ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Golfhelg med ”babes” från banken

Publicerad 2018-05-31 19:06:00 i Allmänt

I förra inlägget berättade vi om att vi besiktigat bilen. Jag (Micke) måste få återkomma till det. När vi stod vid disken och skulle betala slog det mig igen hur internationella vi blivit. Där stod vi, ett svenskt par, som bor i London, på en spansk bilbesiktning med en svensk bil och betalar med ett holländskt betalkort. Lite kul när man inser det, tyckte vi. Jag brukar skoja ibland om att det är svårt med kort från fyra olika länder, naturligtvis med en stor glimt i ögat.

I fredags kväll hämtade vi Annes kollegor vid flygplatsen i Alicante. Vi skulle ha två av dom med oss hem till oss och dom övriga hade hyrbilar och skulle till Pernilla vid strandpromenaden. Dom kom i tid och allt flöt på bra.

 

Vi körde hem och damerna kunde gå ut på trippens första middag. Första kvällen var det La Claudia, andra Artisterna och tredje Sabor. Alla verkade nöjda med maten på alla ställen. Man kan ju se på bilderna att det verkar stämma.

 

För min egen del blev det lugna och tysta men också sköna middagar på terrassen. Spjäll, hämtpizza och sillmacka. Går inte av för hackor det heller, speciellt inte om man äter uppe på terrassen. En liten poäng var att jag fick med en plastburk med hederlig pizzasallad. Det har vi aldrig fått vare sig i Spanien, Holland eller här i England. Tänk att man kan sakna något sådant.

 

Hos oss bodde Karin och Ann-Charlotte. Det skulle ha varit en till men eftersom jag var tvungen att stanna kvar för att hjälpa Anne med allt möjligt, framförallt med att köra bil, så blev det bara två.

Lördag och söndag var det skjuts till och från golfbanan. Härligt väder om än lite blåsigt på söndagen. Förvånansvärt bra scorer för många trots att några hade lånade klubbor. Anne var nog väldigt sugen på att spela där hon satt i golfbilen (som hon körde med en arm) och hejade på. Själv passade jag på att komma lite tidigare till hämtningarna för att passa på att träna putt och chip. På söndagen hann jag dessutom med att slå en hink.

 
På lördagen hann också alla med ett besök hemma hos oss för en liten drink innan promenaden upp till Artisterna vid kyrktorget. Det var ett varmt och nästan svettigt gäng som ramlade in efter en promenad ända nerifrån strandpromenaden. Jag höll mig kvar i vardagsrummet, i Biloutes fåtölj, medan kacklet pågick uppe på terrassen. Tyvärr ingen bild från terrassen men väl från vardagsrummet. Glada tjejer, eller damer kanske!

 
Höll på att glömma att det på lördagskvällen blev ganska sent innan dom kom hem. Som vanligt vissa gånger så ska kvällen avslutas med besök på Mojito baren. Där intogs bland annat mojito med stark chili. Jag har smakat chilin, som dom också säljer i burk, man får en tandpetare som doppats i pulvret och jag kan lova att det smaken sitter i länge och väl. Några av dem köpte varsin burk. Lär väl räcka några år.
 
 
 
Måndagen var det inget speciellt bestämt. De flesta ville ut och shoppa. Det blev därför Albir, men även Altea som var föremål för diverse inköp.
 
 
Det var dock tre av dem som ville spela en runda till. Kl 08.40 slog dom, och jag, ut på Villaitana Levante. Jag blev medbjuden eller bjöd mig in eftersom jag blivit så sugen när jag kört dom till och från banan. Dom hade inget emot det, tvärtom, och vi hade en jättetrevlig runda. Själv hade jag en härlig start de första fyra hålen men sedan åkte jag ner i avgrunden, slutade med 25 poäng medan två av damerna spelade bra med 33 poäng vardera.

Här togs det en gruppselfie men förmodligen raderades den efter en stund eftersom det var en damresa och att jag störde bilden 😊 😊

På måndagseftermiddagen sanerade jag efter gästerna och när de kom tillbaka från stan så var det strax dags att åka till flyget. Allt flöt återigen på bra och när Anne och jag kom hem var det strax dags för lätt middag. Vi satt inne och åt eftersom det kändes lite svalt och ”urrigt” ute. Förmodligen lite solfrossa. Men det gick bra det också och då kunde vi se ett avsnitt av Morden i Sandhamn. För min del var det säkert också total utmattning efter att ha varit ”hönsvakt” en hel helg 😊 😊

Sedan var det till slut tisdag och dags för även oss att åka hem. Det mesta var redan förberett på måndagen så jag fick lite tid i solen på terrassen medan Anne var hos frissan. Ja ni läste rätt. Hon var hos samma frissa som Tiina nyttjat i några år. Hon var nöjd när hon kom därifrån så det var säkert inte sista gången.

 

Nu är vi åter i London efter ännu en försenad hemresa. Den här gången med en och en halv timme. Nu var det åska och störtregn i London och övriga Europa så det var inte så mycket att göra åt. Dock kort flygtid igen så vi var hemma i lägenheten före 20.00. Vi förstod väderproblemen när vi landade på Gatwick, ösregn, så vi fick springa in i terminalen från planet.

 

I går, onsdag, började Anne jobba. Fortfarande med en orörlig höger överarm som gjorde att hon hade mer ont i morse än vad hon haft tidigare. Men det är bara att bita ihop och inte vika ner sig. Rörelse är bra så vi hoppas det bättrar sig.

Väl hemma hade consierget skött vattningen bra på balkongen. Jag fick dock slänga den sista murgrönan från Amsterdam. Totalt nerlusad igen trots att jag rensade den för ett par veckor sedan. Jasminen, som doftar starkt, behövde rensas på utblommade blommor. Jag kan säga att jag nästan blev ”hög” av doften när jag stod i köket och jobbade. Jag tömde också en annan kruka med några växter som aldrig blivit något. Totalt blev det så skabbigt i både kök och vardagsrum att jag fick lov att skura efteråt. Ska bli skönt att göra sådana jobb utanför vedboden från i höst.

 

Olivträdet tappar fortfarande mycket blad men även blommor. Inte så konstigt eftersom det varit så varmt och jag uppskattar att det hade över tusen små blommor. Vi får väl se om något blir kvar. Stora fuchsian hade lite löss, som vanligt den här tiden, och den lilla var redo för att ansas igen. Allt annat ser jättebra ut. Nu är det bara en consiergevattning kvar innan hemflytten.

 

I dag torsdag har det varit disigt, fuktigt och lite kvavt. 24 gr på dagen men ingen direkt sol utan lite soldis. I morgon bitti blir det golf för mig igen och på kvällen ska Anne ha sin första fysioterapi. (sjukgymnastik). Till helgen planerar vi en båtutflykt till Greenwich. Vi var där förra året men tog oss då inte till observatoriet. Nu ska vi försöka kolla att GMT verkligen stämmer.

För övrigt så har jag också börjat förbereda hemkomsten till Gladö på riktigt. Jag har beställt sophämtning och tanktömning från juli månad, bokad verkstad för vår ”döda” bil och kollat med bärgare, bokat en slipmaskin för trallslipning samt skickat meddelande till jobbet att jag kommer tillbaka. Det närmar sig nu.

Vi hörs 😊

 

 

 

 

 

 

Inspecciòn voluntaria

Publicerad 2018-05-24 18:40:45 i Allmänt

Semestern blandas med vardag när man är här i Altea.
Alltid nåt att behöva fixa med och är det inte hemma (vi har till vårt nästa besök i midsommar bokat in en service på markisen som hängt sig snett) så är det nåt annat tex bilen.
 
Vi har ju sen vi körde ner bilen för två år sen hunnit få ett svenska körförbud. Eftersom bilen är trafikförsäkrad i Sverige får den köras här i Spanien. Dock måste den omedelbart in på besiktning om/när den passerar gränsen till Sverige igen.
 
Men för vår egen skull (man vill ju inte riskera att köra omkring in en bil som inte är OK) så gjorde vi igår en frivillig besiktning på den spanska bilbesiktningen. Den heter här ITV och fungerar i princip exakt på samma sätt som hemma; man bokar tid, går in och anmäler sig och betalar (37 EUR) och så kör man in bilen i "tunneln" där allt från lysen, bromsar, utsläpp, däck mm kollas.
 
Kändes jätteskönt att komma ut i andra ändan med ett "todo bien" (dvs allt bra) från besiktningsmannen.
 
 
Väl hemma softade vi i solen med en härligt svalkande vit Sangria.
 
Vi hade faktiskt handlat lite på väg hem från besiktningen. Färska sardiner och råa gambas som skulle bli vår middag. En middagsgäst hade vi också. Monica - ena halvan av de vi kallar "gotlänningarna" är nere ensam den här veckan (Janne kommer på lördag) så hon var uppe och åt med oss.
Det blev en jättetrevlig kväll och en av de varmare hittills faktiskt. 
 
Förmiddagen idag gick åt till lite fix här hemma. Ni skulle bara veta hur en grill ser ut efter att man grillat sardiner på den......Bland annat bäddade vi upp sängarna till gästerna som kommer imorgon kväll.
 
Sen tog vi bilen bort till vårt nya favoritställe - Portosenso. En underbar "taverna" precis vid vattnet, längst ute på en pir vid inloppet till en småbåtshamn. Man sitter bokstavligen nästan med fötterna i vattnet. Det måste dock vara en varm dag som idag (27 grader) och inte alltför blåsigt annars kan det vara svårt att få maten att ligga kvar på tallriken.
 
Vi åt lite tapas; albondigas (spanska kryddiga köttbullar i tomatsås) och grillad lever! Ja ni läser rätt - vi ÄLSKAR grillad lever så om det finns på menyn (inte så vanligt) så tar vi nästan alltid det.
 
Och på vägen hem stannade vi och köpte ABBA's Inlagda sill. Ja - ni läste åter igen rätt! Jag chattade med syster Ippa i morse och hon visade bild på att dom satt potatis och då kom vi in på midsommar och det ena gav det andra och vi blev sugna på sill till kvällen. Tyvärr dock ingen färskpotatis - men man kan inte få allt.
 
Men även idag blev det en stund i solgasset på terrassen. I alla fall för Micke. Jag var tvungen att kolla igeom och svara på lite mail och då måste jag vara inkopplad med kabel till bredbandet så jag satt i det svala vardagsrummet tillsammans med BIloute som även idag smet in med oss, åt lite mat och sen lade sig att sova i sin favoritfåtölj.
 
 
När jag kom upp efter jag var klar med jobbet så hittade jag Micke i den här positionen - han ser ut att njuta eller hur!?
 
 
Nu blir det till att hoppa in i duschen innan sillmiddagen.
I morgon är det sista iordningsställandet inför våra gäster - ska bli jättekul att möta upp 9 förväntansfulla golfare på flygplatsen imorgon kväll. Dock med lite blandade känslor för mig som ju är långt ifrån att spela golf än på många många veckor.....
 
Just det glömde ju lite rapport kring axelskadan. Det blir något bättre för var dag men väldigt små steg och överarmen är fortfarande orörlig. Men jag har kunnat sluta med värktabletterna vilket känns bra.
Och kämpigt är det att göra allt med vänsterarmen. Bara att tvätta håret är en utmaning.
Och nåt jag absolut inte kan göra är att klippa och måla tånaglarna. Så i tisdags hade jag bokat tid för fotvård. Jag kan ju inte be Micke göra allt.......

(null)

Delrapport från Altea.

Publicerad 2018-05-21 20:01:00 i Allmänt

Dags för en liten rapport efter tre härliga dagar i Altea. Som vanligt lite försening från Gatwick, boarding ok och alla på plats i planet i god tid före ordinarie avgångstid. Jag (Micke) märkte redan när vi klev ombord att det var irritation mellan markpersonal och kabinpersonal, pursern skällde på den ansvarige på marken och ingen av dem visade någon större känsla för varandra. Nu var det säkert ingen av dem som orsakade att det tog 45 min innan planet var i luften men det är alltid tråkigt att inte komma iväg i tid när allting verkar klart.

Medans vi väntade hade vi också förstått att det var ett riktigt engelskt "partyplan". Ombord fanns två "henpartys" och ett "stagparty" dvs två möhippor (hönspartyn) och en svensexa (hingstparty). Dom hördes inte där vi satt, förmodligen eftersom vi hade musik i lurarna. Några av tjejerna mådde dessutom nog inte så bra i slutet av resan. Killarna hördes desto mer när vi landat. Undrar hur dom mår i dag. 

Men när piloten till slut fick sitt telefonsamtal om att allt var klart för start gick det hyfsat fort. Väl uppe i luften visste vi redan att det bara var två timmars flygtid och till slut landade vi enligt tidtabell i Alicante. Det funkade också ok med Annes axel även om det var jobbigt att sitta still och inte hitta ett läge som inte gör ont. När vi kom fram gick det som vanligt bra med bilen och vi var hemma i lägenheten 22.35. Helt ok med tanke på försening, vi har nog faktiskt inte varit i lgh tidigare någon annan gång från Gatrwick.

Jag har ju alltid skrivit att Biloute kommit och mött oss vid porten, varje gång sedan ett par år tillbaka. Den här gången var det inte så, vi började undra vad som hänt. Men! när vi kom upp till vår dörr så kom både Biloute och Bobin ut genom kattluckan hos dem och kom med in till oss. Biloute fick sin skinkskiva och Bobin var bara nyfiken, som vanligt. Bilderna visar båda två utanför huset vid ett annat tillfälle och även ”hemarbetaren” som sopar terrassen för en kort utesitttning efter ankomst.

 

När det sedan blev lördag var det dags för det sedvanliga ”förstadagsjobbet”. Spola och skura terrassen, som den här gången var riktigt smutsig. Det blev till att krypa runt på knä och skura nästan allting för hand. Men det blev väldigt fint igen. Vår gecko, som bor bland krukorna, blev nog lite störd men klarade sig bra. Efter det åkte vi till Carrefour för att ”storhandla”, det är ju lång vistelse den här gången. På väg dit blev det också inköp av en stor petunia till terrassen, mysigt att ha något som blommar. På hemvägen tvättade vi bilen, nu var den nästan oigenkännlig efter att ha stått i dammet på parkeringen ett par månader.

 
Middagen blev grillade kycklinglårfileér på spett, med tomat och plommonsallad, MUMS, framförallt med den vy vi har. Bobin kom också tillbaka för lite kaktusmums. Den katten är helt galen. Hur som helst var middagen väldigt god.
 
 

I går, söndag, blev det utflykt med bussen till en ”antikmarknad” med tillhörande underhållning och matservering. Den heter ”El Cisne” och ligger nära Benidorm. Själva marknaden bestod mest av, i våra ögon, en massa gammalt skräp men behållningen var nog livemusiken och lite tapas med tillhörande vin/öl. Full fart med mestadels ”gamlingar”. Vi skojade och sa att de unga engelsmännen ”brölar” i Benidorm men när dom blir äldre så dansar och ”småbrölar” dom på ”El Cisne”. Trevligt ställe faktiskt.

 

Tyvärr upptäckte Anne, häromdagen, att vi fått larver i penningträdet på terrassen. När jag kollade närmare var det mer än vi anade. Anne tog en bild på en av dem, kanske inte syns så tydligt men Anne har gjort en liten ring med en förstoring av larven, i bilden. Jag har tagit bort massor av dem och dessutom sprayat två gånger. Vi tror att den ska klara sig, alltså inte larven, med spray, gödning och vattning. Den ser faktiskt lite bättre ut i redan i dag. 

 
 

I dag, måndag, var vi först iväg till Alfas del Pi för att ordna reparation av vår markis. Den har ”hängt ner sig” och lutar betänkligt. Nu får vi stå ut med det till midsommar men det kan vi nog leva med, den fungerar trots allt fortfarande.

Därefter hade vi tänkt ta tåget till Denia som ligger tre mil norr om oss. En fin tågresa på smalspårig järnväg med fina vyer. När vi kom ner till stationen visade det sig att tåget för tillfället bara gick till Calpe och att det sedan var buss. Detta på grund av spårarbeten efter Calpe. Vi la ner det projektet och gick ner på strandpromenaden istället. Det blev lunch i solen och sedan klättring upp hem igen.

Under dagen har vinden vänt och nu är det sydliga vindar och solen är riktigt varm. Vädret har varit ok de första dagarna med en hel del värmande sol men det ska tydligen bli ännu varmare för varje dag som kommer. Skönt med en värmande sol men som ändå inte är tryckande och fuktig. Kanske bästa tiden här just nu.

 

Så här fint kan det vara på strandpromenaden en eftermiddag i maj.

 

 

 

 

 

Resultat från magnetröntgen

Publicerad 2018-05-18 13:39:06 i Allmänt

En kort uppdatering om läget.
 
 
Värken avtar lite dag för dag och det känns ju jättebra. Men nätterna har oroat mig för jag har fortfarande jätteont och kan omöjligt hitta någon ställning som känns bekväm.
Det är så illa att jag flera nätter i rad gått och satt mig i soffan och försökt få några timmars sömn där och det här oroade mig mycket inför vad man skulle kunna ha hittat på röntgen....
 
Och igår var jag alltså på återbesök hos läkaren för att få reda på vad man sett på den magnetröntgen jag gjorde förra fredagen. Det var en hel del skador som läkaren mycket pedagogiskt visade oss på sin skärm.
Hade han inte berättat hade man ju inte fattat ett skvatt men nu kunde även vi se att det fanns en hel del rejäla "revor" i två olika muskler.
 
Läkaren hoppas dock att vila och sjukgymnastik ska kunna reparera detta och om det inte går så återstår en titthålsoperation......
 
Min värk på nätterna var också helt "normal". När musklerna på natten slappnar av så ligger de och trycker på de skadade delarna så det får jag nog leva med ett tag till.
 
Förutom muskelskador så har även någon nerv/nerver skadats eftresom jag får domningar i de tre mittersta fingrarna och helt tappat styrkan i dem. Även det här hade läkaren förklaringar till då ett antal nerver går från halsen och ner över framsidan av axeln och vidare ner. Säkert har någon eller några av dessa hamnat i kläm men han hoppades att även det ska ge med sig under läkningen. Det brukar göra det sa han och då hoppas vi på det.
 
Sköna besked alltså eftersom jag i worst case såg framför mig en akut operation och att vår Altea-resa därmed skulle bli inställd. Nu åker vi som planerat i eftermiddag och det känns ju kul.
Inte för att det är så himla viktigt att åka dit just nu för OSS, vi skulle ju kunna skjuta på den såklart. Men nu är det ju så att i slutet av nästa vecka kommer 9 Handelsbanksdamer ner och vi har ju en golfhelg att se fram emot.
Ingen golf för mig såklart, men jag kan i alla fall erbjuda logi som planerat till två personer. Det skulle varit en tredje men hon har blivit "omplacerad" till Pernilla eftersom ju Micke måste stanna kvar i sin hemarbetarroll. Jag gissar på att han kommer äska rejält med övertidsersättning......
 
Några lättare övningar att börja med har jag fått med mig av läkaren och idag har jag bokat in en första tid hos sjukgymnast så snart vi kommer tillbaka.
Fortfarande restriktioner om att jag de närmaste tre veckorna inte får ens försöka att höja armen högre än 45 grader, annars riskerar man att axeln går ur led igen.
 
Om några timmar sticker vi och ikväll hoppas vi träffa de här charmörerna Biloute och Bobin igen. Jag fick bilden av vår granne igår och hon säger att Bobin (den unga spräckliga) är skraj att vara ute vilket betyder att han har alldelese för mycket energi för att göra bus inne. 
 
 

Rehabhelg

Publicerad 2018-05-13 19:37:10 i Allmänt

Så är det söndag igen och när detta skrivs är det nästan på minuten en vecka sedan vi ramlade in på akuten på Huddinge sjukhus. I dag mår Anne inte fullt så dåligt eftersom axeln är på plats igen och värktabletterna tar udden av de värsta smärtorna. Armen är dock fortfarande obrukbar, förutom en del små rörelser som hon kan göra med handen. Det värsta nu är nätterna då hon inte sover mer än 10 till 20 minuter åt gången.

De blödningar som började synas på överarmen efter ett par dagar och ökade har nu kommit ända ner till armbågen men de kanske har blivit lite svagare. Men läkaren visade på ultraljudet att det var en massiv blödning inne i axeln. Vilken skillnad dock med tanke på att det de första dagarna inte var någon synlig blödning. Det som sedan syntes efter två dagar blev sedan så mycket värre fram till nu.

 

Nu väntar vi på torsdagens återbesök och ”domen” vad gäller skador på muskler, ligament och andra mjukdelar. Då ska vi tillbaka till kliniken för resultatet av magnetröntgen. Kliniken ligger i centrala London, inte långt från T-banestationen Bank som i sin tur ligger vid Bank of England som är Englands riksbank. Lite långt att åka från oss men det har det varit värt med tanke på hur dom behandlat Anne. Det är en modern klinik med en skön inredning i väntrummet. Luftigt, högt i tak och med kaffe, te och bubbelvatten att ta till när man väntar.

 
I går, lördag, var det betydligt lugnare än vanligt på grund av Annes skada, och så kommer det nog att bli en tid. Hon kunde dock följa med och handla på Sainsbury och se till att det blev dubbelt så dyrt som det blivit om jag hade handlat själv enligt listan 😊 Men en orsak var också att det var 25% rabatt på vin om man köpte 6 flaskor eller mer. 25% är ganska rejäl rabatt så det var ett bra läge att köpa några flaskor till ett lite dyrare pris än vi vanligen gör.

Ute var det lite ruggigt. Mulet, blåsigt, kallt och regnigt från fyratiden. Eftermiddagen blev därför inomhus. Anne rehabade i soffan framför TV´n och jag, som inte kan vara stilla, gjorde lite småjobb. Materialvård av golfklubborna, tvätt av flera par skor och ordna nytt BankID. Middagen blev en ”delivery” pizza. Anne vågar inte riktigt låta mig laga mat 😊 vilket jag helt och hållet förstår.

Anne bokade också om min hemresa från Altea nästa gång. Jag måste ju nu stanna kvar även när hennes bankkompisar kommer eftersom hon inte kommer att kunna köra bil, och definitivt inte spela golf. Jag måste ju hjälpa till med att serva gästerna, köra till golfbanan, bära saker mm mm. Jag blir alltså hemarbetare i kubik. Jag tänker dock försöka hålla mig undan damerna så mycket som möjligt så dom får ”kackla” i fred.

Så blev det söndag igen och i dag blev det lite bättre väder, inte full sol men varmare och ingen vind. Dessutom tittade solen fram ibland på eftermiddagen och då var det riktigt skönt på balkongen.

 

Efter en lugn förmiddag tog vi bussen till Fulham Broadway. Vi hade tänkt oss en lättlunch på en av våra favoritpubar ”Cock Tavern” där vi var en av de första gången vi åt en pubeftermiddagsmiddag. Det var skönt väder, kanske 18 gr och solen tittade fram när vi satt i deras ”Beer garden”. Dock inte den sommarvärme ni har i Sverige men riktigt mysigt faktiskt.

 

Även om Anne har lite tics för sig på bilderna så var det en härlig lunch i skönt väder och med god mat. Det blev ingen lättlunch utan vi körde en tidig middag i stället. Anne åt en ”Sunday Roast” och hon valde en fläskstek med yourkshirepudding, grönsaker och gravy (en sky) Jag åt en god hamburgare med tunna pommes till. Och ja, det är en Bloody Mary på bilderna. Eller som vi kallar den för, en grönsaksdrink, eftersom det är mer tomatjuice och andra grönisar än alkohol 😊

Jag brukar, med jämna mellanrum, ta lite bilder på växterna på balkongen för att vi om några år ska kunna se hur det var. Nu har vi den senaste månaden haft två ”sommarhelger” här i London med 25-28 gr (då vi varit i Sverige) och däremellan svalt och regnigt. Växterna har alltså mått jättebra.

 

 

 

Pelargonerna har vuxit sig kraftiga igen och har knoppar, stora fuchsian är tät och frisk och har även den knoppar, jasminen blommar och doftar så att man tror att man är i Altea och kallan tar sig fint. Dessutom så mår balkonglådan, lavendeln och murgrönan bra. De afrikanska liljorna kommer fint, båda två, och vi hoppas på många härligt blå blommor. Sist, men absolut inte minst, olivträdet. Jag har aldrig sett så mycket blomknoppar i det någon gång. Det tappar lite blad men det är pga den enorma blomningen. Nu blir det till att ha koll på när de små blommorna slår ut så man kan skaka lite i grenarna för att hjälpa till att pollinera och få fram oliver till hösten.

 

I dag var det också dags för lite omplanteringsjobb. Den lilla fuchsian, som jag klippt en gång och som bara fortsatt att växa, skulle få en större kruka. Hortensian har varit dålig ett halvår nu, efter frysperioden i vintras. Jag funderade på att kasta den men jag ändrade mig. Lilla fuchsian fick hortensians större kruka och jag rensade hortensian och gjorde en rotbeskärning och satte den i en mindre kruka. Den får en chans till innan den går i soporna. Dessutom fick den lilla pelargonen en ny kruka så även den kan fortsätta växa. Planteringen får jag göra i köket som jag skrivit om tidigare. Längtar efter att få göra det jobbet utanför vedboden i Gladö där man inte behöver bry sig om att det blir smutsigt.

 

Höll på att glömma att vi fortfarande också har blommor inne, fint när vädret inte är så att man är ute på balkongen hela tiden.

 

Nu hoppas vi på en bra rehabvecka för Anne. Själv ska jag gå på gymet i morgon efter en veckas uppehåll. På tisdag blir det golf eftersom Anne klarar det viktigaste själv de timmarna. Däremot har jag ställt in torsdagens societytävling eftersom jag behöver följa med Anne till läkaren igen vilket hon inte fixar på egen hand. Vi återkommer efter torsdagen med hur den närmaste framtiden då blir.

 

 

Olyckshelg

Publicerad 2018-05-11 19:38:00 i Allmänt

I lördags morse åkte vi med ”fakirplanet” kl 07.00 från Heathrow mot Sverige. Även om det var tidig uppgång så var det en härlig morgon med blå himmel. Fin flygtur där jag kunde se hur vi passerade utanför Amsterdam. När vi kom till Sverige kunde jag följa med från Eskilstuna och vidare över Bredsandsbadet utanför Enköping. Vi landade på Arlanda på tid, 10.20 och var hemma i huset före 12.00.

 

Prognoserna lovade sommarväder och det var inga stora jobb planerade utan bara njutning. Vad kunde gå fel? Perfekt med andra ord. På tomten såg allt bra ut, lite grönare än för två veckor sedan då vi var hemma senast. Det som stack ut mest var det japanska körsbärsträdet som blommade för fullt. Det har nog aldrig varit så fint. Även i växthuset såg allt fint ut. Vinet utvecklade sig en del bara på de dagarna vi var där och lite smålökar var i full blom.

 
 
 

Anne åkte direkt mot ICA Maxi och jag började med att fixa lite fågelholkar. Några skulle flyttas så att de inte skulle försvinna när arbetet på gatan börjar, några skulle lagas och någon målas. Härligt att gå i endast kortbyxor och kunna göra lite småsaker här och där. Jag satte också upp hängmattan, mysigt att vila en stund där på eftermiddagen. Det blev också en utedusch innan eftermiddagen var över. Vattnet var härligt uppvärmt efter dagens solsken.

 
Söndagen blev till att börja med ännu en härlig dag i trädgården. I dag kunde också Anne njuta av vädret fullt ut. De senaste gångerna vi varit hemma har hon alltid behövt åka i väg någonstans, till jobbet, klippa håret eller besöka någon. Jag fortsatte med mina småjobb, bla städning av dammen, kompletterande rabattstädning och krattning av berget ner mot vägen.
 

Vi var också till Bauhaus och köpte tio säckar jord. Varför det kanske ni undrar. Jo för att vi hade en hyfsat stor hyrbil vilket vi inte kommer att ha tillgång till när vi flyttat hem i höst. Då är det vår lilla BMW cab som gäller första tiden. Det kommer säkerligen att finnas ett behov av lite jord även om det börjar bli höst då.

Och så hände då det som inte får hända. Vi skulle duscha ute och Anne snubblade på trädäcket utanför vedboden. Hon föll mot ett planteringsbord och vidare ner i golvet där hon tog emot med högerhanden. Det syntes direkt att det var allvarligt, fruktansvärd smärta och hon var totalt oförmögen att röra armen. Dessutom såg hon ut som hon skulle svimma vilken sekund som helst. Bara att packa in henne i bilen och åka mot Huddinge sjukhus, vilket skulle bli en upplevelse som vi aldrig glömmer.

Efter att ha anmält oss i receptionen med ett förmodat armbrott och svår smärta blev vi placerade sittande i väntrummet med alla andra som väntade. Totalkaos på akuten och det verkade inte göras någon som helst bedömning av vem som verkligen behövde akut hjälp. Vi tyckte i det läget, flera gånger, riktigt synd om personalen som absolut inte räckte till.

Efter över en timme fick vi träffa två sköterskor som i stort sett noterade händelseförloppet och att det behövde röntgas. Efter ytterligare en timme kom en stressad ung kvinnlig underläkare och kollade upp alla som skulle röntgas. Det kändes mer som att logistiken var viktigare än orsaken till att man var där. Hon kände lite på Annes fingrar. Alltså ingen som helst undersökning av rörelseförmågan i armen, före röntgen.  Dessutom ingen hänsyn till smärtan. Fortfarande var Anne sittande i en soffa i en korridor medan andra utan synlig smärta eller skada fick lägga sig på britsar i rum.

Plötsligt skulle vi gå till röntgen, en ”promenad” på flera hundra meter, fortfarande med outhärdlig smärta. Sedan tillbaka igen och efter en kvart ville dom att vi skulle gå tillbaka till röntgen för en komplettering. Då fick Anne höra att dom inte sett någon ny fraktur men en gammal fraktur. Hon har aldrig brutit armen tidigare. Då började vi ana oråd. Den gamla skadan skulle kunnat vara hennes armbågsskada för åtta år sedan men det var definitivt ingen fraktur.

Det hela slutade sedan efter sju timmar med att läkaren berättade att det inte fanns någon fraktur och att det är rörelse och sjukgymnastik som gäller. Fortfarande med en smärta som var outhärdlig. Anne fick tjata till sig två citodon och ett recept samt en mitella att stötta armen med. Läkaren sa att Anne skulle gå till vårdcentralen/husläkare om det inte var bra om två veckor. På receptet visade det sig vara smärtlindring/citodon för två dagar.

Natten var en ”mardröm” och på måndag morgon var smärtan om möjligt ännu värre. På måndagen bokade vi om vår tänkta hemresa från måndag till onsdag eftersom det var otänkbart att Anne skulle orka med en flygresa med allt vad som tillhör. Och då menar jag inte besöket i loungen. Vi lyckades få tag i de sista flygbiljetterna som kostade därefter. Jag åkte också till närmaste Avis i Globen och förlängde hyrbilsavtalet två dagar. Smärtan fortsatte att stiga och det fanns ingen position som var ok för armen.

På tisdagen var smärtan lika illa om inte värre. Det låter som om jag överdriver men när jag kommer till slutet kommer ni att förstå. Anne ringde till vår vårdcentral i London och fick en tid redan onsdag kväll. På tisdagen visade sig också ett litet blåmärke efter en blödning i överarmen. Detta märke växte sedan dag för dag vilket också tydde på att något var fel.

 

När vi på onsdagen, efter svårt kämpande av Anne, kom hem till London var det dags för besök hos läkare igen. Den här gången började läkaren med att undersöka rörligheten i armen och förstod direkt att något var fel. Eftersom röntgen på HS inte visat något så trodde han, med viss reservation, att det var ligamentskador. Antingen partiella eller totala. Men han var tydlig med att man måste komplettera med ny röntgen och magnetröntgen. Detta skulle ske så fort som möjligt. Bra bemötande och en läkare som förstod att något var helt fel. Han skrev också ut riktig smärtlindring som kanske hjälpte lite men under omständigheterna inte var tillräckligt. Dessutom sjukskrev han Anne i två veckor med orden ”till att börja med”.

I går, torsdag, kontaktade Anne försäkringsbolaget där hennes jobb försäkrar sina anställda. Det ledde till en tid samma eftermiddag på en privatklinik. Den läkaren gjorde en ännu grundligare undersökning av rörligheten och sa direkt att det måste vara något som är brutet. Det blev en ny röntgen, som genomfördes på kliniken, och tro det eller ej, men bilderna visade tydligt att högra axeln var helt ur led. Armens ben ska ligga i ”klykan” snett upp i bilden. Man kan bara säga ”bra jobbat Huddinge sjukhus” ☹

 

Detta förklarade smärtan och den stora blödningen. Axeln som hoppat ur har i fyra dygn legat och trasat sönder muskler och annat runt om kapseln. Snacka om smärta. Förutom att en sådan sak normalt är väldigt smärtsam ska den ju också läggas tillbaka så fort som möjligt, alltså direkt efter händelsen. Läkaren blev väldigt förvånad när han hörde berättelsen. Han kände dessutom till Karolinska som ett väldigt proffsigt sjukhus och kunde inte förstå hur dom missat detta. Dessutom sa han att det kan bli svårt at få tillbaka axeln på plats efter så lång tid som fyra dygn.

Han sa sedan att han skulle försöka fixa det själv innan han remitterade vidare. Först gav han Anne en bedövningsspruta med ca tio cm lång nål rakt in i axeln. Kraftfull bedövning som skulle räcka i 8 timmar. Han fick inte ge morfin på kliniken eftersom man inte var operativa. Han tog fram lustgas för att ta till om det behövdes. Först fick Anne ligga på en brits med armen o axeln hängande utanför. I handen höll hon en tyngd, omväxlande tre och fem kg. Detta, i kombination med bedövningen, skulle kunna hjälpa till att få axeln tillbaka i led igen. Det lyckades inte men kanske påbörjade det hela i alla fall.

 

Efter det bestämde läkaren att han skulle försöka bryta tillbaka leden. Han fick hjälp av en sköterska som med hjälp av en tvinnad handduk runt Anne skulle hålla emot. Det var här lustgasen skulle behövas men den hjälpte inte. Och som han jobbade!!! han bände, tryckte och drog så han svettades. Anne har tack och lov hög smärttröskel och sa till honom att gör vad du vill bara det blir bra. Efter ca tio minuter sa han plötsligt att han trodde att den kanske var tillbaka. Han hämtade ultraljudsutrustning och kollade och tyckte det såg bra ut och beordrade ny röntgen.

Röntgenbilden visade att leden var på plats. Vilken kille han var den läkaren! Så energisk, ödmjuk och han gav inte upp. Detta trots att det var en sak man normalt sett inte gör på den kliniken. För Anne blev det dock en jobbig natt igen men det berodde nog mer på allt som läkaren gjorde när han fick armen rätt igen. I dag har allt känts bättre, smärtlindringen fungerar nu eftersom det inte är något som ligger och trasar sönder längre. Dock känns det som att det är långt kvar tills det är läkt och även om smärtan lindrats så finns den fortfarande där.

I dag var vi dessutom tillbaka på kliniken för en magnetröntgen. Det var för att kolla hur mycket som är trasigt och vad som kan göras i rehabiliteringen. Anne fick åka in i ett trångt rör vilket tydligen inte var så mysigt. Hon var därinne i 25 min. Det gick dock bra så nu ska hon tillbaka nästa torsdag och träffa läkaren och få sin ”dom”. Hur som helst känns det ok nu att veta att det är på rätt väg.

Däremot inte alls ok med hur Huddinge sjukhus misslyckade med i stort sett allting. Ingen undersökning av rörlighet/smärta, misslyckad röntgen trots två försök, ingen alternativanalys vad det kunde vara om det inte var brutet och framför allt att man överhuvudtaget inte tänkte på att axeln kunde vara ur led med tanke på vad Anne berättade om händelsen. ☹☹☹

För att återkomma till tiden i Gladö, som endast kom till pga besiktningen av huset, så gick allt annat bra 😊 hur man nu kan säga det. Besiktningen av husen, både inne och ute och provtryckningen av skorstenen gick bra. Brunnen kom man inte åt eftersom pumpen och hydroforen sitter i vägen. Grannen, på vars tomt brunnen ligger, lovade dock att se om hennes pappa, rörmokaren, skulle kunna öppna upp tills man ska besiktiga hennes fastighet.

Som sagt, en del småjobb blev gjorda som gör att det ser ok ut inför sommaren. Det var massor av pollen överallt och jag spolade av bilen så den inte ser helt övergiven ut. Resten får kommande regn ta hand om. Dessutom fixade jag till nya vattentunnor för regnvatten. Eftersom vi inte haft sjövatten på flera år så behöver vi regnvatten. Jag köpte två nya på 100 l vardera och kopplade dessa till de två gamla så att vi nu kan samla nästan dubbelt så mycket vatten. Vi längtar verkligen efter att få vatten och avlopp.

Lite mys blev det också vad gäller middagarna. Första kvällen gjorde Anne en fantastisk paj med kräftstjärtar, dill, fetaost och purjolök i fyllningen och räkor på toppen. Söndagen blev det av förklarliga skäl ingen middag. I måndags grillade jag den entrecote som var tänkt för söndag och till den åt vi sparris och marinerade champinjoner. Slutligen blev det grillade stockholmare (korv) på tisdagskvällen, efter att vi ätit entrecotemacka till lunch av resterna från kvällen innan. Jag uppskattade nog allt bättre än Anne som inte hade någon större matlust pga smärtorna. Bilden, från i lördags, visar också en liten campari tillsammans med Annes ”installation” av ”egenodlade” små påskliljor och murgröna.

 

Nu ser vi framåt och tar en dag i taget och hoppas att det inte tar alltför lång tid innan Anne är återställd. Som ni förstår har ordet "hemarbetare" haft en helt annan inebörd de senaste dagarna, och det kommer att fortsätta en tid :) 

 

 

1 maj rapport

Publicerad 2018-05-01 19:47:00 i Allmänt

Dags för en liten mellanrapport. Ni i Sverige har ju haft sista april och första maj vilket inte är något speciellt i UK. Vanliga dagar här med andra ord. Vi ”firade” dock Valborg med sill från IKEA, potatis och en liten nubbe, också från IKEA, samtidigt som vi kollade Mästarnas mästare i efterhand. Kul att "bollaget" vann eftersom dom i första avsnittet verkade lite som att dom var på semester. 

 

Vi har också haft besök av vår kompis duvan. Han (hon ligger nog och ruvar i tujan utanför) är lite sur eftersom han inte får någon mat av oss längre. Straffet blev som bilden visar.

 

Anne åker naturligtvis fortfarande båt till och från jobbet. Häromveckan tog hon dom här fina bilderna på morgonturen in mot city.

 

Efter att bilderna togs har det varit ruskväder i stort sett hela tiden. Nu lovar man dock värme igen och i dag (tisdag) var det en strålande morgon även om tempen bara var på 5 gr. Så här fint var det på golfklubben när jag kom dit vid 07.30. Otroligt hur fort det går med grönskan i träden trots att det inte varit någon värme.

 

Rundan var helt ok och banan var i bra skick trots gårdagens myckna regnande. Jag började ganska bra och låg på handicap när jag kom till hål nr 6. Ett riktigt kort par fyra där jag kan nå greenen med en spoon när allt stämmer. Den här gången blev det inte riktigt så. Efter ett misslyckat utslag och en chip ut från en buske försökte jag slå ett högt kort slag in mot flaggan över de små ”vattenhålen” som var emellan. Gick naturligtvis inget bra, alla trodde bollen var i vattnet, men den låg precis på kanten så jag kunde inte slå den som vanligt. Jag fick för mig att jag var proffs och försökte slå från vänster med spetsen på klubban, enda sättet att nå flaggan. Klart jag missade första försöket och även om jag lyckades på andra försöket så var slagen slut. John hann i alla fall med att ta en bra bild på eländet. Ser riktigt proffsigt ut om man inte vet resultatet. Och! vilken fantastisk grönska.

 

Hela rundan spelades i full sol men med en lite kall vind. Trots allt kortärmat de sista sex hålen och till slut en helt ok score inom mitt handicap. Väl hemma började solen skymmas av lite mer moln och det blev svalare igen. I ”reservatet” har buskar och andra växter tagit sig fint och det blommar friskt. Man har också planterat ut hundratals pelargoner som ersättning för de primulor som suttit där under vintern.

 
 

Som sagt så är den riktiga värmen på gång igen. Som förra gången så är det så att vi då åker hem till Gladö, som Anne skrev i förra inlägget. Men vädret i Sverige ska ju också bli bra till helgen så det blir nog bra i slutändan och det ser ut som om värmen sedan ska stanna även här i London. Men i kväll är det fortfarande "omysigt" ute. Även om det är femton grader på balkongen så är det en kall vind från syd, hur nu det går till. Anne är på väg och båten gungade iväg strax efter 17.30 så hon är nog hemma strax efter 18.00.

 

 

 

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela