det i dag är lite svalare ute än under helgen, i dag ”bara” 32gr på eftermiddagen. Då är det ändå mulet.

Nu hoppar jag en vecka tillbaka, till förra måndagen. Då åkte jag hem till Gladö för att fixa lite inför vår hemflytt. Jag åkte tidigt, 09.20, från Gatwick och landade på tid på Arlanda. En härlig flygning vid fönstret. Fina vyer hela vägen och när vi närmade oss Arlanda, kunde jag se min hemstad, Enköping tydligt. Jag kunde till och med se huset där vi bodde och där min mamma fortfarande bor. Det är intressant hur liten staden ser ut att vara när man är så högt upp. Men eftersom jag är uppvuxen där så känner jag ju igen allting.

 
Efter landning var det dags att, för sista gången, hämta ut en hyrbil och bege sig mot Gladö. Jag stannade vid COOP på Ågestavägen för att handla det som behövdes för min vistelse hemma. Nu känns det verkligen som hemma eftersom det är så nära att vi kommer hem för gott. Väl hemma kunde jag konstatera att allt praktiskt var ok men att trädgården var i bedrövligt skick på sina ställen. Naturligtvis inte oväntat eftersom torkan gjort sitt.

Gräset är på sina håll helt grått men på andra ställen har ogräs tagit sig in och växt sig högt. Vår hustomte får klippa en gång till innan vi kommer hem så det ser ok ut igen. Våra altanträd, benveden och dvärgsyrenen, ser helt döda ut men det är nog så att de skyddar sig mot torkan genom att låta bladen torka bort. Det såg ändå lite grönt ut nertill runt stammarna så de kommer säkert tillbaka igen till nästa år. Till och med minikiwin ”Oskar o Paula” var delvis uttorkade vilket aldrig hänt tidigare. Den nerklippta syrenen på gaveln mot annexet kommer däremot jättefint. Klätterrosen blommade för fullt och en del andra saker var helt ok.

 

Växthuset däremot är speciellt. Där inne är det varmare än varmt och hustomten har bara vattnat på lite någon gång ibland när det funnits regnvatten. Men så det växer. Vinet är kanonfint och lavendeln blommar för fullt. Persikoträdet som dog förra sommaren har fått stå kvar eftersom det är ett stort jobb att gräva ut det. Nu har det plötsligt fått liv igen. Flera stora grenar kommer, så nu får det stå kvar. Det här beror på att det alltid rinner vatten under växthuset. Vi har en dränering från allmänningen som leder in mot växthuset och sedan vidare under och ner mot uppfarten. Växter är ju oftast sådana att de söker sig neråt om de inte får vatten uppifrån och därför har rötterna nu tydligen nått ner till där det alltid finns vatten.

 

Jag hade gjort upp ett digert schema så att jag skulle utnyttja dagarna på bästa sätt, och ändå kunna se lite fotboll på TV. När jag kommit hem på måndagen kollade jag alla spik och skruvhuvuden på våra altaner och slog ner de som stack upp. Jag skulle ju hämta en slip på Bauhaus på tisdagen och slipa våra tralldäck. Dessutom gjorde jag en första klippning av de vinrankor som vuxit sig för långa. Jag bar också bort allt vi hade på altanerna, bord, stolar, grill, ljugarbänk mm mm. Vädret var helt ok, 15 gr och till och med lite regn, dock inget man blev blöt av. Ändå ganska skönt när man kom från 28 gr i London.

På tisdagsmorgonen kom ”Rosa Bärgarna” för att hämta vår bil, som varit ”död” nästan ett år. Det har vi skrivit om tidigare. Den måste ju vara igång när vi kommer tillbaka hem. Problemet var att batteriet var helt slut och inte ens gick att ladda. Detta har gjort att hela bilen varit ”låst” vilket i sin tur gjort att jag inte kunnat komma åt och byta batteriet. Bärgaren hade dock en batteristartare som gjorde att bilen ändå startade. Med den inkopplad kunde han backa upp bilen på bärgningsbilen. Att köra bilen var inte aktuellt eftersom den dött igen så fort batteristartaren kopplats bort. Dessutom var bromsarna rejält fastlåsta. Jag hann dock se att databoxen förmodligen inte havererat eftersom displayen i bilen såg normal ut. Jag tänkte direkt att vi där sparade ett antal tusenlappar. Det skulle nog bli dyrt nog ändå.

 

På Mekonomen i Huddinge så bytte dom batteriet, mycket enklare nu när dom inte behövde bryta upp bakluckan, där batteriet ligger. Dom gjorde också en stor service, inte gjort på länge, och kollade bromsarna som bara var lite fastrostade. Det krävde ingen åtgärd utan man löser det genom att bromsa lite mer när man är ute och kör i början. Tillsammans med bärgningen ”kom vi undan” med 11 000 kr. Låter mycket men i min värld så hade det kunnat bli betydligt mer om tex databoxen skulle behövt uppdaterats. För att inte tala om vad det skulle ha kostat om vi bärgat den till BMW.

När jag kom tillbaka från Mekonomen var det så dags att åka till Bauhaus och hämta slipmaskinen. Jag hade väl tänkt att den var hyfsat tung men det kändes som att den vägde 800 kg när jag baxade in den bak i hyrbilen. Detsamma när den skulle ur bilen. Typiskt också att det var ganska hög kant in i bagageutrymmet. När jag väl fått ut den ur bilen och började slipa så insåg jag direkt att det inte var helt ok. Maskinen var nog bra men trallen var för sliten och gammal. Brädorna hade slagit sig för mycket och slipen kom inte åt hela brädans bredd utan tog mest på kanterna. Nåväl, det blev i alla fall mycket bättre än tidigare och allt löst skräp försvann. När vi kommer hem ska jag hyra en kant och hörnslip och köra där jag inte kom åt med den ”stora bångstyriga maskinen”. Härlig dag att göra jobbet, sol o varmt. Jag bröt upp i tid så jag hann med en dusch ute och sedan Sverige – Mexico och även Colombia - England

Onsdagen innebar också tidig uppgång. Då kom en kille från larminstallationsbolaget för att byta batteri på larmet. Han kom 07.30. Bra att komma igång i tid. När han var klar slipade jag den övre altanen. Jag tog sedan hjälp av Rolle att lyfta in maskinen i bilen igen. Väl på Bauhaus tog jag hjälp av en annan kund för att få ur den ur bilen, annars hade jag förmodligen skrapat sönder bilen.

Efter det tog jag bussen till Huddinge och Mekonomen. Det går en buss varannan timme på dagtid. Jag kunde sedan köra hem bilen med caben nere i det fina vädret. Fortfarande körförbud eftersom den inte besiktigats på två år. Men man får ju köra till och från verkstad och besiktning. Eftersom den varit avställd hade jag sett till att den var trafikförsäkrad och påställd innan

 

Eftersom vi nu har sophämtning igen och även slamtömning tog jag för givet att vårt kort till återvinningsanläggningen i Jordbro var aktiverat, jag minns att det fungerade bra när vi kom hem från Amsterdam. Jag hade några säckar som behövde försvinna innan flyttlasset kommer. När jag kom dit och höll fram kortet lyste displayen ilsket med texten ”kortet spärrat”. Jag körde ut igen och gick och fick hjälp av en tjej som jobbade där. Troligen berodde det hela på att vi inte är skrivna i Sverige. Hon öppnade åt mig och sa att det bara var att kontakta dom nästa gång så skulle dom öppna igen. Bra service från SRV.

Efter lunchen blev det lite fortsatt jobb i trädgården. Slutgallring av vinet, städning i rabatterna och skyffling av uppfarten. Jag skojade med Anne och skrev att jag gjorde en ”Samir o Victor” och hon förstod ingenting. Men hallå! ”shuffla shuffla” kan väl lika gärna vara ”skyffla skyffla” 😉😊

Ännu en bra dag att jobba ute med sol och värme. Efter en dusch ute igen så kom Rolle förbi på en öl. Min middag, lite senare, blev grillad korv och potatissallad.

Tiden går fort när man har mycket att göra och sista dagen, torsdag var det besiktning av bilen. Eftersom det inte är några fel på den så gick den igenom utan problem och det ”firade” jag med att ta en tur i det fina vädret bort mot Flemingsberg för att se om det hänt något med byggnationerna runt mitt jobb. Jag har nu fått klart med att jag börjar jobba den första oktober på den grupp där jag jobbade förra gången vi var hemma.

Hemresan till London gick bra och jag var tillbaka i lägenheten vid 20.30 tiden. I fredags var det som vanligt tidig golf i värmen och sedan hem för att förbereda inför helgens gäster Jocke o Niclas som skulle komma senare på kvällen. Den här gången bodde dom hos oss. Jättetrevligt att ha dom här hela tiden.

Vi hade bokat bord på Sands End och där åt vi en god middag. När vi kom hem satte vi oss på balkongen en stund och njöt av värmen som så dags inte var fullt så pressande som på dagarna. I lördags tog vi oss in till Covent Garden för en lunch på Balthazar, som är ett favoritställe, där några av er som läser, har varit. Förmodligen sista gången för oss. Vi var lite tidiga så vi satte oss på en uteservering och tog lite dricka till ackompanjemang av gatumusikanter. Maten var sedan som vanligt bra, Anne och jag tog musslor som var riktigt goda. Härlig atmosfär och bra AC i lokalen. Dessutom har dom nog världens bästa Bloody Mary.

 

Efter det släppte vi Jocke och Niclas vid Kings Road på Sloane Square medan vi själva åkte vidare hem för att kolla England-Sverige. Jag följde inledningen i min telefon och när vi gick mot vår port så exploderade grannkvarteret i ett jubel av sällan skådat slag. Jag visste ju redan att Sverige inte riktigt var med i matchen och det var utom allt tvivel att England gjort mål. Väl uppe i lägenheten gjorde jag mitt bästa för att vara fotbollsgudarna till lags.

 

Svensk flagga, engelsk tröja och en Guiness rye ale, vad mer behövs. Förmodligen var jag för vänlig mot engelsmännen. Men hur som helst så var ju faktiskt England helt överlägsna. Kanske beroende på att dom ändå har spelare på många positioner som är bättre än motsvarande svensk. Men det var ändå tråkigt att Sverige inte fick till det utan att sagan tog slut utan kamp.

Kul dock att man i medierna här i UK, bla BBC som visade matchen, gör en grej av att England gjorde en kanonmatch och lyckades slå ut Sverige. Det var väl ändå så att Sverige var dåligt och att England inte hade några större problem att vinna. Nu har jag i alla fall konverterat till ett av våra andra ”hemländer”. Holland inte kvalificerade, Spanien utslagna och nu Sverige ute. Då är det ändå England som gäller för mig. På onsdag kväll sitter jag här med min tröja och ale igen och håller på England. Deras slogan är ju ”Football is coming home”. Lite stöddigt men ändå häftigt. Ingen trodde ju här att England skulle gå så här långt.

Kvällens middag intog vi på en restaurang på Kings Road, The IVY Chelsea garden.  Vi har sett entrén förr men inte förstått hur fint det var innanför. Vi fick vänta en stund i baren innan vi fick vårat bord.

 

 

Kanonställe med en stor trädgård, där vi dock inte fick plats. Maten var, igen, riktigt god och på bilden nedan syns bla våra förrätter.

 

När vi kom hem så var det, naturligtvis, balkongsittning igen. Återigen en sen kväll men vilken härlig dag.

Som man säger, ”tiden går fort när man har roligt”. Helt plötsligt är det avresedag igen. I söndags promenerade vi ut genom vår park. Inte många blommor just nu men ändå lite lavendel och så den här fina som Anne fotade med sin Iphone inställd på porträtt. Bildkvaliteten är helt ”outstanding”.

 

När vi gått en liten bit till kom vi till utegymet. Klart ”gubbarna” tog ett litet gympass efter all god mat och sena kvällar.

 

När vi gymat klart promenerade vi till puben, The Rose. Vi satt i deras trädgård och åt en ”light” lunch.

 

Så var det då dags att gå hem igen och för Jocke och Niclas att börja resan hem. Det var en så härlig helg med god mat och dryck i gott sällskap. Nästa gång träffas vi säkert i Gladö och då är säkert Scott o Elliot med.

I dag, måndag, har det varit återhämtning med lätt gym för mig. Anne har jobbat. Jag har fixat med växterna på balkongen som tar stryk i värmen.

Annes axel blir långsamt bättre. I helgen för en vecka sedan var det första gången hon klarade att lyfta ett glas med enbart höger hand upp mot munnen, hon fick dock lov att sänka huvudet lite. Bilkörning finns inte på kartan för lång tid framöver liksom golf. Hon fortsätter med fysioterapin och kämpar på med sina övningar.

Avslutningsvis så laddar vi nu för vår longweekend i Inverness nästa helg. Vi åker på torsdag. Jag hoppas att vi, i nästa inlägg, kan visa riktiga bilder på ”Nessie” alltså Loch Ness odjuret. Om vi inte kan det kanske det blir en bild på mig i stället 😊

 

Varmt, varmare, varmast!

Publicerad 2018-07-02 20:16:26 i Allmänt

Oj så tiden springer iväg. Vi kom hem i onsdags från Altea (nån timme försenade ”som vanligt”) och vi såg till att ta med oss den spanska värmen hit till London.

Ända sen vi kom hem har tempen legat över 25 grader och från och med i fredags faktiskt över 30 när det varit som värst.
Det är ju en himla tur att vi faktisk har AC i hela lägenheten. Det skulle vara omöjligt att sova annars!

Sista dagarna i Altea rann iväg lika fort som de första. Medan Micke på måndagen tog emot markisreparatörerna (fixade den sluttande markisen  i ett nafs) så hade jag åter bokat tid på ”skönhetssalong”. Den här gången kostade jag på mig att fixa såväl fötter som händer.

Det känns så himla lyxigt att någon petar nagelband och målar och fixar. Undrar om jag blivit ”fast” nu och aldrig mer kommer måla naglarna själv…..  Nej – det låter lite väl dyrt. Och så tar det tid. Men kanske att jag fixar en liten egen utrustning för att måla med ”gel” i fortsättningen för det är verkligen mycket mer hållbart än den gamla vanliga metoden.
För att inte tala om hur bekvämt det är med UV-lampan som torkar lacket på några sekunder!

 På tisdagen hade vi bestämt golf tillsammans med Per, Pernilla och Kristina (Pernillas mamma). Inte jag såklart eftersom läkaren avrått från den typen av rörelse, men Micke fick spela.

Så det blev 9 hål på den nya banan Puig Campana. Den kommer så småningom få ytterligare 9 hål och ett jättefint klubbhus håller på att växa upp men just nu är det lite provisoriskt med shop och reception i ”garaget”.
Jag gick med och suktade efter varje slag de andra slog – det känns verkligen trist att inte kunna/få spela nu när det är sommar och fint.

 

Efter spelet åkte vi upp till byn Finestrat där vi efter lite promenad hittade ett lunchställe där vi alla blev mätta och belåtna. Ja till och med så mätta att vi skippade den planerade grillningen. Det blev bara lite tomatsallad och lufttorkad skinka framför TV’n , eller man kanske ska säga framför datorn. För det var på den vi kunde se Allsångens säsongspremiär. Eller heter det ”säsång” – ha, ha, ha!!!!

 
 

Ja och sen blev det ju onsdag och hemresedag. Bra avresetid (16:30) så ingen stress utan vi kunde städa, stryka och ta det lugnt innan det var dags att ge sig av till det (som så ofta senaste tiden) försenade flyget.
Vi hade fått meddelande redan innan vi lämnade lägenheten att det var en försening på gång så vi var förberedda……

Skönt att avsluta semestern på en onsdag – det innebär ju att arbetsveckan blir väldigt kort. Och för att göra det ännu trevligare så träffades vi efter jobbet på fredagen för att äta middag ute. Inget märkvärdigt men vi träffades på andra sidan floden från oss sett. Där ligger en liknande modern pub som på vår sida (tror det är samma kedja/ägare) skillnaden är bara att den på andra sidan har kvällssol.
Så Micke tog bussen över bron för att komma dit och jag åkte en hållplats extra med båten innan jag klev av och så satt vi och njöt av solen och maten innan vi tog bussen tillbaka hem.

 


Det känns som att vi ”måste” passa på nu de sista veckorna av vårt storstadsliv. När vi är hemma i Gladö igen så är det slut på spontana ”After Work” och helgluncher på puben. Slut på goda Bloody Mary’s också……

Så det är väl med dubbla känslor man har påbörjat nedräkningen. Sakna vissa saker kommer vi med all säkerhet att göra – men ska bli skönt att komma hem också efter fem år som ”stadsråttor”.

I helgen som gick gjorde vi faktiskt ytterligare en sak som har med hemflytten att göra. Det låter kanske löjligt och ”småttigt” men vi bunkrar faktiskt med oss lite grejor som är billigare här än hemma. Eller sånt som är roligt att ha med som minne (som en vattenspridare till trädgården i form av en blomma).
Men sånt som är mycket billigare är hygienartiklar som schampo, deo, raklödder, tandkräm, duschtvål och liknande. Och köper man dem dessutom på nån av lågpriskedjorna (t.ex. Wilko eller Poundland) så är det riktigt billigt. Och vi har ju ett flyttlass så vi behöver ju inte släpa hem grejorna i resväskor precis.
Så lite sånt handlade vi i lördags innan vi slappade i solen på balkongen (eller i soffan framför TV’n = Micke).

 

Igår söndag tog vi tunnelbanan ut till stadsdelen Wimbledon. Där börjar ju ”kaoset” idag när tennisturneringen drar igång. Men redan igår såg vi att de var redo. Utanför stationen hade man byggt upp ”slinger-köer” till taxibilarna som kör skytteltrafik mellan stationen och tennisstadion och överallt hade butiker och fik ”pyntat” med tennisbollar eller andra tennisprylar.
Det är en trevlig del av London och det var kul att ha sett den också.

 

Från och med idag måndag är jag gräsänka och Micke motsvarande gräsänkling. Vi har ”separerat” för några dagar då Micke behövde åka hem för att förbereda vår hemkomst lite.

Vi har ju numera bara en bil (sen vi körde ner Toyotan till Altea) och det är vår ”gamla cab”. Dessvärre har batteriet dött (helt dött – går INTE att ladda) och dagens moderna bilar är ju dessvärre så ”elektroniska” så enda sättet att fixa den är att ordna en bärgare till en verkstad och där får de ”bryta sig in” i bagageluckan där batteriet sitter och byta ut det. Och det vill vi gärna ha fixat och klart så vi har en bil att köra med när vi kommer hem.

Sen ska Micke också passa på att åtgärda den hemska trallen på altanen som verkligen ser alltför bedrövlig ut efter fem år utan något som helst underhåll. Så han har hyrt en slipmaskin som han ska hämta på tisdag förmiddag och sen är det slipa, slipa som gäller.

Och känner jag honom rätt så kommer han ligga med tassarna i jorden lite här och där också för att rensa bort de värsta ogräsen som tagit över i rabatterna.

Själv jobbar jag med halvårsbokslutet den här veckan. Det är super-super-tajta deadlines den här sommaren så därför passar det ju bra om jag behöver lägga några timmar extra på jobbet när Micke ändå inte är här.

Och imorgon ska jag på min ”nervkontroll” och Elektromyografi (EMG) där man ska mäta hur stora nervskador jag fått efter min axelskada.
Att det inte är som det ska är ganska uppenbart – men läkaren vill få svar på HUR allvarligt det är….. Och då kan man också få en bättre uppfattning hur lång tids rehabilitering jag måste räkna med. Han har redan börjat prata om uppåt ett år!!!!

Nåja – en sak i taget. Och jag fortsätter med min sjukgymnastik och känner ju att det blir långsamt lite bättre dag för dag.

Och apropå varmast! – Nu säger prognosen att det ska bli mellan 30 och 32 grader resten av veckan! Nästan värre än Altea – och här måste man ju vara ”påklädd” eftersom man jobbar.

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela