ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

På spaning efter Nessie

Publicerad 2018-07-16 23:07:00 i Allmänt

Innan vi kommer till rubriken så var det några dagars återhämtning efter Jocke och Niclas besök här förra helgen. Inte så mycket att berätta om men i tisdags firade RAF, Royal Air Force, 100 år. Man gjorde det med att flyga 100 plan över Buckingham Palace. På väg därifrån passerade de över vår lägenhet på låg höjd. Det var imponerande att se de stora gamla planen i början och de supersnabba moderna jaktplanen på slutet. Jag kunde också på håll se hur man på slutet färgade röken blå, röd och vit när man flög över Heathrow.

 

I onsdags var det dags för England att ta sig an Kroatien i VM, eller World Cup som det heter här. Eftersom Sverige nu var utslagna och England tagit sig längre än vad någon trott innan så var jag naturligtvis engelskt fan framför teven.

 

Matchen började alldeles för bra för England som efter 1-0 målet tappade sakta men säkert. De hade visat hur duktiga de var i början och i tidigare matcher men tappade allt och började spela lite som Sverige, ”långa bollar på Bengt” hela tiden. För er som inte förstod så finns det en låt med Svenne Rubins som heter så. Det märkliga är att när man väl förlorat men ändå gjort mer än alla trott så tappade man lusten att spela bronsmatchen. Helt plötsligt trodde man att man var världsbäst igen vilket man är ganska många år ifrån att vara.

I onsdags skulle Anne ha haft fysioterapi igen. Den här gången fick hon lov att ställa in eftersom hon hade så ont efter förra omgången. Känns inte alls bra även om det är små framsteg hela tiden. Jag har nog skrivit det förr men tänk vad en felbehandling kan göra. Hade läkaren på Huddinge lagt tillbaka axeln i led igen så hade hon förmodligen varit helt återställd. Nu går det inte att se när det ska bli helt bra igen.

Så kom då torsdagen och vi tog oss till Gatwick för sista gången. Planet mot Inverness skulle gå 12.30 men blev naturligtvis en timme försenat pga dataproblem vid boarding. Där blev vi utsatta för ”diskriminering”, alla med UK pass fick förtur genom första kontrollen. Vi tog dock igen det eftersom vi har sk ”speedy boarding” så vi var på i tid och fick plats med våra väskor i bagagehyllan. Efter en timme o tjugo minuter landade vi. Nya dataproblem vid hyrbilsuthämtningen men vi var först där och fick till slut vår bil. Resan till hotellet var inga problem. Från fönstret kunde man åt ena sidan se gatan åt andra sidan se ut över kyrktornet och upp mot sluttningarna västerut. Det var skönt väder, vxl molnighet och lite över tjugo gr, perfekt att ha lämnat den fuktiga värmen bakom oss.

 

Vi tog en kort promenad i området och insåg att vi bodde väldigt centralt och kunde gå till alla platser vi behövde komma till.

 

Middagen var bokad på en restaurang, Riverhouse, på andra sidan floden sett från oss vilket betydde ca sju minuters promenad. En liten familjär restaurang med fantastisk mat. Kocken/ägaren/chefen, han var nog allting, kom ut och hälsade på oss och sa att han förstod att det var Anne han haft mailkonversation med tidigare. Mycket trevligt och väldigt god mat.

 

På fredagen hade vi bokat en båttur på Loch Ness för att se om ”monstret” skulle visa upp sig. Vi åkte bil till bryggan och var där 50 min före avgång. Bilresan tog bara fem minuter, på kartan såg det mycket längre ut. Intill låg en golfklubb där man spelade för fullt på den torra banan. Lika torrt som här i London men också med samma lite mjuka turf på fairway. Hur som helst så åkte vi iväg och precis då kom det typiska skotska duggregnet i skyar. På med regnjacka men tack ock lov så slutade det strax igen och det var inte kallt. Vi åkte på Caledonian canal. En kanal som ligger parallellt och ovanför River Ness. Kanalen byggdes för att floden var för grund att köra båtar i. Kanalen är sålunda förbindelsen mellan havet i nordost och Loch Ness. Innan Loch Ness slussade vi en gång.

 

När vi väl kom ut på Loch Ness fick vi den starka vinden rakt i ansiktet, men en ljummen vind och där solen ibland kom igenom. Det var tillräckligt mycket sol för att jag skulle bränna mig lite på huvudet.

 

Man känner inte av det när det blåser och jag hade inte kepsen på mig tillräckligt ofta. Härliga vyer på båda sidor av sjön, bergssluttningar ner mot vattnet och barrskog på andra sidan. Fina gamla hu och ett gammalt fyrhus som renoverats och nu hyrs ut.

 

Båten vände sedan vid en gammal slottsruin, Urquhart, ett av de mest besökta gamla slotten i Skottland. Det vimlar av gamla slott och när man åker bil så avlöser skyltarna om slott varandra hela tiden.

 

Återresan kändes som snabbare, nu var vinden i ryggen och det var riktigt skönt ute på båten. När vi kom tillbaka hade vi varit ute i lite över tre timmar.

Efter en kort lunchshopping i kvarteret intill hotellet, lite kläder, tog vi bilen norrut. Vi åkte till en liten stad vid vattnet, Nairn, där vi tog en lätt lunch i den gassande solen. Vi åkte runt lite grand och njöt av de fina vyerna innan vi kom tillbaka till hotellet. Middag nere vid floden igen. Den här gången på vår sida av floden på en restaurang som hette Mustardseed. Inte riktigt lika bra som gårdagen men helt ok.

Innan vi gick hem gjorde vi ett besök på en pub ett hundratal meter från hotellet. Det var i stort sett fullt på uteplatserna men en kvinna erbjöd oss plats vid deras bord. Det var ett par från Värmland så vi fick prata lite svenska ett tag. Nu var det fredagskväll och det märktes utanför hotellet. Puben i bottenvåningen hade öppet till 03.00 och det var ett fruktansvärt oväsen på gatan fram till ca 03.30. Ungefär en timme senare vaknade trutarna till liv och började skrika, de hade ju ungar som var hungriga. Men vi sov ändå hyfsat bra i den stenhårda sängen 😉

 

På lördag förmiddag var det delfinspaning. Nessie fick vi inte se under gårdagen, återkommer till Nessie senare, men delfinerna var desto piggare. Vi var ute på en långsmal udde som heter Chanonry. Hela yttre delen av udden består av en linksgolfbana. Hård vind och helt torrt men det såg härligt ut när man såg de som spelade. Längst ut på udden var en parkeringsplats och en fyrbyggnad. Det stod många bilar där men vi såg inte så mycket folk. Vi gick ut mot vattnet där vi såg att andra gått och helt plötsligt såg vi mängder av folk med kikare och kameror.

 

Innan vi kommit fram till folkmassan hann jag se de första delfinerna som hoppade ute i vattnet. Precis utanför udden mötte olika strömmar och vindar varandra och det var väldigt gropigt. Förmodligen är det så att delfinerna jagar fisk där. Jag såg dessutom en delfin som hoppade ett par meter ovanför vattenytan och som tappade en stor fisk i språnget, häftigt. I övrigt var det många delfiner som visade sig i vattenytan och även en hel del som hoppade, både nära land och lite längre ut. Svårt att få på bild men jag filmade en del och Anne fick en bild på en som var nära. Ett lyckat besök i den hårda vinden.

 

Vi åkte sedan vidare norrut och hamnade i en ort som heter Cromarty. Först var vi in på en lite lokal hantverksbutik där det fanns många fina keramiksaker, dock inget som vi köpte. Sedan sökte vi upp den lokala lördagsmarknaden i något som liknande ett gammalt ”Folkets hus” eller liknande. Ortsbefolkningen samlades sålde och köpte lite av varje. En hel del godsaker varav vi valde att köpa några piroger. Dom åt vi sedan nere vid havsviken i sällskap av en liten hund som var väldigt sugen på att smaka, hans husse stod en bit ifrån och pratade med någon.

Därifrån åkte vi på riktigt små vägar söderut igen. Nu skulle vi till ett whiskydestilleri. Glen Ord som tillverkar ”Singleton”. En maltwhisky som vi i slutet fick provsmaka och som var god. Vi fick en bra guidad tur och även om gjort det förut en gång för länge sedan så tyckte vi nog att vi förstod mer den här gången, förmodligen tack vare att vi gjort det tidigare.

 

Jag fick dessutom förklaringen till namnet på en whiskysort. Häromveckan köpte jag en blended maltwhisky som heter ”Monkey shoulder”. Namnet härrör sig från den tiden då man torkade malten för hand. Männen som gick runt och skyfflade malten fick med tiden problem med axlarna och det kallas för ”monkey shoulder”.

 

Väl hemma blev det besök på ett shoppingcenter. Ja det var egentligen så att jag satte mig ner och kollade andra halvlek på bronsmatchen i VM medan Anne kollade runt lite i butikerna. I en av butikerna fanns såklart denna uppsättning. Anne tyckte jag skulle passa i den men jag avstod. 

 

Vi hade bokat en sen middag på ett ställe på andra sidan floden, Rocpool, återigen väldigt god mat. Väl hemma var vi väldigt nöjda med allt vi upplevt.

Så blev det hemresedag, söndag, och utcheckning från hotellet. Vi tog en promenad upp till det högt belägna gamla slottet i Inverness. Jag gick upp i toppen på högsta tornet där det var en fin utsikt trots regnet.

 

Vi tog sedan en biltur, i regnet, utmed Caledonian canal och ner till Loch Ness, alltså parallellt med där vi åkte båt tidigare. Sedan var det dags att åka till flygplatsen, eller som jag kallar den ”flygstationen”. Skavsta känns som en ganska stor flygplats jämfört med Inverness. Dom hade en liten men trevlig lounge där vi tillbringade tiden fram till avgång. Inte många plan men ändå full fart just den tiden när vi var där. Det kom och gick plan från platser i Skottland, Bristol, Birmingham, Bergen, Dublin mm mm.

 

Den här gången var vi i luften någon minut efter tidtabell, när hände det senast? En lugn flygning tillbaka till Gatwick och bra tågresa gjorde att vi var hemma i lägenheten igen vid 18 tiden. Vi var helt överens om att vi kommer att åka tillbaka till Skottland om några år. Då ska vi utöka området och dessutom spela lite golf på de fantastiska linksbanorna.

Ja och så var det ”vardag” igen. I morse tog Anne båten till jobbet som vanligt och jag hade lite fix att göra hemma. Bla skulle det komma någon och laga en garderobsdörr och fixa en lamparmatur. En tur till affären för att handla stod också på listan.

Sedan börjar The Open i golf på torsdag. SKY TV började sända direkt från Carnoustie redan i dag. Man fick se när fjolårsvinnaren, Jordan Spieth, åkte till klubben och lämnade tillbaka bucklan, The Claret Jug, på första tee. Man redovisade bollindelningen till torsdag och fredag och det var flera spelare som besökte deras ”clinic” och visade upp olika slag. Så kommer det att fortsätta hela veckan, bara att låta TV´n stå på i bakgrunden hela eftermiddagarna.

 

Själv laddar jag för Claphams klubbmästerskap som vi spelar på hemmabanan Mitcham på onsdag. Den spelas i två klasser, utan handicap, dvs scratch, och en handicapklass. Jag tror att min chans är i klassen utan handicap eftersom de flesta andra har för högt handicap, de är sk ”bandits”.  Nåväl det blir som det blir, jag kanske förlorar mig i ruffen.

Varmt är det fortfarande och AC`n går hela nätterna. Annars skulle det inte gå att sova. Höll på att glömma att vi till slut fick se ”Nessie” eller en hel drös av henne. På flygplatsen fanns hon i mängder.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela