ohlssonsiamsterdam.blogg.se

Dagbok för våra år i Amsterdam & London.

Ännu en januarivecka.

Publicerad 2018-01-14 18:28:00 i Allmänt

Som vi skev förra gången så händer inte så mycket den här tiden. Lite småruggigt väder tycker vi, 5/6 gr och mulet, vissa dagar dis och dimma. Men även en del solglimtar. Känslan är dock ofta inte mer än 2/3 gr. Även om temperaturen är likadan på nätter och dagar så får fiberduken ligga på växterna på balkongen. Man märker att dom blivit härdade, fuchsian och pelargonerna har fått hårda blad som lätt går av när man går emot dem. Det dröjer nog till slutet av februari innan vi kan räkna med varmare vårväder.

Här är något som Anne ser varje dag hon åker båten till och från Embankment i centrala London. Hon har nu kollat vad det är. Det är ett stort minnesmärke som heter ”Cleopatra's Needle”. Engelsmännen fick den till minne av Lord Nelsons seger vid Nilen år 1819. Det sägs att engelsmännen först tackade nej till den om inte egyptierna stod för transportkostnaden. Det är alltså en pelare som vaktas av sfinxar. 

 

Precis som ni säkert gör i Sverige så längtar vi också efter ljuset. Här är det nu ljust till lite efter 16.30. Men mörkret och diset ihop är inte kul. Dessutom är det väldigt skumt när vi slår ut på golfklubben strax före 8 på morgnarna. I fredags såg man inte var bollen landade på de två första hålen. Men vi vill vara först i spåret för att undvika att hamna bakom de ”riktiga seniorerna”. Bilderna nedan visar en disig kväll när jag mötte Anne vid båten.

 

Däremot kan man redan så här års se att vissa träd och buskar börjar vakna till liv. När jag var ute och gick i veckan såg jag några, typ körsbärsträd, som redan blommade. Några buskar har också redan fått stora knoppar. Dessutom doftar det jasmin utanför vårt hus och i dag kunde vi konstatera att det är en buske med smala, mörka läderartade blad som fått små vita blommor vilka doftar jasmin.

 

Förutom det så är det full fart på djurlivet, ekorrarna försöker hitta någon att para sig med, räven hörs ibland på nätterna, gäss och svanar har börjat röra på sig, förmodligen norrut och stararna har kommit till parken. Full fart med andra ord.

I går, lördag, var det golftime för oss båda igen. Jag hade spelat i fredags i ungefär samma temperatur utan att frysa, men då var det ingen vind alls och lite smådisigt. I går var vädret lite klarare och en lätt sydostlig vind gjorde att det kändes betydligt kallare. Anne har fortfarande ont i armen/axeln och har svårt med slagen. Vi var ganska frusna när vi kom hem efter att ha varit in och handlat på vägen hem.

För mig är det betydligt bättre med golfen. Jag har spelat på, eller bättre än, mitt handicap sedan före jul. Jag väntar fortfarande på att klubben ska ge mig ett högre handicap efter mitt dåliga spel förra årets sista sex månader, men jag får nog svårt att få igenom det med mina spelkamrater så länge jag spelar så bra som jag gör just nu. Man skall dock tänka på att vi på vintern i alla lägen får göra ren bollen och lägga den tillrätta när man är på fairway. Hur som helst är det kul att slå bra slag och klara handicap 10.

 

I dag tog vi en promenad upp till Kings Road varifrån vi tog bussen ner till Sloan Square. Målet var varuhuset ”Peter Jones”. Lite som en blandning av NK och Åhlens. Vi köpte en mjölkskummare till vår Nespressobryggare. Dom har det på Annes jobb och hon har blivit ”frälst”. Vi har precis invigt den och det var faktiskt godare än jag trodde.

 

Från varuhuset promenerade vi Kings Road tillbaka för ett lätt lunchstopp på puben ”Chelsea Potter”. Där var vi senast när Magnus och Gunilla hälsade på. Det blev en ”chickenplate” att dela på. Lite blandade kycklingbitar, lökringar och pommes. Därifrån tog vi bussen igen men klev av och gick sista tjugo minuterna hem. När vi väntade på bussen hälsade vi på en hund som hade en ”pälskrage” som var som en liten lejonman. Under promenaden såg vi fler och finare körsbärsblommor.

 

Innan vi gick iväg i förmiddags så förberedde Anne kvällens middag, Borstjsoppa. Ska bli gott när man är lite frusen.

 

Höll på att glömma bort att vi på väg hem köpte nya blommor till köksön. Nu blev det hyacinter.

 

Det var allt för i dag. 

Oxveckorna igång.

Publicerad 2018-01-07 19:11:00 i Allmänt

Så är den tunga starten på 2018 igång, oxveckorna när det fortfarande är mörkt och det inte händer något speciellt. För oss började det med storm. Natten mellan den 2 och 3 januari slog det till ordentligt. Jag, Micke, stöttade krukorna på balkongen intill varandra så inte skulle blåsa omkull men glömde hängpelargonen som står lite högre upp. Under natten sa Anne att hon hört en smäll och mycket riktigt hade krukan hasat ner mot vädringsstället och en fylld vattenkanna för att sedan stanna lutandet mot fönstret. Krukan höll men pelargonen krossades. Pelargonerna på balkonggolvet klarade sig helt oskadda. Nytt inköp planerades till lördag.

 

Veckan fortsatte sedan regnigt och blåsigt. Min golf som var dagen innan stormen blev ändå 14 hål innan det började regna ordentligt och vi gick in. Även om det regnat och blåst så har det inte varit så kallt, runt 8/10 gr om dagarna och inte mycket kallare på nätterna.

Som sagt så händer inte så mycket den här tiden utan vardagarna rullar på. Anne har bokslutsvecka så hon har lite att stå i, men det flyter på bra och hon är hemma i vanlig tid på kvällarna. För min egen del flyter det också på som vanligt med golf, om vädret tillåter och banan är öppen, den stängde faktiskt en dag pga allt regn. Gymet får sin beskärda del och resten av tiden går åt till det vanliga hemarbetet.

När vi planerat helgmaten insåg vi att det skulle bli mycket kyckling från torsdagskvällen och framåt. Kycklingsallad, kycklingwok, kyckling på kalkonvis och till slut en lite annorlunda kycklingsallad. Vi hade planerat kalkon till helgen men eftersom det inte fanns på Sainsbury så fick det bli en stor kyckling som Anne gjorde i ugnen. Till den åt vi surkål, vitkål och sötpotatis. Självklart gjorde Anne en jättegod sås till det hela. Det var så gott, i går lördag, att vi tar resterna i dag. Den något annorlunda kycklingsalladen får därför vänta till i morgon. Med något annorlunda menas att det är ett Jamie Oliver recept med asiatisk touch. Kyckling fem dagar i rad alltså men på fyra helt olika sätt.

 

I går hade vi bilutflykt. Vädret hade nu ändrat sig, det blir kallare och vinden vände från sydväst till nordost på en timme under natten. Nu gjorde det inget eftersom vi inte planerat någon golf eller andra uteaktiviteter. Kundvagnen styrde först kosan mot IKEA i Croydon. Ljus stod på listan men som vanligt fyllde vi påsen och på kvittot stod ca 45 pund. Från IKEA åkte vi till plantskolan för att ersätta den krossade hängpelargonen. Det blev en fin liten lavendel som passar perfekt på samma plats.

 

Sista stoppet, efter tankning av kundvagnen, blev på Sainsbury för det numera sedvanliga, ”Annebesöket” lördagar på Sainsbury. Skämt åsido så skulle vi leta kalkon, hur det gick har vi redan berättat. När vi väl kom hem var klockan redan 15.30 så det blev en stund framför TV´n innan middag. Till middag åt vi som sagt den härliga ”kalkonkycklingen” samtidigt som vi tittade på Stjärnorna på slottet.

I dag, söndag, var det dags för ett besök på det stora köpcentret Westfield igen. Vi tog London overground två stationer, normalt sett åker vi tre men den här gången gick vi sista biten. Härligt promenadväder med klarblå himmel. Lite kyligt i luften men när man kom undan vinden var det skönt. Det var dessutom en väg vi aldrig gått förut. Där fanns en del ”fina” hus och en del "charmiga hus”.

 

Målet för vårt besök var i första hand Nespressobutiken för att köpa kaffekapslar. Förutom det så var vi in på Zara Home för att köpa lite tvål och dofter till badrummen. Väl inne i butiken fick Anne helt plötsligt feeling för nytt överkast till Altea, det gamla har faktiskt gjort sitt. Vi hittade inget som passade men på en butik mitt emot, White Company, hittade Anne ett snyggt överkast på rea. Det slog vi till på tillsammans med två passande kuddfodral. Nu har vi redan lyckats fylla ett handbagage till resan i mitten av februari. Bilden visar när vi provade överkastet och kuddfodralen på vår säng här hemma.

 

På vägen hem gick vi runt kvarteret nere vid Themsen och där låg ytterligare en båt målad i brittiska flaggans färger. Vi har tidigare sett två andra men den här var ”ny”. Vi har ibland undrat vem som har en sådan båt. Men för någon månad sedan såg jag en trailer för en serie på TV där en av båtarna var med. Troligen ett bolag som hyr ut dem till olika event alltså.

 

När vi kommit hem var det fortfarande klarblå himmel och ingen vind på balkongen. Solen låg på rakt in så vi tog ut varsin kopp kaffe och satt en stund i det härliga vädret.

 

Nu får vi se när vi återkommer. Som sagt så händer inget speciellt den här tiden men vi hör av oss igen så fort vi fått ihop lite bilder som går att berätta något om.

 

Gott Nytt År 2018

Publicerad 2018-01-01 15:24:00 i Allmänt

Idag, nyårsdagen, är det jag Anne som sitter bakom tangentbordet.

Jag hade en lika lugn som kort arbetsvecka och det var lugnt inte bara på jobbet. Hela stan låg öde kändes det som, i alla fall i de kvarteren där jag jobbar. Hade man gett sig upp till butikerna kring Covent Garden (eller än ”värre” Oxford Street) hade det säkert varit samma kaos som vilken mellandagsrea som helst.

Men redan på båten var det löjligt lite folk och vi var totalt 4!!!! personer inklusive mig både på torsdag och fredag morgon. Och då tog jag ändå den ”sena” morgonbåten som går 7:28. Hade jag tagit min ordinarie tur hade jag väl varit helt ensam……

På eftermiddagarna är det däremot inte tomt på båten, tvärtom märks att det är turister i stan och båtarna som går mellan London Eye och Towern och vidare till Greenwich har varit så fullsatta på kvällarna att alla som köade inte ens fick plats på båten utan de fick vackert vänta på nästa tur.

Jag fick min nya jobbtelefon precis innan vi åkte till Sverige och julledighet och den nya som är en Iphone (mitt livs första – jag har ju alltid hållit mig till Android) har en sån fantastisk kamera! Jag är helt imponerad över vilka skarpa bilder man kan få till. Självklart måste jag lägga lite mer tid på att lära mig när man använder de olika varianterna men det kommer nog.

I fredags gick jag lite tidigare från jobbet och kunde därmed ta kvällens första båt som går mot vårt håll och visst är det skönt när man ser att det finns lite ljus på himlen när klockan ändå närmar sig halv fem på eftermiddagen.

 
Nu ska man i ärlighetens namn veta att fredagen inte började särskilt ljust. Tvärtom vräkte regnet ner när Micke i vanlig fredagsordning steg upp för att vara redo på golfbanan före kl 8. Hans spelkompisar hörde av sig och bokade av och Micke insåg även han att det här regnet inte skulle sluta i första taget.

Men eftersom han var uppe och påklädd åkte han i alla fall ut, han hade ”stämt träff” med kanslisten för att prata om förlängning av medlemskapet in i 2018. Väl där ute såg han massor med andra gubbar som skulle ut och spela tävling, men i efterhand visade det sig att banan stängde på grund av de stora vattenmassorna.

Lördag morgon började jag med en liten ”stavgång” på 40 minuter. Hoppas på att det kan bli ett nyårslöfte som går att hålla…… Varmt ute ca 12-13 grader men en vind som inte var att leka med. Att gå med stavar är ju inte helt ovanligt i Sverige men här ser man det aldrig – och mycket riktigt mötte jag en karl på promenad (utan stavar) som frågade vad stavarna var bra för……

Efter frukost och dusch drog vi till Sainsbury för att handla nyårsmaten, ja allt utom kött. Vi hade bestämt att vi ville äta ”Venison” vilket väl är det närmaste rådjur man kan komma i det här landet. En typ av hjortkött är det i alla fall.

Inte långt från Stamford Bridge ligger nämligen vår ”marknadsgata” där förutom mängder av frukt och grönsaker säljs även finns riktigt bra fisk- och köttbutiker. Så ”slaktaren” fick ett besök, det var bara att ställa sig i kön som ringlar från gatan och in i den lilla butiken. Tyvärr hade dom ingen ”venison” på lager – det skulle vi behövt förbeställa – så vi fick swappa den mot oxfilé istället.

Åter igen hade vi (utan att veta om det) planerat in en av matchdagarna för Chelsea så vår lilla publunch som vi hade tänkt oss fick nöja sig med att bli öl och vin i PLASTGLAS. Pubarna är så fulla med folk på matchdagar så de hinner inte servera mat och eftersom många säkert tar med sig glaset när de går till matchen så var det alltså plastglas som gällde.

 

Men det var bara att gilla läget dvs dricka ur sitt plastglas och sen ge sig av hemåt för några små crostinis till lunch. Kvällens middag skulle nämligen bli hemgjord Pytt i Panna (gjord på julskinka!) och då vill man ju inte vara för mätt.

 

Sen vi flyttade från Sverige har vi (eller Micke om jag har jobbat) haft som nyårstradition att spela golf. Det är ju ett trevligt sätt att komma ut och få lite luft innan den långa nyårskvällen tar vid. Vi hade en tid bokad och hade därför följt den minst sagt svajiga väderprognosen dag för dag.

När vi vaknade igår morse såg det minst sagt ut som om golfen skulle bli inställd. Regn och blåst men enligt våra väderappars radarbilder såg det ändå ut som om vi skulle kunna komma ut vid 11-tiden som planerat. Så vi laddade med en ägg- och baconfrukost och drog iväg. Och vi behövde inte köra länge innan regnet hade upphört.

Väl framme på klubben uppstod dock lite andra problem. Klubben hade under natten drabbats av skadegörelse på banan. En stor traktor (av hjulspåren att döma) hade kvaddat stora delar av övningsgreenen och staketet som inramar densamma.

Och även ute på banan hade man gjort stor skada på det 12:e hålet. Hela greenen förstörd och den nybyggda fina greenbunkern helt sönderkörd. Och likaså ett antal träd på banan som hade mejats ner eller dragits omkull. Traktorn hade också kört över ytterligare någon green och tee, dock utan att förstöra helt. Jättetrist att se.

 

Men vi kunde i alla fall spela och på 12:an hade man redan hunnit öppna upp en provisorisk green. När vi åkte därifrån var polisen på plats och tog emot anmälan och inspekterade skadorna och tydligen har man kommit fram till (övervakningskameran hade fångat en del på film) att det var samma traktor som senare hade använts vid IKEA i Croydon för att dra ut en bankomat ur sitt fäste. Man kanske hade tagit vägen över banan för att inte väcka uppmärksamhet och samtidigt passat på att testa styrkan genom att köra över några träd. Känns ändå skönt att kunna tro att det inte var ren skadegörelse och att det i sådana fall funnits en risk att man skulle komma tillbaka. 

Vi fick en till största delen underbar runda med 12 grader och milda vindar. Det var först på de sista två hålen som några regndroppar kom för att sen (när vi redan var i bilen på väg hem) övergå till ett rejält regn.

Väl hemma var det till att börja förbereda kvällens middag. Det blev hummerstjärtar till förrätt. De var köpta i fryst skick och tillagades i ugn med ett gott chili- och limekryddat smör.

Och till oxfilén blev det en päronchutney och en rödvinssås (tillagad enligt recept av Leif Mannerström dvs inget socker utan bara rödvin och fond som kokar ihop med schalottenlök och kryddor) och så Hasselbackspotatis till det.

 

Nån efterrätt orkade vi inte!

Faktiskt är det så att Hasselbackspotatis är väldigt populärt här i London. Det ser man ofta i olika recept och menyer. Undrar om de vet att namnet härstammar från en gammal stockholms-krog???

En lugn nyårsafton med andra ord men med de klassiska attributen som hos så många andra; champagne, hummer och oxfilé.

Idag är vi klassiskt nyårs-dags-slöa och tittar på TV (just nu backhoppning) och vi har åter en grå och helmulen dag ute. Det kom några regndroppar för en stund sen men just nu uppehåll och 8 grader. Vi måste väl ta en lite tur ut innan det blir mörkt så vi får lite frisk luft. Jag ser just nu lite roddare ute på Themsen – de kör väl sin klassiska nyårs-dags-rodd kan jag tänka mig. Allt för att ge oss soffpotatisar lite dåligt samvete.

Imorgon tillbaka till jobbet igen – nu mitt andra årsbokslut på Heartwood. Det här året lite mer cool eftersom jag nu vet vad som gäller. Och så börjar vi längta efter våren – vilken säkert låter vänta på sig – och däremellan nån Altea-resa. Den närmast förestående ligger i mitten av februari. Fram till dess är det bara att trampa på i ekorrhjulet.

Efter korrekturläsningen har också himlen lättat upp och solen tittar nästan fram mellan molnen. Det ser dock ut att bli kortvarigt eftersom det ser mörkt ut västerut igen. Nu när bilderna är inlagda är det mulet igen. Så är det i det här landet, snabba kast. 

 

 

 

 

 

 

 

Femte julen ”utomlands” i Sverige

Publicerad 2017-12-28 20:14:00 i Allmänt

Tiden går fort, som vi brukar skriva, och nu är det alltså femte året som vi firat jul i Sverige och alltså inte i det landet där vi bor. Den här gången åkte vi ”hem” från Heathrow med British Airways. Bra avgångstid och bra pris. Vi tog bussen till Earls Court, inte långt härifrån och sedan tunnelbanan ända till Heathrow terminal 5. En modern terminal jämfört med alla andra vi varit på här i UK. Ganska mycket folk men det fungerade bra ändå.

 

Liten försening, skulle lyft 16.10 men det blev 16,45, helt ok. Vi landade på Arlanda i god tid och hade sedan en bra hemresa med hyrbilen. Kallt men torrt och fint på vägarna. Vi var i huset före 22.00 och då hade vi hunnit med att stanna vid Coop på Ågestavägen och handla det vi behövde för kvällen och morgonen. Hemma i Gladö var allt bra och inte så kallt i huset som vi förväntat oss.

På lördagsmorgonen åkte Anne till ICA Maxi i Haninge för att handla julmaten och lite annat. En hemsk resa eftersom det underkylda regnet gjort vägarna till isbanor. Själv gjorde jag vinterklippningen på vinet i växthuset. med tillhörande städning, När Anne kom hem bytte vi av och jag tog bilen till MIO för att hämta ett stolsunderrede som vi reklamerat.

 

Kvällen tillbringade vi hos Jocke och Niklas i stan. Twinsen var på gott humör och gillade julklapparna, radiostyrda bilar, som vi hade med oss. God mat, en del vin och helt plötsligt var klockan efter 00.00.

 

Efter den sena kvällen blev det en lugn morgon på julafton. Vid lunchtid åkte vi till Farsta Centrum. Anne lovade att jag skulle slippa åka med ut på annandagen om jag följde med till Farsta 😊 På torget hade båda blomstertälten utförsäljning, köp två betala för en. Vi köpte ett gäng amaryllisar på snitt.

 

Väl hemma igen blev det  ”hemgjord” glögg i växthuset. Vi hade ingen riktig glögg så Anne improviserade och blandade rött vin med lite socker, kanelstång och kryddnejlikor. (lite starkt i också). Det var lite som vi gjorde för några veckor sedan här hemma i London när vi kryddade upp Mulled Wine. Det blev gott och inte så sött som vanlig glögg. Inte sista gången med andra ord.

 

Julaftonskväll blev det julmat. Vi hade inte så mycket olika sorter utan det var lite basic. Anne hade också gjort jättegod Rosolje. Men! jag tror att vi båda kände redan då att man fort blir lite trött på julmaten, och då hade vi ändå två dagar kvar med julmat.

 

Allt var gott och med värmen från braskaminen var det en väldigt mysig julafton. Den avslutades med Helena Bergströms film ”En underbar jävla jul”. En jättebra film som vi trodde skulle vara bara en komedi. Efter hand visade det sig att det också fanns ett djup i historien som i alla fall inte vi väntat oss. Mycket bra film

Juldagen tillbringades i Enköping hos Ulla och Rolf. Bra väglag på resan men blött och smutsigt. Spolarvätska hela tiden. Som vi brukar säga ”vad är det här för land”. Är det inte halt och snö så är det smutsigt och blött. Känns betydligt enklare i London även om det regnar här ibland också. I Enköping var det, som vanligt, tomtar i mängder i alla rum. En jättetrevlig juldag med familjen samlad. Ulla och Rolf, min bror Magnus och Gunilla och deras son Sebastian med sambo Saga. Mätta och belåtna kom vi tillbaka hem till Gladö vid 19.30 tiden.

 
Annandagen var sista heldagen ”hemma” och när Anne åkte till Huddinge centrum gick jag ut och fixade lite i trädgården. Jag krattade bakom huset och mellan huset och annexet. I övrigt fick löven vara eftersom dom är blöta och tunga. Jag krattade parkeringsuppfarten och lyckades bryta av skaftet på räfsan. Jag klippte också ner rosenspirean i slänten mot gräsmattan. Skönt att göra det i god tid för en gångs skull. Slutligen blev det lite ”pinnplockning” dvs ta bort alla grenar som blåst ner från träden.
 
 

Efter middagen fick den sista julmaten gå i komposten. Våra nyinköpta skymningsrelän kopplades på och när allt var klart så blev det ytterligare en film. Den här gången var det ”En man som heter Ove”. Jag har läst boken vilket inte Anne hade gjort. Det är en av de bästa böckerna jag läst och jag är inte den som blir tårögd i första taget men så var det när ag läste. Filmen var precis så bra som jag/vi hoppats. Återigen en film som inte bara är rolig utan som har ett djup på flera olika sätt. När slutscenen kom gick jag ut och diskade för att det inte skulle bli för mycket tårar.

I går, onsdag var det dags att åka tillbaka hem till London. 50 min försening. Ett stort plan som var fyllt med barnfamiljer vara en liten stackare skrek i stort sett hela vägen. Tur att man kan ha överseende med sådant. Vi tog mark 17.10 och var i lägenheten 19.00. Då hade vi hämtat bagage och åkt tunnelbana och buss.

På väg från bussen och hem hämtade jag upp ett paket vi fått. Anne hade beställt från Sverige och leveransen var snabb, det tog, typ, tre dagar från beställningen till att paketet levererades till vår consierge. Men nu var det Postnord som levererade och självklart var paketet heltrasigt. Det har varit samma sak med alla vår eftersändningskuvert sedan vi flyttade hit. Postnords kuvert är alltid trasiga medan Post,no (gamla Bring) alltid skickar kuvert som är hela. Konstigt tycker vi. Undrar hur mycket som ramlat ut som man inte vet om.

 

På juldagen skojade vi med min brorson Sebastian, han jobbar åt Post Nord som brevbärare, han kanske kan kolla vad som är problemet 😊

Väl inne i lägenheten var det dags att packa upp allt det svenska vi tagit med oss, igen! Lite av varje som inte går att få tag i här. Bilden, ovan, säger dock inte allt, det var också en falukorvsring och en julskinka i bagaget. Falukorv är en fredagsfavorit med pasta och ett gott rött vin. Julskinkan har jag i dag delat upp tre delar och ska i gammal Schönbergstradition användas till pytt i panna. Mums!!!

I dag var det de sedvanliga jobben efter att ha kommit hem, handla på Sainsbury, fixa med balkongen. Fuchsian och cyklamen hade blåst omkull och de andra växterna med fiberduk behövde vädras och städas. Pelargonerna, både häng och vanliga mår bra, Fuchsian jasminen, julrosen och oliven verkar också klara sig bra. Murgrönan och de afrikanska liljorna klarar alltid vintern bra. Härligt med det här klimatet som gör att växterna håller sig så bra. Jag hann också med ett besök på gymet och nu känns det äntligen som att alla höstens förkylningar är borta. Full fart från nästa år med andra ord.
 
 

Avslutningsvis måste jag nämna den stora skillnaden att vara i Gladö mot att vara här i London. När vi kommer hem är det både mörkare och tystare än här. På julafton var vi nog de enda i närområdet som var hemma. Knappt några bilar på vägen och inga andra ljud överhuvudtaget. När man kommer hem till London är det flygplan, helikoptrar, bilar, bussar, folk i parken mm mm. Och vi gillar det också. Allt har sin plats.

I morgon är det fredag och golfdag för mig. Prognosen visar inte på golfväder så vi får väl se hur det blir. Jag åker nog ut i alla fall och ser hur det blir. Om det inte går att spela så får jag väl ta en kopp kaffe, betala nästa års avgift och boka nyårsaftonsrundan som vi båda hoppas blir av. Jag har spelat golf fyra år i rad på nyårsafton och det skulle vara kul om det blev fem. Kanske värt ett diplom 😊

Om vi inte hörs innan nyår så vill vi önska alla ett gott nytt år .

 

 

 

Sk*tvecka – vädermässigt alltså

Publicerad 2017-12-17 18:24:00 i Allmänt

Micke skrev ju i måndags vilket himla skitväder vi kom hem till efter våra sköna Altea-dagar. Måndagen var en av de värsta jag behövt gå till eller ifrån jobbet från. Regnet vräkte ner och det blåste så paraplyet vände sig flera gånger.

Och helt plötsligt var den där 15-minuterspromenaden från båten till jobbet en plåga av värsta sorten. Faktiskt kollade jag efter lediga taxibilar och hade det bara kommit en hade jag absolut stoppat den. Men såklart kom det inga lediga bilar, däremot passerade många bilar med passagerare som precis som jag vill undvika att bli dyngsur på morgonkvisten.

Vädermässigt har det sen varit fram och tillbaka hela tiden. Men en av morgnarna var det i alla fall jättefint och klart väder och jag lyckades fånga den fina månskäran till höger om det nybyggda huset på andra sidan floden.

 

Måndag kväll var det julmiddag med ledningsgruppen. Vi hade fått ett eget rum på en närbelägen pub ”Pig & Goose” där vi serverades klassisk engelsk julmiddag. De flesta hade såklart valt kalkon och till dem hörde även jag. Och den var verkligen jättegod. Med tillbehör som brysselkål, palsternacka och de otroligt goda ugnsbakade potatisarna som när julen kommer får stekas i ”goose fat”. Låter ju inget gott jag vet, men ni skulle bara veta!!!!! Krispiga potatisar som är mjuka inuti. Har hittat ett Jamie Oliver recept på dem som jag absolut ska testa nån gång.

Och apropå Jamie så kommer hans senaste bok (utkom i augusti) att ligga i paketen/julklapparna till mina ”team members”. Och inte för att klaga men varför köpte jag inte lite te i år också (de fick te och lite choklad förra året) för gissa om det är tungt att bära 7 kokböcker uppför backen till jobbet!!!!! (Ja jag vet jag borde fått dem levererade till jobbet istället för hem, men jag ville ju slå in dem i julpapper.)

 

I övrigt har veckan på jobbet varit ganska lugn, ett månadsskifte är just avslutat och nu laddat vi upp inför årsskiftet med allt vad det innebär. Inte minst att åter få besök av externrevisorerna……

I fredags hade vi The Official Christmas Jumper Day här i UK. Det är en organisation som samlar in pengar till behövande barn och det har varit så mycket hemska bilder på TV om svältande barn. Hur som helst gick den här dagen ut på att man samlar in pengar till organisationen Save the Children och så klär man sig i sin allra ”finaste” jultröja på jobbet på fredagen.

Klart att banken och Heartwood ställde upp på det här och så här fina var delar av personalen när vi tog ett gruppfoto.

 

Micke och jag har självklart också skaffat oss varsin jultröja. Min lite mer ”sofistikerad” med lite bling och ”bubbel” medan Micke kör den mer nyklassiska varianten.

 

Lugnt på jobbet innebar också att jag i fredags tog några minuters längre lunch och gick upp till Covent Garden för att fixa de sista grejorna till julens hemresa. Covent Garden är alltid full med folk och det är inte mindre så här års, men jag förstår att det drar. Det är en speciell känsla där med alla människor, uppträdanden och så här års jättefina juldekorationer.

 

I fredags när jag kom hem satt vi och slötittade lite på nyheterna innan middagen så fick vi se ett inslag från Olympia (den stora gamla ”mässhallen” som inte ligger mer än två hållplatser härifrån). Det var den årligen återkommande Olympia London International Horse Show som vi varit så sugna på att besöka. Vi såg att det var där redan förra året men då var det för sent när vi väl kom på det.
Nu hade jag sett det här redan för några veckor sen men när jag kollade på nätet var det bara ståplatser kvar att köpa.

Men nu tog jag ändå en chansning igår morse (lördag) och ringde till dem och se – då fanns det lite biljetter kvar. Så vi bokade eftermiddagsföreställningen dvs kvart i ett fram till kl fem. Så det blev helt plötsligt till att lägga på en rem med att hinna med bäddning, dusch och sen iväg till Sainsbury för att handla ingredienserna till helgmaten.

Det var precis så vi hann hem och slänga in varorna i kylen innan det var dags att dra iväg.

Olympia ligger bara två hållplatser med Overground från där vi bor så det är ingen lång resa och tåget stannar precis utanför ”arenan” där våra biljetter låg och väntade i Box Office.

Massor av folk och doften av spån och häst nådde våra näsborrar så fort vi steg in. Vi köpte en öl ett glas vin och två små påsar chips (det blev vår lunch) innan vi letade upp våra platser. Eftersom jag köpt ”grisen i säcken” hade vi ingen aning om var vi skulle sitta men det visade sig vara på kortsidan mitt emot där de red in på arenan och inga störande huvuden framför oss så det var verkligen helt ok platser.

Alla typer av människor besöker det här eventet men visst var det väldigt många små flickor med sina föräldrar/mor-och-farföräldrar som vi såg. Vilken lycka för en hästtokig tjej att få se det här.

Och vad var det vi såg då? Jo det var en blandning av olika små tävlingar och uppvisningar.
Först (efter en lite uppvärmning av publiken med att göra vågen mm) så var det en slags poänghoppning. Första klarade hindret gav ett poäng, andra två poäng och tredje tre osv. Hur många hinder det var orkar jag inte räkna ut men som max kunde man få 65 poäng. Rev man ett hinder fick man inte de poängen vilket betyder att om man skulle riva så var det bra att göra det så tidigt som möjligt för att förlora så lite poäng som möjligt.
Och om man inte klarade tidsgränsen så fick man avdrag på slutet.

Sverige hade Malin Baryard med men tyvärr rev hon ett hinder i slutet av banan och förlorade ganska många poäng på det. Nu spelade det mindre roll för John Whitaker (ja han som varit med ”i alla år” numera 62 år gammal) red felfritt och snabbast av alla och tog hem segern i den tävlingen.

 
Glömde nämna att vi såg ytterligare en svensk. Det var precis när vi kom in till våra platser och det var säkert nån form av uppvärmning inför kvällens tävlingar. Och det var Peder Fredriksson vår silvermedaljör i senaste OS. Tyvärr såg vi honom inte tävla på riktigt.
 
 

Efter John’s vinst var det ett myller av folk som sprang in på banan och på ”några sekunder” flyttade ut alla hästhinder och iordningställde en ny bana. Den här gången för hundar!

 

Det var alltså dags för agility för ”stora hundar” och med stora menar vi typ boarder collies vilka var i majoritet. Herregud vilken fart de hade när deras mattar och hussar dirigerade dem genom banan som bestod av hinder att hoppa över, tunnlar att springa igenom och slalombana med tätt sittande stavar att sicksacka sig igenom.

 

Så var det dags för att bygga om arenan igen. Den här gången blev det en galoppbana med hinder för shetlandsponnys med deras små jockeys. Jisses vilken fart det gick med runt och över hinder!

 

Sen blev det dags för polishästarna att imponera. Metropolitan polisen med ca 10 hästar och ryttare visade prov på hur man rider nära varandra och har full koll på vad man gör. De hoppade över hinder, ibland i strömhopp ibland två och två i bredd och ibland tre i bredd och då pratar vi tajt mellan hästarna!

De visade prov på balans också när de under hoppen knäppte upp sina kavajer och tog av sig desamma. Efter ett varv med kavajerna i händerna blev det strömhopp igen och den här gången tog de på sig kavajerna i hoppen och knäppte knapparna! Imponerande! Men ännu mer imponerande var när de helt plötsligt under galopp knäpper upp och tar av SADLARNA och helt plötsligt sitter barbacka med SADLARNA i händerna under fortsatt galopp!!!!

Jämfört med detta var väl hoppen genom brinnande ringar eller hopp genom pappersvägg rena barnleken……

 
 
 

Sen blev det en kort paus och ny ombyggnad av banan. Den här gången en typ av utslagshoppning – The Winner Takes It All. Sju hoppare började och när en ny hoppare kom in på banan var han tvungen att välja ett hinder som skulle höjas. Klarade han/hon alla hinder (helt utan tid) så kom nästa in och tvingade välja ett nytt hinder att höja.

Rev man så åkte man ut direkt och klarade man så lades dessutom £500 i vinst potten (som jag tror gick till välgörande ändamål). Man hann köra fem omgångar innan det slutligen stod mellan två hoppare som då skulle hoppa den sist höjda banan på tid.

Den här gången var det en skotte som stod i final men rev tyvärr ett av de första hindren så vinsten gick istället till en holländare. Tyvärr inga svenskar med i den här hoppningen.

 

Fyra timmar senare med träsmak i baken och svårt kissnödig var vår tid slut och vi tog åter Overgrounden tillbaka hem. Nu var morgonens fina väder en saga blott och regnet var tillbaka. Men vi hade som sagt nära till tåget både vid arenan och nära hemma också så det var bara att bita ihop trots att vi inte hade några paraplyer med oss.

Vi var så glada att vi fick biljetter så sent och fått uppleva den här klassiska traditionen.

Väl hemma blev det matlagning för mig. Äntligen skulle crab cakes göras, det var länge sen Micke var iväg och köpte krabbköttet som nu hade tagits ur frysen. Det blandades med kryddor och blev till små ”pannbiffar” som stektes och åts med sallad och sweet chilisås och lite pressad citron. Jättegott – men nästa gång måste jag ha mer ströbröd i smeten då de ville gå sönder när de stektes. Inte så vackra alltså – men oj så goda!

 

Idag söndag morgon åter igen mulet och grått och mycket riktigt började det regna innan klockan blivit tolv. Vi tog en tur till golfshopen där vi brukat range träna. Micke behövde en ny turtle neck tröja att ha underst nu under vinterns kalla rundor.

Och då passade vi också på att besöka det stora Next-”varuhuset” som ligger i närheten. Så nu har vi äntligen hittat vårt ”bär-redskap” till Altea. Det som ska användas när vi bär upp vinglas och vin till terrassen. Det är alltid så knepigt med att bära glas på en bricka uppför och nedför trappan. Nu har vi alltså löst det med en slags ”vinkorg” eller vad man ska kalla det.

 

Och så har vi skaffat gran som vi nu klätt – så nu kan julen komma!

 

Nu har jag skrivit flera A4-sidor känns det som, men jag har inte skrivit om Mickes senaste golftävling med Clapham Society som var i onsdags så därför lämnar jag nu över tangentbordet till honom så får han dokumentera sina upplevelser från den dagen.

Själv ska jag börja förbereda kvällens middag – fisksoppa med smak av saffran och apelsin! Och till det en hemgjord alioli – när gjorde jag en sån sist??????

Ja så fick man (Micke) ta över tangentbordet till slut. Anne har många gånger påpekat att det tar ganska lång tid när jag skriver mina blogginlägg. Jag tror inte jag behöver hör det någon mer gång efter i dag.

Till saken, jag har alltså haft två ”tuffa” golfmorgnar den här veckar. I onsdags var det Clapham Society, där jag är medlem, som skulle ha årets sista tävling o middag. Det var även årsmöte och presentation av årets vinnare. Det hade varit riktigt skitväder i tre dagar innan och banan hade varit stängd. Jag hoppades på inställt men självklart så öppnade banan så det var bara att åka dit i kyla och regn. Nu hade vi tur ändå, regnkläder och paraplyet upp och ner på första nio men sedan bara kallt på andra nio.

Skönt att få komma in, strax innan mörkret, till en varm dusch och god middag. Jag ska inte bli långrandig men jag måste ändå nämna några av rutinerna vid middagen. Först är det ”bordsbön” som börjar så här, ”tack gud för alla puttar som gick i och för alla fairwais vi träffade” osv. Detta i närvaro av den golfspelande prästen i byn, som dessutom valdes till captain i societyn för nästa år.

Detta följdes efter en stund av en skål för drottningen och sedan en skål för ”absent friends” dvs de som av någon anledning inte var där och de som lämnat jordelivet under detta år. Jag måste också nämna att societyn bildades 1873 och hade då 41 medlemmar plus 30 damer! I år var vi fortfarande 41 medlemmar, dock inte någon kvar från 1873, och inga damer. Lite av en herrklubb alltså, som jag nämnt tidigare.

 

I fredags morse var det dags igen, ”kundvagnen” och jag lämnade garaget i totalt mörker och ösregn. Prognosen var tveksam men lovade ändå bättre väder lite senare. Vi dröjde så länge vi kunde med att gå ut och när vi till slut gick ut hade det slutat regna. Lite kallt men ändå en härlig golfdag med lite sol i vinden. När jag bytte skor efter rundan, man får inte ha golfskor i klubbhuset, så kom min kompis rödhaken (Robins) och hälsade på. Välmatad eftersom han bor vid klubbhuset. När vi ändå pratar om fåglar är det fortfarande häftigt att se de stora flockar av hundratals gröna parakiter som kommer flygande över banan på morgnarna.

 

.

 

 

 

 

 

 

 

Nu kommer vintern även i London.

Publicerad 2017-12-11 19:05:00 i Allmänt

I går, söndag, åkte vi hem från Altea. Det strulade rejält tyckte vi men när vi kommit hem insåg vi att vi nog trots allt haft en del tur. Vi visste att det skulle bli dåligt väder med snö men kanske inte hur illa. Planet var försenat redan från Gatwick och piloten berättade att det varit kaos i flyget runt London. Snöfall och starka vindar. Dessutom hade Birmingham (Englands näst största stad) tvingats stänga flygplatsen ett par timmar vilket tydligen ökade trycket på Londonflygplatserna. Dessutom verkade Heathrow, även enligt svenska tidningar, ha drabbats hårt. Skönt att vi skulle till Gatwick alltså. Jag har kollat på min ”nördapp” och sett att det fortfarande i dag är stora förseningar på inkommande flyg till Heathrow.

Nåväl, vi kom iväg ca 45 min sent efter lite dribblande med slot tider. Lång flygtid, över 2.30 tim och skakigt i stort sett hela vägen men ändå helt ok. Vi hade inget bagage och passkontrollen gick fort så vi var på tåget kort efter landning, med Londonmått mätt. Från, det som vanligt, helt fullsatta tåget kunde vi se att det snöat rejält. Bilar och uthus hade centimetertjocka lager med snö och på de stora gräsytorna vet det helt vitt. Det har vi inte sett under hela förra vintern. När vi kom hem till ”reservatet” så var det fortfarande lite vitt på gräset i parken och även bland växterna inne i kvarteret.

 

När vi kommit i ordning hemma i lägenheten unnade vi oss lite ”mulled wine” som är engelsmännens svar på vår glögg och tyskarnas Glüwein. Inte lika sött som glögg. Vi hade köpt kanelstång och hela kryddnejlikor att ha i. Ett uns av råsocker var inte heller fel. Till den varma drycken hade vi Annes pepparkakor med ädelost på. Mumsigt när det var lite utkylt i lägenheten.

Oj vilket gammalt ord som kom fram, ”uns”, ja ja det kommer fram en hel del gamla ord och uttryck nu för tiden. Förmodligen är vi gamla nog för att börja komma ihåg de gamla orden som inte används längre.

När vi kom hem märkte jag att någon varit inne i lägenheten. Det var min duschhandduk som inte hängde som den gjorde när jag lämnade i onsdags. Jag förstod ganska direkt att man varit inne och fixat en del saker som vi begärt. Bland annat skulle duschens glasdörr justeras. Det viktigaste var dock att man fixat den stora balkongdörren och ett sovrumsfönster. Jag har i dag påtalat för förvaltaren att vi ska underrättas om att dom går in och fixar något. Trots allt hade man gjort ett bra jobb.

I dag, måndag, vaknade vi till ett riktigt ruskväder. Anne har aldrig gått till båten i så dåligt väder. Ösregn, kraftig blåst och rekordmycket vatten i floden. På dagen kom det också en hel del snö i regnet men inget som lade sig på marken. Nu, 16.00, har det börjat klarna upp och det ska bli kallt i natt och i morgon. Prognosen säger 3 minusgrader i morgon bitti / förmiddag. Bilderna på himlen talar sitt tydliga språk. Fiberduken har räddat växterna och ska få fortsätta att göra det. Både pelargonerna och fuchsian blommar under duken.

 

När stora balkongdörren var fixad kunde jag nu dra ut el till vår julslinga till olivträdet genom den lilla balkongdörren eftersom den inte ska öppnas och stängas mer. Nu är det färdigt på balkongen och inne har hyacinterna blommat upp när vi varit borta. I dag blev det också en bukett liljor till köksön.

 

En sådan här dag är det skönt att kunna ta hissen ner till garaget och ta bilen till garaget på Sainsbury och handla utan att behöva gå ut. Storhandling och 9 punds avdrag eftersom vi är så bra kunder. Bland annat köpte jag liljorna på bilden. Det var också återigen extrapris på vin o champagne. Köper man 6 flaskor får man 25% rabatt.

På onsdag är det planerat för årets sista ”society golf”. Det är ”Clapham society” där jag är medlem. Vi ska spela på min hemmaklubb, Mitcham, om det nu blir något spel. Vädret är ju som redan sagts inget vidare. I går, söndag, fick jag mail från klubben om att banan var stängd. I förmiddags kom ett nytt mail om att banan stängts även idag och att klubbhuset och baren stängde kl 11.30. Då är det allvarligt när till och med baren stänger 😊

Som jag skrev ska det bli kallt i morgon men på onsdag blir det mer normala 6 / 7 gr och mestadels uppehåll så det är inte omöjligt att det blir golf. Klubben tjänar ju en del pengar på de här evanemangen. Jag fick ett preliminärt startschema i dag om det nu blir spel. I mailet på påpekade tävlingsledaren att det är kavaj och slips som gäller till middagen. Nu har jag införskaffat en kavaj som jag kan ha till min skjorta och slips som jag tagit hit från Sverige. Dessutom är det julavslutning och man ska ha med sig en julklapp (läs flaska) för runt 15 pund. Som ”the honourable swedish member” har jag naturligtvis köpt en flaska Absolut, på rea på Sainsbury. Om det blir golf är min plan åter att ta tåget till och från klubben så man kan ta en (eller två) pint ihop med de andra gubbarna. Nästa society är i april så det vore kul om den här blir av.

 

Och där kom ett gammaldags ord igen, "införskaffat", vad är det som händer?

I kväll har Anne julmiddag med ledningsgruppen så för min del blir det att äta de goda resterna från gårdagens hämtmiddag från vår libanesrestaurang i kvarteret. Ska bli så gott.

 

Slutligen ska det bli spännande att se hur mycket vinter det blir här  Vi vill ju naturligtvis ha så lite som möjligt. Men å andra sidan får man ju gilla läget. Vi kom väldigt lindrigt undan förra vintern då det var en ovanligt mild och torr vinter i London. Just nu hoppas jag mest på hyfsat väder på onsdag så att vi kan spela vår golf, jag är inte helt återställd från förkylningen än så jag vill inte spela i ”skitväder”.

 

 

Rapport från en ”annan del av världen”

Publicerad 2017-12-09 19:11:00 i Allmänt

 En annan del av världen? Ja det var så vi sa när vi köpte lägenheten och började åka hit. 

Förra inlägget avslutades med min förkylning. Klart att den inte blev bra. Bara att bita ihop och kämpa på. Innan vi åkte så visade väderprognoserna i London på nollgradigt under nätterna när vi är i Altea så fiberduken åkte på igen.

Vi hade vår vanliga flight i onsdags, 17.45 med Easy Jet från Gatwick. Det var ovanligt lugnt på Gatwick och med två timmars flygtid så gör inte 10/15 minuters försening något. Vi landade på Alicante 20 min före tidtabell och även där var det också ovanligt lugnt, ja nästan en tom flygplats. Ingen kö i passkontrollen och inget bagage så vi satt i vår bil på väg hem ca 30 min efter landning och var i lägenheten 22.30.

10 gr ute och ganska kallt inne. Som vanligt fick vi ett varmt välkomnande av våra små fyrfotingar. Biloute mötte som vanligt utanför huset, han kom till och med ner till garageporten och skyndade på oss. Väl inne fick han, som vanligt, lite mat och när jag (Micke) gick upp för att sopa av det värsta från terrassen så kom ”lillebror” Bobin in från grannens terrass. Sålunda båda katterna på plats redan från början.

 
Den här gången hade vi bestämt att pynta lite. Innan jag sopade terrassen satte jag upp vår adventsstjärna i sovrumsfönstret. Dessutom slingan i glasvasen, som vi haft varje år vi varit här den här tiden, men också en slinga i en vinflaska på diskbänken. Inte mycket men ganska mysigt.
 
 

I torsdags morse vaknade vi upp till en fin morgon men med bara 8 gr, ingen frukost ute alltså. Efter den sedvanliga terrasstvätten och första vattningen av växterna åkte vi till Carrefour för att handla. Även om det är en kort vistelse den här gången så behöver man lite av varje. När vi kom tillbaka hem var det så fint väder att vi satt i solen på terrassen ett par timmar. Vid fyratiden träffade vi Tiina och Bernt på kyrktorget. Dom skulle åka hem till Sverige på fredagen så vi passade på att äta en tidig pizzamiddag tillsammans på apelsintorget. Så dags på dagen sitter man inte ute, även om vädret är bra, så det blev middag inne.

Väl hemma igen satte vi ut vår värmare på terrassen och tog lite kaffe i kvällsmörkret. En kort stund efter att vi satt oss kom lilla Bobin upp på räcket. Nyfiken och busig men också lite trött efter allt bus.

 
Biloute har varit som vanligt, kommer och möter oss vid dörren när vi kommer hem på eftermiddag eller kväll. På morgonen hittar vi honom ofta i vardagsrummet i soffan eller i en fåtölj. Då har han varit ute på natten och sedan går han in till oss när hans matte eller husse hämtar in honom. Vi har alltid terrassdörren öppen så han eller Bobin kan komma och gå som dom vill.

I fredags hade vi bokat golf. Kanske inte det bästa för min förkylning men som sagt, man får inte vika ner sig. En underbar golfdag vädermässigt, strålande sol och ingen vind. 19 gr i skuggan och en bra bit över 20 i solen. Trots lågsäsong var det mycket folk ute på banan. Helgdagar onsdag och fredag här i Spanien gjorde att det var mycket spanjorer på banan. Vi fick spela med två engelsmän, skönt att få prata vårt ”eget” språk. Skönt också att vara fyrboll när det är mycket folk ute. Det verkar dock vara så att spanjorerna inte är lika långsamma på banan som svenskar, norrmän, engelsmän, danskar, tyskar mfl. Vi fick inte vänta på ett enda hål innan vi kom till hål 17. Ingen lång väntan där heller så det var en härlig runda på alla sätt bortsett från spelkvaliteten.

 
 
Så det var en härlig dag på banan trots ”skitspel”. Jag, en klen förkyld hemarbetare, och Anne som inte spelar så ofta. Nåväl en del fina slag men inga poäng att skriva hem om. Anne vann dock bruttospelet med 4 slag. Men för mig kändes det som att hon ”stal godis från ett barn”. När vi kom hem från klubben låg Biloute, återigen, i soffan och sov. Han vill väl få lite lugn och ro från sin lillebror.

Eftersom vi spelade hyfsat tidigt så var det fortfarande fint när vi kom hem. Solen ligger lågt även här men det gör också att man får fina vyer, inte bara över havet. Den här bilden tog vi från gästrummet ut över bergskedjan ”Sierra Bernia”. Vilka färger!!

 
Efter en härlig dag på golfbanan vill man ha en god middag. Den här gången hade Anne sett på ”kockarnas kamp” på TV hur någon gjorde dumplings. Vi gillar ju dumplings så det var vad vi skulle ha till middag. Dumplings är inbakade i något som heter ”Gyoza skins”, en tunn deg. För att få bästa grejorna så hade Anne bett en av sina kollegor, som är kines, att köpa Gyozan.  Anne använde fläskfärs blandat med finhackad kål, lök och kryddor att lägga i dumplingarna. Till det gjorde hon en välkryddad soya sås. Det var första gången men definitivt inte sista gången vi (Anne) gjorde dumplings.

 

Under den sena fredagseftermiddagen passade vi på att elda i vår kamin, vi gjorde det även i torsdags. Så mysigt med kaminvärme när det blir lite svalt på kvällen. När jag skriver detta, lördag eftermiddag, blir det inte någon eldning. I natt var det 14 gr och i dag har solen lyst in genom fönstren så det känns inte som att det behövs någon eld. Det kanske blir i februari när vi kommer nästa gång.
 
 

Vi kan återigen inte låta bli att visa lite vyer från terrassen. Soluppgång, växterna och lite vardagstvätt på tork.

 

I dag, lördag, åkte vi till Albir för att kompletteringshandla lite. En dag med härlig temperatur och växlande molnighet. När vi kom tillbaka hem tog vi en promenad ner till strandpromenaden för en tidig lunch. En härlig promenad i solen ner genom gamla stan.

 

Vi gick till ett ställe som Tiina och Bernt tog oss till för 12 år sedan när vi var här första gångerna. Då jobbade vår, numera kompis, Tracy där och stället hette ”Bar Med”. Flera av er som läser detta har varit där.

Efter några år tog Tracy över stället och det hette då ”Amix”. Hon gav upp efter ett par år och skaffade ett nytt ställe i Albir som hon döpte till ”Amics”. Den restaurangen sålde hon sedan till en kvinna från Holland som nu också köpt gamla ”Bar Med” ”Amix” på strandpromenaden i Altea. För att göra en lång historia kort så provade vi gamla ”Bar Med” ”Amix” i ny regi i dag och vi var så nöjda. Vi åt spanska köttbullar i stark sås och friterade stora räkor med tillbehör. Dit ska vi definitivt gå igen. Härligt att sitta i solen på strandpromenade på eftermiddagen och äta gott.

 

Efter en ansträngande promenad hemåt uppför berget så trodde vi att vi skulle sitta ute och blogga mm, men redan när vi var på strandpromenaden så kom vinden och lite moln. Allt gick på några minuter och när vi väl var hemma så var det i och för sig fint fortfarande men lite för kall vind för att sitta ute. Därför är denna blogg skriven i vardagsrummet framför fönstret. Här inne är det skönt så det blir, som sagt, ingen eld i kaminen i kväll.

Återigen var det så att Biloute var inne hos oss när vi kom hem. Det tog inte många minuter innan Bobin också kom in och ner till oss i vardagsrummet. Nu förstod vi vad grannarna menar med att den lilla är helt odräglig mot den stora. Biloute försökte få sova i lugn och ro men Bobin var på honom hela tiden, hoppade över honom, jabbade mot honom och försökte på alla sätt få igång honom. Biloute visar på en ängels tålamod men när det blir alldeles för mycket säger han ifrån.

 
I morgon, söndag, går planet hem redan kl 11.35. Det fanns inte någon bra flight hem på eftermiddagen och de senare flighterna kommer till London så sent att vi förmodligen skulle missat tåget hem. Vi hörs till veckan.

 

 

 

 

 

 

Två ut och en in

Publicerad 2017-12-03 18:24:00 i Allmänt

Förra inlägget avslutades med att vi skulle träffa Magnus och Gunilla på Covent Garden. Eftersom Anne var där tidigare än jag hade dom redan tittat runt när jag kom. Julgranarna och all annan belysning var igång. Mycket folk och en del gatumusikanter. 

 

Själv tog jag första eftermiddagsbåten från Chelsea Harbour, halv sex. Det var minsta äldsta varianten, kallt som attan och en kapten som hade problem att lägga till vid de flesta pirerna. Det fanns inte ens en liten bar. Nu gjorde det inget eftersom det inte hade varit gott att dricka något kallt i kylan. Väl framme vid Embankment fick jag en värmande promenad upp till Covent Garden och hamburgerrestaurangen Byron. Efter de goda hamburgarna gick vi ner till floden igen och tog båten tillbaka till Chelsea Harbour. En fin båtresa i mörkret när man kunde se alla upplysta sevärdheter på sidorna av floden. På bilden ser man The London Eye i bakgrunden.

 

Nu kommer vi till rubriken. I tisdags morse åkte Magnus och Gunilla mot Gatwick direkt efter frukost. För min egen del blev det en tur till Sainsbury för att bunkra inför nästa gäst. Som vi skrivit tidigare skulle Anne ha med sig Katarina Alf hem från jobbet. Alltså var det bara för mig att ”sanera” efter gästerna som åkt och ställa i ordning för Alfen. I onsdags kväll var det avtackning för Alfen, på en restaurang i närheten av banken. Även här fick de en fin huvudbonad att bära under middagen.

 
I fredags morse var det utcheckning för Alfen från ”Ohlssons B&B”. Eftersom hon skulle ”flytta” hem till Sverige på kvällen så tog hon sin packning på morgonen och ”checkade ut. De har varit på huvudkontoret två dagar den här veckan vilket medförde lite längre båtresa men också mycket att se. När vi summerar veckan har det varit två mycket trevliga besök. 
 
 
För min egen del så är ju fredagsmorgonen golftid. Jag åkte hemifrån i mörker och kom till klubben i totalt mörker. Nu ljusnade det snart. Det var ca 4 gr och från nordväst kom en isande gråkall vind. Riktigt bitigt i motvind men också riktigt skönt i medvind. Banan i gott skick även om maskarna börjar jobba och få upp lite lerjord på en del ställen. Tyvärr har jag haft en liten förkylning kvar i kroppen sedan min influensa för ett antal veckor sedan. Detta gjorde nog att den kalla vinden satte fart på förkylningen igen och nu är det jag som sitter och snörvlar, hostar och fryser. Hoppas det går över till onsdag kväll då vi åker till Altea igen.

När jag kommit tillbaka hem så var det, förutom ”sanering” och återställning till det normala, dags för adventspyntning. Stora stjärnan upp i de stora fönstren, adventsljusstake fram och lite pynt under olivträdet. Flera personer har redan stannat till utanför och tittat upp mot vår fina stjärna. 

 

I går, lördag, gjorde Anne pepparkaksdeg. Det blir de traditionella estniska skurna pepparkakorna efter recept från Annes mamma. Degen står nu ute på balkongen för att bakas i ugnen i morgon, söndag.

När vi ändå var igång fortsatte vi med att göra julköttbullarna. Efter att Anne gjort smeten så rullade jag köttbullarna och Anne stekte vart efter. 75 st goda köttbullar är nu i frysen, några ska till Sverige och resten får vara kvar här.

 

I dag, på förmiddagen, gjorde Anne borsjtjsoppa. Elddop för den nya matberedaren. Ska bli gott med lite värmande god soppa i kväll. Hon kompletterade sedan pyntet med en slinga med stjärnor på TV bänken, slinga i gästbadrummet och en slinga med lysande älgar på en av dörrarna.

 

 

Efter det var det så dags att sprida lite svensk juldoft i huset. Pepparkakorna skulle in i ugnen. Återigen ett teamwork. Anne skar och jag skötte ugnen. Som vi alltid gör. Nu är dom klara och det ser bra ut. 

 

Ute har det varit det klassiska ”Londonvädret” till och från ett tag. När det inte varit kallt (6/7 gr) så har det varit regnigt, disigt och ruggigt. Fiberdukarna åker på och av på balkongen. Just nu är de av men åker på igen innan vi åker på onsdag. Den här typen av väder har vi varit förskonade från under stor del av det år som gått. Vi får väl se om förra årets vinter var för bra.

Nu är allt klart för helgen och soppan ska snart in från balkongen där den stått sen den gjordes under  förmiddagen. Själv har jag redan ställt in tisdagens golf eftersom jag vill vara någorlunda ok från min förkylning när vi åker till Altea på onsdag kväll. Nästa blogg kommer förhoppningsvis från Altea framåt helgen.

 

 

Vinnaren !

Publicerad 2017-11-27 17:16:36 i Allmänt

I förra inlägget skrev jag, Micke, om att Anne förhoppningsvis skulle jobba på måndagen. Det gjorde hon både måndag och tisdag men!!! vid lunchtid i onsdags kom hon hem från jobbet och bäddade ner sig. Det blev ett par dagar i sängen med svår hosta och utmattning. På fredag var hon tillbaka på jobbet igen, inte speciellt pigg men hon ”viker inte ner sig”.

Jag är också tvungen att visa hur det kan se ut i vårt garage. När jag hade varit och handlat i veckan så parkerade jag på den vanliga platsen. Den här gången var ”kundvagnen” helt i skugga av två sk ”Chelseatraktorer” dvs samma typ av bilar men ser på Östermalm och som definitivt inte behövs i det området. Jag tycker "han" nästan ser rädd ut bland de stora bilarna :) 

 

I torsdags hade jag en sk ”societygolf” inbokad. Den här gången på min hemmaklubb med en society som jag inte spelat med tidigare. Jag var med som gäst till mina golfkompisar. Eftersom det var middag efter rundan tog jag tåget till klubben, man vill gärna ta en (eller två) öl med gubbarna efter rundan. Tågen gick bra så jag var där i god tid innan och kunde inta kaffe och en fralla med bacon, som ingick i evenemanget.

Tävlingen var fyrboll bästboll. Jag lottades ihop med Ken, en lite äldre man, med handicap 28, själv fick jag spela på hcp 9. Man tar alltid bort ett slag när någon är med första gången. Efter de första hålen undrade jag om inte Ken hade hcp 8, han kunde inte missa, när jag slog driver och han en liten träklubba så var han betydligt längre än mig. Efter första nio hade vi 23 poäng. Detta i en stark kall vind, men med sol. Trots att jag själv hade 17 poäng på första nio hade jag inte bidragit speciellt mycket. Ken var alltså en typisk ”bandit”. På hål sex, en mycket kort par fyra, där man måste skruva in bollen mot green var vi båda på green på utslaget, han med sin lilla träklubba och jag med en spoon. Ken gjorde eagle och jag birdie. Jag har haft tre eagleputtar på det hålet sista månaden men inte lyckats med någon. Skärpning i fortsättningen.

Efter ett tag så avslöjade sig dock Ken som 28 handikappare. Han tappade sitt spel helt och hållet redan på åttonde hålet. Det blev till och med ett par ”luftsvingar” på tee under de sista nio. Jag fick bidra så gott jag kunde trots att den kalla blåsten och det långsamma speltempot gjorde att jag tappade sugen på slutet. Jag missade två korta parputtar på hål 16 och 18 men tack vare att jag lyckades få en poäng på hål 18 så fick vi ihop 41 poäng totalt. Rubriken berättar om en ”vinnare”. Klart vi vann, med en poäng. Vi var två lag som spelat bra. De övriga var långt efter. En flaska vin och en godisburk i pris.

 

Som vanligt var det en typisk engelsk middag. Den här gången var det ”julmiddag”. Tomatsoppa till förrätt, god. Till varmrätt var det fyra skivor torr kalkon, ugnstekta potatisar, grönsaker, sky och något slags inkråm som var pressat till en liten kaka. Ingen höjdare kan jag säga men de andra vräkte i sig allt som fanns på tallriken. Efterrätten var färsk fruktsallad med glass och det var perfekt efter maten. Slutligen blev det en kaffe med en mintkaka. Puh!!! Jag är inte gjord för så mycket mat.

Återigen har alla kavaj och societyslips. En kille, pensionerad polis men yngre än mig, hade en slips från Metropolitan Police och han blev bötfälld med två pund för att han hade fel slips. Som gäst är jag undantagen den regeln. Jag har dock alltid slips och nu har jag köpt en kavaj som jag kan ha i fortsättningen.

 

Om ni undrar vad vi har på huvudet så är det också en engelsk jultradition. Vid varje tallrik ligger en smällkaramell. Den drar man isär med sin bordsgranne och inuti den ligger någon liten pryl och en huvudbonad som man måste ha på sig under middagen.

Fredagen bestod av städning, handling, bäddning och fix inför att Magnus och Gunilla skulle komma på lördag förmiddag. Eftersom man lovade kalla nätter så skulle jag sätta fiberduk på växterna på balkongen igen. När jag kom ut och skulle börja var alla dukarna utom en försvunna. Jag hade tidigare stoppat ner dem bakom krukorna. Jag insåg snart att de blåst bort i den storm vi hade i veckan. Som tur var så räckte den återstående duken till att ”nästan” täcka växterna som klarade sig bra över helgen. I går, söndag, togs de av igen. Tyvärr så måste de nog på igen i morgon, tisdag, eftermiddag eftersom man varnar för minusgrader på nätterna.

På lördagsmorgonen var det rejält frostigt på taken runtomkring. Vid 11 tiden kom Magnus och Gunilla till overgroundstationen där vi mötte upp när dom kom med sina stora men tomma resväskor, de ska fyllas efter all shopping.

 

Efter en kaffe och croissant hemma tog vi bussen till Kings Road och Sloan Square. Vi promenerade sedan tillbaka på Kings Road (känd affärsgata) via en del affärer till en pub, Chelsea Potter, där vi tog en liten ”lunchpaus” med tillhörande dryck. Det blev en tallrik nachos med tillbehör som vi delade på. Perfekt mellanmål.

 

Därifrån gick vi vidare till en julmarknad i Chelsea Physical Garden. Vi hade läst om den på nätet. Det var väl ingen julmarknad i mina ögon men Gunilla sa att delar av den påminde om tex Taxinge i Sverige. Vi alla saknade dock tomtarna och julsakerna och för mig personligen var den en besvikelse. Det var mer hantverk av olika slag som man förväntades köpa som julklapp till någon. Vi noterade dock att man hade ”kottkärror”.

 

Parken utanför var jättefin och den ska jag definitivt besöka sent i vår, dom har guidade turer där man får förklarat för sig om alla fina växter. Anne lyckades ta lite bilder på det som fortfarande blommade och lite annat fint. 

 

Vi hade tajmat tiden så vi kunde lyssna på ”Christmas Carrols”. En liten kör som sjöng typiska engelska julsånger. Stämningsfullt och så typiskt engelskt.

 

Nu hade det börjat mörkna och kylan trängde sig in genom tröjor och jackor så efter en promenad hemåt utmed Themsen, bland annat förbi den vackert belysta Albert Bridge, så tog vi en taxi sista biten hem.

 

Trots allt hade vi haft kanonväder även om det varit kallt. Väl hemma ”softade” vi lite. Anne bjöd på Pimms, som vi brukar ”utsätta” våra gäster för. Nej så farligt är det inte, det är en gammal engelsk drink som har en helt egen smak, lite örtig. Man fyller på med bland annat, gurka, jordgubbar, mynta och citron. Kvällens middag åt vi på ”kvarterspuben” Waterside nere vid floden. Fish and chips är aldrig fel och vi som åt det var helnöjda.

I går, söndag, vaknade vi till en ny frostig morgon. Till frukost ordnade vi en nästan ”full english breakfast”. Vi körde scrambled eggs, bacon, beans and fried tomatoes. Till det var det självklart toast med ost och marmelad. Mätta och belåtna var det köpcentret Westfield som stod på schemat.

Eftersom det var söndag så öppnade dom 12.00. Innan utflykten till Westfield tog vi därför en promenad utmed floden till Sainsbury. Magnus och Gunilla ville köpa shortbread. De typiska engelska kaffekakorna. En fin promenad som även visade området som vi bor i. När vi kom tillbaka var det dags att åka till Westfield.

Vi har skrivit om Westfield förut och beskrivit det som ett av Europas största köpcentrum. Magnus och Gunilla har varit på Mall of Scandinavia vid Friends Arena och vi bad om en jämförelse. Uppenbarligen gick det inte att jämföra eftersom Westfield är extremt stort. Vi särade på oss direkt och Anne och jag köpte det vi behövde, bla kavaj till societygolfen, och tog ett litet mellanmål på en pub/restaurang utanför innan vi tog oss hem.

 

Efter ett par timmar kom även Magnus och Gunilla hem, bärande på det som dom hade planerat att köpa. Det blev ett par timmars softande inför middagen. Den här gången promenerade vi till puben The Rose, som vi också skrivit om tidigare. Vi har alltid varit nöjda och det var vi också den här gången, vad gällde maten. Anne och jag åt Cumberlandkorv med hemgjort potatismos och sås, till det den starka engelska senapen. Tänk att korv och mos kan vara så gott 😊

Tyvärr var det lite struligt med personal som vi inte sett tidigare men det kunde vi ha överseende med. Det var dessutom Quiz kväll, vilket faktiskt var lite kul, vi kunde inte låta bli att lyssna på frågorna och försöka hitta svar. Vi märkte snart att Magnus och framför allt Gunilla hade mer kunskap än oss vad gällde filmer och serier.

I morse, måndag, åkte Anne till jobbet, fortfarande krasslig och med svår hosta. Efter att vi övriga ätit frukost åkte Magnus och Gunilla in till city för en heldag. Dom skulle avverka Oxford Street med favoritbutiken Primark, julmarknad i Hyde Park, resten av Oxford Street med sidogator och Regent Street mm mm. Eftersom dom aldrig varit på Covent Garden förslog vi att vi träffas där i kväll och äta något. Anne jobbar ju ett stenkast därifrån så hon möter upp dom och jag kommer med båten.

I morgon åker dom tillbaka till Sverige igen. Blir frukost hemma och sedan släpar dom sig iväg med fullpackade väskor till tåget mot Gatwick. Kvällens middag, med de troligen helt utshoppade Lindellarna, blir slutet på ett jättetrevligt besök. 

När dom åkt måste ”hemarbetaren” sätta fart igen. Då ska det tvättas och bäddas om till nästa gäst. När Anne kommer hem från jobbet i morgon har hon sin kollega Katarina Alf med sig. Efter att ha jobbat i Leeds i lite över två år avslutar hon sin vistelse i England med några dagars jobb i London innan hon åker hem till Sverige för gott på fredag kväll.

 

 

 

                                                                                                                

Sjukling, frost och massor av poäng.

Publicerad 2017-11-19 22:44:00 i Allmänt

Vad rubriken handlar om visar sig senare. I fredags morse hade jag, Micke, årets första frostvita golfrunda. Inte fruset i marken men vitt i gräset. Det var 5 gr på balkongen hemma men vid Themsen var det 3 gr och när jag kom till Mitcham, kl 07.15, var det is på bilrutorna. Klar himmel vilket förmodligen gjorde att det blev kallare på morgonen. Då var det gott med termoskaffe utanför klubbhuset innan vi gick ut. Varje morgon kommer mängder av gröna parakiter flygande över banan. Dom har förmodligen vaknat upp efter en natt i träden. Tyvärr har jag inga bilder av dem. Eftersom det var strålande sol så blev det grönt även på marken efterhand men i skuggan av de stora träden var det fortfarande vitt på marken när vi var klara ca 11.30.

 

När Anne åkte hem från jobbet på kvällen hade hon förmånen av en stor båt. Vi kallar den för ”Finlandsbåt” eftersom den har en bar. Det är aldrig fel med ett glas vin på väg hem från jobbet en fredagskväll.

 

Väl hemma blev det middag med racletteost och tillbehör. Vi har väntat i månader på att racletteosten ska komma till butiken. Det är ingen sommarmat. Nu finns den och den var så god. Vi använder våra små raclettegrillar som vi fått av våra grannar i Amsterdam, Hans och Loes. Det räcker med två värmeljus i varje grill för att få en perfekt smältning av osten.

 

I lördags morse började Anne känna sig dålig. En förkylning/influensa som jobbade sig in. Vi klarade dock av att åka till Sainsbury och handla och att åka till plantskolan för att köpa hyacinter och murgrönor. Vi återkommer till det. Ett par timmar efter att vi kommit hem det blev det sängen för Anne. Tack och lov så brukar hon kunna sova bort en förkylning. För övrigt var det en dag med dåligt väder, regn, blåst och dis. Det kändes som att det var ”mörkt” hela dagen. Eftermiddagen blev framför TV´n och europatouravslutningens tredje dag från Dubai.

I morse, söndags, var det soligt, kallt och frost på taken. Frosten försvann dock ganska fort när solen kom upp. Jag hade upptäckt att vi bara hade två dagar på oss att nyttja våra dubbla poäng på Sainsbury, alltså vår stora ”ICA butik”där vi handlar i stort sett allt.

Som sagt så hade vi bara några dagar på oss att lösa in alla poäng vi tjänat in under året mot det dubbla. Kanske låter lite småaktigt men vi hade 70 pund som kunde dubblas. Nu var det så att man bara fick nyttja en viss summa på varje avdelning i affären. Men vi lyckades i dag dubbla 45 pund så vi kunde handla för 90 pund gratis!!! Ganska bra utdelning. Nu har vi 50 pund kvar att nyttja om vi kommer på något på de avdelningar vi inte nyttjat. För de 90 punden vi handlade för blev det vin, t-shirtar, vinglas, handdukar mm.

 

Som sagt så var det en fin morgon men med frost på taken runtomkring. I fredags eftermiddag satte jag fiberduk på de känsliga växterna vi har på balkongen. Även om vi inte haft frost på balkongen är det säkert bra att dom får en lugn start på vintern. I dag har dom också fått sol genom fiberduken. I morgon åker nog duken av eftersom prognosen visar på en natttemperatur på 10/11 gr.

 

I eftermiddag har jag planterat de tre nya murgrönorna som vi köpte i går. Två av de gamla som varit med sedan Amsterdam har dött. Nu blir det en ny sort som vi hoppas ska växa ihop med de som är kvar sedan tidigare. Hyacinterna har vi planterat och satt på köksön.

 
 

När jag planterade murgrönorna så upptäckte jag ett litet ”matförråd” som någon fågel ordnat. I ena hörnan av balkonglådan låg det tre jordnötter gömda. Eftersom vi är djurvänner såg jag till att lägga tillbaka jordnötterna där de låg. Jättebra ställe under murgrönan. Blev också påmind om att köpa några talgbollar och hänga upp. Vi har flera olika typer av stora och små fåglar som inte säger nej till lite mat.

 

Vid dagens besök på Sainsbury, för de dubbla poängen, passade vi också på att ta den nu årliga bilden på hemarbetaren iförd ”julkalkonmössa”. Jag tror att den var med förra året också men den är så kul. Jag lovar att jag inte köpt mössan 😊

 

Nu är sista dagens golf inspelad och det blir en eftermiddag framför TV´n igen. Hade Anne varit pigg hade vi tagit en promenad i det fina höstvädret. Det har varit full fart i parken utanför i dag. Man märker att om det är fint väder kommer det mycket föräldrar med barn och många hundar till parken, även om det inte syns på bilderna. 

 

Innan det var dags för TV soffan testade vi den nyinköpta matberedaren. Anne var lite piggare i dag. Vi gjorde inbakade oliver och maskinen testades med att göra degen som innehöll en extra lagrad cheddar. När man inte har västerbottenost får man ta det som finns. Vem var det som sa ”man tager vad man haver”? Var det Anne eller Kajsa Warg? 😊 Hur som helst så blev dom väldigt goda.

 

Och så var det söndagskväll igen och Anne ligger och försöker återhämta sig från sin förkylning. Förmodligen blir hon så återställd att hon åker till jobbet i morgon.

Vi hörs i veckan.

 

Mitt i november och mitt i veckan

Publicerad 2017-11-15 22:14:52 i Allmänt

Onsdag kväll och ”veckan har vänt” som vi brukar säga. Vädret är fortfarande ok, mellan 10 och 14 gr på dagarna. Natten till måndag var den enda kalla natten hittills men i morgon kväll åker fiberduken på igen, man har lovat en kall natt igen, inte minusgrader men det är lika bra att vara säker. Bättre för växterna att få en jämnare temperatur. I dag onsdag har det varit disigt och halvmörkt hela dagen men inget regn. Typiskt Londonväder alltså, som vi tack och lov oftast varit förskonade ifrån under första året.

 

Men i det disiga eftermiddagsmörkret har vår belysning i oliven börjat göra nytta. Blir så fint mönster på väggen och i taket.

 

I tisdags morse var det golf som vanligt. Jag åkte hemifrån i mörkret kvart i sju, för att undvika förseningar som i fredags. Nu var det raka spåret och tog under tjugofem minuter. En bit på väg började det regna och jag blev tveksam. Men som vanligt så slutade det innan vi gick ut och vi fick åter en härlig runda. Jag spelade dessutom  riktigt bra, 35 poäng på handicap 10. Jag lyckades dock inte vinna matchspelet. Så här såg för övrigt vårt klubbhus ut innan det brann ner 1933. 

 

Måndag och onsdag har jag varit på gymet och kört ”lightpass”. Ska försöka tvinga bort den lilla förkylning som är kvar och det verkar faktiskt lyckas. I dag, onsdag, var det förutom gymet dags för lite hemarbetarjobb igen. Vi tillämpade principen ”en in en ut”. Det var ett paket som skulle returneras till HM och ett paket som skulle tas emot.

 

Väldigt enkelt att returnera paket, bara att stoppa ner i påsen igen, klistra på en returetikett och sedan lämna på ett närbeläget ställe. Det inkommande paketet var en matberedare som Anne saknat länge. Hon hade tröttnat på det gamla rivjärnet. Behövs lite mer power när det är dags att göra Borsjtj soppa som är så gott på vinterhalvåret.

 
Jag satte på TV´n en stund i eftermiddags för att se lite förhandsvisning från Europatourens säsongsavslutning i Dubai. Förutom intervjuer från rangen och lite annat så visade man från en plojtävling dom hade i går kväll. Några av de bästa spelarna skulle slå bollar mot en liten green som var som en darttavla ute i vattnet. Spelarna fick poäng utifrån vilket fält på tavlan som bollen fastnade i.

Alex Norén var med och var klart bäst ända till finalen. Där förlorade han mot en kines. I första matchen slog han ut Ian Poulter som hade badtofflor på sig när han slog. I morgon börjar själva tävlingen så då får TV´n stå på när och om jag är hemma. På fredag spelar jag själv igen, prognosen visar kallt men soligt. Sedan får vi se om det blir spel för oss båda på lördag, vädret och tillgängligheten på klubben får avgöra.

 
Anne har varit till frissan i kväll. Hon kom hem från jobbet lite tidigare och jag skjutsade henne till Fulham Broadway. Salongen fick en ny chans efter det förra katastrofbesöket. 

 

 Nu är hon hemma igen och det ser bra ut tycker jag.

 

 

En vanlig höstvecka

Publicerad 2017-11-13 15:13:00 i Allmänt

I dag är det både Anne och jag som skriver. Vi ska försöka se till att det syns vem som skrivit om vad.

Så har då ännu en vecka gått och snart börjar vi närma oss december och advent. Konstigt hur tiden kan rusa iväg även de veckor och helger som man inte har nåt speciellt inplanerat. Flera gånger senaste tiden har vi reflekterat över att vi nu upplever saker som vi upplevde för ett år sedan och att det inte känns som att ett år har gått.

På jobbet har vi haft ytterligare ett månadsbokslut och så har jag haft mitt möte med kontaktgruppen till planeringskommittén som jag skrivit om tidigare (där jag behövde vara påläst på siffrorna). Båda sakerna avlöpte väl och nu går vi in i perioden då vi ska hålla våra lönesamtal med medarbetarna. Jag hoppas det går lika smidigt……

Nu är kvällarna mörka när jag går från jobbet och likaså har de ljusare morgnarna som övergången till vintertiden bidrog till ebbat ut och det är mörkt när jag går på morgonen också.

Sen två veckor tillbaka är det också ny tidtabell för båten. Så på morgonen fick jag välja mellan att antingen ta en båt som går 15 minuter tidigare eller ta en som går 15 minuter senare. Jag valde den tidigare båten vilket naturligtvis också bidragit till de mörka morgnarna. Hemresan fick också ändrade tider men där pratar vi om 6 minuter tidigare bara. Å andra sidan har ytterligare en tur lagts in på kvällen så numera går det tre båtar i timmen när jag åker hem. Det är bra så man inte blir så känslig för när man måste gå från kontoret.

Men det har också blivit ytterligare en ändring i trafiken och det är att på hemvägen stannar båten på ytterligare två ”bryggor” (eller pirer som man väljer att kalla det här). Det måste ju tyda på att många gärna betalar de extra hundralapparna per månad som det kostar att kunna åka båt istället för den knökfulla tunnelbanan.

I torsdags var jag, Micke, till Fulham Broadway, bland annat för att köpa krabbkött. Anne har hittat ett intressant recept på ”crabcakes” som vi ska prova. Nu blev det inte den här helgen men krabbköttet ligger i frysen och ska tillagas nästa helg. Jag fick en härlig promenad tillbaka från Fulham Broadway i det fina vädret. Jag upptäckte då en stor bananplanta utanför ett hus. Huset är tre våningarna och bananen växer lika högt som huset är. Fantastiskt hur klimatet gör att medelhavsväxterna trivs här.

 

I veckan blev vi också varse att man inte kan uttrycka sig hur som helst i mail. Anne och jag mailar varandra en hel del under dagarna och den här gången blev det tydligen fel. Jag hade fått ett mail någonstans ifrån, kommer inte ihåg vad det handlade om, men det föranledde mig att skriva ett mail till Anne med ordet ”shit” i. Efter en stund hörde Anne av sig och berättade att man ringt henne från Heartwoods ”kontrollenhet”. Man får absolut inte använda ”svärord” i mail till och från Heartwood. Vi skrattade gott åt det och som jag brukar säga, ”shit happens”.

I fredags var det golfmorgon igen, nu spelar vi 07.45 både tisdag och fredag så det är bara att gå upp i tid. I fredags åkte jag alltså i god tid men efter en stund så tog det tvärstopp. En mindre trafikolycka där båda bilarna stod kvar i körfältet och stoppade trafiken helt. Mötande trafik var, som vanligt, helt tjock och ingen av dem vill stanna och släppa ut den buss som stod först i vår kö.

När jag till slut kom förbi såg jag att polisen var där, varför kunde dom inte gå ut och dirigera!!!! Jag blev faktiskt irriterad. Resten av resan bestod av rödljus, bilister som inte borde ha körkort och skolbarn som tryckte för grön gubbe på alla ställen det gick. Det tog 45 min istället för normala 25 min. Jag var inte helt lugn när jag kom fram. På himlen såg det läbbigt ut men vi klarade oss igen, tre regnstänk på ett hål men det kolsvarta på himlen gick runt oss. Vi var på rätt ställe på banan hela tiden. Trots mitt upprörda tillstånd gjorde jag 19 poäng på första nio, sedan hade jag lugnat ner mig och då blev katastrofen ett faktum, 6 poäng på sista nio.

Helgen som gick har vi inte gjort nåt speciellt. Handlade mat i lördags förmiddag och efter att packat upp och satt de nyköpta blommorna i vatten så tog vi bussen till närliggande Hammersmith.

 

Hammersmith hör ihop med Fulham som ett ”borough” i närheten av där vi bor. Chelsea hör för övrigt ihop med Kensington och är ett ”Royal borough”. Vi har säkert sagt det förr men ett borough är att jämföra med en stadsdel eller liten kommun. Vissa boroughs är ”royal” och det beror på om det finns något kungligt i området. I Chelsea/Kensington ligger Kensington Palace där prinsessan Diana bodde, även efter skilsmässan från prins Charles. Nu är Kensington Palace prins Harrys residens.

 
Jag, Anne, hade blivit tipsad av en kollega att besöka en butikskedja i Hammersmith som heter TK-Maxx och som specialiserat sig på att sälja ”överblivna” märkesvaror från andra kedjor och till bra priser. Vilken besvikelse! Rörigt och man fick inget grepp över affären. Säkert kan man göra fynd (bland annat billiga märkesskor) men man ska ha tålamod och säkert också lite tur för att hitta nåt.

Inget för oss så vi gick på en närbelägen pub och käkade lunch istället. Jättegott! Ofta har pubarna små rätter (typ bar-meny) till bra priser och väldigt ofta blir man positivt överraskad. Den här gången blev det kycklingvingar och pulled pork. Vi tog en av varje och delade på. En jättetrevlig pub med modern touch och många olika typer av sittplatser. Själva hittade vi en skön soffa mittemot bardisken.

 

Efter lunchen gjorde jag nåt jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag gick in på Primark. En billighetskedja som är omåttligt populär och alltid proppfull med folk. I deras största butik på Oxford Street tar man sig knappt in om man inte är där när de öppnar. Det kunde Christine bekräfta efter deras besök här förra helgen.

 
Sällskapet som satt bredvid oss på puben hade en så snygg scarf som låg överst i en av deras Primark-påsar. Och jag ville absolut ha en sån. Dessvärre var det ingen scarf utan en chiffongklänning!!! Men det såg jag ju inte förrän jag kom in i butiken. Och när jag ändå var där så passade jag på att köpa lite juldekorationer.
 
 

Mycket folk som sagt och lång kö till kassan. Men det var gemensam kö och säkert tio kassor så det rullade på ganska bra och snabbare än jag hade trott.

Under tiden hade Micke varit på H&M och köpt jeans. Han har letat ett tag och nu fick han tag på jeans som varken var trasiga eller ”super slim” utan bara ”slim” alltså med stuprörskänsla, vilket verkar vara det som gäller i modeväg just nu. Ett par ska för övrigt ner till Altea nästa gång.

Sista shoppingstoppet blev på Marks & Spencer och efter det tog vi tunnelbanan två hållplatser till Earls Court och därifrån bussen sista biten hem. Hammersmith var, hur som helst, ett ställe vi säkert kommer att åka tillbaka till. Genuint engelskt och fritt från turister. ”Alla” affärer finns där och tack och lov inte så stort som tex Westfield där man kan bli trött bara av att titta in. Nåväl där finns ju allt och dessutom ganska mycket mer.

Jag glömde säga att lördagen inte bjöd på nåt särskilt mysigt väder. Det regnade när vi vaknade och fortsatte så fram till lunchtid och resten av eftermiddagen var det grått, grått, grått. Vilket gjorde att vi med gott samvete satte oss framför TV’n när vi kom hem. Golf och VM kval i fotboll. Irland mötte Danmark och som vanligt när Irland eller Sverige spelar så hade jag kontakt med min irländska kompis Patrick i Amsterdam. Skulle vara kul om irländarna kan slå ut Danmark på tisdag.

Söndag morgon var det kylskåpskallt i sovrummet när vi vaknade. Vi har ju alltid öppet fönster och beroende på hur vinden ligger på så är det mer eller mindre kallt. En vacker men blåsig morgon och vi åkte iväg till driving rangen efter en sen frukost.

Det var kallt på rangen också – men trots detta var det fler än vi som trotsade kylan och vill träna på golfsvingen. Det var fullt i alla bås utom ett på nedersta våningen när vi kom. Och träna behöver i alla fall jag som spelar så lite nuförtiden. Micke säger att jag blivit en ”range-spelare” och det går ofta bra på rangen, vilket det inte gjorde när jag spelade på banan oftare. Hoppas vi kan spela på riktigt nästa helg så jag får se om jag kan få med mig slagen ut på den banan också. Micke fick också med sig en ”skobag” från shopen. Eftersom man inte får ha golfskor i klubbhuset måste man byta skor och då kan det vara roligare med en ”shoebag” än en plastkasse.

 

Väl hemma igen blev det lite småplock till lunch och sen gick Micke ut på balkongen för att förbereda växterna för kallare nätter. Dags att ställa in de känsligare pelargonerna mot väggen och täcka dem och fuchsian med fiberduk så de inte fryser när frosten kommer. För det gör den…..

 

Och sen blev det lite ”svensk TV”. Vi tittade klart på serien ”Saknad” (med bla Helena Bergström). Det var en bra och välgjord serie som säkert får en uppföljning. Det kändes som att det lämnades en del ”lösa trådar” som kan plockas upp i en fortsättning.

Till kvällen ännu mer ”svenskt”. Nämligen en ansjovispaj till middag med ansjovis från Sverige såklart. Pajen var så god och nu finns det kvar till en middag till, och kanske en lunch till ”hemarbetaren”.

I dag, måndag, så var hemarbetaren tillbaka på gymet efter två och en halv veckas frånvaro. Influensan och den efterföljande förkylningen, som fortfarande gör sig påmind, har lett till gymfrånvaro. Nu tänkte jag försöka börja träna lite lugnt och se om förkylningen kanske försvinner.

En solig dag gjorde att fiberduken åkte av igen och till natten blir det inte mindre än 6/7 gr så det blir ingen fiberduk på i natt.

 

I kväll blir det nagelbitning, svordomar, förtvivlan mm mm framför TV´n. Italien – Sverige. Jag är optimist och tippar 2-1 till Italien vilket borde leda till att Sverige går till VM på att man gjort mål på bortaplan. Vi får väl se. Jag förväntar mig kommentarer om jag har fel. I morgon är det tidig uppgång igen. Golf 07.45, hoppas trafiken fungerar bättre än i fredags. Lite skönt att komma fram i tid och ta en kopp termoskaffe utanför klubbhuset innan vi går ut.

Nu blir det inte mer skrivet, för nu måste ”hemarbetaren” börja ”jobba” igen. Strykning, ugnstvätt mm står på schemat.

 

 

 

 

 

I Sven-Bertil Taubes fotspår

Publicerad 2017-11-06 19:55:00 i Allmänt

Oj oj, den rubriken var inte lätt att förstå. Nåväl, som vanligt så visar det sig under inläggets gång. Det var ett tag sedan vi bloggade nu, nästan en hel vecka. Som jag förvarnade om i förra inlägget så fick jag ”betala” för min golfrunda förra tisdagen. Trots att jag spelade bra var jag uppenbarligen inte helt återställd efter min förkylning. På onsdagsmorgon körde jag Anne till vaccination hos vår ”veterinär” och när jag kom hem kändes det inte riktigt bra.

Det slutade med en rejäl influensa och sängläge i stort sett i två dagar. Inget kul ligga med extra fleecetröja under dubbla filtar och det känns som man har 40 gr feber men ändå fryser som en gris. Dessutom ont i ”hela magen” och i lederna. Nu gick det tack och lov snabbt över men en liten förkylning ligger kvar fortfarande. Jag försöker ändå leva efter min devis att ”man får inte vika ner sig”.

I veckan som gick kom också det sista beskedet om att vi fått rätt mot myndigheterna i Holland, vi hade ju inte kört mot rött ljus. Nu har dom till slut fattat det och som vi berättat tidigare så blev det två instanser med domare innan vi fick rätt. Nu har böterna återbetalats. Naturligtvis utan ränta. Så vi har ”lånat ut” pengar  till holländska staten i ett år utan ränta. Nu är vi inte sura för det utan bara glada för att vi fick rätt.

Anne fortsätter att ta fina bilder när hon åker båten på morgnarna och kvällarna. Nu är det ljust igen på morgnarna några veckor men beckmörkt på kvällarna.

 

I fredags kände jag att jag var lite på gång igen så jag åkte och storhandlade på förmiddagen. Det straffade sig naturligtvis på eftermiddagen. Det blev en eftermiddag i soffan framför TV med golf och diverse andra program. Engelsk TV, framförallt BBC, visar många bra dokumentärer och man tar sig alltför sällan tid att titta på dom. Jag hittade en om SAS planet som störtade i Gottröra den 27 dec 1991. Mycket intressant att minnas tillbaka och få allting serverat i en timmes program. Kul också att se hur det såg ut på den tiden.

 

Lördagens höjdpunkt skulle senare bli middagen med Per o Christine, Emma, Kalle och Pers son Victor och hans sambo Susanne. Dagen började dock för oss med en sen frukost som vi ”lyxade” till lite genom att jag gick till Tesco (närmaste lilla butik) och köpte färskt bröd. Eftersom ”hemarbetaren” varit sjukskriven i veckan så fick vi sedan hjälpas åt att städa. Något som jag kallar för, Annes ”hemarbetarträning”. Hon måste ju hålla kunskapen vid liv. Hon fick godkänt den här gången också och kommer säkert att ta examen i ”hemarbetarskolan” innan vi flyttar härifrån 😊

Efter, återigen, lite TV tittande på eftermiddagen var det så dags att åka till Covent Garden och vårt ”stamställe” Balthazar. Där har vi varit ganska många gånger nu och framförallt med gäster. Vi har aldrig varit missnöjda. Vi åkte tunnelbana och det var en upplevelse i sig. Proppfullt tåg där föraren mer eller mindre fick hota folk som försökte klämma sig in i tåget. Han gjorde det dock med glimten i ögat och till slut kom tåget iväg, detta gällde på i stort sett alla stationer. Väl uppe på Covent Garden var det smockfullt med människor, vi påmindes då om varför vi själva inte åker in till city speciellt ofta. Det är för turister, men Covent Garden ändå ett ställe man inte får missa. Mycket gycklare och gatumusikanter och försäljning av allehanda slag bland annat kanderade äpplen. Per hade tydligen blivit uppdragen av någon och fick hjälpa till inför publikens jubel.

 

Middagen blev jättetrevlig med god mat. Jag tror att alla var nöjda med både atmosfären och maten. Det åts en hel del fina hamburgare men för min egen del blev det musslor som var jättegoda. Vi slogs återigen över hur ”välartade” och trevliga Emma o Kalle är. Dom kommer inte att göra Per o Christine besvikna i framtiden. Dessutom verkar Emma fortfarande vara inne på att kanske bli polis. Hon är snart 18 så det börjar bli dags att tänka på jobb. Jag har i alla fall flera gånger talat om för henne att jag haft/har världens bästa jobb.

Nu hade hela gänget varit på stan sedan tidig morgon och var rejält trötta i ben och fötter. Innan det var dags att åka från restaurangen var Kalle så trött att ögonen nästan ramlade ihop på honom. Vi skiljdes åt utanför och själva var vi hemma vid niotiden igen. Bilder på gänget på restaurangen kommer i ett senare inlägg eftersom de inte finns i våra telefoner. 

I går, söndag, hade vi inget alls inplanerat. Återigen en sen frukost och sedan en promenad i det fina vädret. Vi gick ut genom parken och utmed floden ner till Sainsbury. En kompletterande handling i vår stora affär och sedan motsvarande promenad tillbaka. Lite fina bilder blev det som visar på att det härliga klimatet gör att det fortfarande finns fina växter igång, även om träden fullständigt vräker ner sina löv på marken. Dammen med fontänerna är för övrigt fixad sedan en tid och är nu jättefin.

 
 

Väl hemma igen blev det en riktig ”slappareftermiddag”, skönt med sådant ibland faktiskt och att inte ha något planerat hela tiden. Lite glögg, pepparkakor o stiltonost framför TV´n är inte fel. Först spännande golf där Justin Rose återigen vann. Sedan fotboll, bland annat Chelsea - Manchester U på Stamford Bridge, inte långt härifrån. Den matchen var för övrigt en av anledningarna till att Per o Christine med familj var här. Per, Victor och Kalle skulle se matchen. Tyvärr blev dom nog besvikna eftersom Chelsea ryckte upp sig och vann med 1 – 0. Dom är Man United fans vad jag vet. Vid 19 tiden, en stund efter att matchen var över så var det som vanligt bilkö på gatan utanför oss. Då skulle alla som parkerat i området ta sig ut härifrån.

Till middag blev det Annes köttfärsbiffar med sötpotatis. Som vanligt stöttade jag vid matlagningen, med muntra tillrop från barstolen vid köksön.

 

I dag, måndag, så var hemarbetarens sjukskrivning över. Dags att börja jobba igen. Vi vaknade till en härligt klar men kall morgon. Första gången den här hösten som det var frostvitt på taken och även på gräsmattan. Dock 5 gr på balkongen så alla växterna mådde bra. Jag hade för säkerhets skull flyttat in de känsliga växterna mot fönstret. Med solens hjälp så försvann frosten framåt 10 tiden.

Hemarbetarens första arbetsuppgift blev att frosta av frysen. Det var behövligt och perfekt att kunna ställa ut innehållet i skuggan på den kalla balkongen. Efter det hade jag planerat en långpromenad åt samma håll som jag gjorde för ett år sedan. Lite kul att gå i samma områden nu när man hittar bättre och känner igen sig och får en annan bild av det man ser.

Nu närmar vi oss snart rubriken, om ni glömt den så är den ”I Sven Bertil Taubes fotspår”. Vi är inte riktigt där ännu, men snart. Jag gick först upp till New Kings Road, som är fortsättningen på klassiska Kings Road, jag fortsatte sedan bort mot Putney Bridge. Man passerar då bland annat Parsons Green som är ett lite ”finare” trevligt område med affärer och restauranger. Det var förresten där det sprängdes bomber på ett tunnelbanetåg för en tid sedan. Där New Kings Road slutar vid Putney Bridge tog jag en publunch, en wrap och en öl, välbehövligt efter hyfsat lång promenad.  

Där hade jag nått vändpunkten och började gå tillbaka mot ”reservatet” där vi bor. Och nu kommer rubriken! Någonstans halvvägs hem till oss bor nämligen Sven Bertil Taube. Jag har läst att han dagligen tar sin promenad i Hurlingham Park eftersom den ligger ett halvt kvarter från där han bor. Dessutom är det en bra gångväg där han, som har dålig syn, kan gå runt utan problem. Jag vet mycket väl var parken ligger även om jag inte varit in i den. Parken var en av de minsta jag någonsin sett. Jag förstår att han gillar gångvägen för den gick runt i en cirkel och var inte längre än totalt hundra meter. Anne hade beställt en selfie på mig och Sven Bertil men tyvärr blev det ingen eftersom han inte var där men jag tog ett par bilder i parken. Jag kanske får bli en ”paparazzi” och vara där varje dag tills han kommer.

 

Under promenaden kändes det friskt i luften, framförallt om man var i skuggan men väl hemma på balkongen i full sol var det härligt. Så efter tre och en halv timme ute så blev det en fika i solen på balkongen. Nu, 16.45, är det skymning och om en stund är det mörkt. Vi tror oss minnas att det som tidigast blir mörkt 16.30. Helt ok med svenska mått mätt.

 

Nu är det ”Remembrance” time här i England. Man minns de som offrat sina liv i krigen. En historia som vi svenskar tack och lov är skonade från men som verkar ena folket på ett fantastiskt sätt. För att visa detta och för att samla in pengar till de drabbade säljer man poppies. En poppie är en vallmoblomma och den här har sin historia från första världskriget då engelsmännen stred i södra Europa där vallmon blommade för fullt. Det började 1915 med ett berömt poem av en kanadensisk soldat som just förlorat en vän i kriget, Han var inspirerad av ett blommande vallmofält när han skrev. Bara något år senare blev hade det blivit något som såldes till förmån för krigsveteraners försörjning.

Man ser nästan ingen som inte har en poppie på kavajslaget, tröjan, rocken osv. I stort sett alla i TV har också poppies på sig. Vid alla minnesmonument ligger mängder av stora poppiekransar. I år firar poppien hundra år. Nästa söndag är det Remembrance day, vilket är slutet på denna tid, då har man bland annat två tysta minuter kl 11.00. Till och med min golfklubb har gått och meddelat att det ska vara två tysta minuter på banan då, under den tävling som pågår.

 

I morgon bitti är det golf igen, i natt ska det inte bli lika kallt och dessutom mulet. Kanske kan det bli som förra tisdagsmorgonen då vi spelade på en torr bana redan 07.45.

Tack för den här gången.

 

 

 

 

 

 

Lördag till söndag till vardag.

Publicerad 2017-10-31 17:39:00 i Allmänt

Sist vi skrev höll Anne på att förbereda tonfisktartaren i lördags eftermiddag. Blev den god?  Självklart blev den jättegod. Absolut inte sista gången den gjordes. Kanske inte ser så rolig ut på den bleka bilden, men tillsammans med mangosalsan och den smakrika sojasåsen var det fantastiskt gott. Lika gott som på Sabor i Altea!

 
Söndagen var tom i kalendern och vad gör man då? Jo självklart åker man till IKEA. Det var inte mycket trafik på väg dit men i Mitcham, där min golfklubb ligger, blev det plötsligt stopp i en rondell. När vi närmade oss såg vi varför. Vid rondellen ligger en ganska stor damm och nu hade Kanadagässen bestämt sig för att gå ”gåsmarsch” från den intilliggande parken tillbaka till dammen över gatan. Då var det bara för bilarna att vänta tills alla kommit över. Jag överdriver inte om jag säger att det var trettio till fyrtio gäss som skulle passera. Nåväl, vi skulle inte ut åt det hållet så vi kom igenom ganska bra.

Vi var ute i god tid, hade ju sparat en timme med sommartiden, så det var ganska lugnt när vi kom dit. Som vanligt skulle vi köpa ljus och servetter men, också som vanligt, kommer man hem med en supertung välfylld kasse med allt möjligt. Nu var det inget onödigt den här gången utan bara sådant som vi behöver. Vad man behöver är väl ett tänjbart begrepp. Det blev i alla fall, förutom servetter och ljus, en flaska glögg och en burk pepparkakor. Stiltonosten hade vi redan hemma i kylen.

När vi åkte därifrån så var det säkert femhundra meter kö för att komma IN på IKEA parkeringen. Det kändes som att det var tur att vi varit där i god tid.  Hemresan tog självklart längre tid eftersom ”alla” vaknat och var ute på gatorna. På väg hem åkte vi in på ”vårt” Gardencenter på andra sidan Themsen sett från oss. Vi behövde ersätta en suckulent i olivkrukan.

Väl hemma igen var det så fint väder att det blev en stund på balkongen, efter att jag planterat suckulenten. Det blev tjuvstart med glögg och pepparkakor med stiltonost. Riktigt mumsigt i den fortfarande mycket varma solen på balkongen. I olivträdet hade vi då fått välbekant fågelbesök av en rödhake och en blåmes.

 

Nej det är inga riktiga fåglar utan några som vi köpte bland julsakerna på Gardencentret. Passar jättebra i trädet. När vi njutit färdigt av glöggen, pepparkakorna och solen så gick vi in och satte oss framför TV´n. Golf från Kina med Stenson och Justin Rose. Även om jag hört resultatet på nyhetsmorgon så var det kul att se, och framförallt inspirerande inför tisdagens golf.

När vi handlade i lördags ändrade vi våra middagsplaner för söndagen. Vi köpte tonfisken till tartaren i fiskdisken och där låg det också jättefina musslor. Klart vi köpte ett kilo till söndagskvällen. ”Hemarbetaren” behövde nästan inte ens tvätta dem utan kunde bara koncentrera sig på att ta bort ”skägget”. Anne gjorde den klassiska kokningen med fänkål, grädde, vin, chili mm mm. Vilken härlig söndagsmiddag 😉 efter en fin dag.

 

Allt har sin tid som jag brukar säga, helgen tar slut och det blir måndag. Grejen är väl att det går fortare och fortare hela tiden. I måndags var första vardagen med vintertid. Nu var det ljust när Anne gick till båten på morgonen. Hon tog en bild på Big Ben där man kan se att byggnadsställningarna nu nått över själva urtavlan men fortfarande inte täckts in. När hon åker hem är det kolmörkt vilket gör att det blir en del tjusiga bilder.

 

Själv var jag lite krasslig sedan söndagseftermiddag, förkylning, och det blev därför inget gym för mig på måndagen. Det fanns lite att fixa hemma så det gick ingen nöd på hemarbetaren. Jag ville ju inte missa golfen på tisdagsmorgonen så jag ”jobbade hemma”. Jag hade ju dessutom känt i fredags att det fanns något i mitt golfspel som var på gång igen.

Tidig morgon i dag, tisdag, alltså för ”hemarbetaren”, vilket betyder normal uppgång för Anne. Jag förstår om hon tycker att det är orättvist ibland. Jag åkte iväg hemifrån 06.50. Lite tidigt, men jag skulle lämna in nycklarna till consierget så att en hantverkare skulle kunna komma in och justera ett fönster som inte gått att låsa fast i stängt läge. Jag var framme på golfklubben i god tid trots att det var mer trafik nu när skolorna börjat igen efter ett mitt terminslov.

Det var bara jag och Ray som spelade i dag och vi gick ut ca 07.40. Lugnt så dags, och banan var förresten torr redan då. Mulen men kall natt. Vi spelade bra båda två, jag 35 poäng och Ray 34. Han vann dock matchen på artonde hålet efter att jag som vanligt spelat dåligt de två sista hålen. Rundan tog 2 tim 50 minuter. Banan är fortfarande i riktigt gott skick, grön och fin, fairway har mjuknat lite och greenerna är fantastiska. Jag lyckades hålla min ”krasslighet” i schack men känner nu att jag kanske får ”betala” för det senare. Hur som helst var det en kul runda och jag laddar redan för fredagsmorgonen då vi är alla fyra igen.

I dag är det dessutom Halloween även här. Många har ”smyckat” sina hus med allt möjligt. Konstgjorda spindelnät i buskagen, avspärrningsband med beteckningen ”crime sceen”, dödskallar och naturligtvis pumpor. Vi har tyvärr inga bilder på detta eftersom vi sett allt från bilen. Jag tog dock ett par bilder på ingångarna till två hus mitt emot oss, på andra sidan parken. Ganska snällt i förhållande till det vi sett från bilen i andra områden men ganska roligt.

 
 

Själva har vi inget speciellt till halloween i år. Vi har inte gjort någon pumpagubbe eftersom vi inte har någon bra plats för den på vår balkong. Där den skulle kunna ha stått står en cyklamen och blommar för fullt, den vill vi inte flytta på. Vi får väl nöja oss med att lägga ut den fantastiska Zombiebilden som Ella (Johan och Annas dotter) visade oss hur man skulle göra för ett par år sedan. Visst är vi bildsköna 😊

 

För övrigt är allting bra, växterna mår jättebra, jag fick en liten varning av Ray idag. Hos honom i, lite söder om oss, hade det varit frost i måndags morse. Känns skönt att bo i ”stan”. Här dröjer det nog ett tag innan frosten kommer.

 

 

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela