ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Äventyret jubilerar

Publicerad 2018-03-21 18:15:00 i Allmänt

Veckan som nu kommer betyder att det är 5 år sedan vi lämnade Gladö och Sverige för Amsterdam och sedermera London. Äventyret började den 23 mars 2013 då vi åkte från Gladö. Det är alltså också fem år sedan det var en ordentlig vinter i Sverige. Vi hade rejält med snö när vi lämnade med bil. Innan det var det packning och förberedelser som var ganska bökiga eftersom det var vår första flytt utomlands.

 

Resan till Amsterdam började med att vi körde ner till Göteborg. Där tog vi färjan till Kiel och vidare dagen efter med bilen mot Holland. Efter en natt på hotell var det inflyttning på Westerdok i Amsterdam

 
 

Efter tre år och en flytt i Amsterdam var det så dags att vända åter mot Sverige och Gladö. Vi lämnade Oosterdok i Amsterdam den 31 mars 2016 och åkte mot Kiel igen, fast nu från andra hållet.

 
Efter båtresan från Kiel var vi åter i Sverige och Göteborg den 1 april 2016. Det var faktiskt en speciell känsla när båten ”seglade” in i Göteborg. När vi sedan kom till Gladö på eftermiddagen var det också en viss känsla. Troligen för att vi då trodde att vi var hemma ”för gott”.
 
 

Väl hemma kom flyttbilen efter några dagar och det var dags att packa upp allting. Vi hade ju med oss betydligt mer saker hem än vad vi tagit med när vi flyttade.

 
 

Väl hemma började vi anpassa oss. Det var en del att fixa i trädgården och på huset. Nu skulle även jag börja jobba och så flyttade nu Nisse ”hem” till oss igen.

 

Nu vet ju alla att det inte var ”för gott” utan att det bara tog några månader innan det var dags igen. Den här gången blev det snabba ryck och mycket att fixa på kort tid. Vad jag minns hade vi inte ens hunnit packa i ordning allting efter hemkomsten. Men nu var det alltså dags igen. Den här gången fick bilen stå kvar hemma och när vi åkte så blev det taxi med alla våra väskor. Flyttbilen kom några veckor senare eftersom vi inte visste var vi slutligen skulle bo. I växthuset låg mängder av tomater kvar, dessa tog dock Rolle hand om.

 

Den 31 augusti 2016 stod vi alltså med våra väskor vid uppfarten och väntade på taxin. Flyget gick till Heathrow och vidare till vår provisoriska boende på ett ”servicehotell” i Kensington. Inte världens roligaste ställe men det blev bara två veckor där.

 

Vi hittade ”vår” lägenhet ganska fort och kunde flytta in den 14 september. Även nu blev det taxi från Kensington till Chelsea där vi har vår lägenhet vid Themsen.

 

Den 27 september hämtade flyttbilen våra saker i Gladö och den 7 oktober kom den till Boxtree House i Imperial Wharf där vi nu bor.

 

Här har vi nu varit i över ett och ett halvt år och det är, som jag sa tidigare, fem år sedan vi flyttade till Amsterdam. Attans vad tiden går fort. Känns också som att hemflytten närmar sig med stormsteg även om detär fem månader kvar om allt går som det ska. 

Åter till nutiden här i London. 

Här försvann snön i måndags eftermiddag. Otroligt sen vinter för att vara här. Nu skiner solen och det börjar bli lite varmare men ändå långt ifrån hur det var förra året. Fiberduken är dock borta igen eftersom det nu, peppar peppar ta i trä, ska vara slut på minusgraderna. I morse var det dock frost på taken igen.

I går var jag på rangen och tränade, vi hade ställt in golfen eftersom banan varit snötäckt och frusen i flera dagar. Jag insåg då att jag måste byta grepp på en klubba vilket jag alltid gör själv. Känns lite kul att fixa sådant själv.

 

Utanför oss på avenyn är det ofta förekommande att unga människor kommer med ”proffsfotografer” för att ta bilder i den fina omgivningen. Häromdagen var det dags igen och då passade jag på att ta några bilder i min tur.

 

När jag i förmiddags klev in på gymet höll jag på att fastna i dörren. Har aldrig sett så mycket folk. Över tio st som tränade, två st PT, en liten hund och en barnvagn. Hunden blev i och för sig ”utslängd” efter en stund då ”chefen” från Estage Management kom in och sa ifrån. Jag hann i alla fall hälsa på hunden innan det, det var en liten vit sak. Jag undrar om det är så att folk nu börjat träna för ”Beach 2018”. Det brukar vara så men det brukar också gå över fort.

I morgon åker vi till Altea, som vanligt i påsktider. I år är påsken två veckor tidigare än förra året och vi åker dessutom en vecka före påsk så vi är där betydligt tidigare i år än förra året. Vädret har tydligen varit halvdant och prognoserna har inte sett bra ut. Men, tack och lov, så har det börjat rätta till sig och vi får nog tio bra dagar. Anne har ju nu också testat sin onda "shoulder" på rangen så det blir nog ett par golfrundor den här gången. 

Vi ska dessutom få leverans av en ny soffa nästa vecka så i dag har Anne varit ute och shoppat nya kuddöverdrag och lite annat som skall matcha soffan. Har inga bilder på dessa ännu men vi får väl ta det från Altea nästa vecka.

 

Våren som backade – till VINTER!!!!

Publicerad 2018-03-18 16:36:00 i Allmänt

Aldrig hade vi väl kunnat tro att våren skulle backa tillbaka till värsta vintern hittills. Så här kallt har vi inte haft än.

Även om tempen ligger på noll så är vindarna så kraftiga och kalla att ”real feel temperaturern” ligger på ca 7 minusgrader. Inte undra på att snön som fallit lagt sig som ett täcke över hel parken och de stackars påskliljorna som tidigare i veckan hade slagit ut i full blom nu duckar förskräckt av snö och kyla.

 

Och snabbt gick det – i fredags kväll när jag kom hem från jobbet (Anne skriver idag alltså) så var det ca 12-13 PLUSgrader och vi tog en liten whisky på balkongen innan mörkret helt hunnit lägga sig och det var dags för matlagning.

 

Och så vaknade vi alltså till detta elände på lördag morgon!!!!!

 

Nåja – vädrets makter råder ingen på och i brittiska medier kallas den här köldknäppen ”beast from the east 2.0” – den första var ju för ett par veckor sen med snö i våra trakter, men en temperatur som inte kändes lika kall som nu eftersom vindarna inte var lika kalla som nu. Nu är det tack och lov på plus ännu men känns som minus 6 i vinden. Micke har åter täckt över växterna på balkongen med fiberduk men den lilla känsliga Kungsängsliljan fick flytta in.

 

 

Vi hade i alla fall laddat för en marknadsdag igår. North End Road Market har marknad varje lördag med frukt och grönt och fiskaffärerna och slaktaren dit vi går då och då. Och ett par gånger om året (som igår) är det extra stor marknad och man stänger av hela vägen från biltrafik. Men vilken flopp igår när det var så himla kallt. Tomt på folk och många, många av de förberedda stånden stod tomma.

Vi gjorde en snabb tur och köpte kött hos slaktaren (underbart god entrecote), grönsaker och ett gott ”levain-bröd” och sen skyndade vi tillbaka hem igen.

Men det var några till som trotsade vädret bla. dessa utklädda damer. Det var St Patrick’s Day igår dvs Irlands nationaldag. Så några ”galningar” passade på att klä ut sig och fira sin dag.

 

Faktisk så blev det nog en extra trevlig dag med anledning att fira för irländarna då de dagen till ära vann hela rugbyturneringen ”Six Nations”. Rugby är stort i det här landet och det här är en årligt återkommande tävling mellan England, Scotland, Wales, Irland, Italien och Frankrike. En turnering som man med fördel träffas på pubarna för att titta på och igår gick som sagt finalen där Irland slog England och därmed också vann hela tävlingen. Grattis Irland!

Vi ägnade eftermiddagen åt TV, veckotidningar och korsord och gjorde allt för att värma upp våra stelfrusna kroppar innan middagen som alltså var entrecote med sparris och sötpotatis.

Till idag var det inga förhoppningar om bättringar i vädret tvärtom ännu kallare och jag läste att man under gårdagen ställt in mer än 100 flighter till och från Heathrow. Detta pga att men har så dåligt med avisningsbilar så man hinner helt enkelt inte med att avisa mer än ett visst antal plan och resten får som sagt ställas in.

I morse förberedde jag för kvällens middag – en riktigt höjdare med tanke på vädret – Borsjtj. Det kommer smaka riktigt bra ikväll med rykande het soppa.

Men innan dess kände vi att vi åtminstone ville få en liten nypa luft så en kort tur ut som avslutades på kvarterspuben med lite grillad camenbert med karamelliserad lök samt lite makrill-paté som lunch. Och självklart inte att förglömma lite vitaminer också……

 
 

Nu är vi hemma i värmen igen och snart blir det dags att slå på TV’n och se om Henrik Stenson klarar av att hålla sin ledning på sista dagens runda i Florida.

På torsdag kväll åker vi till Altea och 10 dagars semester! Såååå skönt det ska bli.

Väntan på våren

Publicerad 2018-03-14 17:58:00 i Allmänt

Här i London väntar vi på våren och den är tydligen betydligt närmare än hemma i Sverige. Den visar sig lite mellan varven men nu till helgen som kommer ska vi ner mot nollan igen på nätterna. Verkar vara något som gäller hela Europa. Vi håller tummarna för nästa vecka och om det inte blir så är det säkert riktig vår när vi kommer tillbaka från Altea efter påsk.

Senaste helgen hände inget speciellt. Våra förkylningar var lite bättre men inte helt ok. Vi var till rangen för att Anne skulle få testa sin ”frozen sholder” och tro det eller ej men efter några slag i början som gjorde rejält ont så fungerade det riktigt bra.

Vi gjorde också vår sedvanliga lördagshandling på Sainsbury. I samband med det åkte vi till BQ som är lite som Bauhaus. Vi köpte en Kungsängslilja och några gröna växter att fylla ut med i olivkrukan och murgrönelådan.

 

Flyg och helikoptertrafiken är igång för fullt. Nu har vi dock haft lite mindre flyg en längre tid, som jag skrivit om tidigare. Helikoptrarna däremot påverkas inte på samma sätt. I helgen såg vi, återigen, den största helikopter vi sett. Den rymmer uppemot 30 personer och är som ett mindre flygplan. Ser lite sjukt ut när den lyfter.

 

På balkongen här i London var våra växter betydligt mer drabbade av kylan än vad jag trodde. Fuchsian var svårt frusen i alla toppar och i de stora bladen. Nu är den nerklippt som jag brukade göra på vårarna hemma.

 

Pelargonerna hade också tagit mer stryk än vad jag sett tidigare, nu är de rensade och ser ut att klara sig.

 

 

Vår murgröna, från Amsterdam, har varit dålig en tid och i helgen köpte vi, som sagt, lite grönt att plantera in istället för de döda delar jag tagit bort. När jag planerade det nya upptäckte jag mängder av små vita larver i jorden. De har ätit upp rötterna på murgrönan. Nu får det vara som det är ett tag tills ”sommarblommorna” kommer ut i butikerna. Då byter jag jord och planterar något annat i stället för murgrönan.

 

I övrigt ser det bra ut. Jasminen verkar ha klarat sig bäst, hortensian är på gång, afrikanska liljorna fick lite ny jord och verkar komma fint, oliven verkar klara alla vädertyper. Den har för övrigt varit med sedan början av vår ”resa”. Från första året i Amsterdam via Gladö och nu här i London.

 

Förutom det så ser det bra ut med våra småkrukor med tulpaner, påskliljor, julros och en rensad cyklamen. Tulpanerna är snart utblommade så där måste det ner något annat som kan komplettera pärlhyacinterna som är på gång.

 

Det känns fortfarande fantastiskt att ljuset kommer så fort. I går morse var jag till golfklubben i vanlig tid. Jag lämnade garaget 06.50 och då var det helt ljust ute. Man kan höra koltrastarna sjunga redan vid 04.00 tiden. Kvällarna blir också ljusare och ljusare med en hastighet som man inte är riktigt van vid. Den här bilden är tagen i går, tisdag, kl 17.30.

 

Den här bilden visar hur fint kvällssolen speglar sig i ett av husen på andra sidan floden.

 

För att återgå till golfklubben så är det, som sagt, helt ljust när man kommer dit vid 07,20 tiden. Fåglarna kvittrar och det är fler spelare ute tidigare. Sista gångerna har inte parakiterna flugit i flockar över första hålen som de gjort hela vintern. Förmodligen har de hittat sina partners och börjat fixa sina bon så att det kan bli ännu fler parakiter. I helgen flög dessutom tre parakiter utanför vårt fönster mot parken. De stannade inte eftersom vi inte har några stora träd i parken.

På banan är det upp och ner. Greenerna har nu klippts sedan någon månad och är riktigt fina. I går, tisdag, var banan blöt efter måndagens regn, men den var helt ok. Tänk om vi hade det här klimatet i Sverige. Vilka golfbanor vi skulle ha! Mitt spel har fortsatt varit bra ända fram till i går. Då kändes det i kroppen att vi varit på rangen och att förkylningen inte lämnat. Trots det så kämpade jag till mig 35 poäng, men som jag sa till min spelpartner Bob, det var 75 % tur att scoren blev så bra. Matchen mot Bob förlorade jag dock på hål 18. Jag ledde med ett efter 16 och han kvitterade på 17 och som vanligt förlorade jag på hål 18.

Idag, onsdag, var Anne till läkaren med sin "frozen shloulder". Hon fick en remiss till ortopeden och fick veta att det förmodligen blir röntgen och spruta. Det är dock ingen fara att spela golf så nu hoppas vi på lite spel i Altea i påsk. Vi har börjat kolla väderprognoserna för Altea veckan före påsk och fram över påsk och det har inte sett ok ut. Men det är långt kvar och det hinner säkert ändra sig så vi får sedvanligt bra väder den tiden.

Nu ska det bli regn här i London i morgon förmiddag men sedan uppehåll så det blir förhoppningsvis en bra golfrunda för mig på fredag morgon. Temperaturen är så pass hög att man nu kan börja ta av sig den tjockaste tröjan.

Helgen blir dock, som sagt, kall och fiberduken åker fram igen till växterna. Vi planerar att gå till gatumarknaden vid Fulham Broadway på North End Road, man stänger av trafiken två gånger om året och på lördag är en av de dagarna då marknaderna får hela utrymmet. Det blir nog lite fräscha grönsaker och kanske tonfisk från en av fiskaffärerna. Vi får väl se.

I dag har vi förresten bokat en sommarhelg i Skottland. Det blir Inverness i norra Skottland. Ska bli kul att åka runt lite i den delen av Skottland. Fantastisk natur med det karga landskapet. Vi ska naturligtvis också kolla in ”Nessie”, alltså sjöodjuret i Loch Ness. Bildbevis på odjuret kommer i sommar.

 
Nu fortsätter vardagen i väntan på våren, värmen och solen.

 

 

Bunnahabain och vårväder.

Publicerad 2018-03-07 18:37:00 i Allmänt

Whiskyprovning stod på agendan i måndags kväll. Kanske ni undrar varför man gör det på en måndagskväll. Det beror enbart på att det är den kvällen man har whiskyprovning på Milroys i Soho. Som jag skrivit tidigare var det en försenad ”födelsedagspresent” till mig, och nu, nästan ett halvår senare var det dags.

Milroys ligger som sagt i Soho och var en väldigt liten bar som enbart sysslar med whisky från hela världen. Öppet för allmänheten men många event som det vi var på. Som sagt en liten lokal med ALLA väggarna prydda av whiskyflaskor. Vi var nog 30 till 35 personer som fyllde lokalen helt. Anne och jag hade tur, vi var där i god tid och blev anvisade plats på barstolar vid disken, det fanns nog bara fem stolar.

 
I rubriken finns namnet på den whisky som vi provsmakade. Bunnahabains destilleri ligger på den kända whiskyön Islay utanför den skotska västkusten. Destillerierna på ön är kanske mest kända för sin ”rökiga” whisky. Men vår föreläsare, en irländare som jobbar med whisky i Skottland, kunde berätta att Bunnahabain inte varit rökig sedan man började på 1890 talet. Man har dock på senare tid testat med att göra några sorter som är lite ”peaty” dvs brända med torv, vilket ger en lite rökig smak.
 
 

Det var en mycket trevlig ”föreläsning”, speciellt eftersom vi hade ”irländaren” precis framför oss nästan hela tiden och därmed kunde höra tydligt och förstå hans irländska/skotska dialekt. Han gjorde det bra trots att han smakade lika mycket som vi själva gjorde. Kul också att ha honom så nära då det blev lätt att ställa frågor.

En rolig poäng i det han berättade var att man inte ska vara säker på att det smakar exakt likadant om man köper två flaskor av samma whisky, även om det är en singel malt. Det beror helt på egenskaperna i faten de lagras i. På Bunnahabain har man mestadels sherryfat, men även de kan tydligen variera. Han påpekade dock att ”blendern” alltid har som mål att det ska smaka likadant om samma whisky oavsett vilket fat den lagrats i.

 

Vi fick prova fem sorter av Bunnahabains whisky. Även om det handlade om att smutta och känna smakerna så var man nästan lite smålullig när det var över 😊 Det började med en ”grundvariant” som jag tyckte var lite vass men som Anne gillade. Sedan kom deras ”tolvåring” som irländaren beskrev som en ”huswhisky” vilken var riktigt bra. Kollade på nätet och den kostar 46 pund ☹. Den var, som sagt var, god men efter att ha fått smakat en ny variant som inte finns att köpa ännu kom vi in på de två sista. Där kom de som jag gillade bäst. De var lite ”peaty” och alltså lite rökiga i tonen. Till och med Anne kunde nu acceptera detta när hon fått förklarat för sig att det egentligen inte var rökigt utan ”peaty”.

 

Jag skrev förra gången att jag fått med mig en förkylning från Sverige, jag har nu hittat botemedlet. Det måste vara whiskyprovning eftersom jag i går, tisdag, var mycket bättre. I själva verket är det nog så att jag lämnat över förkylningen till Anne.

I går tisdag var det tvåsiffrigt på termometern igen, men trots det åkte fiberduken, som jag tog av i måndags, på igen. Detta eftersom man nu lovar lite kallare nätter ju längre veckan går. Hoppas dom har fel. Även om prognoserna ändras så får nog duken sitta kvar resten av veckan. Om det blir varmt så blir det lite växthuseffekt vilket kan betyda en bra start inför våren som ändå är på gång.

I dag är det onsdag och dagen började med regn men ändå 6 gr. Mycket bättre än förra veckans snökaos. Det blir inget gym i dag heller. Även om förkylningen är på väg bort så sparar jag mig för golfen på fredag morgon. Är ganska sugen på spel igen efter att ha missat några rundor pga vinter, Gladöresa och förkylning.

Efter lunch klarnade det upp och solen tittade fram. Det var därför dags för en promenad i området tillsammans med kameran. Alltid kul att få dokumentera årstiderna som kommer och går.

Innan jag gick ut kom den här ”lilla gynnaren” på besök igen. Han var väl hungrig och ville äta lite talg och brödsmulor från vår murgrönelåda i solen.

 

Jag gick ut i parken och vidare utmed floden, under järnvägsbron mot Chelsea Harbour där Annes båt lägger till. Därefter vidare upp genom själva Chelsea Harbour och sedan hemåt igen. Man kan ju undra hur det kan växa något mellan tegelstenarna under en järnvägsbro.

 

Som jag skrivit tidigare så är våren på gång, även om den känns försenad efter förra veckans snöoväder. Påskliljorna och narcisserna börjar blomma ute i parker och trädgårdar och buskarna har sedan länge skjutit friska skott. Nästa vecka har jag säkert bilder även på körsbärsträd som börjat blomma på allvar och inte bara de tidiga sorterna. När man ser det börjar man, på riktigt, längta efter den riktiga blomningen i parkerna.

 

När jag gick utmed Themsen så passerade ett par roddbåtar. ”åttor”, med tillhörande tränarbåtar. Såg härligt ut när solen låg på. I luften har flygplanen återkommit efter att ha landat på Heathrow från andra hållet i nästan tre veckor, pga nordostvinden. Nu hör man dom igen från 04.30 och jag är väl lite knäpp, men ljudet stör mig inte utan jag hör det och somnar om igen. Nästan som man saknat det 😊

 

Vid Chelsea Harbour, några minuters promenad från oss, har man på ett ställe en fantastisk vy in mot centrala London. Det är vid Chelsea Creek, som är en avlöpare från Themsen in i området. Här bygger man om en gammal fabrik till bostäder men också en skyskrapa. När man ser vyerna in mot city förstår man hur floden vrider och vänder hela tiden. Man ser ”The Shard” till höger och ”London Eye” till vänster. Om man kunde åka raka vägen vore det inte alls långt dit. 

 

På väg tillbaka passerade jag London Design Center där man just nu anordnar ”London design week 2018”. Inget vi besökt men vi har förstått att det är ett ”designområde” där vi bor. Många, lite finare, möbelbutiker och annat. För övrigt så finns ”Laura Ashley” i kvarteret. Det är en ”butik” där man kan specialbeställa möbler, det ser ut som om de också tillverkar på plats.

 
Entrén var fint utsmyckad med blommor. 

Efter ca en timmes promenad, inklusive alla stopp för fotografering, kom jag tillbaka hem igen. Då hade vi besök på balkongen igen. Nu var det duvan som var i murgrönelådan. Klockan var då ca 15.15. Stämde bra med soluret vi har utanför porten. 

 

Utanför skiner faktiskt solen fortfarande, klockan är 17.20 och det ser jättefint ut med en molnfri himmel. I dag hade man nog kunnat tagit en kopp kaffe på balkongen om man velat. Nu väntar jag på att Anne ska komma med båten så jag kan gå och möta och bära hem datorn och en ”påse” hon fyllt på en långlunch. Tyvärr verkar hennes förkylning bli sämre medan jag bara blir bättre ju längre dagen går.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vinterhelg i Gladö

Publicerad 2018-03-05 17:07:00 i Allmänt

I slutet av förra inlägget skrev jag att vi undrade om vi skulle komma iväg till Sverige eftersom vädret var dåligt både här i London och i Sverige. Ovädret här i England tog en paus i torsdags och i Sverige verkar det som att det värsta tog slut i onsdags. Frågan är om vi hade åkt till Gladö om vädret i tisdags och onsdags hade fortsatt på torsdagen. Här i England var dock fortfarande många flyg inställda i torsdags, men de skulle gått till Irland, Skottland, norra Wales och kanalöarna. Så här såg det för övrigt ut utanför Annes jobb förra onsdagen.

 

Den här gången skulle vi åka tidigare än vanligt, 13.10 från Gatwick. Där är det ofta förseningar, inte så långa men ändå. Så var det också den här gången. Förutom den förseningen som var redan när vi kom till Gatwick så fick vi den här gången sitta länge i planet och vänta på passagerare från ett försenat Norwegianplan från Orlando. Svenskar som hade anslutning hem till Stockholm från London. När vi till slut kunde taxa ut, försenade, så fick vi dessuotom stå och vänta på banan tjugo minuter eftersom vi, troligen, missat vår plats i luften.

Nåväl, eftersom vi hade tidig starttid så var vi ändå hemma i Gladö ca 19.15 och då hade vi hunnit med att stanna på COOP Ågestavägen för att handla det nödvändigaste. Hemma i Gladö var det kallt, minus 15 när vi kom. Inne var det inte så farligt kallt eftersom vi haft lite högre värme på efter vårt julbesök. För första gången på över tre år kunde vi nu åka vår ”vanliga” väg in i området. Långa backen upp har varit klar ett tag men nu har man även öppnat från badberget och upp till oss. Skönt att slippa omvägen.

Det enda problemet var att vattnet till badrummet hade frusit. Vår kabel från pumpen till köket har värmekabel men det korta röret som går upp till badrummet har inte det. Det var alltså bara för mig att krypa in under huset med värmare. Inte kul i mörkret och kylan men vad gör man. Liggande på rygg med 40 cm utrymme fick jag fram en kupévärmare som löste problemet på en timme. Skönt att sedan komma in och tända en brasa i kaminen. Så här såg jag ut när jag kom in från kylan med min ”fina” Amsterdammössa som gjorde premiär. Anne hade då fixat till allt inne i huset. 

 

Ute var det vintervackert med mellan 30 och 40 cm snö. Vår hustomte, Bror, hade gjort ett bra jobb med sin snöslunga så det var inga problem att ta sig fram.

 

I fredags morse var det minus 11 men det steg snabbt till behagliga minus 4 ju längre dagen gick. Anne var på möte med personalavdelningen i stan. Det är förberedelser inför vår återkomst i höst. Vi kan faktiskt säga att vi redan börjat räkna ner lite. För min egen del var det på fredagen lite småfix. Eftersom Bror gjort ett bra jobb behövde jag inte tänka på snöröjningen. Tur var väl det eftersom min snöslunga inte ville starta. Det viktigaste var nog att jag kompletteringsisolerade vattenledningen upp till badrummet och dessutom kollade att tanken inte hade frusit, sk ”skitjobb”.

Självklart var jag också inne i växthuset och kollade, Skönt att se att allt var ok. Bror hade skrapat snön från taket så det var ingen fara för ras. Nästa gång, april, kan vi nog börja se att det börjar hända saker där inne.

 

I lördags morse kom också solen vilket gjorde att de 11 minusgraderna snabbt steg uppåt. Det var ett härligt takdropp. Vi märkte att det droppade på ganska bra så fort det blev lite ljusare på himlen. När solen kom blev det ännu finare. Våren närmar sig!!  På förmiddagen kom också  Rolle och hans hund Cindy in på en fika.

 

Anne åkte till Christine för att fixa håret. Efter det var det ICA Maxi som gällde för henne. Själv klippte jag våra två äppelträd och gjorde lite annat småfix som att fylla på ved inne i vedboden. Man vet aldrig, det kan vara kallt i april också och då är det skönt att kunna elda på lite. På eftermiddagen gick jag över till hustomten Bror och tog en fika. Kändes bra att visa lite uppskattning med en flaska vin eftersom han ändå gör att sådant bra jobb när det behövs. Det är dessutom kul att få höra lite "nyheter" om vad som pågår i området. Både Bror och hans sambo Mia har ett stort kontaktnät och är aktiva i föreningen. 

 

Till middag hade vi planerat att äta färska räkor, som vi alltid brukar göra när vi är hemma. Utomlands, i alla fall där vi varit, finns inte räkor som är kokta på det sättet som svenska är. De smakar oftast ingenting. Nu blev det tyvärr inte så eftersom Maxi inte hade färska räkor kvar när Anne kom dit. Det fick bli lite rökta räkor och en hummer i stället. Inte fy skam det heller. Speciellt inte efter en solig och fin vinterdag.

 

När vi vaknade i går morse, söndag, så var det återigen minus 11 gr ute. Men även då så steg temperaturen ganska snabbt. Vi skulle åka tillbaka ”hem” till London på eftermiddagen så vi hade inget speciellt inplanerat. Det blev en klassisk Vasaloppsmorgon/förmiddag. Frukost framför TV och sedan Vasaloppskoll hela förmiddagen. Anne undrade hur man kan utsätta sig för något sådant som att åka Vasaloppet. Jag sa inte så mycket men eftersom jag sprungit några ”maror” så kan jag förstå tjusningen i att få åka i mål i Mora.

I övrigt blev det som vanligt lite småfix. Packning av det som vi köpt för att ta med till London, det var räkost, kaviar, knäckebröd och lite annat. Jag passade också på att lägga ut överblivet bröd till småfåglarna men också ett gäng skurna äpplen till rådjuren. Man ser tydligt att dom fortfarande har sin rutt över vår tomt på samma sätt som dom alltid haft.

Vid 13 tiden var det så dags att lämna Gladö för den här gången. Nästa gång vi kommer är i april då det är eldningsvecka. Jag har samlat en hel del ris att elda. Då blir det också perfekt att städa upp på tomten, rabatter och buskar inför den riktiga våren.

När vi åkte var det bra väder och dessutom en bra väderprognos för London så vi trodde att hemresan var ”a piece of cake”. Oj så fel vi hade. När vi kom till Arlanda i god tid var planet, redan då, försenat en timme. Självklart blev det ytterligare ca en halvtimme innan vi var iväg. Ingen fara dock eftersom vi åkte så tidigt tyckte vi då.

Flygningen tog 2,20 tim, inte det snabbaste alltså. När vi landade tyckte jag att vi taxade åt fel håll hela tiden. Det är svårt att veta eftersom Gatwick är stort och jag fortfarande inte fått grepp om hur det ser ut därute. Jag hade dock rätt i mina misstankar. Vi stannade till slut i helt motsatta ändan av flygplatsen mot var Norwegian har sina gater. En lång väntan i planet på att en trappa kom fram och sedan ner i en buss som körde oss runt hela flygplatsen och in till gaten där vi skulle kommit.

Ja ja vi var fortfarande i god tid tyckte vi. Kanske bara en timme sena utifrån tidtabellen. Så kom vi till passkontrollen. Inte mycket folk alls såg det ut som. Men!!!! alla automatiska kontrollerna var stängda och i övrigt var det tre luckor öppna. Men hallå! Gatwick är en storflygplats, hur tänkte man där. "oj det kommer passagerare" Nu tog det bara några minuter innan man öppnade de automatiska passkontrollerna så där gick det till slut hyfsat i alla fall.

Vidare till bagagebandet. Eftersom planet stod i andra ändan av flygplatsen så förstod vi att bagagevagnarna skulle ta lång tid på sig att köra till där vi var. Mycket riktigt så tog det en bra stund innan bagaget kom på bandet. Vi var fortfarande på gott humör eftersom vi åkt i god tid. Nu var det ju ”bara” tågresan hem kvar. Jag skojade med Anne och sa något om att när precis allting annat strulat så skulle det inte förvåna mig om det inte går några tåg.

Skulle väl aldrig ha sagt det för när vi kom till stationen så var det bara streck på alla tåg mot centrala London. Mycket riktigt så var alla tåg mot London inställda pga banarbete. Det var bara att ”checka av” att även sista biten strulade. Vi tog oss ut mot ersättningsbussar som tog oss till en järnvägsstation tjugo minuters bussresa från Gatwick, Redhill. Där stod ett tåg som naturligtvis blev ”smockfullt", folk med allehanda bagage. Tåget var, som jag kallar det för, ett "mjölkpallståg". Det stannade på betydligt fler stationer än det vi brukar åka med. Men återigen så höll vi humöret uppe och insåg att vi bara skulle bli ca tre timmar senare hemma än vad vi hoppats på. När vi till slut ramlade in i lägenheten så var klockan ändå bara 21.30. Kunde varit värre om vi kommit mitt i natten utan vare sig tåg eller bussar. Som jag brukar säga ”man får inte vika ner sig”. Det gäller att gilla läget men det är tufft när varje moment i en resa strular lite grand.

I dag är det måndag igen och Anne tog båten till ”gruvan” i morse. Själv drog jag på mig en vinterförkylning i Gladö så jag vilar från gymet i dag och har ställt in golfen i morgon.Banan öppnade i dag igen efter att ha varit stängd pga vinter i nästan en vecka. På förmiddagen i dag ”tömde” jag balkongen. Fönsterputsning på gång och den här gången såg jag till att dom kunde komma åt glasräcket och fönster vilket vi missade förra gången eftersom vi var bortresta. Det blev jättefint när det var klart och då kunde jag passa på att städa balkongen lite också.

 

Jag passade också på att ta bort fiberduken som suttit på växterna ett antal veckor eftersom det nu blir varmare igen. Tyvärr har fuchsian och pelargonerna tagit stryk av minusgraderna. Man får ta det goda med det onda, nu fick jag klippa och rensa lite i dem vilket gör att de kommer att må jättebra när värmen kommer. För övrigt så hade jasminen börjat blomma under fiberduken. Tidigare så har det kommit knoppar som torkat bort. Med lite värme så kommer också den härliga doften från jasminen. Doften är samma som den man känner från de stora jasminerna i bland annat Altea. dit, för övrigt, vår nästa resa går veckan före påsk.

 

I kväll ska vi på whiskyprovning. Anne hittade detta i samband med min födelsedag. Det blev min ”födelsedagspresent”. I dag är det alltså dags. Det är ett whiskymärke som har en timmes provning och lite information om deras olika sorter. Ska bli intressant att jämföra med de provningarna jag varit på tidigare. Jag får väl återkomma med resultatet i nästa inlägg.

 

 

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela