ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Bunnahabain och vårväder.

Publicerad 2018-03-07 18:37:00 i Allmänt

Whiskyprovning stod på agendan i måndags kväll. Kanske ni undrar varför man gör det på en måndagskväll. Det beror enbart på att det är den kvällen man har whiskyprovning på Milroys i Soho. Som jag skrivit tidigare var det en försenad ”födelsedagspresent” till mig, och nu, nästan ett halvår senare var det dags.

Milroys ligger som sagt i Soho och var en väldigt liten bar som enbart sysslar med whisky från hela världen. Öppet för allmänheten men många event som det vi var på. Som sagt en liten lokal med ALLA väggarna prydda av whiskyflaskor. Vi var nog 30 till 35 personer som fyllde lokalen helt. Anne och jag hade tur, vi var där i god tid och blev anvisade plats på barstolar vid disken, det fanns nog bara fem stolar.

 
I rubriken finns namnet på den whisky som vi provsmakade. Bunnahabains destilleri ligger på den kända whiskyön Islay utanför den skotska västkusten. Destillerierna på ön är kanske mest kända för sin ”rökiga” whisky. Men vår föreläsare, en irländare som jobbar med whisky i Skottland, kunde berätta att Bunnahabain inte varit rökig sedan man började på 1890 talet. Man har dock på senare tid testat med att göra några sorter som är lite ”peaty” dvs brända med torv, vilket ger en lite rökig smak.
 
 

Det var en mycket trevlig ”föreläsning”, speciellt eftersom vi hade ”irländaren” precis framför oss nästan hela tiden och därmed kunde höra tydligt och förstå hans irländska/skotska dialekt. Han gjorde det bra trots att han smakade lika mycket som vi själva gjorde. Kul också att ha honom så nära då det blev lätt att ställa frågor.

En rolig poäng i det han berättade var att man inte ska vara säker på att det smakar exakt likadant om man köper två flaskor av samma whisky, även om det är en singel malt. Det beror helt på egenskaperna i faten de lagras i. På Bunnahabain har man mestadels sherryfat, men även de kan tydligen variera. Han påpekade dock att ”blendern” alltid har som mål att det ska smaka likadant om samma whisky oavsett vilket fat den lagrats i.

 

Vi fick prova fem sorter av Bunnahabains whisky. Även om det handlade om att smutta och känna smakerna så var man nästan lite smålullig när det var över 😊 Det började med en ”grundvariant” som jag tyckte var lite vass men som Anne gillade. Sedan kom deras ”tolvåring” som irländaren beskrev som en ”huswhisky” vilken var riktigt bra. Kollade på nätet och den kostar 46 pund ☹. Den var, som sagt var, god men efter att ha fått smakat en ny variant som inte finns att köpa ännu kom vi in på de två sista. Där kom de som jag gillade bäst. De var lite ”peaty” och alltså lite rökiga i tonen. Till och med Anne kunde nu acceptera detta när hon fått förklarat för sig att det egentligen inte var rökigt utan ”peaty”.

 

Jag skrev förra gången att jag fått med mig en förkylning från Sverige, jag har nu hittat botemedlet. Det måste vara whiskyprovning eftersom jag i går, tisdag, var mycket bättre. I själva verket är det nog så att jag lämnat över förkylningen till Anne.

I går tisdag var det tvåsiffrigt på termometern igen, men trots det åkte fiberduken, som jag tog av i måndags, på igen. Detta eftersom man nu lovar lite kallare nätter ju längre veckan går. Hoppas dom har fel. Även om prognoserna ändras så får nog duken sitta kvar resten av veckan. Om det blir varmt så blir det lite växthuseffekt vilket kan betyda en bra start inför våren som ändå är på gång.

I dag är det onsdag och dagen började med regn men ändå 6 gr. Mycket bättre än förra veckans snökaos. Det blir inget gym i dag heller. Även om förkylningen är på väg bort så sparar jag mig för golfen på fredag morgon. Är ganska sugen på spel igen efter att ha missat några rundor pga vinter, Gladöresa och förkylning.

Efter lunch klarnade det upp och solen tittade fram. Det var därför dags för en promenad i området tillsammans med kameran. Alltid kul att få dokumentera årstiderna som kommer och går.

Innan jag gick ut kom den här ”lilla gynnaren” på besök igen. Han var väl hungrig och ville äta lite talg och brödsmulor från vår murgrönelåda i solen.

 

Jag gick ut i parken och vidare utmed floden, under järnvägsbron mot Chelsea Harbour där Annes båt lägger till. Därefter vidare upp genom själva Chelsea Harbour och sedan hemåt igen. Man kan ju undra hur det kan växa något mellan tegelstenarna under en järnvägsbro.

 

Som jag skrivit tidigare så är våren på gång, även om den känns försenad efter förra veckans snöoväder. Påskliljorna och narcisserna börjar blomma ute i parker och trädgårdar och buskarna har sedan länge skjutit friska skott. Nästa vecka har jag säkert bilder även på körsbärsträd som börjat blomma på allvar och inte bara de tidiga sorterna. När man ser det börjar man, på riktigt, längta efter den riktiga blomningen i parkerna.

 

När jag gick utmed Themsen så passerade ett par roddbåtar. ”åttor”, med tillhörande tränarbåtar. Såg härligt ut när solen låg på. I luften har flygplanen återkommit efter att ha landat på Heathrow från andra hållet i nästan tre veckor, pga nordostvinden. Nu hör man dom igen från 04.30 och jag är väl lite knäpp, men ljudet stör mig inte utan jag hör det och somnar om igen. Nästan som man saknat det 😊

 

Vid Chelsea Harbour, några minuters promenad från oss, har man på ett ställe en fantastisk vy in mot centrala London. Det är vid Chelsea Creek, som är en avlöpare från Themsen in i området. Här bygger man om en gammal fabrik till bostäder men också en skyskrapa. När man ser vyerna in mot city förstår man hur floden vrider och vänder hela tiden. Man ser ”The Shard” till höger och ”London Eye” till vänster. Om man kunde åka raka vägen vore det inte alls långt dit. 

 

På väg tillbaka passerade jag London Design Center där man just nu anordnar ”London design week 2018”. Inget vi besökt men vi har förstått att det är ett ”designområde” där vi bor. Många, lite finare, möbelbutiker och annat. För övrigt så finns ”Laura Ashley” i kvarteret. Det är en ”butik” där man kan specialbeställa möbler, det ser ut som om de också tillverkar på plats.

 
Entrén var fint utsmyckad med blommor. 

Efter ca en timmes promenad, inklusive alla stopp för fotografering, kom jag tillbaka hem igen. Då hade vi besök på balkongen igen. Nu var det duvan som var i murgrönelådan. Klockan var då ca 15.15. Stämde bra med soluret vi har utanför porten. 

 

Utanför skiner faktiskt solen fortfarande, klockan är 17.20 och det ser jättefint ut med en molnfri himmel. I dag hade man nog kunnat tagit en kopp kaffe på balkongen om man velat. Nu väntar jag på att Anne ska komma med båten så jag kan gå och möta och bära hem datorn och en ”påse” hon fyllt på en långlunch. Tyvärr verkar hennes förkylning bli sämre medan jag bara blir bättre ju längre dagen går.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela