ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Sista billiga resan till Altea!

Publicerad 2018-06-24 19:11:24 i Allmänt

I torsdags eftermiddag bar det av igen från Gatwick till Altea och vi konstaterade just att det är sista gången vi reser billigt och med kort restid. Vi har varit bortskämda i fem år nu att för det första inte ha en restid mer än cirka två timmar - och med anledning av det (och stor konkurrens på linjen) också billiga biljetter.
När vi börjar åka igen från Stockholm blir det dubbla restiden och tredubbla biljettpriset!
Nu har vi kunnat hitta biljetter för dryga tusenlappen tur och retur per person. Som jämförelse kollade jag priset från Stockholm en vecka i oktober (som vi hoppas kunna boka). Den skulle gå på över 7.500 kronor för oss bägge!!!! Vilken chock!
Nåja - vi får väl försöka se biljettpriserna i snitt över många år och då glädjas över de billiga biljetter vi kunnat köpa både från Amsterdam och London.
 
 
Innan det var dags att åka till Gatwick i torsdags så jade jag ett återbesök hos min läkare som behandlar min axel.
Han såg ju naturligtvis också att det blivit bättre sen han drog tillbaka axeln i rätt läge, men han konstaterade också att jag är väldigt svag i min högerhand, att jag inte kan lyfta höger arm och att jag fortfarande har stickningar i höger långfinger.
Så precis som han hade flaggat för redan tidigare så har han nu gett en remiss till en "Nerve conduction study" och en "EMG". Dvs en utredning om hur stora nervskadorna är.....
Och när man vet det så kan man också ha en bättre överblick över hur lång rehabiliteringen kommer att bli.
 
Jag frågade (lite dumt kanske) vad han trodde om en golfsving och att simma. (Ja jag vet att det låter dumt om jag inte kan lyfta armen - men jag ville ändå veta....) och det var ett stort "no-no" på bägge. Möjligen att jag kan få putta men golvsvingen var definitivt ingen bra rörelse.
Och att simma avrådde han också. Tänk om jag kommer ut på djupt vatten och det kommer vågor eller strömmar och jag bara har en arm att simma med.......
Så - bara att lyda doktorns order och lägga golf och simning på is tills vidare.
 
Vår flygresa hit gick snabbt och bara 25 minuter efter att vi klivit av planet satt vi i bilen på väg hem till Altea. Rekordsnabbt med tanke på att vi dels fick åka buss från planet till terminalen, dels gå igenom passkontroll och så ringa parkeringsbolaget som kommer och hämtar oss när vi ringer. Jätteskönt att det flöt på så bra.
Men vilken chock vi fick när vi såg bilen - den har aldrig varit så smutsig tidigare. 
Det förklarades av flera så kallade "sandregn" som hade varit veckan tidigare där regnet innehåller den röda sanden från Sahara.
Och det var inte bara bilen som såg hemsk ut - även terrassen var röd av sanden och Micke fick lägga ovanligt lång tid på att få den ren.
 
 
Svårt att se på bilden kanske - men både bil och golv var förskräckliga. Golvet ovan visar före och efter tvätt.
 
Midsommarafton åkte vi till marknaden i Alfaz del Pi och köpte grönsaker och frukt till veckan. Och blommor. Både till bordet i vardagsrummet och en liten blommande blomma till terrassen. Och så passade vi på att sänka medelåldern på "pensionärsklubben" Mas Amigos när vi gick in där och åt en liten räkmacka till lunch.
Och innan vi åkte tillbaka hem så var vi inne på "nordiska affären" också och köpte sill till kvällens silltårta. (Hönökaka och Västerbottenost hade åkt med i bagaget från London, fast ursprungligen köpt i Stockholm såklart.)
 
 
När terrasen var fin och ren blev det lite sola av innan vi tog vår sedvanliga selfie för att fira inte bara Midsommar utan även vår bröllpsdag som i år är inte mindre än 35 år!
Då såg vi såhär lyckliga ut när vi poserade med ett glas Sangria.
 
 
Och efter att ha duschat och "piffat till oss" så åt vi Silltårta och drack en liten Skåne till som sig bör innan vi gick upp till torget för att titta på den sedvanliga Altea-traditionen med trädet som bärs upp till torget.
 
 
Den här gången hade vi fått ett bord (bara tur - det är knökfullt med folk på torget en sån här kväll) så när vi väl satt där gick det inte att ta sig fram för att fota. Men vi har så mycket bilder från tidigare år.
 
På torget träffade vi på Per och Pernilla och Pernllas föräldrar och de var glada över att vi hade "fixat" ett bord så vi klämde ihop oss alla sex efter att ha raggat udda stolar på serveringen.
Och efter lite vin gick vi alla hem till oss. Pernillas föräldrar hade inte sett vår lägenhet tidigare så de kom bara förbi på en liten "visning" medan Per och Pernilla stannade kvar till klockan helt plötsligt hade passerat ett.....
 
En riktigt trevlig avslutning på en härlig dag alltså.
 
Igår Midsommardagen så började vi dagen med att ta bilen till Albir och ta en tur utmed promenadvägen mot fyren på berget Sierra Helada. Vi gick inte riktigt hela vägen upp men jag tog med mina gångstavar för det är ett bra komplement med stavgång till de andra övningar jag gör för min axel och arm.
Och det är så vackert att gå där med utsikten över Altea och Albir. Vi får väl se om vi hinner med ytterligare en sån morgonpromenad innan vi åker hem.
 
 
Och på kvällen var det dags för "finmiddag" på La Costera. Datummässigt är ju vår bröllopsdag den 24:e (dvs idag) men de har stängt på söndagkvällar så vi hade bokat lördag istället.
Alteas bästa mat och så bra och trevlig service! Vi åt deras meny med den goda "sharing plattern" till förrätt (räkor, paté, tonfisk, rökt ankbröst och chevre-filodegsknyten) och till varmrätt åt Micke marulk och jag en perfekt stekt entrecote. Och efterrätten var för mig en pavlova med mangosorbet och hallonsorbet och Micke fick sin älskade creme brulé.
Mätta och belåtna var vi verkligen efter den härliga middagen!
 
 
Idag söndag har varit lite hemmarfixardag. Tempen har också stigit markant och idag har vi legat mellan 31 och 33 grader. Kvällarna är däremot fortfarande underbara med mellan 21 och 25 grader och inte sådär fuktigt/klibbigt som det brukar bli lite senare på sommaren.
Jag har bland annat sytt nya överdrag till dynorna på våra utestolar. Det var dags - de gamla hade blivit solkiga med åren. 
Nu ska vi snart in och duscha och därefter fixa en lätt middag. Ikväll blir det grillad baconlindad haloumi med en enkel tomat-och löksallad, 
 
Våra små fyrbenta vänner är här till och från. Biloute (den äldre av dem) har nyss hoppat över till sin terrass efter att först ha bjudits lite gosaker att äta.
Och Bobin (den unga - ett år nu) har varit lite krasslig tidigare och medicinerat så han har varit lugnare än vanligt och häromdagen låg han nästan fyra timmar och sov i vår säng.
Tur att vi gillar djur - för de bjuder verkligen in sig själva.
 
 
Imorgon kommer "markismannen". Vår markis hänger lite snett (förmodligen har den varit utdragen i lite för mycket vind) så vi vill få den fixad och under tiden ska jag fixa tår och naglar.
Det var så mysigt (och prisvärt) att få tårna fixade sist vi var här så jag bokade en tid igen och den här gången ska de få fixa mina naglar också. Och sen får vi se vad vi hittar på efter det.

Oj dags igen!

Publicerad 2018-06-19 22:16:00 i Allmänt

Återigen så har det gått en vecka sedan vi bloggade. Känns väldigt länge sedan. Det har inte hänt så mycket senaste veckan. Anne har varit på fysioterapin några gånger och det går bra, men långsamt framåt. Kan vara nervskador som gör att impulserna inte går fram till armen. Hon är fortfarande väldigt orörlig i armen. Ingen styrka alls i armen eller handen. Att köra bil kommer inte att gå på lång tid ännu. Nu är det läkarbesök på torsdag, då får vi se vad hon tillåts och törs göra framöver.

Helgen som nyss varit bjöd inte på något kanonväder. I lördags var vi som vanligt och handlade på Sainsbury. Innan det var vi till vår trädgårdshandel för att se om vi kunde hitta något att ta med hem till Gladö när vi flyttar hem. Klart vi hittade lite saker. En hängrännerengörare på teleskopskaft med vattenkoppling, Ett litet torn för klätterväxter som ska stå i en kruka vid vår markis på altanen i Gladö.

Dessutom något som vi pratat om i flera år och som man tydligen är bra på här i UK, gummistövlar till mig. Jag har i ”hundra år” använt ett par gamla gummistövlar som till och med kan ha tillhört Erik. Nu blir det nya stövlar med riktig klack. Kvällens middag bjöd på stekt torsk med kokt potatis och sockerärtor. Till det hade Anne gjort en egen härlig tartarsås. MUMS!!

 

I söndags åkte vi till drivingrangen för att jag skulle slå några bollar och för att Anne skulle få hålla i en klubba och prova lite chippar från mattan. Det var fars dag i UK och det kanske spelade in, det var fullt i hela rangen och lång kö så i stället för att slå bollar fick det bli en kopp kaffe och en muffins innan vi åkte hem igen. Efter en kort utesittning blev det en eftermiddag inne framför TV. Fotbolls VM och US open i golf fram till sena kvällen.

På tal om VM i fotboll så hade jag så klart koll i går, måndag, på Sveriges match. BBC och ITV visar alla matcher med jättebra kommentatorer. ITV har dessutom Henke Larsson i studion som en av experterna. Om man inte visste vem han var skulle man tro att han var engelsman. Men, han har ju bott och spelat i Skottland i många år. 

Matchen mellan Sverige och Sydkorea var väl ingen jättehöjdare, men Sverige var ju ändå det klart bättre laget. Straffen man fick efter videogranskning var ju så solklar så det var larvigt. Alla experter och andra i UK säger detsamma, det var dåligt att inte domaren kunde blåsa direkt. Nu får vi se vad som händer vidare för Sverige. Svårt med Tyskland som är ute efter revansch och som dessutom riskerar att åka ur om dom förlorar mot Sverige. Vad gäller videogranskningen så undrar jag, som jättegammal domare, hur svårt det kan vara att få vdet att bli accepterat. Rätt måste ju ändå vara rätt. I svenska hockeyligan har vi haft det i många år nu.

Det är ju flera favoritlag som tappat poäng i början. England hade dock lite flyt i går när de slog Tunisien. Som vanligt så gjorde Harry Kane det avgörande målet på stopptid. Det är så han gör sina mål både i landslaget och i Tottenham.

 

Anne fortsätter att åka båt till och från jobbet och nu har den fina tiden kommit när det blir bra bilder, framförallt, på morgnarna. The Tower, trutar och en spegelblank flod tillhör det vanliga.

 

På balkongen växer allting bra. Oliven har slutat släppa pollen men har tappat mycket blad pga att det är så mycket olivämnen som tar all näring. Pelargonerna blommar för fullt och den stora fuchsian kommer snart att blomma som attan. I balkonglådan har lobelian nästan blommat ut redan. Jag har köpt en hängfuchsia och ska nästa vecka köpa en klättrande fuchsia för att ta hem till Gladö. Nu gäller det bara att hålla allt vid liv så de kommer att klara hemflytten i slutet av augusti.

 

På tal om Annes båtresor så var polisen på plats häromdagen och lämnade över en information till alla passagerare. Det är, och har en tid varit, ett år sedan flera terrordåd hände här i London och på årsdagen av dem högtidlighåller man offren. Dessutom vill man uppmärksamma folk på faran som ändå finns hela tiden. Det här var vad polisen lämnade över. Vi tycker det är bra att man håller folk uppmärksamma. Dessutom visar det sig hela tiden hur bra det är med alla kameror man har ute. Tänk om vi i Sverige kunde få ha detsamma, vi skulle klara upp hur många grova brott, och andra, som helst. 

 

När jag en kväll i förra veckan mötte Anne vid båten gick vi hem via parken. Som den ”trädgårdsmästare” jag vill vara så hittade jag lite ogräs i lavendeln. Självklart var jag tvungen att ta bort det.

 

Innan vi sedan gick in tog Anne de här bilderna utanför vår lägenhet.

Fina bilder får man också ta inne när inte vädret är så bra att man är ute hela tiden. Med Annes ”nya” telefon så kan hon ta fina ”porträttbilder”. Den här är en Aperol Spritz som är en sommarfavorit. Bildkvaliteten visar sig på flera av bilder i våra inlägg. 
 
Så går vi då mot midsommar igen. Efter, vad vi hört, en fantastisk sommarvärme hela maj och in i juni så verkar det alltså som att ni därhemma får en sedvanligt ostadig midsommar. Den här prognosen sparade Anne häromdagen. Vi håller alla tummar vi kan för att den inte stämmer och att ni alla får en fin midsommar.
 
 

Själva åker vi, som vanligt numera, till Altea över midsommar. Härligt firande i gamla stan i varmt sommarväder. Prognosen ser nästan för bra ut.

 

På midsommarafton blir det, också som vanligt, silltårta och nubbe på terrassen innan vi släpar oss upp till kyrktorget för att beskåda när ”trädet” kommer till torget och de unga (något påverkade) männen ska klättra upp i trädet för att fästa något, gärna underkläder, så högt upp i trädet som möjligt. Som grädde på moset har vi dessutom 35 årig bröllopsdag den 24/6. Egentligen säger vi att vi har två dagar, dels på midsommarafton men också den 24/6 om det inte är på midsommarafton.

 

 

Polo in the park

Publicerad 2018-06-11 18:15:00 i Allmänt

Innan vi kommer till rubriken så måste jag skriva lite om min golf igen. Jag har ju, sedan snart en månad, tappat spelet. Samma sak hände förra året. Jag börjar tro att jag är en vinterspelare som får svårt när det helt plötsligt blir bra förhållanden, med bättre greener och hög ruff. I veckan som var hade vi återigen en tävling med Clapham society. Den här gången i en liten ort som heter Milford och som ligger på ca 50 min bilavstånd härifrån.

Dagen innan blev jag förvarnad av vicekaptenen att jag var uttagen till den stora matchen i Portsmouth i juli. Vi möter två andra klubbar varje år. När jag kollade min kalender var det tyvärr så att jag är hemma i Gladö på besök den dagen. Tur var väl det. Efter att vi spelat tävlingen i Milford och jag kommit in med 19 poäng, ja det var på arton hål, så fick jag ett speciellt omnämnande i kaptenens tal vid middagen.

Kaptenen, som för övrigt är präst, berättade först att genomsnittet i tävlingen låg på 25 poäng. Sedan drog han de sämsta från botten. När han kom till mig, fjärde sämst, berättade han, gladeligen, följande, ”I picked Mikael Ohlsson for the match but he played like shit today, 19 points” till allmänt jubel. Som sagt tur både för honom och mig att jag tackat nej redan innan. Allt naturligtvis med glimten i ögat. Jag fick också ”böta” för att ha varit under genomsnittet och att ha slagit en boll i vattnet. Böterna är på en pund och går till välgörenhet för prostatacancer.

Efter att ha spelat tre rundor på fyra dagar inser jag åter att det inte är bra för min kropp. Kändes ok på banan men inte dagarna efteråt. Kanske den här bilden visar hur det kommer att bli framöver.

 

Nu till rubriken. I veckan fick jag ett tips om en klassisk poloturnering som arrangeras varje år i Hurlingham Park som ligger mellan 15 o 20 min promenad från här. För övrigt där Sven-Bertil Taube bor. Första gången man spelade polo på Hurlingham var 1874.  1908 hamnade OS i London pga av att Italien tackade nej efter Vesuvius vulkanutbrott ett par år tidigare. Den gången ingick polo i programmet och det spelades då i Hurlingham park. Således klassisk mark.

Vi valde att gå i går, söndag, då det var ”family day” och de sista matcherna som skulle avgöra placeringarna i toppen. OJ!!! vilken tillställning det var. Strålande väder, massor av folk, lekland för barnen, mängder av försäljare och minst lika många mat och dryckställen. Där fanns allt från champagne, Pimms, Gin o tonic och öl mm. Som sagt också all typ av mat, vi tog varsin tallrik med ”crab on chips” vilket var krabbköttröra på välkryddade pommes. Mycket gott.

Självklart var det också en inofficiell ”dresscode” vilken framförallt betydde att man hade hatt av något slag. Shorts var inte ok, även om några hade det. Många damer hade tjusiga klänningar och en del herrar var uppklädda med kavaj. Men variationerna var många. Platsen kändes lite som hämtad från ”Midsomer murders” och man bara väntade på att DCI Barnaby skulle komma med sin assistent och förklara att man hittat en mördad jockey i en hästtransportbil. 

 

Innan matcherna började tog vi en bra plats på läktaren, självklart med en kanna Pimms. På planen var det tre i varje lag och en domare, samtliga på hästryggen. Det var full fart och många snedslag men också helt otroligt att se hur ryttarna kunde hantera bollen sittandes i en skumpig sadel. Det var också imponerande att se hur taktiska man försökte vara. Förutom att köra på i full galopp framåt så försökte man hitta någon medspelare som i sin tur kunde köra på med full fart framåt. 

 

Matcherna bestod av fyra perioder och varje period var sex och en halv minut, i varje periodpaus bytte ryttarna till en ny häst. I mittenpausen beordrades åskådarna in på ”pitchen” (planen) för att trampa till de torvor som hästarna trampat upp. Planen blev då full med folk som hjälpte till.

 

Totalt sett en härlig eftermiddag i strålande väder och en upplevelse som vi förmodligen aldrig får vara med om igen. När vi kom hem så blev det lite balkongsittning i det fina vädret och sedan golf framför tv´n.

I dag, måndag, fortfarande full sol när jag skriver detta, så har jag pratat med personalavdelningen på jobbet om min återkomst. Bollen är i rullning med andra ord. Hon jag pratade med satt i Flemingsberg och sa att hon visste vem jag var eftersom jag varit där under sommaren för två år sedan. Hon visste nog inte ”vem” jag var eftersom hon pratade om att man behövde folk ute på lokalpolisområdena.

Jag förklarade vad som var aktuellt för mig utifrån mitt perspektiv. Det var ett bra samtal som troligen leder till att jag kommer tillbaka till ”min” grupp. Det finns inte något annat alternativ enligt mitt sätt att se det. Jag har ju ändå jobbat med grova brott i 25 år, då har jag ändå räknat bort tiden som vi varit utomlands.  ”Ledningen” skulle höra av sig framöver och meddela hur det blir. Hoppas också att det inte blir några problem med min förlängning av tjänstledigheten en månad. Är ju en hel del att ordna med hemma efter alla år.

I morgon, tisdag, är det golf igen. Nu har jag plockat fram mina ljusrosa bollar igen, de har ju gått så bra hela vintern och våren. Matchar bra med peggarna också. Kanske ”Gurra” uppskattar det och kan fortsätta att leverera bra drivar. Gurra (Garfield) som är från Florida har nu varit på drivern sedan ca 15 år tillbaka.

 

Jag skrev att bollen är i rullning och i dag kom ännu en boll i rullning. Flyttfirman i Sverige svarade och gav ett bra pris på att flytta hem oss. Det är samma firma som har flyttat oss tidigare så det känns bra. Flygbiljetterna hem är bokade och vi avslutar äventyret på Heathrow den 25 augusti kl 13.20 då vi lyfter mot Stockholm. Oj vad tiden har gått fort. Men! det är fortfarande två och en halv månad kvar och det finns en del kvar att uppleva.

Brightons två sidor.

Publicerad 2018-06-03 20:06:00 i Allmänt

Jag, Micke, återkommer till rubriken i slutet av inlägget. I fredags hade Anne sin första fysiotherapi. Det var hos en äldre dam som hade sin ”praktik” hemma i det stora huset. Anne var nöjd med vad hon ”utsattes” för. Framförallt fick hon en mängd goda råd och övningar som hon ska göra, delvis med hjälp av mig. Nästa fredag är det ny behandling. Efter att hon läst alla handlingar och fått hela bilden så kom det negativa, det kommer att ta låååång tid att få ordning på det. Hon sa också att risken stor att det kan bli en sk ”frozen shoulder” som slutresultat. Det vet ju Anne att det i sin tur kan ta väldigt lång tid att bli av med.

Under tiden som Anne ”behandlades” placerades jag i husets conservatory, ett jättestort gammaldags uterum, med utgång till en trädgård som man aldrig kunde ana från gatan. Jag var naturligtvis tvungen att inspektera och fann en fantastiskt fin och välskött trädgård. Jag tog lite bilder.

 

Vad gäller Annes felbehandling så har hon nu anmält den till LÖF som är en patientförsäkring dit alla landsting i Sverige är anslutna. Dom har fått alla handlingar och en fullmakt att hämta in det som behövs och att företräda Anne. Vi väntade ju med att göra en anmälan till vi visste lite hur "illa" det var. Vi vet ju fortfarande inte slutresultatet men nu har vi ändå "skadebilden" klar. LÖF har därmed också fått veta att läkaren här i London skickat en kopia av sin ”journal” till läkaren på Huddinge sjukhus som misslyckades när vi var där.

Jag har funderat en del på om det därmed inte är så att läkaren på HS, när hon får reda på hur fel det blev, är skyldig att göra en ”lex Maria” anmälan. Det är ju något som privatpersoner inte kan göra, utan en skyldighet för sjukvårdspersonal, som jag fattat det.

Hur som helst så går vi nu framåt igen och hoppas att det ska bli så bra som möjligt så fort som möjligt. Att hoppas på att en anmälan det ska innebära någon bättring för personalen på HS är nog att hoppas för mycket. Men det kan ju också vara så att läkaren i fråga gjort samma eller andra misstag tidigare under stress och då måste det uppmärksammas.

Efter två helger i Altea blev det en lugn lördag i London. Vi åkte till Sainsbury och handlade på förmiddagen. Efter det tog vi bussen upp till Kings Road. Jag behövde besöka Zara för att hitta ett par ljusa ”vardagsgolfbyxor”: De gamla hade tagit slut efter ca tio års användande. Fransarna längst ner på byxbenen gick inte att klippa bort längre utan att byxorna skulle ha svajat på halv stång 😊

På väg till butiken passerade vi genom den matmarknad som är varje lördag vid ”Duke of York Square” vid Sloane Square. Vi köpte en liten box med olika sorters fudge som verkade goda. Man blir så sugen på all god mat som finns i de olika stånden men vi skulle äta ordentlig middag så vi avstod. I ena ändan av marknaden kördes det ett spinningpass i solen med säkert 40 personer som kämpade för fullt. Det blev många applåder och uppmuntrande kommentarer från förbipasserande

 
 
När jag hittat mina byxor stannade vi till vid ett smultronställe vi hittat. Det är Chelsea Farmers Market på en sidogata till Kings Road, eller ”kingan” som kallar den. En gammal marknadsplats där bönderna förr i tiden sålde sina grödor till stadsfolket. I dag är det restauranger, trädgårdshandel, konsthantverk, äkta smycken och husdjursartiklar mm mm. Vi har en favoritrestaurang där vi tog några tacos och lite bröd med hummus, för att överleva till middagen. Detta i full sol.
 

När vi var nöjda gick vi till bussen igen för att ta oss hem. I väntan på bussen hamnade vi utanför den här roliga puben/restaurangen. Dom har alltid enorma blomsterarrangemang på fasaden, dock är blommorna av plast 😊

 

I dag, söndag, tog vi tåget till Brighton för att få njuta av lite havsbris vid stranden. Oj så fel vi hade. När vi kom ner till stranden var det kav lugnt och full sol. Packat med folk och en inte alltför trevlig doft, tång blandat med stekos och fisk. Vi var ju där i maj förra året, en härlig dag med friska vindar och sol. Då hittade vi en plats i lä där vi åt och hade mysigt ute på piren. Den här gången var det nästan bara jobbigt till slut. Så varmt och mycket folk och maten smakade inte. Jag ska inte gnälla för mycket men vi fick förmodligen lite solsting i värmen. Kul ändå att ha promenerat längs den långa klassiska strandpromenaden vilket vi inte gjorde förra gången.

 

Vi tog tåget hem igen, kanske lite tidigare än tänkt och var hemma redan kl 17.00. Nu sitter vi på balkongen och ser ut över livet i parken. Bollspelande barn, familjer på picnic och hundar som jagar bollar. Helikoptrarna har tystnat för kvällen och flygtrafiken är borta eftersom vinden har vänt lite och man nu landar på Heathrow västerifrån. Känns nästan lite väl tyst 😊

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela